Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

konstnär

Paris 28. (Jag tror det är den 28, onsdag är det i alla fall) mars 1900 28. maaliskuuta 1900
Rysligt förargligt är det att Sparre ej kommer. Jag har ingen annan än den flegmatiska Gebhardt att hålla mig till och sedan, framför allt Ville Vallgren, som har en utmärkt förmåga att arrangera.
Paris tisdag 3 april fortsatt onsdag 4 april 1900 3. huhtikuuta 1900
med Sanmark hade jag en special dust angående Gallén, Gebhard och Engberg – Sanmark ville nu nämligen icke betala Galléns medhjelpare, såsom han lofvade mig i Helsingfors med orden: pengar fås, om han bara får det färdigt, och hjelp får han ta" allt i afskedets stund. Då nu allt blifvit färdigt i mycket god tid tycka de att Gallén af sina 5000,*) (Gallén har i två månader hemma arbetet på kartongena.) med hvilken han betalat sin och Bengts resa och Bengts' uppehälle här också kunde betala de andras. – Då blef jag rigtigt arg och sade till Sanmark: hör nu, hvad vore hela er utställning utan Saarinen och Lindgren Gallén och oss artister allesamman? Hvad vore den utan mig och mitt arbete under ett år för detta, arbete som ni fått och får gratis och som i pengar vore värdt 20,000 mark! Och då vill ni börja hushålla med de enda som verkligen gjort att utställningen blir en stor succès, ty inte är det skrifhäftena och daglinnet och nattlinnet och broderieländet och skolornas ritningar som göra att folk komma att fästa sig vid Finland. – Och vore konstnärernas fordringar orimliga så säger jag ingenting derom – men att de, sedan de stått der i väta och köld och riskerat sina lif för fosterlandet – ja, för fosterlandet, i bokstaflig mening – ty det är hvarken Runeberg eller Du som klifver upp på de usla ställningarna i den kölden – men det har jag gjort – Ja, att då dessa konstnärer skulle komma på förlust, det tycker jag dock är något starkt – o.s.v. – Så talade jag, och slutade med att säga att jag, fattige fan, skulle betala Gebhard och Engberg ur egen ficka hellre än låta den skammen gå öfver oss att de blefve obetalta. ... – Det verkade och Sanmarks etiopiskt skurna anlete antog ett allt mera oroligt uttryck tills han slutligen gaf mig rätt och lofvade styra om saken.
får se om det blir någon möjlighet att få finska af. i konstpalatset färdig – det beror ändå mest på fönster och dörrar. – Gallén har varit mycket hygglig och lofvat hjelpa mig, Gebhard likaså. I dag har jag valt färg och målarne hålla på att måla väggarna.
Paris 17 maj 1900 17. toukokuuta 1900
Jag tänker att Bertha, som i går på ett nedrigt sätt öfvergafs af Ellan och mig (icke med flit naturligtvis) begagnade sin långa dag att skrifva om ett och hvarje, om hennes planer o.d.. Nog skola vi se till att hon får sällskap hem. Sjelf svärmade hon för Gebhard, men han reste med alla Kyyhkynar, Hämälainar och andra karlar, så att inte tror jag att det precis hade varit Bs milieu. I dag åto vi frukost med henne och då var hon mycket munter, och sade att hon vore den lyckligaste menniska på jorden om hon bara visste om hon skulle ta en grön eller en gråblå klädning åt Annie. Som jag antaga att hon i dag på e.m. varit i magasinerna med Ellan, är nog vid det här laget den olycklighetsperioden öfverstånden. Jag kan icke nog prisa B. – hvad vore det för en konst att lefva lifvet med sådana menniskor – glada och förstående.
2 juli 1900 2. heinäkuuta 1900
För att återkomma till gladare ämnen så har jag, som sagdt, fått 1sta medalj åt Gallén och Järnefelt. 2dra åt Westerholm Halonen, Gebhard och Enckell (med afseende fästadt på målningarna i Paviljongen) 3de åt Blomstedt, fru Soldan, fr. Thesleff fru Danielson, Ahlstedt, Wlasoff och Rissanen – I morgon hoppas jag få mentionåt Simberg, Hanna Frosterus, Engberg och – Toppelius. Åt Lindholm fick jag ej en 2dra medalj – de jemförde näml. strax hans vatten med Westerholms och funno det föga vått, lika som klipporna äro af kork hos honom.