Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

tysk författare, dramatiker

Lähteet

Berlin torsdag 9 mars 1893 9. maaliskuuta 1893
Så här länge ha vi blifvit i Berlin, och jag ångrar mig icke detta uppehåll här, ty jag har fått se mycket nytt och blifvit bekant med en massa Berlinerkonstnärer och med Hauptmann som skall bli en ny Schiller, säger man – det få vi se.
I förrgår voro vi på en mycket rolig supé hos Liebermann med Oläsligt Bode, museets inspektor och en af de största kännare i Europa, Schlittgen med fru, en Keller och några andra. Hauptmann var sjuk t. f. af processen som han haft samma dag – "die Weber" ha näml. efter 1sta uppförandet blifvit antastadt som socialistiskt, och är nu förbjudet. Mamma han ej tänka sig hur vackra saker Liebermann har – att börja med hans fru, och sedan taflor, bibelots och handteckningar allt af allra bästa sort. Han älskar verkligen allt detta Det gick mycket ledigt till. Liebermann, stormrik jude, är nervös, mager som slags längre och kortklippt Emanuel.Han pratar och ljuger, tror jag, förskräckligt men är mycket rolig. Så han går åt allt det de andra afguda här. Knaus: der Wahrkafliga Apostel des Kretinismus Gude: der libe Alte o. s. v. med Sparre tala de alla franska, med mig tyska.
och hela eftermiddagen var jag med Schlittgen, en Block, Leistikow och Hauptmann. Denna sistnämnde (f 1863) ser mycket behaglig ut – litet Schilleraktigt – rödhårig och slätrakad.Hans mun är mycket egendomlig. "die gefühlvoll gabogene Dichterlippen" som en tidning sade häromdagen. I början lät han oss konstnärer tala om vårt och var mycket tyst men så började jag att kasta mig in i oläsligt diskussionen och sade att ingenting hade gjort tysk konst så ondt som der falsche Hellenismus, så mycket galnare här än i andra länder, som folket ändå var så fullkomligt o. latinsk, och då blef han lifvad. Jag pratade sju stugor fulla, med en fräckhet som Rhenvinet gifvit mig, och han måtte ha tyckt om det jag sade om Göthe, Brandes, Dürer och tyskarnes förhållande till Stil, ty han blef ytterst lifvad och verkligen intressant. Nu råkade jag komma ihog några saker af Goethe från hans Winchelmann, företalet till Neveu de Rameau o.a. och så kom talet på Heine och då blef det först lifvadt – Alla tyskar medgifva att det varit totalt slut med tysk konst o. litteratur sedan Heine, men nu nu mena de skola de komma upp igen. Zuerst die Franzosen så die Skandinaven, aber jetzt werden wir auch kommen – passen sig mal auf, Alla dessa (sällskapet var 7 8 personer utom Sparre och jag voro stora beundrade af fransk konst och kände till Skandinavien bättre än vi. Hauptmann bedömde Strindberg mycket rätt "sine ira et studio". Alla de närvarande yngre målarne voro öfvertygade om att de skulle bli något utmärkt, en säkerhet som man oftare träffa i de stora länderna och i Norge än hos oss. Det är ändå bra roligt att vara nordisk konstnär nu, då namnet har en så god klang. – Hauptmann och Schlittgen komma i maj till Paris då "die Weber" skall uppföras på theatre libre. –
Museum i Berlin är alldeles magnifikt och jag känner det nu. En hel ny Dürer sal ha de inrättat. A propos – så blef jag vältalig (på min tyska) då det blef fråga om Dürers "Melancholia" och Hauptmann påstod att han tänkte precis på samma sätt.
Paris lördag 20 maj 1893 20. toukokuuta 1893
Under de dagar Sparre varit sjuk (han blir, såsom doktorn sade) frisk i morgon) har det varit ett öde med de tusen menniskor som sprungit här. Så kommer min berliner vän Leistikow och annonserar jublande Gerhard Hauptmanns ankomst som i dag – Jag har låtit säga att jag är sjuk, jag kan ej, jag kan ej med detta skick med alla midt under Sps sjukdom och med tanken så lilla Wolkoff. Dit skall jag i dag i gen. –
Berlin fastlagstisdagen kl. 9 på morgonen 1895 26. helmikuuta 1895
Emellertid tro de yngre nu på en tysk renaissance med Hauptmann – bland konstnärerna Böcklin Max Klinger, Sattler m.fl. i lördags var jag med en massa konstnärer, några från München ss. Schlittgen. Också inom Münchener Secession ha de råkat i gräl.