Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

friherrinna, översköterska, Sjuksköterskeföreningens ordförande

9 maj Onsdag 9. toukokuuta 1894
Epävarma yhteys Tack för brefvet – träffat fröken Mannerheim hon har sin far här – de voro i går på theatern. Koki går i dag morgon kl. 9 med henne på Panoptikon Thorvaldsensmuseum den fri utställning m.m. I morgon går hon (också med Koki) till Rosenborgs slott. Det är ju så olyckligt att jag målar från 11-1 hos prinsessan. I går spatserade jag med far och dotter på Langelinie.
torsdag 10 maj 10. toukokuuta 1894
Nu efter prinsessan i går var jag hos Sofi Mannerheim (fadren reste i går morgse) Jag fann henne i sällskap med baron Walléen den äldre – fastän jag sjelf var gräsligt trött bjöd jag henne och Koki på Operan, der Mefistofeles med Krohns uppsättning gafs. Det var verkligen vackert, och under musikens inverkan och det poetiskt-artistiska intrycket från tablåerna på scenen glömde jag småningom min mage och min trötthet. Fröken Sofi såg mycket lifvad ut, så mycket mera som hon fick se kungen kronprinsen alla ministrarne (inclusive Estrup) hela Corpus diplomatique m. fl. på Teatern. Efter spektaklet gingo vi med Krohn på Caféet i Hôtel d 'Angleterre der vi sutto till kl. öfver 12. – I dag kl. 10 f. m. går hon med Koki på Rosenborg, sedan till Thorvaldsen museum, så kommer jag och tar henne kl. 4 och hon skulle resa i afton hette det, ifall hon ej stannar öfver för att se den Kjære familjen.
Kl. 4 skall jag träffa fröken Mannerheim.
Fröken Mannerheim har berättat mig utförligt om festligheterna i Helsingfors. Det hade varit roligt att se Senatstorget från Mammas fönster.
Moskva 14/26 Maj kl. 3. e.m. 1896 26. toukokuuta 1896
Ja jag har varit så upptagen af kröningen att jag icke hunnit förvåna mig tillräckligt öfver Sophie Mannerheims förlofning. – Ja, nog blef jag så förvånad ungefär som om jag fått höra att Anni tänkt gifta sig med Gösta Sundman eller Marmeladoff Procopé – vare detta sagdt sans Comparaison – ty jag tycker ganska mycket om Hj. Linder, som är både fiffig och godhjertad men en evig gamin