Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

senator, generallöjtnant, guvernör

Paris d. 4 mars 1880. 4. maaliskuuta 1880
Tasso Alfthan sökte upp Edelfelt och var fånigare än vanligt, med ett underligt sammalsurium; han hade spenderat 300 rubel och blivit bestulen på 200 francs; i plånboken fanns också reseanteckningar och pappas och mammas porträtt; han måste ljuga ihop något för fadern, som har bekymmer med farbröderna; han ville låna pengar av Edelfelt; hellre än att ruttna med "åsnorna" i gardet vill han tjäna fosterlandet genom att bli rysk konsul i Amerika; han talar ryska och svenska, samt behjälpligt tyska och franska; i Petersburg vill de gärna ha finnar till konsuler; Tasso vill tjäna miljoner i Amerika, gifta sig med en bildskön och stormrik kreolska och köpa Edelfelts tavlor för 50 000 mark; han hälsade från Svanström.
Café Voltaire fredag d. 5 Juni 85 kl. 6 e.m. 5. kesäkuuta 1885
”Ack hvad jag är nyfiken att höra något från Haiko. Huru ni funnit det Heydenska herrskapet, om ni är generade af dem, om de fört med sig mycken ståt, om ni måste dras med Boije och Alfthan, om fröken ser ut att vilja på allvar uppmuntra sin sjukliga mani för målarekonsten o.s.v. –”.
Paris d. 17 juni 85. 17. kesäkuuta 1885
"Lekande pojkar på stocken" hos Petit är såld för 5 000 åt greve Wladimir Scheremetieff som "troligen bror till vår Heydenian"; ingen av "pojktaflorna" kommer till Helsingfors; är osäkert om de hade behagat kejsaren och Alfthan; Edelfelt ska måla färdigt "I barnkammaren" som han hoppas kunna sälja till kejsarfamiljen; det är ont om tid, men ska ändå gå; hoppas vara klar att resa den 6 eller 7 juli, senast den 10 juli.
fredag – det är den femte juli nu. 5. heinäkuuta 1889
Epävarma yhteys Igår visit av Alfthan och svensk major Adelsköld som känt Carl Albert Edelfelt; de kom med gubben Viktor de la Chapelle från Mustiala examen; Adelsköld har rest mycket, med honom kunde man tala; Adelsköld gratulerade till hedersmedaljen; Alfthan är livlig, berättar bra, har "reda på sig", men blir allt dövare.
Petersburg fredag 13 mars. 13. maaliskuuta 1896
Jag var verkligen förtjust i honom, så naturlig och genomvänlig var han. Han tyckte mycket om mitt utkast, talade om allt möjligt, om Skutnabb, om Gunnar Berndtsons två taflor, om Alfthans död, om Universitetet, om Konstföreningens jubileum, om konst, om Detaille och – Burne-Jones, konstindusti – England, South Kensington – Danmark, hans morföräldrar, som jag ju kände, om Norden, de ljusa nätterna – ("je suis tout à fait homme du nord – rien n'égale pour moi les nuits de juin – Déjà en Angleterre je ne puis vraiment croire à l'été, encore moins en Grèce, et dans lestropiques je souffre litteralement de ces nuits noires af étouffantes – non, c'est à copenhague que la vraie impression d'été, de printemps et de clarté commence pour moi. – Est-ce que vous ne les regrettez pas quand vous êtes à Paris"). Så talade han med förtjusning om Pierre Loti.