Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk dramatiker

Lähteet

Paris d. 15 Dec. 1876 – 15. joulukuuta 1876
På Theatre Français gavs föregående kväll Paul Forestier av Emile Augière; Pauline Ahlberg hade rekommenderat pjäsen, hon hade gripits av Madame Marie Favarts roll och spel; Paul Forestier är en ung målare som älskar en äldre fru Lea (Favart); hans far vill bryta förbindelsen och ställer till giftermål med en ung fosterdotter, nièce [syskonbarn] till Lea; fadern övertalar Lea att resa bort, men hon kommer tillbaka och Pauls kärlek flammar upp på nytt; allt reder upp sig genom faderns ädelhet och hustruns kärlek; Paul inser att hans hustrus milda trogna kärlek är den enda rätta; Favart har mästerliga scener; Louis Delaunay, Edmond Got och Benoît Constant Coquelin överträffar sig själva.
Paris pingstdagen 1878 9. kesäkuuta 1878
Edelfelt har varit med Carl Mannerheim på theatre français och sett Les Fourchambaults; pjäsen är ovanligt honnête [ärlig] och beträffande utförandet av ämnet är Émile Augiers skicklighet allmänt känd; Edmond Gots och Coquelins spel var mästerligt; Sophie Croizette, Madame Agar, Suzette Reichemberg och Charles Thiron var bipersonerna; i logen bredvid satt en tysk familj som gick bort i nästsista akten; Carl Mannerheim mumlade att de var "sådana nöt".
Paris d 5 december 79 5. joulukuuta 1879
Edelfelt har varit på teatern med Herman Frihtiof Antell, Linder och Alexis Gripenberg; de såg Émile Augiers Les hommes pauvres; dramer i den moderna franska smaken blir man snart led på.
Söndag 3 octobre 1880 3. lokakuuta 1880
Första kvällen var de på theatre français; Madame Alexandra Manzey tvekade inför om hon kunde föra Sophie Manzey på l'Aventurière, namnet såg inte lovande ut; Edelfelt tog ansvar för pjäsen och alla var förtjusta; Coquelin, Frédéric Faivre och Sophie Croizette överträffade sig själva; lilla Jeanne Samary och lilla Blanche Baretta var makalösa; Edelfelt hade tagit en baingoire [loge] och det var den härligaste kväll han någonsin haft på teatern, fastän han sett pjäsen redan två gånger; han önskar Alexandra Edelfelt hade varit där; pjäsen, som är på vers, är en av Émile Augiers första; kostymerna Louis XIII är magnifika.
Paris fredag d. 12 mars 81. 12. maaliskuuta 1881
Mme Pascas bekantskap har jag nu ändtligen gjort. hon var alls ej "poseuse" tyckte jag, men aktris ändå ända in i själen. Hon talade mycket om sin misslyckade resa till Haiko om Petersburg o.s.v. samt bad mig lemna henne en hop underrättelser ifall resan till Sverige o. Danmark blir utaf. Hon inlät sig ej på något längre räsonnemang om våra vänner i Petersburg, men pratade sju stugor fulla om sig sjelf om sina planer, o.s.v. Hon är rysligt sysselsatt nu på gymnase spelar 3 à 4 gånger i veckan, inöfva med Augier flere af hans pjeser för resan till Norden, och är derföre i ett sjå som är förskräckligt. Hon erbjöd mig plats på Gymnase närhelst jag funne för godt att be henne derom. – Bonnats portträtt liknar ej ett dugg – jag såg det nu bredvid originalet – det må vara utmärkt som målning, men inte är det hon.
Gatschina d. 5 februari 1882 5. helmikuuta 1882
Derifrån gick jag till Spetchinskys, och der blef jag underrättad om att det fanns en plats på franska theatern för mig. Fru Etter och Lily som ej begrep mycket voro också der, Manzeys hade en annan loge. Det gafs ”le gendre de M. Poirier, och en burlesk komedi. Det förra är ändå bra fint skrifvet och speltes utmärkt väl, så när som på flickan-frun. Det nötet Dica Petit förderfvade rolen totalt. En herrlig role att spela. Denna lilla borgerliga fröken som ofta vurmar att hon ändå är markisinna de Presles, all hennes enthusiasm, hennes storsinthet – det kunde göras något ypperligt deraf. Gurli Åberg spelar rolen bättre, för att ej tala om Comedie Française. Förnöjda öfver vår afton tågade vi hem, fru Etter Lily och jag, i det allra herrligaste månsken, och vi resonnerade mycket om stycket, om karaktären och litteratur. Tydligen hörde Emile Augier till ett tidehvarf som flyr, och kan nog kriticeras om han mätes med realismens måttstock, men hvad det är väl gjordt – hvad det är väl sagdt!
Paris den 20 februari 83. 20. helmikuuta 1883
Han bjöd mig till sig i afton och alla tisdagsaftnar "vous y trouverez Augier, Meissonnier, Claretie et d'autres”
Paris 16 Juli 91 16. heinäkuuta 1891
Som oläsligt på Amics naivitet bör betecknas att han, såsom stor beundrare af Ibsen, tänker ta sig för att utan att kunna ett ord norska öfversätta, med tillhjelp af en dansk journalist, Kjerlighedens Komedie. det mest oöfversättliga af Ibsens saker. Jag ser på förhand att huru denna Amicska öfversättning kommer att se ut. Med hans naiva förakt för den naturliga stylen i diktionen (han tycker bara och teater – haranger à la Dumas, Augier oa) kommer Kjerlighedens komedie att bli den banalaste smörja på jorden Han tänker sjelf resa och besöka Ibsen, på väg till Bayreuth, der han skall höra Parcifal. –