Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

tysk förläggare, g.m. Dagny Bjørnson

Lähteet

Paris 28 maj 1897 28. toukokuuta 1897
Konni är just nu här – jag skall göra honom bekant med förläggaren Langen från München
Söndag 30 maj 1897 30. toukokuuta 1897
Jag ville, innan jag lemnade Paris, göra Konni bekant med Björn Björnsons svåger, müncharerförläggare Albert Langen, och det lyckades mig. De kommo t.o.m. öfverens om ett och hvarje, och Konni var mig mycket tacksam derför.
Paris 12 febr. 1901 12. helmikuuta 1901
I söndags var jag på frukost hos norske tandläkaren Heidé, som tyckes förtjena duktigt pengar, att döma af installationen vid Bd Haussmann. Det var för Björnsons, Langens, en norsk lärarinna fr Sievers och undertecknad – Björnson var rigtigt på sill briljantaste lynne nu då han slutat "Laboremus" "Nej, hvad jeg morer mig" och det var da den beste mad jeg har spist i mitt lif" och "den dejligste champagner" o.s.v. och så höll han ett tal om sitt nya stycke ett tal som räckte en halftimme, med stora gester så att den franske betjenten såg alldeles förskräckt ut. Men roligt är det alltid att höra honom, han är ändå en af de bäste talare i vår tid. Senare höll han ett tal också det långt, och det var till – mig. Ja, till Finland också, i anledning af mina fänrik ståls teckningar. "Der är ett träd i Indien, som skjuter högt till väders, men när det vuxit om de andra träden och grenarne bli tunga, böja sig dessa alltmera till jorden tills de nå den, och då slå de rot, fast och säkert, och trädet står som en äreport." – ja det var mycket vackert, och fru Langen gret, och fru Heide gret – . Och så talte han om Finlands kraft att föra hem sina söners tankar och så var det mycket vackert om ynglingen med barmen genomskjuten om Döbeln och den yngre generationen af kämpar – och Finland "detta namn som lyder som sang" – ja det är ej godt att dissikera ett sådant storartadt tal – jag satt också och bet mig i läppen. Och han sade att jag blifvit "sund och stark" och att jag skulle helsa mor och hustru och syskon och alla derhemma" och det lät icke som ett brefslut utan mycket pompöst så som han sade det. – Detta tal gick igenom hela registret af tonfall och känslor – det var alldeles glänsande och glödande framsagdt, och jag skall nog minnas det.
Lördag 30 mars 1901 30. maaliskuuta 1901
Langen var här i dag efter frukosten med frun – Dagny, som går och gör reklam för mig i hela det litterära Paris. Langen är simplicessimus' redaktör, landsförvisad från Tyskland, som Mamma vet – mycket rik och konstälskande, mycket difficile. Han stod och såg en stund och sade sedan till sin fru: einfach herrlich, des Ding! och så kom han fram med att han vill att jag skulle måla Dagny, sedan Lenbach raterat henne – Men när och hur och hvar – ja jag sade att jag satt och väntade på Demidoff och i slutet af April tänkte draga frå Sydens lande, och att jag hade Weile med kind zu Haus, die ohne mich verderben, hvarpå fru Langen genast sade: was scherst mir Heiß, was ocherst mir Kind! ich trage viel bessres verlangen
Långfredag 1901 5. huhtikuuta 1901
Ja – Langen skulle nu vilja att jag skulle måla hans fru när jag återkommer från London. Denna resa till London plågar mig, ty jag får lof att skynda mig alldeles förfärligt för att få undan det allra oundgängligaste.