Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

rysk landskaps- och marinmålare

Lähteet

Rainer Knapas & Maria Vainio, Albert Edelfelt och Ryssland, 2004, 27.

Wikipedia

Paris d. 12 Maj 1875 12. toukokuuta 1875
Illustrationerna till Julqvällen blir svåra att göra; Edelfelt har gjort skisser till 3 stycken; 1. Fröken Augusta hejdar släden och tilltalar Pistol; 2. Fröken Augusta och Kaptenskan i vindskammaren; 3. Majoren och gamle Pistol – slutet; Gustaf Wilhelm Edlund vill att de utförs i Paris; Edelfelt skall fråga råd om gravör av en rysk målare och illustratör Alexander Begroff, en f.d. sjöofficer på Alexander Nevsky [fartyg].
Torsdag d. 11 april 78. 11. huhtikuuta 1878
Edelfelt tror han gjorde rätt i att skicka tavlan till Salongen; många tror att det är få som hittar till de utländska konstavdelningen på världsexpositionen; många går naturligtvis till franska och belgiska avdelningen, samt till den stora samlingen med alla Marià Fortunys arbeten och den tyska expositionen [utställningen]; endast de som har ett speciellt intresse för de små länderna förirrar sig till Danmark, Sverige och Ryssland; då Edelfelt förde sin tavla till Salongen träffade han en polsk målare, Jan Rosen som sade att han och Edelfelt var de enda ryska undersåtar i Paris som ställer ut på världsexpositionen; alla de andra, Alexej Harlamoff, Józef Chelmonsky, Ilja Rjepin och Alexander Beggroff är så sura på det dumma krånglet i början av vintern att de skickat det bästa de har till Salongen.
Paris d. 4 maj 1878 4. toukokuuta 1878
Edelfelt gick till expositionen för att höra Pietro Krohns intryck av festen hos Patrice Mac Mahon, men Krohn skulle just ta emot danska kronprinsen och prinsen av Wales i sin avdelning; Edelfelt gick omkring med Alexander Beggroff och Holger Drachmann; de åt middag på den ungerska krogen Csárda; en ungersk nationalorkester, zigenare, spelade hänförande valser av Johann Strauss; de drack ungerska viner och åt Wienerschnitzel och kúlasch (en slags ragout, potäter och fårkött med fet sås), så att maror red honom på natten.
Edelfelt tackar för brevet med utnämningen från Petersburgska akademin; Robert Stigell och Arvid Liljelund har kallats till konstnärer av första klassen; Edelfelt vet inte om hans utnämning står över eller under deras; han undrar om han är akademiker som Adolf von Becker; Alexander Beggroff kunde inte bringa någon reda i saken.
Paris d. 5 Maj 1878 5. toukokuuta 1878
Ryska konstavdelningen är ännu inte i ordning; Alexander Beggroff tror att det blir ett rysligt skräp; han påstår att akademien bara består av idioter och han har själv inte ställts ut.
Alexandra Edelfelt uttrycker ängslan för krig i sitt brev; då Edelfelt gick genom expositionen [världsutställningen] och hamnade vid prinsen af Wales indiska palats stod det klarare för honom att Ryssland bör göra allt för att undvika brytning med en sådan makt som England; de båda ländernas utställning är ingen ofelbar utgångspunkt för jämförelse; Ryssland har kämpat med örlog och svåra kommunikationer, men det går ändå inte att på Marsfältet undgå att märka den ofantliga skillnaden mellan Ryssland och England; de liknar varandra i makt, men den ena har en urgammal kultur, ett fritt folk och outtömliga rikedomar, den andra bara en uttröttad krigshär; Ryssland gör ett sorgligt intryck i jämförelse med obetydliga jordlappar som Belgien och Schweitz; Alexander Beggroff sade att Ryssland borde göra alla eftergifter för att inte råka i krig med England; under Aleksandr Gortschakoffs sjukdom sägs det att kejsaren själv sköter politiken, därav den fredligare hållningen under de sista dagarna; det är för tidigt att frukta för att Helsingfors skulle bombarderas; Edelfelt vill tro att engelsmännen genast angriper Petersburg om de alls kommer in i Östersjön.
P.burg. tisdag afton 7. tammikuuta 1879
Edelfelt åkte till Alexander Beggrow, som har en magnifik ateljé, har förlovat sig och blivit titulärråd; Beggrow hade stora beställningar av furst Alexei och hade ingen tanke på att lämna Petersburg.
Alexander Beggrow rådde Edelfelt att söka upp Pjotr Feodorovitj Iseeff för att tala om utställningen av tavlan och om fullmakten på hans akademiska värdighet.
Petersburg onsdag afton. 8. tammikuuta 1879
Edelfelt begav sig till Heimbürger som bor trevligt i ett mindre hus på 5:te linjen och har ett bättre galleri än Edelfelt väntade sig; Heimbürger visade en utmärkt liten tavla av Alexej Harlamoff och beställde en pendant [tavla avsedd att hängas som par till den andra tavla] av Edelfelt; Heimbürger tycktes inte hugad att köpa den stora tavlan, Carl IX, men ville bestämt ha en historisk bild, helst i samma storlek som Harlamoffs; Heimbürgers fru är en tystlåten tyska, som inte det minsta befattade sig med deras samtal; Heimbürger ville även ställa ut "Idyllen" på akademins exposition, vilket Edelfelt tillät efter att Heimbürger låtit Alexander Beggrow fernissa den.
Vilna d. 10 januari 10. tammikuuta 1879
De vek in på en konstutställning där det till Edelfelts förvåning fanns riktigt goda tavlor av Archip Kuindschi, Alexander Beggrow, Aleksej Bogeljubow och Alexej Harlamoff; de var en del av ryska konstföreningens ”flygande" utställning.
måndag d. 29 nov 80. 29. marraskuuta 1880
Gunnar Berndtsons berättelser har livat upp Edelfelt till den grad att han vore färdig att genast resa till Petersburg; detta så mycket mera som hans goda vän och yrkesbroder Raphaël Collin på lördag åker dit för att under tre månader måla porträtt; Collin är ful och koppärrig men väl uppfostrad, intelligent och talangfull; han är något "ours" [björn], vilket är motsatsen till vad man i allmänhet förstår med en äkta parisare; Collin är ändå pariserbarn och hans far är municipalråd; Edelfelt ska ge honom kort till Paul Etter, Carl Armfelt, Valery Jacobi och Alexander Beggroff; Collin var hors concours [utom tävlan] vid 22 år, nu är han 29.
Petersburg d. 9 nov. 1881 9. marraskuuta 1881
Taflan är nu lyckligen förd till Akademin, Bertha likaså, (nu infattad i en magnifik ram som Beggrow lånat mig. Hade jag ej sjelf begifvit mig till Akademin i dag, så skulle jag ha fått en ytterst usel plats ibland gipsritningar af eleverna. Nu krånglade jag en stund och fick en enorm sal för mig – måtte de nu blott få vara der, tills Storfursten kommer. I morgon kl. ½ 10 skall jag vara der uppsträckt i frack.
Torsdag d. 2 mars 1882 2. maaliskuuta 1882
Nu är min tafla färdig inpackad hos Beggrow, för att i morgon afgå med posten – men nu kan jag ju ej skicka den innan jag fått besked från Kejsarn. En annan utväg finnes ännu – Om tio dagar afgår en kurir från franska ambassaden direkte, och genom fru Miatleffs förmedlande har en af de franska sekreterarna vid ambassaden tillåtit honom ta paketet eller rullen med sig. Ända till den 25 mars kunna taflor inlemnas. Tråk och bråk. Med grande vitesse skulle jag i intet fall ha kunnat skicka den, efter min sorgliga erfarenhet med Wladimirs ramar. Alla säga att detta är dagligt bröd och alls ej förvånande.
Heimbürger, ljusfabrikanten har skickat skogsinteriören, den gamla till Beggrow för att säljas, ty han tycker ej om den. Det är nu tråkigt för mig, ty taflan är klen, och jag konstaterade med nöje att skärgårdstaflan var hundragånger bättre. Jag har således gjort framsteg sedan 78. Men tråkigt är det att den der smörjan står och skyltar hos Beggrow. Kostymerna förefaller redan gammalmodiga, och det hela saknar chic, är hårdt, och pojken är en vaxdocka.
Petersburg måndag 10. joulukuuta 1883
Han vill nödvändigt se min stora tafla, springer hos Beggrow – men jag måste först visa den åt Kejsarn, icke sannt? I morgon har jag stämt möte med Duperret, och då få vi talas vid om Gatchina.
Petersburg d 15 Jan 84 15. tammikuuta 1884
Hos fru Miatleff träffade jag Leuchtenberg som var i extas öfver min tafla som han sett hos Beggrow. Kejsaren har ännu ej gifvit något svar – Han har så mycket att tänka på dessa tider.
På vägen från Petersburg till Vilna, tisdag d. 29 Jan. 84 29. tammikuuta 1884
Beggrow skickar kilramarne till Mamma – jag ber Mamma vara god och betala frakten som ej blir dyr, sade han.