Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

hovrättsråd, far till Oscar Montelius

Fragment 30. lokakuuta 1879
Oscar Montelius var en av de bästa bekantskaper Edelfelt gjorde vid middagen; den första skålen utbringades till Edelfelt; under middagen var det mycket sång, unga läkare, doktorer Nordlund och Walter, sjöng Gluntar, Bellmanianer och hela sällskapet stämde upp "när skämtet tar ordet"; "gubben" Oscar Augustin Montelius, hovrättsrådet, höll ett tall till gamla tiders minnen och utbringade en skål för gamla visor.
Djursholm, tisdag 12 juli 1892 12. heinäkuuta 1892
Epävarma yhteys – I morgon på aftonen skall jag med Wåhlin på en bjudning till häradshöfding hr Montelius med Upmark, Oscar Montelius o a från Nationalmuseum – måtte jag bli litet mindre idiotiskt-snufvig till dess
Stockholm lördag 16 juli 1892 16. heinäkuuta 1892
Epävarma yhteys I onsdags var jag med Wåhlin och alla herrarne från Nat. Museum på middag hos häradshöfding Montelius ute på Vermdön. Signe Törnebladhs pappa bankfullmäktig och alltid på vippen att bli minister var med – en herre som ser krånglig ut – jag kan så väl förstå hur han blängde argt på pojkarna då han var rektor. Derute var mycket sång. – två doktorer sjöngo Valerius, Franzén och Bellman – rätt lustigt att höra alla gamla bords- och dryckesvisor "goda gosse" o. a. – samt gluntar. – V. Rydberg sade om Valerius och (Bérangerska skolan) i förhållande till Bellman att de äro Sepia teckningar – torra och nyktra med en liten oläsligt i bakgrunden under det Bellman målar i fulltonig färgskala. det var ej illa sagdt? I går hörde jag från 6 till 8 en massa Bellman deraf igen flere nya, sjungna af Scholander. Carl Langensköld sade – ja, nog har Jag hört Scholander sjunga, men jag kan nu inte sentera den der Bellman – det var rätt tänkte jag. –