Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk poet och konstkritiker

Lähteet

Berlin N.W., den 15 Maj 1898 kl. 11 f.m 15. toukokuuta 1898
Just nu blef jag afbruten af Leclerq som är här sedan någon tid och just umgås med Sattler, Liebermann o.a. Han skall om någon vecka resa till Finland och skrattade åt Asp – som han der lofvade taga i upptuktelse. Jag afrådde honom – får se hvad han gör.
Liebermann sade att Salongen i Paris var intressant och ovanligt god (enligt Diagilew) som varit här för några dagar sedan) – så olika kunna omdömena vara. De flesta utländingar lära emellertid ha strejkat, t.f af Zola historien. Leclercq menade att den andra Zola processen ej skulle bli så stormig som den första.
Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21. toukokuuta 1899
Jag har köpt 2 taflor för de antellska pengarna, beställt två teckningar af Dagnan och en tafla af Collet, en slags repetition af en hamnscen som han har på Salongen Leclercq har varit mig mycket nyttig i allt detta; jag vet ej huru jag skall belöna honom. han har skrifvit han har prutat, det jag aldrig täcks göra.
Jag var på frukost hos honom i går. De bo långt borta, nära Institut Pasteur men ha det mycket trefligt i en målaratelier, inredd enkelt men med stor smak. En liten flicka på 1 månad ha de. Sedan gick jag med honom på Louvren, der jag var hela eftermiddagen. Det är ändå mera uppbyggligt än Salongerna. Tizian. Rembrandt. van Dyck – sådana karlar!
Sedan L. gått hem igen gick jag från 6 till 1/2 9 och spatserade långt ned åt le Marais, l'Ile St Louis, såg på Notre dames silhouett, såg icke allenast som en skönhetsdrucken målare, utan betrakta-de detta Paris, så förtjusande vackert och tankeväckande med ömhet och medlidande, medlidande öfver det välde af dumhet som under det senaste året haft makten öfver La Ville Lumiere – men "fluctuat nec mergitur, står det under skeppet i Paris vapen – "det gungar, men sjunker ej" – och den der båten skall inse, som så ofta förr, just när det sett som mörkast ut, just när dumhetens, intoleransens och fanatismens blindskär varit som mest hotande, tända den röda lykta i förstäfven som lyser frihet öfver verlden. Det var en Voyage sentimental som jag gjorde, längs stränderna af denna underbart rörliga flod som brusar fram i strid ström. Sedan gick jag ensam och åt på restaurant Laperouse, för att ha en utkik öfver notre dame och la Cité. Intet feerie i verlden han vara vackrare än de vexlande belysningarna på allt detta.
Paris 27 nov. 1900 27. marraskuuta 1900
En sorts tillfredsställelse erfor jag att se att mina senaste taflor Fiskarne, Leclercq, Paraske och Mme Pasteur voro betydligt bättre än Kristus och Magdalena. Alla ha vi gått framåt (vi finnar) sedan 1889 i dekorativ verkan. – Och det fins nationer, slaviska och romaniska, som absolut ingenting lärt sedan dess, och som de just ingenting kunde förut heller, så är det klent bestämdt med deras konst.
Paris 12 dec 1900. 12. joulukuuta 1900
*Bland mina många göromål är att skaffa en artikel om finska konsten åt Leo. Leclercq har lofvat skrifva det färdig till i öfvermorgon. Rysligt nyfiken är jag på min egen sapiska i N. Prs album.