Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk skald

Norrtelge d. 14 Juli 1871. 14. heinäkuuta 1871
Edelfelt har på Nationalmuseum blivit bekant med danska studenter, bl.a. cand.theol. Pedersen och stud. Lübsewitz; de gick till Berns salong och Berzelii källare; deras färd fortsatte till Observatorium och till källaren Tre remmare på Norrmalm för att titta på Carl Michael Bellmans rum; på Djurgården fortsatte den finsk-danska förbrödningen med sångerna "Det är ett yndigt land", "Kong Kristian", "Suomis sång" och "Vårt Land"; de danska studenterna kände till J.L. Runeberg och Zacharias Topelius; vid Bellmans byst på Hasselbacken höjde de leverop, och beslöt att dricka en flaska punsch vid Bellmanseken; ett regnoväder satte stopp för deras plan; kvällen avslutades med skålar för Finland, Danmark, Norden och den nordiska kvinnan i parken Strandparterren, där de också träffade på Reinhold Fabritius och Max Schauman; danskarna lovade att följande dag visa "deres finske vaen" Haga och några andra ställen utanför staden.
Fragment, Forts d. 20. 1. syyskuuta 1872
Edelfelt har lust att göra utkast till porträtt av Ebba Brahe eller amiral Augustin Ehrensvärd; intressanta är också porträtten av Carl von Linné, Carl Michael Bellman och Johan Gabriel Oxenstierna porträtt, likaså Gustaf IV Adolphs gemål Fredrika Dorothea, mamsell Sophie Hagman, Marie Antoinette och fru Anna Schröderheim.
Antwerpen Allhelgonadagen 1873. – 1. marraskuuta 1873
Efter mässan blev de bjudna till Mister Sidney Adams som är talentfull [talangfull] och bor i ett präktigt rum vid Place de Mer; Adams satt nästan hela kvällen vid pianot och spelade utantill flera stycken som Edelfelt kände igen från Helsingfors; Edelfelt lät sig övertalas att sjunga några svenska visor, bl.a. Bellman; Monsieur Arthure hade hört Christina Nilsson i Amerika.
Frascati, thorsdag d. 15 Juni 15. kesäkuuta 1876
En skulptör Nyström, han som gjort Bellmanstatyn på Hasselbacken, har Edelfelt sett vanka omkring i parkerna; om Edelfelt inte skulle längta så mycket efter att komma hem, skulle han inte ha något emot att tillbringa en sommar i Italien.
Paris, andradag jul 1877 26. joulukuuta 1877
Edelfelt tackar för böckerna som Alexandra Edelfelt skickat; han ber henne tacka morbror Gustaf Brandt för Carl Michael Bellman; Morbror skickade båda upplagorna, så att han nu själv är utan; Edelfelt skall sända tillbala den ena.
d. 28 Mars 1879. 28. maaliskuuta 1879
På sommaren vill Edelfelt försöka med Gustav III och Carl Michael Bellman; det borde vara mera i Edelfelts skaplynne, om man får tro vad folk säger.
Köpenhamn d 4 Juli 1879 4. heinäkuuta 1879
Gunnar Berndtson och Edelfelt har bjudit ut Pietro Krohn, Schou och Ole (Otto) Haslund på middag hos Vincent i Tivoli, en av de bäst restaurangerna i Köpenhamn; Alexandra Edelfelt får inte tro att föregående kvälls fest hade gått till överdrift, men på restaurangen var de försiktiga i mat och dryck och följde Bellmans diet: lite, men gott; vädret var kallt och ruskigt och de kom hem tidigt på kvällen.
Stockholm d. 25 oktober 79 25. lokakuuta 1879
Fröken Wilhelmina Mannerheim är mycket språksam och påminnor om sin bror; Jacob Ahrenberg kände henne från tidigare och pratade "sju stugor fulla"; de talade om "fru Marie Grubbe", fransk litteratur, samt Carl Michael Bellman och Anders Fryxell; lilla Jeanne Cotta är nervöst livlig och kan vid behov säga ifrån.
Fragment 30. lokakuuta 1879
Oscar Montelius var en av de bästa bekantskaper Edelfelt gjorde vid middagen; den första skålen utbringades till Edelfelt; under middagen var det mycket sång, unga läkare, doktorer Nordlund och Walter, sjöng Gluntar, Bellmanianer och hela sällskapet stämde upp "när skämtet tar ordet"; "gubben" Oscar Augustin Montelius, hovrättsrådet, höll ett tall till gamla tiders minnen och utbringade en skål för gamla visor.
Paris onsdag afton 3 nov. 1880 3. marraskuuta 1880
Alla kvällar har de varit på teater; det roligaste var Molières l'Impromptu de Versailles på Théâtre français; Coquelin och Got spelade som de världens största komedianter de är; det var roligt att se det fina och förståndiga sätt fröken Sophie Manzey hörde alla grovheter som förekommer i l'Ecole des femmes; även en intelligent kvinna kunde stöta sig vid de ord som förekommer hos Molière, William Shakespeare och Carl Michael Bellman; de är alldeles betagna i Theatre français; fru Alexandra Manzey sade ofta att det var synd att Edelfelt inte kom dit med sin mor.
Odaterat 19. tammikuuta 1883
Dessa norrbaggar äro odrägliga – och bevisa sig vara de största fantaster på jorden, i det de tro att deras Norge, med 1,700,000 innevånare någonsin betyder något i verlden, utom att de äro en öronpina. Och deras tal om Sverige är så genomförargligt – Ha de någonsin frambragt Bellman och Sergel? Då Björnson gick åt Sverige en gång, fick jag ett anfall att försvara adel i allmänhet och den svenska adeln i synnerhet, – och gjorde det med hela min själs öfvertygelse.
Paris 1 februari 83 1. helmikuuta 1883
Björnson var här länge och väl i går. Han har gått och tänkt på vårt sista samtal, och kommer in med ett: det förargade mig, det som Ni sade sist vid vårt samtal om Sverige, Bellman och Runeberg – hvarpå det fortsattes med ökad kraft, trots 14 dagars mellanrum.
fastlagstidag 83 6. helmikuuta 1883
Efter den 15 Mars, då taflorna skola inlemnas, skall jag ta itu med Bellman – Aino, en massa saker – men dock försöka komma härifrån så tidigt som möjligt.
Tisdag morgon 1. tammikuuta 1884
Jag har just nu gjort en skizz af Bellman och Gust. III. – så der – mera dabbig, men det blir väl bättre. Nu blir frågan om jag alls kan sysselsätta mig med detta nu.
Paris d. 6 februari 84 6. helmikuuta 1884
Sällskapet hade emellertid gått ned till Valters atelier, ditbjudet på bålar af Valter. Der blef det ett talande, skålande och sjungande. Fritz Arlberg var der bl.a. Björnson höll ett tal för min tafla som han sett samma dag. "Den ær ikke blaseret der sætter saadan en Kraft in" – Ville Vallgren blef rörd – han hade också sett taflan – och höll ett annat tal till mig – icke så galet, ty öfvertygelsen lyste ur hvarje ord – och förklarade att någonting så nordiskt, så rigtigt nordiskt hade han aldrig sitt i Paris. – Mamma ser att jag blef firad. – Lie talade mycket om Mamma, Björnson kom ofta och skålade "för din Mor". "Jeg kan ikke glömme hende, der laa saaden et genialt og dejligt skimmer over hende." Mamma kan tänka sig hur glad jag var. – Så talte jag för Bellman och Sergel – ett tal som Björnson afbröt med opposition mot hvad jag sade om tiden, om Gustaf III – afbrott som nedtystades af hurrarop från svenskarnes sida, men allt förlopp dock i största sämja. Stämningen var ytterst lifvad. – Kl. 3 på morgonen reste Hagborg Larson och hans fru och jag till Hallarne och superade hos Baratt, och först kl. 5 kom jag hem. Det var en i allo lyckad afton. Lie höll ett tal för Finland som var rigtigt bra.
Paris d. 1 februari 1887 1. helmikuuta 1887
Edelfelt arbetar med en akvarell med Bellman; han ska ha fem modeller på en gång, bl.a. Delaere som är 75 år och Alfred som är conciergens son.
I "Sveriges historia" [sannolikt den illustrerade "Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar I–VI, del V] finns porträtt av Sergel, Thorild och Bellman, men träsnitten är usla; Edelfelt har gett en för svår uppgift åt Annie Edelfelt; han har bett henne hitta ett porträtt av Thorild; det finns väl i en bok där hemma?
Paris 3 juni 1888 3. kesäkuuta 1888
Mycket i rekonstruktionen av Bastiljen påminde om Bellman och svenskt 1700-tal; en orkester spelade Mozart, Rameau och Guitry.
Morgonen d. 14 1. tammikuuta 1890
Erik kom just hem från sin morgonpromenad; han fick genast tag i en ljusstake som han nu sysselsätter sig med; han tycker bäst om bilder: en dag fick han se de gamla illustrationerna till Bellman och det är omöjligt att beskriva hans fröjd.
Stockholm lördag kl 4 e.m 1. tammikuuta 1891
I går afton hade Wieselgren sagt till en tiotal herrar att sammanträffa på hôtel Phoenix för att höra en ung Scholander (son till arkitekten) sjunga Bellman. Sedan jag ätit middag med Saltzman gick jag dit upp, och träffade der W. Runeberg, Wieselgren, Nordenskiöld, H Hildebrand, Reinhold Willebrand, Börjeson en dr Stolpe, dr Nyström (icke Anton) mfl –
Och så började Scholander sjunga. Han accompagnerar sig på en rigtig Bellmans cittra, hvilket instrument som han fullkomligt beherrskar. I början var jag ej så förtjust i hans sång, men sedan blef jag alldeles galen deri. Isynnerhet de dramatiskt burleska gjorde han ypperligt – spelade traditionelt Bellmanskt accompagnement med imitation af alla möjliga instrument o.s.v. Inom kort hade Bellman Snille farit af med oss allesamman och så var stämningen rigtigt hög och lifvad. Så sjöng Börjeson, Dr Stolpe och R. Willebrand (den sista sämst) också igen Scholander, som isynnerhet brillerade i Movits, i afton står baln – som han sjöng idealiskt. Alltnog från kl. 8 till 2 på natten bara Bellman, med oläsligt någon fransk (gammal) eller italiensk visa som intermezzo. Så var der en dr Leffler som spelade bra piano och accompagnerade Stolpe. Det var en rigtigt rolig qväll. Jag är så glad att jag engång fått höra Bellman sjungen bra af en Stockholmare. Mollbergs paradering så den var bra också – han sjöng 20, 30, 40. Så sjöngo de Magistraten uti Tilze med grymt accomgragnement – helt annorlunda och urfånig så här. Allt efter traditioner i Scholanderska slägten der dennes morfars far känt och hört Bellman och sagt till sin son, arkitekten Nyström, huru han accompagnerade vid den och den takten.
Stockholm 29 sept. tisdag. 91. 29. syyskuuta 1891
Med Millaais har jag gjort bekantskap. Han är mycket hygglig och liknar mycken en Mr Darcel som jag sett hos Mme de Lurcy. De ha hos sig af franska statens gobeliner, som ger något extra fint åt våningen. Om torsdag är jag der på middag med Zorns och Unga Scholander, Bellmanssångaren och Palmes. På väggen hade Millet flere af mina taflor, och sade att han reklamerar mig som fransk konstnär.
Stockholm Okt. tisdag 1891 1. lokakuuta 1891
Mitt sår från resdagen i Finland och sist det jemena minnet tanken på Tajtas död och Eder sorg derhemma gör dock att jag ej kunnat känna mig glad eller upprymd. Jag konstaterar endast att menniskorna äro mycket, utsökt vänliga mot mig, att här finnes mycket otroligt mycket att se och lära, och att jag nu inser att min resa var alldeles nödvändig för illustrationerna. Gud vet när jag blir resfärdig, troligen först nästa tisdag. I dag har jag gått igenom teckningar, hundradetal, af Sergel Hvilken makalös konstnär! Och hvad hela den gustavianska tiden (med karrikatyrer af GIII, Bellman, Armfelt Oxenstjerna, Martin Svenska konstnärerna i Rom och Paris, supgillen med Wertheimer, Lafrensen, Roslin, Hilleström – bra lika den nuvarande konstnärsgenerationen i Paris!) hvad allt detta kom mig nära nära. Jag var så hypnotiserad att jag fick gnugga mig i ögonen för att få klart för mig att denna briljanta Gustafs tid var förbi sedan 100 år. När Jag tänker på att illustrera denna tid, som redan är så oupphinneligt väl illustrerad af Sergel och Bellman, så blir jag helt alamodiger, som Tajta sade. Hvad det blir rysligt tomt att ej träffa Gumman Tajta mer, att ej få höra hennes kärnfriska prat!
Djursholm, tisdag 12 juli 1892 12. heinäkuuta 1892
I söndags på e. m hade vi en liten solglimt genom att Sven Scholander kom ut till Rydbergs med sin luta. Snoilskys råkade just vara der och det blef ett sjungande som aldrig tog slut, lyckligtvis, ty det är ändå bra roligt att höra honom. Jag försökte på flickornas vägnar snappa upp finter. Han sjöng en hel mängd nya Bellmanianer nu t. ex. "aldrig en Iris" och "Märk hur vår Skugga" flere af Fredmans sånger och nya saker ur ordenskapitlen. Snoilsky var mycket begristrad och Rydberg likaså – jag trodde ej att han var så åtkomlig för Bellman. Fru Svan, som flickorna känna och en ung fröken v. Bahr voro idel begeistring också, likaså grefvinnan S. – Hvad fru Susen R. tänkte vet jag ej. Sven Scholander sjöng utmärkt, isynnerhet mot slutet då han märkte hur entusiastisk publiken var. Rydberg känner mycket väl till Bellman och han kom i diskussion om rätta läsarten af många ställen och ord. – Det var rigtigt roligt – Fiskartorpet, Dandryd allt det der ligger här i trakten Vi hade alla, trots ösregnet, haft en förnimmelse af sol under det han sjöng. förunderliga magt osv.
Stockholm lördag 16 juli 1892 16. heinäkuuta 1892
I onsdags var jag med Wåhlin och alla herrarne från Nat. Museum på middag hos häradshöfding Montelius ute på Vermdön. Signe Törnebladhs pappa bankfullmäktig och alltid på vippen att bli minister var med – en herre som ser krånglig ut – jag kan så väl förstå hur han blängde argt på pojkarna då han var rektor. Derute var mycket sång. – två doktorer sjöngo Valerius, Franzén och Bellman – rätt lustigt att höra alla gamla bords- och dryckesvisor "goda gosse" o. a. – samt gluntar. – V. Rydberg sade om Valerius och (Bérangerska skolan) i förhållande till Bellman att de äro Sepia teckningar – torra och nyktra med en liten oläsligt i bakgrunden under det Bellman målar i fulltonig färgskala. det var ej illa sagdt? I går hörde jag från 6 till 8 en massa Bellman deraf igen flere nya, sjungna af Scholander. Carl Langensköld sade – ja, nog har Jag hört Scholander sjunga, men jag kan nu inte sentera den der Bellman – det var rätt tänkte jag. –
Paris söndag 10 mars 1895 10. maaliskuuta 1895
Efter regencen ville jag gå hem – så mycket mera som jag sprungit hela eftermiddagen för våningar – det fins ändå till ganska rimliga pris möblerade våningar i trakten af triumfbågen. – Men nej – Marie Louise ville gå till "Maxime" och det hjelpte ej annat än att hon, Acku hennes lydige slaf, Santesson, jag och Kurtén men fr. Kurtén gingo dit. – Nu är "Maxime" alls ej något ställe för hyggliga damer, men det är Marie Louises älsklingsställe. – Der superas, dansas efter musik af en ungersk orkester, och der ser man alla Paris snobbar och snobinnor af le "quart du monde" – Jag kan ej begripa att man ids sitta och se på detta mer än en qvart. Men att få Marie Louise bort från denna välgörande atmosfer "måste ske med kran" som Bellman säger. Hon satt lycksalig der. Slutligen bröt jag upp gick hem och sade mig, sedan jag fått höra att jag ej var aimabel, "då det nu var sista gången", då de nu en gång fick rå om mig" o.s.v. – Acku bara förtjust; – Jag undrar om han ändå ej är en lycklig menniska med detta sitt orubbliga lugn, denna olympiska egoism, hvarmed han seglar stolt genom lifvet – troende på sin talent – skrifver nouveller nu – det är obegripligt! Säger sig ha så många nya idéer etc. Måtte de vara lika så goda som de äro nya! – Med det lifliga intrycket af en i grund och botten spolierad afton lade jag mig återigen förvissad om att man endast bör uppsöka sådant sällskap som gör en bättre, klokare, skarpare, mera koncentrerad.
Paris lördag d. 6 april 1895 6. huhtikuuta 1895
Medan ni haft Scholander der ha vi haft några koncerter här som mycket framkallade samma stämning som vännen Svens sång. En qvartett af de utmärktaste strängvirtuoser ha gifvit en serie koncerter på gamla instrument – Diemer claver, Delsart viola de Gamba, Taffanel – oboë d'amour hautbois d'amour, några andra vielle, viole d'amour med 8 strängar o.s.v. – Naturligtvis bara Bach, Händel, Lulli, Rameau – men också många vocala saker – visor just i Scholanders stil. Det var utmärkt roligt och vackert. Mamma kan aldrig tänka sig hvad viole d'amour är förtjusande med claver. Det hade en stämning som Jag sällan erfarit – så intensivt, så känsligt och fint. – Goncourt säger att den störste lyriska poet under sjuttonhundratalet hette Watteau – jo, men det fans också andra, och det var just musikerna, de stora. allt det poetiska som finnes hos menniskan, och som ej fans hos sjuttonhundratalets snusförnuftiga, torra lyriker, det fans hos Watteau och hos musikerna. Naturligtvis, tänkte jag alltjemnt på Bellman och Scholander – Utom några melodier som helt och hållet användts af Bellman slutades de flesta sakerna med samma figurer som hos Bellman. – Der sjöngs bl.a. "la belle bourbonnaise" en nidvisa öfver Mme Dubarry – som Bellman tagit som den går och står till: Om himlen mig sku skicka o.s.v.
Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19. joulukuuta 1896
På Sv. akademin kommer det nog inte att bli så trefligt som då Franzén och Tegnér läste upp sina saker der – och jag kommer ändå hela tiden att grina i mitt inre åt denna Akademi, der aldrig Thorild, Bellman, Almqvist och Strindberg suttit, men der Calle Nyblom och många andra "Gute Leûte aber Schlechte Musikanten" sitta på guldstolar.