Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fru

Lähteet

Ei lähteitä
Paris 27 nov. 1900 27. marraskuuta 1900
Vallgrens äro utomordentligt hyggliga mot mig. Vi hade der en trägravyr afton – flere franska konstnärer och en målande fru Mme Potrel – hvar och en skulle rita och skära och trycka ett originalträsnitt – Jag gjorde det också ett porträtt af Ville Vallgren som väckte allmän munterhet. – De bedja båda helsa till Er tusen gånger.
Söndag 1sta Advent 2 december 1900 2. joulukuuta 1900
I afton skall jag på middag till tre konstälskande, rika fruar: mor-mor, mor och dotter. (Mme Potrel, som Bertha känner). Jag gjorde en afton hos Vallgrens en teckning af denna Mme Potrel och de äro öfverlyckliga åt den. Hos Vallgrens har jag ätit många middagar – sist i förrgår då de telegreferade att de hade en fasan att bjuda på. Det är nog roligt, då man är ensam, och jag kan icke nog tacka dem för deras vänlighet.
Paris 8 mars 1901 8. maaliskuuta 1901
I förrgår på middag hos Mme Potrel, sutto de andra och åto herrliga saker (det är ett ypperligt kök der hos dessa tre generationer rika bourgeois-enkor) under det att Mme Félix Decori, advokatens fru och jag sutto och åto helkokta ägg och i vatten kokta legymer och voro ett åtlöje för sällskapet. Det är rörande att se dessa gummor och den unga frun alla entusiastiska för konst – de ha mycket vackra saker, och denna middag var för att inviga en tafla af Lobre, en interieur från Versailles – Lobre sjelf hade dock telegraferat att låg i sängen sjuk i influenza. Det är genom Vallgrens jag känner dem – (Bertha känner den stora blonda Mme Suzanne Potrel) och jag har vunnit deras hjärtan genom att en gång före jul på en liten stund hos Vallgrens teckna denna Mme Suzanne, mycket likt.
Paris 29 april (måndag) 1901 29. huhtikuuta 1901
I går var jag på middag hos Mme Potrel (tre generationer konstälskande Paris-bourgeois enkor), med Vallgrens och en framstående målare Lobre, hvilken jag alltid kännt som en hygglig menniska. Men han är Gascognare och kände sig som sådan tvungen att föra ordet vid middagen, skräflade med en utpräglad, tröttande Bordeaux accent, och skällde ned alla målare utom sig sjelf på ett sätt som gör att jag än i dag har kväljningar. Jag känner igen denna genre "le genre rosse" hvars kvickhet består i att vara så elak och hänsynslös och grym som möjligt – den är modern nu för tiden – men den är ej treflig. Det är ett dekadens-symptom, likasom svaga och fega menniskors vrede, alltid öfverdrifven och grym.