Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

Lady

5 februari 91. 5. helmikuuta 1891
Finland är mycket på modet nu – det märker jag har på hotellet, och engelsmänen isynnerhet tala om oss med mycken sympathi och kännedom om oss. Här finnes en engelsk dr Lambert på hotellet. Han liknar mycket vargen Hornborg till det yttre; det är en ovanligt universell menniska – när han fick höra att vi voro från Finland började han genast fråga och visade sig mycket intresserad. De engelska revyerna äro ju fulla af mycket berömmande artiklar om vårt land och folk, och alla tidningar ha tryckt af Forthnightly Rew's artikel med titel: The brightest spot in the Russian Empire Lady Barrington hade också läst artikeln och är derigenom inne i våra förhållanden. –
Hon, Lady Barrington, har två barn, den danska sällskapsdamen, 2 kammarjungfrur och en betjent med sig.I går afton kom betjenten upp till oss med en engelsk revy "Review af reviews" der det åter var fråga om Finland.
Den stackars frun har en 5 års pojke, som sedan 3 års ålder ej vuxit på längden utan på bredden, och det är fara värdt att han blir dvärg – det är just för att förekomma detta som hon reser från badort till badort, låter massera pojken, spatserar hela dagen med honom och gör allt hvad möjligt är. Hon fick en mycket stor tanke om Ellans medicinska vetande genom att Ellan rådde henne att resa med pojken till Engadin (St Moritz) i Schweitz – och hon samma dag fick ett bref från sin läkare att göra detsamma litet senare på våren. –
Ospedaletti 1sta Mars 1891 1. maaliskuuta 1891
Lady Barringtons lilla Leila är nu färdig – på 3 seancer har jag gjort skizzen. Kanske kommer denna lilla pastell oläsligt att ha tur med sig, ty Sir Barrington är mycket lierad med Akademins president Sir Frederick Leighton, och Ladyn tycker att jag skulle exponera denna skizz på Royal Academy, Hon bjuden mig alltjemnt till London – och jag funderar 'derpå, mera än förr. London och England är ändå en guldgrufva, och hufvudsaken är ju det att vara patronerad af någon engelsman eller engelska.
Lady B. är en klok och rask menniska – mycket radikal och snabb i sina omdömen. Hennes man är irländare och home-ruler. Hon talar derför med föga aktning om de conservativa i England. Då jag sade något om "le parti conservateur", ändrade hon mig lugnt: "dites le parti des imbéciles" – För resten går hon åt ärftlig adel också, isynnerhet sedan hon häromdagen såg några unga lorder i Monte-Carlo. "C'est revoltakt de passer que ces gens-là feront nos lois" –
Hon har varit mycket i Norge och har öfversatt några norska barnböcker till engelska. känner derför till Björnson och Ibsen lika bra som vi. Hennes bror har en villa i Norge och en liten pojken som är född der och heter Erik. Hennes barn känna sig derför mycket hemmastaddamed vår Kicki.
I öfvermorgon reser hon med sin "Suite" till Valescure, nära St Raphael 3/4 timmar från Cannes, åt Toulon till, och öfvertalar oss mycket att komma dit. Ögonskenligen tycker hon mera om oss än om "tous des allemands" få hotellet. –
Ospedaletti 4 mars 1891 4. maaliskuuta 1891
Hôtellet här börjar byta om besättning d. 1sta mars reste lady B. med familj ett tyskt landgerevktsrath med fru från Celn i Hannover, en engelsk prest som var mycket hygglig och många andra – de som kommit i stället se ickebehagliga ut. Bl. fins här ett tjock otäck fransk grefve Dillon – skulle det vara Boulangers högra hand?
Ospedaletti 10 mars 10. maaliskuuta 1891
Så skall jag svara Lady Barrington – så flere korrespondenter i Paris. Lady B. skrifver att hon skickar den lilla pastellen till London och till den ändan skrifvit till Marcus Stone. A. R. A. – d.v.s. medlem af Royal Academy. Hon skickar mig hans bref också, för att som hon säger visa hvad engelska artister tänka om mig – och det är ju ytterst smickrande.
För resten säger hon att Valescure ej på långt när är så vackert som dessa trakter, men att hotellet är snyggt och att Frejas som ligger strax bredvid är mycket intressant.
Cannes 31 mars 1891 Hôtel du Paradis 31. maaliskuuta 1891
I öfvermorgon tänkte jag fara till Valescure för att se hur det ser ut och helsa på Lady Barington – här är det ej värdt att bli för oss, ty här är det blåsigt och dammigt – åtminstone har det i dag varit fasligt, just ett väder för mikrober. Det har hotellet, som Dr Lambert rekommenderat oss så varmt, ligger alldeles utom staden, alldeles för långt från allt.
Cannes 1sta april 91 1. huhtikuuta 1891
I morgon far jag till Valescure för att träffa Lady B. och i öfvermorgon afton tillbaka till O.
Cannes 4 april 1891 4. huhtikuuta 1891
I förrgår var jag i Valescure – skref jag om det? – På besök hos Lady Barrington och för att se på stället. Det var förfärligt trist – en ödemark med bara ljung och furor så långt man ser, och sist alperna, som här ta sig ytterst bizarra ut, mörkblå och hvita. Ingen kultur – bara sandbackar som påminna om vissa trakter i Finland. St. Raphaël behagade mig ej mycket heller – det blåste en hvinande kall mistral och dammet yrde omkring mig på vägarne – Kanske det också gjorde sitt till för att jag såg allting så sorgligt. Vi ha haft nog af isolering i Ospedaletti för att nu välja Valescure. –
Angående drottning Victorias oläsligt af taflan ville jag ej oläsligt – oläsligt Lady Barrington förgäfves gjort en extra resa till Cannes, innan jag kom, för
Ospedaletti 19 april 91 19. huhtikuuta 1891
Pojken är nu Gud ske lof bra igen, så när som på natt skriket. Ellan ser ganska usel ut – måtte hon bli bättre i Cannes der klimatet är mindre upprifvande för nerverna. Det här hafvets omedelbara närhet, drifhusvärmen och den ständiga blåsten är ej bra för nervena tror jag. Man blir så underligt ömsom dålig och irritabel. Med glädje skall jag lemna det här hotellet och herr Hauser – Måtte han bara ej komma med efterräkningar som med Lady Barington – då är jag såld. –
The jubilee day 1. kesäkuuta 1897
The Jubilée day. Ett ord bara för att säga att jag haft en kolossal tur. Först i går bjuden af lady Barringtons svåger att följa med ett stort sällskap i en omnibus för att se illuminationen, Så i dag att från den bästa plats i London, county Council's, se allt. jag eskorterade dit Sir Vincent Bs en lång ful och hygglig nièce. Det var mycket vackert. Jag skrifva mera derom snart.
Lördag 12 juni 97 12. kesäkuuta 1897
De 4 sista aftnarna har jag varit gräsligt ensam – naturligtvis är det mitt fel som ej gått på visit förut till den ena och den andra Grefvinnan L., Mme Kahn, Lady Barrington, samt ej begagnat de Lefflerska rekommendationerna till matematiker.