Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk konstnär

Lähteet

Paris, Onsdag 10 maj 1899 10. toukokuuta 1899
Utom porträttet har jag ju dessa tafvelköp. Jag tror jag gjort en dumhet med en tafla af Ménard, som jag ej sett, och som jag nästan anser mig tvungen att köpa. Saken är den att jag var mycket förtjust i en pastell af M. men icke vågade köpa den, just emedan det var en pastell. Han sade då att han hade le tableau identique i London, på en utställning der – Och jag lofvade skrifva dit – emellertid kan det ju hända att han skickat taflan till London för att han ej ville ha den i Paris på Salongen – det är en misstanke som plågar mig. Nu reser Thaulow dit i öfvermorgon och har lofvat säga mig hvad den går för. Dumt är ju i alla fall att köpa grisen i säcken. 300 kostar den – då har jag 4000 qvar. Jag skulle vilja ha något af Dagnan, Besnard, Collet, Carrière m.fl. – Då hinar 4000 ej långt. Den Lindfors, generalen, som prutade ned summan från 10 till 7 tusen!!
Paris måndag 15 maj 15. toukokuuta 1899
Jag har köpt en tafla, och nästan köpt en annan för Antellska pengar – den ena af Simon, den andra af Ménard. Dagnan har lofvat gifva mig en studie "dans les prix doux". Naturligtvis komma de i konstföreningens inköpsnämnd att mena att jag igen understödt dekadentismen. – Låt dem mena och säga hvad som helst!
Paris 21 april 1901 kl. 11 ½ på aftonen. 21. huhtikuuta 1901
Det käns ljufligt för en gammal hund som mig då folk säger: Votre portrait de Mlle Ackté et votre paysage (från telegrafberget) sont certaimment parmi les 4 och 5 meilleures toiles du Salon. Mitt famlande under åratal har stannat för eldögonblick uti den soliga fröjden att producera – och så har jag kännt mig fri från fänr. Stål, Söderström och verldsutställningen! Skulle nu Mamma vara rask och bli snart fullkomligt rask, vore jag den lyckligaste menniska i verlden! – Moltke skämmer ej ut sig – visserligen ser han ju litet uppstoppad ut, såsom då man gör en styf uniform på en mannequin, men färgen är ej dålig. – Alla dessa konstnärer, Thaulow, le Sidaner, Rodin, Besnard som icke sagt mig något på flere år, Cottet, Ménard, Simon m.fl. har kommit med utsträckta händer och sagt mig bravo! Och detta, att vid min kritiska ålder, då det endera bär utförbacke, såsom för de flesta, eller mest går framåt till mästerskap såsom för de bästa: Tizian, Frans Hals Rembrandt, Vellasguez Meissonier Puvis deChavannes, – att då känna att det snarare går framåt, det är en fröjd utan like och jag tackar innerligt Gud öfver att Han låtit mig upplefva denna dag. Bara jag nu kunde vara mig sjelf och lita på mig sjelf och tro på mig sjelf! – och icke hör på Dumheter och andra – detta olycksaliga att alltid känna sig vara den sämsta, den fegaste, den frasigaste och böja sig för första bästa herre som har aplomb! Förlåt, älskade Mamma, att jag talar om mig sjelf så mycket, men mitt konstnärskap är ju något som angår mig och som intresserar Mamma!