Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk konstnär, sonson till Victor Hugo, g.m. Pauline Ménard-Dorian

Lähteet

Paris fredag 1 mars 1895 1. maaliskuuta 1895
I går afton var jag hos Ville Vallgren på middag. Det är verkligen roligt att se så glada och lyckliga menniskor. De äro mycket feterade af Hugoska familjen likaså af utrikesministern Hanoteaux – och beställningar göra de också – så har Georges Hugo beställt flere bordsuppsatser af silfver af Ville.
1sta April 1895 1. huhtikuuta 1895
Den 6 april äro vi Ellan och jag bjudna på soirée till Menard-Dorian's (V. Hugos familj) den 9 på middag till Dues.
Paris måndag 10 juni 95 10. kesäkuuta 1895
I morgon är jag bjuden på middag till Mme Menard Dorian med Leon Daudet, Georges Hugo m. fl. det blir nog roligt och muntert.
Paris Lördag 15 juni 1895 15. kesäkuuta 1895
Under början af veckan var jag rätt mycket ute och kom sent hem om qvällarne. I tisdags var det middag hos Mme Menard Dorian – Georges Hugo, Magin, Daudets, Clemenciau, Hellen, målaren (alla med fruar) Vallgren och Antoinette, och några löshästar som jag. Georges Hugo är mycket sympathisk tycker jag mycket mera än Leon Daudet som är vigtig och nervös. Emellertid är det roligt att vara vid ett så spirituelt middags bord, der alltjemnt konst och litteratur äro på tapeten. En niece till Mme Menard Dorian, Dora Dorian, gift med advokaten o. författaren Ajalbert är utmärkt vacker – hennes mor en halftokig rysk furstinna har nog gifvit henne litet fri steppnatur (som åt Wahlberg med de soliga ögonen). Vallgren är mycket i smörek hos alla dessa – G. Hugo har beställt af honom silfver bordsuppsatser, som han redan gjort, för resten. – Mme Menard Dorian är en ovanligt treflig vacker fru, – alldeles inne i konst och den af den "le dernier cri". – De känna till Skandinavien alla dessa menniskor mycket bra – utom resor till Norge och Köpenhamn, ha de också besökt Stockholm. G. Hugo reste till Stockholm på sin bröllopsresa under den värsta kölden i år.Och skandinavisk konst och Ibsen och Strindberg och de unga norrmännen känna de på sina fem fingrar. – L. Daudet och G. Hugo ha sin oläsligt Nouvelle Revue.
Paris 12 april 1897 (Måndag) 12. huhtikuuta 1897
I går var jag på middag och stor soirée hos Ménard-Dorians – en helt annan verld – litterär artistisk. Madame Menard Dorian, vid hvars venstra sida jag satt vid middagen är en bra intagande gråhårig dam. Gubben hennes man är deputerad och de räknas till den republikanska aristokratin. Svärsonen Georges Hugo är rätt behaglig – för rik och bortskämd. Dottern Mme Hugo är mycket vacker – har i synnerhet ett skratt som är förtjusande. En nièce född Dora Dorian, gift med literatören Ajalbert, är mycket intagande litet excentrisk – hennes mor är en rysk furstinna, som redan flere år är ute och reser med någon aktör – halftokig lär hon vara. Der voro Madame Adam (som icke behagar mig) Clemenceaus, Georges Sands dotterdotter, gift med en målere L'hôte poeterna Marieton Georges Rodenbach, Leon Daudet m.fl. Massor målare och bildhuggare.
Georges Hugo är mycket intagen af Norden, (Stockholm om vintern, dit han gjorde sin bröllopsresa) Ibsen och skandinavisk konst. "C'est le pays le plus admirable de la terre" sade han.
Paris 7 januari 1901 – måndag. 7. tammikuuta 1901
En dag förut var jag på middag hos Mme Pauline. Det är synd om henne ändå hon är så öfvergifven af sin Georges Hugo, som hon ändå håller af ännu. Flere af Mme Menards kunder voro der men också andra – Stevens' barn, som lära vara nationalistiskt sinnade. Mina sympatier äro ännu helt och hållet på modrens sida, och komma nog att så förbli, säg B. det.