Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

arkitekt, konstnär, författare, g.m. Widolfa von Engeström

Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12. lokakuuta 1874
Rafael Hertzberg (estetiker), Jaakko (Jac.) Ahrenberg och lilla Karl Bäck väntas snart till Paris; Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt farväl och hälsar alla.
Paris, börjadt Fastlagstisdagen, slutadt Söndagen den 14 Februari 1875. 9. helmikuuta 1875
Jac. Ahrenberg och lilla Karl Bäck har anlänt till Paris.
Viola Levin kom inte till deras möte på Splendide Hôtel, så Edelfelt lämnade sitt kort och gick och hjälpte Jaakko (Jac.) Ahrenberg med en gravyr; på kvällen gick han med Ahrenberg på théâtre Français för att se pjäsen "demi-monde"; Sophie Croizette var mästerlig, herrarna Louis Delaunay och Edmond Got mycket bra, Madame Broizat var som alltid förtjusande i de naiva oskyldiga rollerna; Ahrenberg tyckte det var tråkigt och är troligen den första som somnat på detta spännande stycke av Alexandre Dumas.
Paris d. 2 Mars 1875 (fortsatt d. 3) 2. maaliskuuta 1875
*En kväll när Edelfelt hade ärende till Montmartre stack han sig på hemvägen in till Hôtel du Monde, på Rue Lafayette, för att träffa Filip Forsten; där var också Anders Ramsay, Jakob (Jac.) Ahrenberg, Oscar Kleineh och lilla Kalle Bäck.
Paris Annandag Påsk 1875. (på aftonen) 1. huhtikuuta 1875
Museet är öppet för allmänheten bara på söndagar, så Edelfelt kan arbeta där i lugn och ro; i och för sig finns där en massa målare, bl.a. tre av Jean-Léon Gérômes elever och Jaakko (Jac.) Ahrenberg som gör akvareller.
Paris d. 5 April 1875. 5. huhtikuuta 1875
Medan Julian Alden Weir begav sig till en engelska familj på artighetsvisit gick Edelfelt till Café Suède där det var stor finsk samling; där fanns många nya: ingenjör Robert Runeberg, 3 Wolffar, herrar Lydecken och Hoving från Viborg, doktorerna Hårdh och Holsti; där var Anders Ramsay, som blivit mera ensam sedan Philip Forsten börjat dra sig undan honom; likaså fanns där Jac. Ahrenberg och Oscar Kleineh.
St. Petersburg d. 2 Mars kl. 8 på aftonen Hôtel Kaiser 2. maaliskuuta 1876
Jaakko Ahrenberg och Victor Hoving följde Edelfelt i morse till bangården; Jaakko A. hade tänkt följa med till Wilna för att sedan via Berlin bege sig till Stockholm; efter den ledsamma erfarenhet Jaakko haft av Petersburg under fastan har han beslutat att resa redan följande dag.
Edelfelt är mycket sömnig, men måste först väcka Victor Hoving och sända honom till Jaakko Ahrenberg eftersom han snarkar högt; han önskar att resan till Wien var överstökad.
Roma, onsdag d. 31 maj 1876 31. toukokuuta 1876
Jacob Ahrenberg har drabbats av samma öde som kungen av Grekland och danska kronprinsessans hovdam som fått tyfus på annat håll, men smittats här.
Paris d 24 på aftonen – (1877) 24. tammikuuta 1877
Under denna period av "inquiétude och bråk" [oro och besvär] med tavlan hinner Edelfelt inte tänka på att åka ut till Versailles för att framföra friherrinnan Armida De la Chapelles hälsningar till Monsieur Surel; han har inte heller sökt upp grevinnan Bobrinsky, men Ahrenbergs sade också uttryckligen att han kunde göra hur han ville; mot våren är man mera livad för visiter.
Paris d. 18 Februari 1877 18. helmikuuta 1877
Gustaf Philip Armfelt har skildrat konstnärsgillets fest där hemma; Jaakko Ahrenberg är en figur "qui ne se doute de rien" [som inte tvivlar på sig själv i någonting] då han framför sina dåliga verser; John Smedberg påstår att hans arkitektoniska kunskaper är ytliga och klena; det är förståeligt då han sätter sin tid i Stockholm på att improvisera på soaréer och måla akvareller.
d. 23 Juni 1877 23. kesäkuuta 1877
Edelfelt har ännu inte varit hos grevinnan Bobrinsky med hälsningar från Ahrenbergs.
Café de la Régence d. 14 april 78. 14. huhtikuuta 1878
På exposition träffade Edelfelt Jacob Ahrenberg och de 12 finska arbetarna, som såg hyggliga ut; Ahrenberg är deras vägvisare; Edelfelt bjöd dem på öl och vin och följde dem en bit på vägen mot Boulognerskogen.
Tisdagen d. 23 april 78 23. huhtikuuta 1878
Robert Runeberg och Jacob Ahrenberg säger att ryssarna på expositionen är högdragna mot finnarna.
Paris d. 29 april 78 29. huhtikuuta 1878
Jacob Ahrenberg läxar upp en finsk arbetare för fylla; Edelfelt tycker det är märkligt att man inte kan undgå fyllhundar då man väljer ut 20 arbetare i hela Finland.
Paris d. 5 Maj 1878 5. toukokuuta 1878
Walter Runeberg är ledsen på Edelfelt för att denne kallat Jacob Ahrenberg charlatan; för Pietro Krohn har Runeberg låtit påskina att Edelfelt är "une mauvaise langue" [en ondsint tunga]; i konst och litteratur ges omdömet skilt från den personliga aktningen och tillgivenheten, man är ofta nödgad att säga om sina goda vänner att de inte är artister; Gustave Courtois belyste detta med följande exempel: man visar Edelfelt en tavla, som säger att det är en ohygglig smörja, förevisaren tycker det är hårt sagt då den är målad med fötterna av en ofärdig som har det som levebröd; Edelfelt kan inte ändra sitt omdöme om tavlan även om han önskar krymplingen allt gott; Frits Thaulow förklarade att Edelfelt är nästan lika sträng som Krohn; huvudsaken är att kunna vara strängast mot sig själv, men det tror Edelfelt att han inte är.
Paris d 25 maj 1878 25. toukokuuta 1878
Edelfelt åt middag med Jacob Ahrenberg och Gunnar Berndtson; de gick ett varv till bulevarden; sedan gick Edelfelt rysligt trött hemåt.
Paris d. 29 maj 1878 29. toukokuuta 1878
Edelfelts tavla får lovord av svenskar och finnar; på plats finns flera "skrivklådiga" personer, Lorentz Dietrichsen, Doktor Mauritz Rubinson, Jacob Ahrenberg och Gustaf Philip Armfelt, vilket gör att man snart där hemma troligen får läsa om mästerverket i tidningarna; mycket folk samlas framför tavlan, det är troligen det egendomliga ämnet som drar massornas uppmärksamhet; konstfotografen Braun har ansökt om publikationsrätten, medan Adolphe Goupil ännu inte hört av sig.
Paris måndag 24 mars 79 24. maaliskuuta 1879
Edelfelt har läst smickrande kritik om Gunnar Berndtson och sig själv i Finsk tidskrift, skriven av Jacob Ahrenberg.
Åbo, den 21 Oktober 1879 21. lokakuuta 1879
Första hälften av resan förargade Edelfelt sig över sitt beteende på Helsingfors station, då han trodde att sakerna var borta; under den senare delen gjorde han betraktelser över nöjet att åka i tredje klass; Jacob Ahrenberg ville inte byta från tredje klass och talade vackert om sparsamhet, hustru och barn, Widolfa och Tatu.
Fredric Rettig hämtar dem med vagn klockan halv 10; halv 8 meddelade Jacob Ahrenberg att han går till domkyrkan för att måla några akvareller; Edelfelt driver med Ahrenberg och hoppas att han på de få timmarna också hinner restaurera Stålhandskeska koret, göra historiska forskningar och skriva några noveller med franska och italienska citat och motiv från Åbo domkyrka.
Åbo, den 21 Oktober 1879 21. lokakuuta 1879
Då Fredric Rettig kom, for de till kyrkan för att hämta Jaques Ahrenberg; Edelfelt försökte svälja sin harm över förseningen då de åt frukost hos Rettig.
Efter frukosten var de länge i kyrkan; Jacob Ahrenberg orerade, gjorde utläggningar, för Carl Creutz, Fredric Rettig och Carl Armfelt, alla medlemmar i kommittén för kyrkoarbetena.
Jacob Ahrenberg skrävlade, men Fredric Rettig tycktes anse honom ett geni; Ahrenbergs orerande i kyrkan tycktes också ha ett gott inflytande på de tre herrarna; naturligtvis citerade han flitigt Siena, Pisa, Pæstum och Akropolis.
Åbo, den 21 Oktober 1879 21. lokakuuta 1879
Fredric Rettigs våning är ännu inte riktigt färdig; i matsalen finns möbler från Petersburg i rysk stil; salongen är röd; Jacob Ahrenberg hade en ganska rolig stil; Ernst Rönnbäck tog sitt jättelöje och Alfred Magnus Forsström hävdade sitt rykte som Åbos mest fulländade, ogifta världsman.
Stockholm d. 25 oktober 79 25. lokakuuta 1879
Fröken Wilhelmina Mannerheim är mycket språksam och påminnor om sin bror; Jacob Ahrenberg kände henne från tidigare och pratade "sju stugor fulla"; de talade om "fru Marie Grubbe", fransk litteratur, samt Carl Michael Bellman och Anders Fryxell; lilla Jeanne Cotta är nervöst livlig och kan vid behov säga ifrån.
Edelfelt är med Jacob Ahrenberg bjuden på middag till grosshandlare Deutsch, en finländare som vill se Edelfelt.
Med Jacob Ahrenberg har Edelfelt besökt ”Handarbetets vänner”, en konstindustriinrättning med vackra men dyra saker i skandinaviska mönster.
Stockholm d 27 okt 1879 27. lokakuuta 1879
Jacob Ahrenberg, Fredrik Vult von Steyern och Edelfelt satt framför kungen och prinsarna, som i en mellanakt tågade in mellan kulisserna för att ge Adelaide Ristori "litteris et artibus" [För vitterhet och konst, en kunglig medalj]; omsorgen och den historiska troheten i hennes kostymer förstärktes av att hon inte försökte kokettera ens då hon spelade Elisabeth som ung.
Paris d. 15 dec 1879 15. joulukuuta 1879
Jacob Ahrenberg kunde göra ett förslag till veranda på Haiko, och en tillbyggnad av ateljé i utbyte mot en skiss av Edelfelt; Edelfelt kan skriva till denne om inte Alexandra Edelfelt vill tala med denne.
Paris d. 17 dec. 1879 17. joulukuuta 1879
Haikoritningen intresserade Edelfelt, som tycker att en arkitekt skall göra det; Jacob Ahrenberg skulle inte begära annat än att ingå utbyte med Edelfelt; om inte Ahrenberg gör det kan de säkert anlita Frans Sjöström.
½ timme senare 20. joulukuuta 1879
Det ska bli intressant att se Evert Lagerspets ritning till veranda; Alexandra Edelfelt bör endast under reservation anta förslaget; Edelfelt tror att Jacob Ahrenberg varit lämpligare.
Paris d. 11 maj 1880 11. toukokuuta 1880
Jacob Ahrenberg och Bos Schauman har skickat telegram, där de ber Edelfelt skicka något av hans överflöd till konstföreningens exposition [utställning]; ateljén är full, men allt är bortlovat eller bestämt för andra ändamål; Edelfelt vore nöjd om de tog hans snötavla för vad ramen, duken och färgerna är värda.
Gatschina d. 5 februari 1882 5. helmikuuta 1882
Jag har samvetsqval öfver att jag ej skref igår, och det dugtigt. Två bref har jag fått – Ahrenbergs har också kommit, ehuru adressen var på svenska.
Ahrenberg ber mig teckna något till en festskrift för Lönnrot, som tyckes föranstaltad af Finsk Tidskrifts redaktion.
Petersburg d. 5 mars 1882 5. maaliskuuta 1882
Nu är det sent. Sebastian slumrar. Jag har afskickat en teckning till Ahrenberg. Det är naturligtvis för sent att få den skuren till festbladet, men jag afsände den för att bevisa min goda vilja. God natt, god natt. Gratulera Butti hjertligt till hennes födelsedag. Jag skall skicka henne något i öfvermorgon, då jag hoppas få pengar. – Mammas Atte
Måndag 13 mars 1882 13. maaliskuuta 1882
God natt – Klockan går på 3 med stora steg. Ahrenberg har ännu ej varit här. Jag är öfvertygad om att duken är vacker och kommer att göra fru Etter glad. – Och nu farväl, min goda älskade Mamma Atte.
torsdag 16 mars 1882 16. maaliskuuta 1882
I går afton träffade jag Ahrenberg och fick af honom paketerna – tusen tack för dem. Generalskans duk är ju rigtigt vacker, och har haft den största succès. Hon sjelf och Manzeys ha mycket beundrat den. Jag finner den mycket bra och fin, och kan konstatera att den tar sig briljant ut i salen som antimacassar. Fru Etter ber mig tacka Mamma mycket, mycket och lofvar sjelf skrifva i morgon.
I går afton först på middag hos Manzeys och sedan med Ahrenberg.
God natt, snälla älskade Mamma, helsa hjertligt systrarna och tant Gadd. Schauman skref ett politiskt-filosofiskt bref till mig med Ahrenberg – helsa honom om han träffas. God natt och Gud bevare och välsigne Er Atte.
Paris d. 15 maj 1882 15. toukokuuta 1882
Nu har jag två bref att tacka Mamma för – Det sista, med Ahrenbergs inneslutet, kom just nu.
Ahrenbreg skrifver från Moskva, att alla de taflor jag önskat få exponerade, redan äro på väg. Således skulle såväl kejsarens barn som fru Miatleff komma med. Hvarföre de utan att fråga mig skickat ”la Citoyenne” som dock är medelmåttig vet jag ej.
Fragment 6. kesäkuuta 1882
Noël reser i natt till Petersburg och Moskva, och jag är bjuden på frukost af honom i dag. – Jag rekommenderar honom till Sebastian (för att få rekommendation till en god och hederlig advokat) till Runeberg och Ahrenberg – den siste blott för att litet föra honom omkring. – Var lugn, jag skall instruera honom så att han ej begär af hvar och en mera än han förmår. Det är för att rädda flere hunda tusen frcs som han och några andra ha nedlagt i en rysk affär och som moskoviterna nu vilja stjäla från dem, som han reser dit. Nu måste jag sluta ty Noël väntar mig.
d. 28 juni 1882 28. kesäkuuta 1882
Talte jag om att Botkin skrifvit och komplimenterat mig öfver min utställning i Moskva. Han regretterar att jag icke har något till salu, och säger att han säkert kan påstå att jag skall bli dekorerad vid utställningens slut. – Troligen Stanislavkan! La belle affaire! Emellertid tyckas mina taflor ta sig bra ut och Ahrenberg skrifver att de göra en briljant figur bredvid de ryska.
Petersburg lördag morgon 8. joulukuuta 1883
Ahrenberg följde med till Petersburg – Sarasate och Ahrenberg resonnerade mycket ifrigt om påfvens skägg under hela resan.
Stockholm, tisdag d. 24 mars 85 24. maaliskuuta 1885
"Jaakko" Ahrenberg undergår maskkur på Grand Hotel.
Paris 25 april 88 25. huhtikuuta 1888
Det är bra att Alexandra Edelfelt inte har "bråkat" med att avsända porträttet av Tavaststjerna till utställningen i Köpenhamn; Edelfelt har korresponderat med Tavaststjerna; Edelfelt ska skriva till Ahrenberg; vad är det för idéer om att ställa ut Edelfelts verk utan att fråga honom, undrar Edelfelt.
Paris 20 juni 1888 20. kesäkuuta 1888
Inget svar från Ahrenberg; frågat honom om det fortfarande går att skicka "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka", "Paris i snö" och en studie till utställningen i Köpenhamn; telegraferat till Krohn om saken.
Paris 27 nov. 89 27. marraskuuta 1889
Ahrenbergs sätt att tala med Coquelin om Edelfelts tavlor är förvånande; hur skulle Ahrenberg eller någon annan lida av att Edelfelts akvarell såldes åt Coquelin? Edelfelt har läst i tidningen att akvarellen såldes till lotteriet.
Lördag afton 1. tammikuuta 1890
Kommenterar mammans sängkammare i villa Edelfelt; den är trevlig och stilfull; inte stilfull i ”ahrenbergska bemärkelsen”; önskar mamma Alexandra Edelfelt hade ett sådant rum i Helsingfors; funderar över planer på att bygga ut villan.
Paris, onsdag 8 januari 1890 8. tammikuuta 1890
Tack för Ahrenbergs bok; ska läsa den mera av pliktkänsla än av "begär efter den litteraturen"; tycker att Ahrenberg skriver "de chic".
Ospedaletti 15 mars 1891 15. maaliskuuta 1891
Hur går det med universitetsmålningarna? Hvad Ahrenberg säger betyder ingenting. Egendomligt är att Auroraförbundet, som jag sjelf anser vara bäst ej tyckes ha väckt något vidare uppseende. Att skildra 1700 talets lärdom genom en praktbild anser jag vara alldeles galet – det var just de lärda, "filosoferna" som försökte och verkligen lyckades, delvis, återföra menskligheten till naturen då. – Då jag tänker mig Linné, Porthan Calonius – likasom då jag söker föreställa mig encylopedisterna, kommer jag sist af allt att tänka på akademisk ståt. I mitt Aurora förbund ville jag ge något af det enkla, djupa, kritiska som under hela seklet gick jemnsedes med hofpladdret, pudret och de röde klackarna. – de ha ej förstått mig.
Cannes 16 april 1891 Hôtel Paradis 16. huhtikuuta 1891
Detta gjorde att jag fick en sådan afsmak för tanken att för alltid slå mig ner i Hfors – så roligt det än vore att vara der med Er – men också bara med Er! Och Jag hade gått och tänkt bara på detta stora steg – Ellan ville flytta alla våra saker hem i sommar och vår mening var att slå upp våra bopålar hemma och för alltid lemna Paris. Men all denna Ahrenbergianism jag tvekar nu mycket. Hvarför äro de sedan några år så der konseqvent svinaktiga? Det började vid 89 års utställning och jag börjar allt mera finna att jag är onödig derhemma. Jag fäller ej modet ändå ty jag kan arbeta, och skall arbeta för att föda de mina – sak samma hvar – alltid fins det väl någon vrå af verlden der jag kan vara. att jag alltid med förtjusning kommer hem till Mamma, det vet Mamma ju. Kunde jag bo derhemma och bara få vara med Er, så ginge det nog.
– Hvad den der Ahrenbergska ritningen af Watteau kostymen måtte ha varit bra! Sådant der degouterar mig så obeskrifligt – Grützmacher – skall väl vara Grützner är en obehaglig Münchhenmålare som målar det som tyskarne kalla Zopfstyl – falskt och otäckt – men något så när rigtiga kostymer tror jag han ändå ritar Watteau!? Med mustascher?! hans magra figur är mycket väl känd från en teckning från den tiden. Han var sjuklig och dog vid 37 års ålder. Han var född på 1600-talet och hans glansperiod inföll under Régencen. – Fru Linders smaragdgröna lyx degouterar mig om möjligt ännu mera. Hufvudsaken är att B. tog sig bra ut.
Paris söndag 5 Juli 91 fortsatt söndag 12 Juli 91 5. heinäkuuta 1891
Har jag något att göra i Willmanstrand? Fru Etter tyckte visserligen att det vore af yttersta vigt att jag reste dit och gjorde min cour, men jag kan ej rigtigt inse hvarför det skulle vara nödvändigt, isynnerhet som jag ej har för afsigt att nu måla porträtt i Petersburg. – Några af de sydländska landskapen skicka jag öfver Lübeck till Finland för Ahrenbergska palatsets i Wstan räkning. Men till hvem skall jag adressera dem?
Stockholm söndag 1sta april 94 1. huhtikuuta 1894
Mest af allt frapperar mig ändå arkitekturen. Agi Lindegren, (som verkligen håller på med ramen som jag får i morgon) clason, Boberg, Möller Scholanders svåger, alla unga, yngre än jag äro kanske Sveriges största konstnärer nu. Jag såg Johannes kyrka af Möller och är alldeles förtjust, hänryckt – här, när skola vi få något sådant i Finland? Ahrenbergs Hangö kyrka är ett monstrum – Kiki bygger bättre. Den kan täfla om verldsrekordet i fulhet och idiotism. – Jacobskyrka restaurerad af Lindegren är också utmärkt, Heidenstam må säga hvad hanvill. för resten tar H. som alla andra den lilla broschyren som paradoxen af hvilka man bara må behålla det godt är. –
Kjøbenhavn 18 april 1894 18. huhtikuuta 1894
Jag är mycket tveksam om Stockholms utställningen af altartaflan. Här ställer jag ej ut den – i brist på lokal. Till Åbo bryr jag mig ej heller om att skicka den – det är ju bara risk. Huru kan Ahrenberg påstå att ek blefve lika billigt som furu? Men må gå. Eken skall i alla fall gnidas in med någon färg. Mamma skulle ha tagit emot allt hvad Ahrenberg bjöd – det skulle nog ha kunnat användas på Haiko.
Köpenhamn Måndag (vet ej datum, sent, alltför sent i maj redan) 1894 1. toukokuuta 1894
– Måtte nu den Ahrenbergska ramen bli bra – Det var ju klart att han skulle gå åt den svenska arkitektens ritning.
Kjøbenhavn 4 maj 1894 4. toukokuuta 1894
Huru går det med Haiko byggnaden? Hur går det med arbositoljan? Det vore så roligt att få rödt tak. Byggnaden bör då målas ljus, ljusgul icke grågul som nu. nästan hvit – skulle ej det se gladt ut? Laga så att vi få solrosor och stockrosor dit ut; de äro så roliga att se på och att måla sedan, och så hålla de långt ut på hösten, så man i augusti slipper att se de eviga astrarna. Vallmorna äro också bra – men de gå så af sig sjelf redan, icke sannt? Mamma kunde gerna ha tagit emot hvad Ahrenberg bjöd Mamma från utställningen – det hade alltid kunnat få användning. Skola ej möblerna i salen beklädas med dylikt hamptyg som förr – det började bli temmeligen slitet tyckte jag. Då jag nu kommer till Paris skall Mamma vara snäll och säga om Mamma vill ha ny cretonne. till sitt rum, till gardiner t. ex. – så kan jag der skaffa något rigtigt trefligt och stilig. skola rummen ofvanpå inredas nu, så ville jag gerna har ett ljusgrönt rum, lindblomsfärg, sådant som flickornas först var jag vet ingen så hvilsam och dock så glad färg som den. –
Paris 4 juni (tisdag) 1895 4. kesäkuuta 1895
Jo jag har fått Ahrenbergs bref. – han hoppas deri att jag icke skall åtaga mig att måla Kejsarens porträtt (Vidolfa kan ju göra de herrligaste häststudier på villa Haga, de ha ju egen iswostchik) – men hvad skulle kan säga om jag åtog mig det. I hvarje fall kan jag få de bästa källor då jag känner Rjepin så väl, och dessutom kunde jag kanske få några seancer! Jag har lust att åtaga mig arbetet bara för ro skull! Då jag ändå under vintern tänker på något sätt göra fortune i Petersburg, får vore det ej ur vägen att ha ett godt porträtt af Kejsaren på min exposition!
Viborg söndag afton [blyerts 1897 hösten] 1. lokakuuta 1895
Dessa gamla tyskryska Viborgsfamiljer äro ju urinnevånarne, och alla Rolor och Heiklar och Avellaner äro och förblifva kolonister som inbillar sig ha medborgarrätt här men ändå ej ha det. Det Viborgskt-Petersburgskt tyska är också något helt annat än det tysk-tyska och har ingenting att göra med Goethe och Heine, romantik och filosofi. Jag tänker alltjemnt på Katharinas memoarer med alla dessa tyska och ryska svenska namn på alla möjliga litet äfventyrliga figurer i Petersburg under förra århundradet. – Jag förstår och ursäktar Ahrenberg och hans svenskhet och konstnärlighet (båda gemacht i grunden) då jag ser hans milieu.
Ahrenberg har gjort ett italienskt Guvernörsresidens som ej är illa och ett stort hus åt Wolff (det är farligt hvad Wolffen har många stenhus här) som också äro rätt bra.
Torsdag 10 juni 1897 10. kesäkuuta 1897
Jag kan ej uppfylla alla mina löften Om jag än arbetade natt och dag, och nu är jag ju bunden af kontrakt till Söderström ang. Fänrik Stål. Jag ser redan i andanom då Söderströmmarne Ahrenbergs, barnet Lagerblad och Janne Thurman, alla som bilda &Comp., komma och slå mig i bojor och släpa mig till ett hemskt och dystert fängelse, der jag på den murknade halmen får sitta och begrunda faran att ta för sig mera än man kan få ur händerna. Det är ganska obehagligt detta, och jag talar alldeles allvarsamt då jag säger att det kommer mycket surt efter under denna höst. Och kejsarporträttet till häst. Jag har haft modell till hästen i Paris, låtit fotografera den o.s.v. men tiden att göra det!!!
Paris 4 maj 99 4. toukokuuta 1899
Säg Ellan att hon skall laga så att Ahrenberg får sin djurbok igen
Paris 28 juni 99 Onsdag afton 28. kesäkuuta 1899
Verldsutställningen får träda tillbaka för detta. Men om ej jag blir kommissarie så får de Ahrenberg – sanna mina ord – och det vore ändå litet galet. Ledsamt är det att icke kunna komma hem gladt och frimodigt som förr.
Paris 14 maj 1900 14. toukokuuta 1900
I ett fall kan bristen på telefon eller dess sparsamma förekomst här i Paris vara rätt bra. När jag tänker på huru många gånger Jag under dessa senaste veckor hemma skulle ha blifvit uppringd mellan soppan och köttbullarne t.ex. i museifrågan, så välsignar jag det relativa barbariet här. Jag får broschyrer så det haglar i museifrågan, bref från Alex. Federley, (som på arkit. Hugo Lundbergs vägnar är sårad öfver vår protest) m.m. – men har endast ytligt kunnat sätta mig in i saken och tror mera på Lindgren och Saarinen än på Ahrenberg och Gripenberg.
Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24. tammikuuta 1901
Den Ahrenbergska tidningen har jag ej sett. Hvad säger folk om den. Till mig skref han att "min tidning skaffa mig mycket hufvudbry" – hans role skulle då vara mycket effektivare än man först sade. Han har i allmänhet varit den schangtila i hela fänr. Stål historien och nu sist att han beställt permar till ett lyxexemplar hos fru Vallgren och att bolaget skänker detta åt mig, det är ju mycket schangtilt Likaså buketterna åt Mamma och Ellan.
Paris 4 mars. 4. maaliskuuta 1901
Från Ahrenberg har jag haft ett underligt bref, deri han säger att han skickat fänr. Ståls Sägner till flera medlemmar af kejserliga huset, båda Kejsarinnorna bl.a. – och haft conférencer med Schipoff om saken. Hvad är nu detta för något? och hvarför? Vill Lennart Söderström ha Stanislafkan? Mitt förstånd står stilla.
Paris 5 mars 1901 5. maaliskuuta 1901
Ahrenberg skref som sagdt ett besynnerligt bref om Fänr. Ståls Sägners distribuerande till Kejserliga husets medlemmar, (alldeles utan att fråga mig, han har bara gjort det redan, i bolagets namn). Han säger: "Jag skickade F.S.S., med ett långt franskt bref (det måtte ha varit skönt, ty hans franska är i frihet dresserad) till Storfursten Konstantin Konstantiovitsch, som är chef för alla kadettskolor i Ryssland (och också för finska kadettkåren) och sade honom att ingen skald så besjungt de militära dygderna, lydnaden o.d som vår Runeberg". – Kan Mamma förstå sammanhanget? Det är så viborgskt det der, likasom när jag frågade hvarför det stod ett B på Wahlska huset "natourligt, det är ju Wahlska huset" svarade min Wiborgske ciceron – hvem det var kommer jag nu ej ihog (Wahl=Валњ.) De kunna icke förstå att verlden kunde existera och jorden axla sig utan ryssar. Nåja, så skickade Ahrenberg ett ex. af F.S.S. till Enkekejsarinnan, men blef uppkallad till Schipoff och hade en "Konferens" med honom, som resulterade i att ett ex. också skulle skickas till Alexandra Feodorovna. Jag undrar om ej Ahrenberg vill bli senator som hans vän R. Runeberg!
För resten går han gräsligt åt demonstranterna på mörkrens dag, och beskyller isynnerhet Hagelstam (Wentzel, tänker jag) för att dra olyckor öfver Finland. Nu har han ett horn i sidan till Wentzel allt sedan denne lät honom förstå att han ej ville ha Ahrenberg på Ateneums utmarker. Jag har flera gånger fäst mig vid att A. ej är denne godmodige fjesk som han går och gäller för, utan tvärtom långt efteråt hämnas genom ett sidohugg. – Men är icke detta allt ytterst karakteristiskt.
Långfredag 1901 5. huhtikuuta 1901
Farväl och helsa alla, – Jag har ännu ett tiotal bref att skrifva – underbart med sådana menniskor som Ahrenberg t.ex, som alltid ha tid att skrifva – långt, reflekterande med nya idéer – nu har han igen skrifvit en sådan epistel till mig. – Glad helg och Gud var med Er Mammas Atte
Paris 25 april 1901 25. huhtikuuta 1901
Bojesen har skrifvit till mig om en dansk upplaga – det vore ju mycket roligt. Ahrenberg som har likadan skrifklåda som han har svada, har skrifvit till mig långa epistlar, egentligen polemik emot min yttrande att de dåliga teckningarna i Fänr. Stål voro resultat af deras pådrifvande. – "Söderströms äro englar, Ahrenberg öfverengel, jag är en fattig syndig menniska, som borde kyssa den risande handen" det är summan af Jacquens sång.