Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk författare, filosof

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Voltaire
Antw. torsdag d. 30 April 74. 30. huhtikuuta 1874
Efter mässan tog de en lång promenad i stadens omgivningar; Edelfelt hade läst ”Chatiments terribles des revolutionnaires et des ennemies de la Sainte église” som Léon de Pape fann förträfflig; Edelfelt tyckte inte om hur författaren gav negativa epitet åt Martin Luther, Voltaire och Jean-Jaques Rousseau; bokens syfte var att få Henri V till kung; Louis Philippe skall på dödsbädden ha yttrat att Henri V måste regera över Frankrike; "uslingarna" Ludvig XVIII och Carl X görs till hjältar, Louis Philippe och Napoléon till de eländigaste syndare; ymnigt förekommer underverk, jungfru Maria i Lourdes och profetior; Edelfelt försökte tala så sansat som möjligt fastän harmen brände i bröstet; vad Frankrike vore lyckligt om det vore protestantiskt; i maj firas en stor kyrklig fest i Brügge, dit pilgrimmer från Frankrike och Belgien kommer för att be för påven och för att denne skall återfå sin världsliga makt.
Paris d. 15 Maj 74. 15. toukokuuta 1874
På Kristi himmelsfärdsdag gjorde Edelfelt en intressant promenad med Adolf von Becker; de strövade genom den äldsta delen av Paris och såg det hus där Jean-Paul Marat blev mördad, kaféet där Jean-Jaques Rousseau och Voltaire brukade samlas och åt middag på det studentvärdshus i Quartier Latin där Léon Gambetta ätit och bott under sin studietid.
Edelfelt var med Ernst Josephson till Pantheon och såg Voltaires och Jean-Jaques Rousseaus gravar.
Paris d 22 Maj 74 22. toukokuuta 1874
Edelfelt vill studera för Jean-Léon Gérome av främst två orsaker: en utmärkt allvarlig teckning och en "oupphinnelig" sanning i uppfattningen; Gérome har tre tavlor på Salongen, "Fredrik den store" är en satir över tyskarnas avgud, kungen, bakom vilken François de Voltaires byst står och grinar mot sina beundrare; den andra är "Corneille och Molière; den tredje "l'eminance grise" [den grå eminensen], som föreställer en av dessa munkar som i tiderna spelat en ofantlig roll vid Vatikanen.
Paris, lördag d. 22 Aug. 1874 22. elokuuta 1874
Edelfelt ska läsa 93 av Victor Hugo; han är ett av vår tids mest utmärkta snillen, med verk som Hernani, Ruy Blas, [Ringaren i] Notre Dame och Napoléon le petit; Edelfelt har tänkt gå på Theâtre Français där de ger Zaïre av Voltaire.
Paris . 11 Sept. 1874. 11. syyskuuta 1874
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt förlåta hans slarviga brev; han har inte gjort något roligt sedan han senast skrev; en gång var han bjuden på toddy i Cafe Suède av doktor Fredrik Svanljung, men det var inte roligt; Peyrot har suttit hos honom hela eftermiddagen och berättat historier om kriget; Peyrot är mycket nyfiken på Finland, *han känner till en del efter att ha läst Voltaires Charles XII; Edelfelt hälsar hjärtligt till alla.
Paris d. 30 Juni 1875 30. kesäkuuta 1875
Ferdinand Gueldry tog Edelfelt först till snickaren, sedan till chateau de duc de Sens, ett gammalt hus från 1400-talet i ursprungligt skick; de såg också Madame de Sévignés hus och andra gamla palats i renässansstil; de såg Ninon de Lenclos lilla byggnad med trädgård, där Voltaire som 20-åring presenterades för kurtisanen; vid Bastiljplatsen var de för varje steg på historisk mark, där skedde stormningen 14 juli 1789, och där stod de största barrikaderna 1830 och 1848; vännen Guerly har under sina nio år vid Lyceet haft god tid att bekanta sig med stadsdelen; Paris är städernas stad, Europas historia finns skriven i varje gathörn och gränd.
Paris d. 20 maj 1878 20. toukokuuta 1878
Mademoiselle Florence Koechlin är söt och lång som far och mor; med tanke på hur mycket hon fått lov att vara med är det egendomligt att hon inte blivit mera kokett och bortkrånglad; hon, Edelfelt och Monsieur Alphonse Noirot kom in på långa resonemang om allt från Japan (den japanska avdelningen på världsutställningen är obeskrivligt vacker) till Voltaire.
Paris midsommardagen 1878. 24. kesäkuuta 1878
Har Alexandra Edelfelt läst Victor Hugos tal vid Voltairefesten och vid öppnandet av den litterära kongressen?; man skall vara utan hjärta i bröstet och utan gehör för språket för att inte bli hänryckt; låt vara att det är en idealistisk illusion, men Edelfelt har aldrig hört civilisationens röst fördöma kanonernas dunder på detta sätt; Hugo hittar ord "qui font gonfler le coeur" [som får hjärtat att svälla] och Edelfelt tycker att man kunde ställa upp denne som det 19de seklets man, på samma sätt som man ställt upp Voltaire som det 18de seklets.
Edelfelt har läst Voltaire och tycker det är dumt av Zacharias Topelius att skriva "Ett dåligt hjerta hade han, men hufv'et det var godt"; tänk att en sådan stackars hållningslös vindflöjel som kyrktuppen vågar fördöma en jätte som Voltaire; under det bitande skämtet klappar hos Topelius ändå ett stort hjärta för mänsklighetens frågor, han är bara ett barn av sin tid.
d 21 dec 1880. 21. joulukuuta 1880
Gunnar Berndtson saknar schwung; Edelfelt känner väl till naturer som inte är som han, han kan hålla av dem, men aldrig bli förstådd av dem; föregående dag kom de inte på litteratur: Émile Zola, Alphonse Daudet, Gustave Flaubert, Honoré de Balzac, Victor Hugo, Voltaire så till romare och greker och sist till Homerus; Alexandra Edelfelt ser att han riktigt skrävlade om allt; på morgonen hade han i tre timmar pratat om dessa saker med Pascal Dagnan och Gustave Courtois; det verkligt konstnärliga, som gör att Flaubert är artist, då Zola inte är det, som ställer Victor Hugo i främsta ledet trots all dårskap, tycktes vara hebreiska för vännen Berndtson; i förståndiga människors ögon är man blixtgalen då man ställer högre frågor än mat och dryck, kläder och föda och sin ekonomiska framtid; är man inte själv skald då man tänker och känner varmt, även om man hindras att uttrycka tanken klokt, den inspiration som är det härligaste och lyckligaste på jorden, och som Alfred de Musset avser då han skriver "ce petit battement de coeur que je connais si bien" [denna lilla hjärtklappning som jag känner så väl].
Paris d 6. joulukuuta 1882
Portalis har skrifvt ett digert verk öfver gravörerna under förra seklet, har samlingar af Fragonards bästa teckningar, känner sin Voltaire och dennes samtid på sina fem fingrar.
Paris fredag 12 april 89 12. huhtikuuta 1889
Berta Edelfelt var förtjust hos Vallery-Radots igår; Vallery-Radot var rolig: talat om litteratur med en berest herre; Vallery-Radot läst ur sin bok om Voltaire och en satir om Franska Akademien som han skrivit långt före Daudet gjort samma sak.
Paris 14.2.90 14. helmikuuta 1890
Raffaelli är ett original; Ellan trodde inte att det kunde finnas någon som är så egenkär; Edelfelt: Raffaelli är en talangfull konstnär och han skriver också bra; Raffaelli uppmuntrat Edelfelt att skriva en volym om den skandinaviska konsten; Raffaelli säger som Voltaire att ljuset kommer från norr.
Paris 10 april (måndag) 93. 10. huhtikuuta 1893
Säg Annie att jag endera dagen skickar till henne ett bref (med utanskrift) af Voltaire, som Portalis ger åt Annie. Det är undertecknadt V. som han alltid undertecknade och kommer från Piou's samling. Brefvet är till hans editeur Cramer i Genève. Nu lofvar P.försöka få en autograf af Napoleon I. – Han har flere bref från franska målare och gravörer från förra århundradet men bad mig fråga om Annie skulle ha något intressen af dem.
Petersburg söndag 5 (17) febr. 95 17. helmikuuta 1895
I går var jag som sagdt på Eremitaget hela dagen och såg rigtigt. Ledsamt att ej flickorna fingo se Peter den Stores galleri och isynnerhet ett orientaliskt galleri som i går var öppet. Det var verkligen ett öfverväldigande praktfullt intryck man fick der, ädelstenar och guld – något liknande har jag endast sett i London i indiska afdelningen. Berätta för flickorna att våra vänner turkmanerna voro der, dessutom ett 50 tal baschkirer och kirgiser i ytterst praktfulla drägter – dessa igen med stora skinnmössor, kirgiserna i underliga hattar, – alla i siden och sammet. – – det hade varit roligt om flickorna fått se dem alla – något herrligt att se detta sällskap framför Voltaire af Houdon, likaså framför Diana af densamma.
Berlin fastlagstisdagen kl. 9 på morgonen 1895 26. helmikuuta 1895
Nog var det ett öde – Sedan 20 år har jag tänkt resa till Potsdam och så kom jag dit nu "nachts" och midt i vintern. Jag glömmer dock ej dammarne i trädgården i elektriskt ljus, med tempel förgårdarna från Alte Fritz tid under snö, snö på stränderna och de blåhvita svanarna som stilla summo omkring. Vi gingo, sedan vi kommo för sent till det olyckliga 1 tåget, om kring och besågo slottet på utsidan, preussarne voro enthusiastiska och berättade om Alte Fritz. Och Voltaire som bott i den våningen der uppe, – det var ändå mycket underligt.
Viborg söndag afton [blyerts 1897 hösten] 1. lokakuuta 1895
Kellgrens bref voro en liten deception för mig. Det var ändå bra voltaireskt torrt och snusförnuftigt, ehuru han som vän tar sig bra ut – utan fraser och tårar och Sensibilité.
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29. marraskuuta 1896
I går var jag hos Karl Langensköld. (Under förra hälften af veckan afsade jag mig bjudningar). Hans fru är ju mycket söt – utaf den der sötheten som måste slå an på äldre tanter, – temmeligen Lavoniusk – med litet fula miner kring munnen, – obetydlig. Hon är så äldre tant som möjligt – en äldre Helsingfors kaserntorgsGeheimerådinnatant till ändå. Vänlig och fryntlig som gamla äro – Hvad ålder beträffar tror jag den tanten kunde vara Mammas farmor, tryggt. – Så voro der herrskapet D'Orchimont, Osbahr fru Lavonius Linder Ekman, mycket silmänkääntäjä och tandvisande, Rudolf Elving och Bolins Jag fick intrycket af att finnarne voro en synnerligen affekterad nation. Fru Bolin har jag ej känt förr. Jag hade alltid trott att hon var litet mindre enfaldig. Yngre blir hon år från år – fjorton år tror jag visst att jag var i går – med bäcksvart färgadt hår och illa målad i ansigtet – sprittande, skälmsk, isupande, applåderande hvarje ord jag sade såsom en Voltairisk qvickhet. – Hon smickrade dessutom fru Ekman för hennes underbara, härrliga (m fl adjektiver) ögon, Alba för hennes underbara härrliga m m ögon också – vi sutto der, verldens qvickaste karlar och skönaste qvinnor till bords – Matildchen, was willst du noch mehr?
Paris 3 maj 1897 3. toukokuuta 1897
Underligt att han verkligen tänker bli författare, bara författare! Han har ju en viss talent, men är icke nog konstnär, han ser icke tillräckligt fort det karakteristiska, och tänker icke på det Voltaireska: Le secret du style, c'est de ne pas tout dire. Jag talte mycket öppet om hans litteratur, prisade det jag tyckte var bra och sade min mening om Ruth pamfletten, korrespondenserna från kinesiska kriget o.s.v.
Stockholm 4 april 98 Skandia 4. huhtikuuta 1898
bland det stiligaste var en supé hos prinsen (jag var ensam bjuden af oss tre) – för ett 30 tal målare och konstnärer med fruar. Vi åto i Sofia Albertinas magnifika matsal – allt var gustavianskt silfver, Sergelska byster – och den vackraste arkitektur. Det var verkligen bland det roligaste och stilfullaste jag någonsin varit med om. Rummet gaf en viss prägel åt sammanvaron, och vi tyckte oss lite hvar ha "en Voltaire's snille". Scholanders syster fru Broberg med det stora, hvitblonda håret och tungan på skaft, fru Lundberg grefvinnan Wrangel, alla mycket roliga och skarpa bidrogo till stämningen.