Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

g. 1) Erik Haij, 2) Axel Berndtson

Lähteet

Khvn tisdag 9 okt 94. 9. lokakuuta 1894
Acku Bson med gemål har jag träffat. Hon är underlig ändå, klagar öfver fattigdom och talar om champagne och vift som verldens högsta goda usch en sådan genre. Acku optimist, hoppas alldeles säkert få stipendiet kommer då till Paris, studerar litet gammal konst i Italien o. s. v. som en tassig menniska. Gud vare lof att jag icke är en sådan optimist.
torsdag d. 18 Oktober 1894 Bregentved Haslev 18. lokakuuta 1894
Då jag sist var inne i Köpenhamn träffade jag Acku och Marie Louise vid bangården. De skulle följa Estelle till tåget – hon reste med Aina Ehrnrooth och fröken Leander. Dessa senare såg jag dock ej, ty jag var tvungen taga ett tidigare tåg. Acku var mycket nyter – hade fått stipendiet. är det icke besynnerligt. Högst "tuschur" och glad, optimist som alltid. Så skulle jag vara!
Paris 4 mars 1895 4. maaliskuuta 1895
Bäst vi sutto der kommo Acku med fru. Hon är sig lik – vifta och pengar och outröttlig. Hon gaf sig ingen ro förrän jag och magister Kurten kommit med dem på en – maskeradbal – Jag var sömnig och hade föga nöje. Hon kan ej säga 10 ord utan att tala illa om någon eller tala om pengar – det är en faslig genre – och Acku, det beskedliga kräket ser bara nöjd ut. Skola ej hennes 41 år litet stilla hennes varma blod? Hon hade nu varit på svenska klubben, på baler, middagar och soiréer med stiliga göteborgare, hennes bror bl.a. – Hon vågar ej sjelf proponera sig som umgängesvän åt Ellan – men "Lulle längtar så förskräckligt efter Erik, och fröjdar sig åt att alla dagar få vara med honom hela dagen. Hon har ingenting annat än ondt att säga om Helsingforsväninnorna – Om Ellan talar hon aldrig – kanske det är klokt att vara styf och afvisande mot henne – vänlighet hjelper ej – och Anna Knorring, som varit utmärkt vänlig mot henne, får nog sin beskärda del af hennes sqvaller. Och så talar hon om kärlek – Hon har en så varm natur och hon kan inte tänka sig att vara för gammal för den sporten – tvärtom o.s.v. Jag släpp henne först kl. 2 den natten. Hon måste ha pengar och det rätt mycket, för att vara ute så der och lefva om.
Acku studerar teatrarna. Coquelin tyckas de ha slagit embargo på och få genom honom fribiljetter. – Fru Vallgren kan ej med MarieLouise och har varit mycket snäf emot henne.
Paris torsdag 7 mars 95 7. maaliskuuta 1895
Acku Berndtson, utskickad af sin hulda maka har 3 gånger varit här och bedt mig komma ut på middag och sedan fortsätta med dem – Jag har ej kunnat och velat, och nu har jag igen ett telegram med rendez-vous för i afton. Hon är omättlig Hon talar redan om hur hon skall presentera Ellan hos baron Delort (Gunnars beskyddare i Eypten) – jo det skall vi se! Alla svenskor (fru Z.) t.ex. dra på munnen åt Marie Louise och säga: förr var hon omöjlig i Sverige, kanske hon har blifvit bättre nu. Huru Acku kan se glad ut, se glad ut ändå, och t.o.m. trifvas är mig en gåta.
Paris 8 mars (fredag) 1895 8. maaliskuuta 1895
Acku Berndtson kommer alltjemnt och ber mig komma ut med honom och hans hulda maka – nu har jag skjutit upp detta till lördagen men då får jag väl lof att skänka dem min qväll.
Paris lördag 9 mars 1895 9. maaliskuuta 1895
*I afton har jag den MarieLouises-Ackeska bjudningen – fåfängt uppskjuten sedan en vecka.
Paris söndag 10 mars 1895 10. maaliskuuta 1895
I går var den Acku Berndtsonska middagen, som jag på allt sätt sökt afstyrka, dels emedan jag anser det alldeles fånigt att Acku gör af med sina fattiga slantar på sådant, dels emedan jag verkligen ej har något nöje af Marie Louise. Men det var tacksamhetsskuld till Dr Santesson (en hygglig svensk kolossal medicinare) och mig (för ateliern). Jag hade vridit mig undan denna bjudning som en orm. – Och så fick jag höra hela aftonen: Ja nu är det sista gången vi se Albert under denna vår, ty när Ellan kommer o.s.v. – Lyckligtvis tyckes hon ha en helsosam fruktan för Ellan. Men mig älskar hon öfver all beskrifning, fastän jag icke är glad i hennes sällskap icke "så som med andra" hon frågar sig alltid: "är det Albert Edelfelt?" o.s.v. Det kunde fyllas volymer af en gammal göteborgsjud koketts absolut ologiska och föga distinguerade tal
Efter regencen ville jag gå hem – så mycket mera som jag sprungit hela eftermiddagen för våningar – det fins ändå till ganska rimliga pris möblerade våningar i trakten af triumfbågen. – Men nej – Marie Louise ville gå till "Maxime" och det hjelpte ej annat än att hon, Acku hennes lydige slaf, Santesson, jag och Kurtén men fr. Kurtén gingo dit. – Nu är "Maxime" alls ej något ställe för hyggliga damer, men det är Marie Louises älsklingsställe. – Der superas, dansas efter musik af en ungersk orkester, och der ser man alla Paris snobbar och snobinnor af le "quart du monde" – Jag kan ej begripa att man ids sitta och se på detta mer än en qvart. Men att få Marie Louise bort från denna välgörande atmosfer "måste ske med kran" som Bellman säger. Hon satt lycksalig der. Slutligen bröt jag upp gick hem och sade mig, sedan jag fått höra att jag ej var aimabel, "då det nu var sista gången", då de nu en gång fick rå om mig" o.s.v. – Acku bara förtjust; – Jag undrar om han ändå ej är en lycklig menniska med detta sitt orubbliga lugn, denna olympiska egoism, hvarmed han seglar stolt genom lifvet – troende på sin talent – skrifver nouveller nu – det är obegripligt! Säger sig ha så många nya idéer etc. Måtte de vara lika så goda som de äro nya! – Med det lifliga intrycket af en i grund och botten spolierad afton lade jag mig återigen förvissad om att man endast bör uppsöka sådant sällskap som gör en bättre, klokare, skarpare, mera koncentrerad.
Paris Annandag Påsk 95 15. huhtikuuta 1895
Marie Louise har lättat sitt hjerta för mig och beklagat sig öfver Ackus omöjlighet att förtjena pengar. Det är ändå hennes skuld att han kom bort från Hufvudstadsbladet och tog teatern – med det medger hon ej. Acku talar fortfarande om de pjeser, noveller o.d. som han skall skrifva. Stackars karl, han vill bli författare med allt våld, och det duger han ej till, ty han saknar omdöme och är så innerligt banal och svulstig ord-ord-ord! Men han är "de bonne foi" och då är det ju så svårt att säga honom att det aldrig kan bli något af. Det är nog fadren, som går igen med hela hans löjlighet öfverskyd af en viss savoir faire som denne saknar.
Paris, söndag d. 28 Mars 1897 28. maaliskuuta 1897
Acku Berndtson och hans familj har jag träffat. Stackars Acku, han kämpar svårligen med penningebrist!
Paris 4 maj 99 4. toukokuuta 1899
Om aftnarne har jag mest varit med Pasteur och Vallery Radots, utom tvenne aftnar, då hasarden fört mig tillsammans med Acku, hans gemål och svägerska fru Bratt från Göteborg.