Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk friherre, bror till Lovisa Reuterskiöld, g.m. Hedvig Reuterskiöld

Paris lördag 1sta Juni 95 1. kesäkuuta 1895
Epävarma yhteys I går var jag, på en festfrukost för Zorn som fått Nordstjernan. Der träffade jag kammarherre Nordenfalk den der märkvärdiga uppfinnaren.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16. marraskuuta 1896
Den genombeskedlige hederlige gubben Nordenfalk kan ej tåla honom – han Nordenfalk bjöd mig enständigt till sin son (den som Ellan är så förtjust i) på landet, en mil härifrån. Jag lofvade komma det medhonom en dag. jag kan ej begripa, i denna stund att Nordenfalk skall vara fru Reuterskjölds far – aldrig ha då far och dotter varit så olika i allt. Jag tror nästan att dottern är mera begåfvad. Att han, den grubblande, tröge, litet tyske filosofen skall vara far till den mest mondaina af alla mondaina, det förstår jag som sagdt inte.
Stockholm, lördag 12 dec 96 12. joulukuuta 1896
I måndags var jag hos Gubben Nordenfalk med det förlofvade paret, hans dotter Anna, en gammal bekant till mig från Paris, och grefve Magnus Brahe. (Om måndag är jag bjuden med dem till sonen Nordenfalk, som bor ute på landet, men som resan ej kan göras på en dag, säger jag nej). Värden höll ett det varmaste tal för mig. Utgick från annekteringar, och fördömde dem – dock ville han förklara och försvara den lust man i Sverige har att annektera mig eller anse mig som en svensk besittning i Finland. Så talade han om alla mina taflor, om alla de band som bundo mig vid Sverige. Om den genklang hvarje arbete af mig haft här. Sedan om min rigtning, om Runeberg och V. Rydberg – ett mycket långt och verkligen vackert tal. Jag svarade få godt jag kunde – vet ej huru det tog sig ut, ty rörd var jag och då beherrskar man icke alltid sina medie. Grefve Brahe och hans fästmö bjödo mig ifrigt till Sko och Rydboholm i sommar – der skulle finnas så mycket af intresse för mig – det tror jag det!