Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

läkare

Paris 10 april (måndag) 93. 10. huhtikuuta 1893
Epävarma yhteys Antells död och formaliteterna vid densamma ha tagit all den tid jag haft öfriga (jag målar alla förmiddagar). Lyckligtvis kom Hildebrand i går och Kurtén kommer den 20. Jag hade beställt kista och ryske konsuln skulle ha varit mycket ond deröfver när jag trodde mig handla väl och klokt, och som ingen annan var tillhande så gjorde jag det. Ett evigt språng hos poliskommissarier, juge de paix, på mairiet. En massa konstalationer, vittnen – usch sådana omständigheter. För att få ta en dödsmask af honom fick jag gå upp ändå till polisprefekten (det gick jag med Mittag Leffler) som genast gaf oss rättigheten. – I går var la levee de corps. flere franska läkare, Due, Wahlberg, Hildebrand – men inga andra landsman än Ville Vallgren och jag. Nog tycker jag de hade kunnat besvära sig dit ändå. Mittag Leffler tror att A. testamenterat en miljon till unversitetet och konstförenigen – men myntsamlingen till Sverige. Det var hjertslitande att se hans trogne betjent, François, som gret förfärligt och nödvändigt ville följa med kistan till Wasa, det han också lär få göra, sade Hildebrand.
Paris Lördag 15 juni 1895 15. kesäkuuta 1895
Epävarma yhteys Under början af veckan var jag rätt mycket ute och kom sent hem om qvällarne. I tisdags var det middag hos Mme Menard Dorian – Georges Hugo, Magin, Daudets, Clemenciau, Hellen, målaren (alla med fruar) Vallgren och Antoinette, och några löshästar som jag. Georges Hugo är mycket sympathisk tycker jag mycket mera än Leon Daudet som är vigtig och nervös. Emellertid är det roligt att vara vid ett så spirituelt middags bord, der alltjemnt konst och litteratur äro på tapeten. En niece till Mme Menard Dorian, Dora Dorian, gift med advokaten o. författaren Ajalbert är utmärkt vacker – hennes mor en halftokig rysk furstinna har nog gifvit henne litet fri steppnatur (som åt Wahlberg med de soliga ögonen). Vallgren är mycket i smörek hos alla dessa – G. Hugo har beställt af honom silfver bordsuppsatser, som han redan gjort, för resten. – Mme Menard Dorian är en ovanligt treflig vacker fru, – alldeles inne i konst och den af den "le dernier cri". – De känna till Skandinavien alla dessa menniskor mycket bra – utom resor till Norge och Köpenhamn, ha de också besökt Stockholm. G. Hugo reste till Stockholm på sin bröllopsresa under den värsta kölden i år.Och skandinavisk konst och Ibsen och Strindberg och de unga norrmännen känna de på sina fem fingrar. – L. Daudet och G. Hugo ha sin oläsligt Nouvelle Revue.
Paris, söndag d. 28 Mars 1897 28. maaliskuuta 1897
Mi-Careme dagen åt jag middag med en massa finnar, Stigell, dr Wahlberg, fröken Söderhjelm (som bad helsa till Berta) fr. Lagerborg m.fl.