Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

kejsare av Ryssland

Paris, onsdag d. 27 maj 74. 27. toukokuuta 1874
Jean-Léon Gérome sade att han bara haft en elev från Ryssland tidigare, Vasilij Wereschagin; Edelfelt kunde tillägga att kejsaren nyligen köpt Wereschagins tavlor och dessutom gett honom en statlig pension.
Paris, tisdagsafton. 3 Juni 1874. 3. kesäkuuta 1874
Har Edelfelt redan talat om för Alexandra Edelfelt att han tillsammans med Adolf von Becker var hos den ryske målaren Alexej Harlamoff?; Harlamoff har nu fått en kallelse att komma till Ems för att porträttera kejsaren; Harlamoff har stort anseende bland målarna i Paris och ryssarna står högt inom konsten.
Paris d. 6 Febr. 1875. 6. helmikuuta 1875
*Under veckan har Edelfelt skrivit brevet till Hans Excellens, greve och ministerstatssekreterare Alexander Armfelt på franska, där han ber ministerstatssekreteraren tacka kejsaren för summan på 800 francs han fått för sina studier.
Roma d. 16 maj (tisdag) 1876. 16. toukokuuta 1876
Det är lyckligt att tronföljaren följer med kejsaren till Finland i sommar [konst- och industriutställningen]; Edelfelt hoppas att hyllningarna som visas "den ädle furste" som undertecknat lantdagsordningen ska stämma hans sons hjärta gynnsamt mot finnarna.
Rom, måndag d. 22 maj 1876. 22. toukokuuta 1876
I tidningar som Edelfelt fick hos Runebergs ser han att friherrinnan Langenskiöld dog den 11 maj; de viktigaste sakerna i tidningarna var kejsarbesöket, studenternas majfest och Johan Wilhelm Snellmans 70-årsdag.
Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1. heinäkuuta 1876
Edelfelt borde hinna se kejsarståten i Helsingfors fastän han anländer den 12 juli; Hans Majestät skulle anlända den 15.
Paris d. 5 Maj 1878 5. toukokuuta 1878
Alexandra Edelfelt uttrycker ängslan för krig i sitt brev; då Edelfelt gick genom expositionen [världsutställningen] och hamnade vid prinsen af Wales indiska palats stod det klarare för honom att Ryssland bör göra allt för att undvika brytning med en sådan makt som England; de båda ländernas utställning är ingen ofelbar utgångspunkt för jämförelse; Ryssland har kämpat med örlog och svåra kommunikationer, men det går ändå inte att på Marsfältet undgå att märka den ofantliga skillnaden mellan Ryssland och England; de liknar varandra i makt, men den ena har en urgammal kultur, ett fritt folk och outtömliga rikedomar, den andra bara en uttröttad krigshär; Ryssland gör ett sorgligt intryck i jämförelse med obetydliga jordlappar som Belgien och Schweitz; Alexander Beggroff sade att Ryssland borde göra alla eftergifter för att inte råka i krig med England; under Aleksandr Gortschakoffs sjukdom sägs det att kejsaren själv sköter politiken, därav den fredligare hållningen under de sista dagarna; det är för tidigt att frukta för att Helsingfors skulle bombarderas; Edelfelt vill tro att engelsmännen genast angriper Petersburg om de alls kommer in i Östersjön.
Vilna d. 10 januari 10. tammikuuta 1879
Det var roligt att höra om societetslivet i staden; spänningen mellan de ryska officerarna och polackerna tycks vara stor; det enda ställe där de förenas är i generalguvernörens salonger; mest talades om Titschkewitsch, Wittgensteinar, Hornar och andra polska aristokrater som skildrades som blaserade och okunniga bänglar [slynglar]; det talades mycket om nuntiern [det påvliga sändebudet], som är bannlyst av påven, men understöds av kejsaren och hatas hjärtligt av folket; många av de stora godsen omkring Vilna är bortgivna åt ryska generaler – deras rätta ägare är i Sibirien eller på landsflykt; Edelfelt är inte övertygad om att denna slags rättvisa försvaras med skälet att alla polacker är fähundar.
Paris d. 1 februari 1879. 1. helmikuuta 1879
Därhemma har Edelfelts tavla undergått den mest grundliga och detaljerade kritik; han undrar vad folk skall tycka i Petersburg; det vore roligt om kejsaren ville köpa tavlan; han vet inte om Carl Adolf Hellen är en god förespråkare, Emil Stjernvall är avsigkommen.
Annandag påsk 79. 14. huhtikuuta 1879
Gardisten Torsten Lode hade tillfälle att klä upp sig i uniform då han var bjuden till ryska kyrkan och sedan på supé till Nikolaj Orloff under påsken; han var nöjd över den uppmärksamhet han väckt bland furstinnor och grevinnor och haltade lite extra på sitt skadade ben av pur förtjusning; i glädjen och fyllan hade Lode bett prinsen av Oldenburg att hälsa på, vilket han ångrade eftersom han bor på ett tämligen tarvligt hotell; Lode är en präktig pojke men typisk officer, det är endast kejsaren och bataljonen som räknas.
Paris d 20 april 79. 20. huhtikuuta 1879
Edelfelt har nåtts av telegrammen om attentatet mot kejsaren; tidningarna publicerar nyheter om de politiska morden i Ryssland under den hotande rubriken: "la Révolution en Russie" [revolutionen i Ryssland]; Edelfelt hoppas Gud skyddar Finland om några stora omvälvningar sker i kejsarriket.
Paris d 5 december 79 5. joulukuuta 1879
Nyheten om attentatet mot ryska kejsaren har väckt vämjelse och man förvånar sig över nihilisternas politiska planlöshet; kejsaren skulle ha velat genomföra några reformer, som numera är omöjliga för en tid framöver.
Paris d. 4 mars 1880. 4. maaliskuuta 1880
Det stående samtalsämnet är attentatet mot kejsaren; Edelfelt är orolig för sin tavla "les Cerises"; ingen har tid att tänka på konst under revolutionära tider.
d. 15 Oktober 1880 15. lokakuuta 1880
Gunnar Berndtson har sänt ett vänligt brev angående stipendiet; Edelfelt skulle ha varit gladare om kejsaren köpt hans tavla och Berndtson fått stipendiet.
Paris d 16 mars 1881 16. maaliskuuta 1881
Fastän det nu redan är tre dagar sedan det ohyggliga kejsarmordet i Petersburg egde rum, utgör denna olycka ännu det enda samtalsämnet här i Paris likasom troligen i hela verlden. Afsky och en viss oro för hvad som komma skall läsas i alla sinnen. Ack hvad jag längtar att få Mammas bref för att få veta huru saken kommenteras i Helsingfors. Strax på morgonen då underrättelsen spridit sig i vidare kretsar, kom Walter Runeberg hit och vi reste tilsammans till ambassaden för att inskrifva våra namn i condoléance registret. Mitt namn lär också ha varit upptaget i någon aftontidning bland de många som citerades. Det var ändå ett förfärligt slut, och man tycker att då Vår Herre på ett så underbart sätt flere gånger räddat Kejsar Alexanders lif dessa nidingar småningom skulle ha tröttnat. Huru många stora förändringar såväl i Ryssland som hos oss bli icke följden af regementsförändringen! Att den andra Adlerberg tagit afsked såg jag i gårdagens tidning, och vår torde väl ej heller dröja med saken. Boulevarden har i dessa dagar varit öfverfyld af menniskor som kommenterat händelsen och man slukar allt fortfarande alla möjliga notiser om denna ohyggliga sak.
Båt-taflans försäljning blir väl nu uppskjuten på längre tid igen efter Kejsarmordet. Jag ångrar nästan att jag skickat den till Petersburg; under dylika omständig heter befattar sig ingen menniska med konst.
Kejsarsorgen! – ack jag som tänkte skaffa flickorna rosenröda eller ljusblå sommarkostymer, visserligen med den egoistiska tanken att låta dem stå modell då och då! Sorgligt blir det att se alla menniskor i svart.
Paris d. 18 mars 1881 18. maaliskuuta 1881
Kejsarmordet upptager ännu alla sinnen och tidningarnes spalter. Huru kommer Etter att stå sig med den nye kejsaren. En massa af de gamla favoriterna få väl nu afsked på grått papper. – Alexander IIs minne blir troligen mycket hedradt i Finland, det kan man döma af festligheterna i fjol vid 25 års jubileum.
Om några dagar skrifver jag mera. Jag längtar mycket efter nyheter från Helsingfors för att höra om den effekt som kejsarmordet gjort der. Gud hålle sin hand öfver Finland hädanefter som hittils tusen helsningar till alla från Atte.
Petersburg tisdag 21 nov – 81 21. marraskuuta 1881
och om torsdag har jag lof eftersom det är Kirills namns eller födelsedag. Tänk att barnen ej få veta af att Alexander II är död – utan tala alltid om Grand Papas återkomst från utlandet. Då de tala om kejsarinnan säga de Tante Ninni och under detta namn går hon i familjen. – Ännu har jag ej sett de kejserliga – Förlåt detta slarfviga bref i morgon mera Atte
Tisdag d. 6 Dec. 1881 6. joulukuuta 1881
Att de ej skicka emot mig i Zarskoïe (a propos, fick Mamma ett långt bref dateradt derifrån?) kommer sig af att man i allt infört stora ekonomier sedan A. IIs död. Så få nu flygeladjutanter, ja kommendanten för samtliga trupper i Petersburg, gubben Apostol Spiridonowitsh Kostanda, m.fl. åka i dessa halsbrytande inrättningar på hjul som i Zarskoïe fungera som åkdon.
Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30. joulukuuta 1881
På återresan satt jag i samma kupé som Madame Flotow. Jag har glömt att säga att jag har en hofvagn till min disposition – aldrig har jag åkt så fint till och från en jernväg. Gumman talade om allt möjligt – hvad det är intressant med sådana menniskor som lefvat i de storas närmaste omgifning. Hon reste nu till Pburg för att köpa julklappar åt 2000 fattiga barn – Kejsarinnan skall ge en julfest med gran och julklappar både i Petersburg och här för soldaternas barn. – Ni kan ej tro i Finland, hvad ni har för en skatt i denna dynasti, Finland har alltid varit "l'enfant gaté" såväl för den aflidne kejsaren som för denna, och Kejsarinnan har så varma sympathier för Er" sade hon.
Måndag 13 mars 1882 13. maaliskuuta 1882
Hos Miatleffs går det ej med den fart jag trodde, hufvudsakligen derföre att ett det grannaste solsken kastat de mest fantastiska reflexer på tafla och modell. Gubben Miatleff är sjuk – en liten gastrit, men han kommer sig väl. Frun är hygglig och vänlig och poserar som en engel. Hon är kokett af födsel och ohindrad vana, och hittar på att säga indirekta komplimanger utan att det låter som om något vore på färde. – I dag gick hon ej till Kejsarns dödsmessa, för mannens sjukdoms skull. Hon spelade litet för mig under det grannaste solskenet, piano och orgel – ty som de ha allt möjligt i det der huset så ha de också en orgel. – Många kuriosa, bl.a. Fredrik den stores ridsadel tagen i en batalj af hennes farmors far grefve Soltikoff, en vacker vapensamling o.d. – Hon måtte ha varit mycket vacker vid 16 år. En fotografi af henne som hoffröken från den tiden är förtjusande. Nu är hon för mager och har fått något judiskt i sin typ, som det gäller att cachera i taflan. Hennes totala brist på pose och högmod är tilltalande – i allmänhet behandlas jag af alla officerare och andra med stor artighet – tack vare de kejserliga.
Kejsaren kom i dag alldeles utan eskort till dödsmessan i fästningen och detta lär ha väckt stor entusiasm. Ack måtte ingenting hända. Man skulle så väl behöfva litet mera förtroende till hvarandra och menskligheten.
21 Okt. 89 21. lokakuuta 1889
[Runebergs?] staty av Alexander II är dålig; Rodin som konstnärerna tycker att är den bästa skulptören i världen för tillfället menar att statyn är skrämmande.
Paris 14 maj 1900 14. toukokuuta 1900
Nu sist – i lördags – har jag haft ett större gräl med Sanmark. Denna gång gällde det Ville Vallgren, sist gällde det Gallén. Visserligen skildes jag från Sanmark med yttre vänskapsbetygelser, men rigtigt nöjd var han inte. Ellan och Berta, som jag träffade strax derpå, gåfve mig dock fullkomligt rätt och tröstade mig, då jag ju alltid är olycklig öfver att ha blifvit häftig. Icke en gång har jag dragit i härnad för egen sak, och det tröstar mig men Ss sätt att tala om konstnärerna, som ändå gjort denna utställning, förargar mig obeskrifligt. Gallén, som arbetade för tre, fick aldrig något erkännande af S. och knappast de pengar han skulle ha – på Vallgren skäller han som Estlander. Det är för långt att relatera hela historien (om Alexander II af Vallgren), som var roten och upphofvet till vårt meningsutbyte – men jag är glad öfver att jag använde stora ord och talade om den patriotiska rôle konstnärena spelat under hela denna tid, deras uppoffing och sjelfförnekelse. Om paviljongen blifvit bra så är det väl trots Sanmark och Runeberg. Huru behandlade de arkitekterna, som öfverhöljde sig sjelfva, dem och vårt fattiga land med lagrar? Som en slags lägre employées! det är så man kan gråta deråt. Jarl Hagelstam och Krogius gillade mitt uppträdande som ju var fullkomligt osjelfviskt och tillade, från medicinsk synpunkt betraktande saken, att S. är alldeles abnorm då det gäller pengar.