Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

från Kråkö, anställd hos Edelfelt på Haiko som trädgårdsarbetare och assistent, stod också modell

Lähteet

Lillemor Jordas, Skäribor och villafröknar. Albert Edelfelts modeller i Borgå, 2014, 44–46.

Paris, söndag d. 28 Mars 1897 28. maaliskuuta 1897
Min rosqvist-sjöjungfrutafla tycka alla om och mena att jag bör göra den färdig – likaså träskstudien och neckrosorna.
Paris, måndag 5 April 1897. 5. huhtikuuta 1897
Jag har hela Rosqvist taflan med mig och alla tycka om den. Jag fortsätter den derför – Dagnan menade att jag borde göra najaden så långt borta och så försvinnande som möjligt, alldeles som Mamma i somras. – Jag har haft henne i alla möjliga ställningar, men har nu ändtligen stannat vid en, som synes mig mycket lockande. – Som jag fått 8 dagars frist kan jag lugnt göra taflan färdig och skicka den om den blir bra.
Paris 12 april 1897 (Måndag) 12. huhtikuuta 1897
Jag slutade med att i dag på morgonen definitivt skicka till Salongen – "Rosquist-Sjöjungfrun" träsket och näckrosorna – ingenting annat skulle jag hållit R.-sjöjungfrun ännu en vecka skulle jag ha målat om hela taflan, och förstört det lilla som var bra deri.
Paris, andradag påsk, kl. 6 e.m. 19. huhtikuuta 1897
I brefvet till Ellan i går berättade jag om hela historien angående kejsarporträttet, öfvertalningarna, ommålningen af fonden o.s.v. Jag är alldeles för slö och trött att nu objektivt kunna döma om jag gjort rätt eller orätt. Dagnan menade att det kanske ändå var bäst att ställa ut det. De flesta anse det bättre än Rosquist sjöjungfrun, som förlorat mycket på Salongen. Isynnerhet den rödaktiga tonen, som var pointen i den, går tillbaka genom att väggens färg är mörkröd.
Paris lördag 24 april 1897. 24. huhtikuuta 1897
Det har i det hela gått bättre med min utställning än jag någonsin vågat hoppas. Visserligen har jag ej någon succès d'artiste med mitt Kejsarporträtt, men pressen är i allmänhet god och alla de som vilja se saken opartiskt, erkänna att jag gjort allt hvad jag kunnat af detta officiella porträtt. Sirenen som jag kallar Rosqvisttaftan, och neckrosstudierna har väckt många odelade erkännande – Bland publiken hörde jag en viss förvåning. tiens c'est de lui ça, il a donc changé sa manière etc.
Paris 28 maj 1897 28. toukokuuta 1897
Haiko! Jag ville bra gerna vara der nu för att litet bestyra om om målningen af hörnrummet och tillbyggnaden af bagarstugan. Det är näml. nödvändigt att få ett rum till bagarstugan – flytta hönsgården högre upp på backen. Jag ber derför Mamma beställa stockar på sågen brygga rummet (för Rosqvistar och andra) – Jag skall betala räkningarna sedan.
4 Juni 97 (fredag) 4. kesäkuuta 1897
Min Rosqviststafla blir såld till Museum i Philadelphia, hvad tycks? Är det ej roligt fick just nu bref derom – får pengar i slutet af månaden 5,000!
Lördag 12 juni 97 12. kesäkuuta 1897
Huru går det med stugutillbyggnaden? Med Jannelund och Rosqvistro? Vi måste ha ett Rosqvistsro, ty det är för galet att Rosqvist och Janne båda skola ligga i kökssoffan. Tag nu och bestyr om detta, älskade Mamma – räkningarna skall jag betala sedan.
Min namnsdag, d. 6 Juli 1898, hos Koki Etter 6. heinäkuuta 1898
Tråkigt om Thyra varit en dålig fogde i ateliern Jag ber er dock ej tro på Rosqvists historier, för enligt honom äro alla mer eller mindre underhaltiga – Emellertid är jag glad öfver att genast få nyckeln hos Er gårdsvakt, ty jag måste strax tänka på arbete igen när jag kommer och skall ta en massa saker till Haiko.
Paris Annandag Påsk 1901 8. huhtikuuta 1901
Midt under det jag målade för Moltke i lördags kl. 10 f.m. fick jag ett bref från fru Thaulow som bad mig komma på afskedsfrukost för Björnson och med Drachmann. – Jag åt just ingenting – men Mamma skulle ha njutit af de 3 tal jag fick 1 af Björnson, 2 af Holger Drachmann. Björnson höll ett tal till "Nordens aand" och tre så olika representanter som undertecknad (han började med mig) – Drachmann och Fritz Thaulow. Han talte om Finland och "tragiken" som jag fått in i fänr. Stål, den största, den ädlaste tragik, ditt lands tragik" denna tragik som kompletterat mig och gjort mig djupare och bättre, sade han – Så Dachmann, lyrikern, rusets skald, ungdomen, hafvets – allt mycket vackert sagdt som endast Bj. Bj kan det och sist Värden Thaulow naturen, idyllen, bäcken som obekymrat om menniskornas öde och olyckor flyter fram under träden, och bara rinner och rinner och rinner – Vi gapskrattade, men Fr. Thaulow "riait Jaune" – Så höll Bj. ett tal om Paris och Dreyfussaken och rättvisan också så att man kunde sitta och gräma sig öfver att det ej Skrefs upp – och Så höll Dachmann att tal till mig – huru han känt mig för 23 år sedan, och då bara tänkt: hvis jeg nu var et pigebörn vilde jeg slaa damerna om den Fyr – och det var hans intryck under många år. Men nu såg han mig med streck och kors i pannan som lifvet ristat, som Finlands öde tecknat och så talade han om min tafla, Rosqvist i träsket som han sett i Filadelfia, "det bedste Billede der" som utstrålade hela Nordens poesi, och derför ville han dricka med mig som "man och digter" och ville trycka min hand för hvad jag gjort, utan att tänka på om han skulle vara "et Pigebörn" nej nu ville Holger Drachmann dricka med Albert Edelfelt. – Och så ännu ett tal till Finland som var ord och inga visor. "Det är hårdt att vänta, men man väntar aldrig för länge på seger, ty många tecken tyder på att Er sak skall segra.