Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fröken

Lähteet

Ei lähteitä

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Kurtén
Paris söndag 10 mars 1895 10. maaliskuuta 1895
så gingo vi på den s.k. finska klubben på Café de la Regence der vi träffade Estlanders, fröknarna Hagelstam (Thyra och en annan, som kommer efter Sanny och Enni – , längre nedåt kan jag ej följa med) – hvari de skola "utbilda" sig här vet jag ej. Fröken Lindgren fröken Kurtén m.fl. – Estlanders äro mycket lifvade – han är ju mycket beläst och kunnig fastän han saknar gnistan – hon säger ju saker som ofta icke att så djupa och träffande. – Fröken Lindgren gjorde det bästa intrycket af alla – glad, nöjd, – en som vet hvad hon vill, här åtminstone, som har sin verkningskrets och trifs deri.
Efter regencen ville jag gå hem – så mycket mera som jag sprungit hela eftermiddagen för våningar – det fins ändå till ganska rimliga pris möblerade våningar i trakten af triumfbågen. – Men nej – Marie Louise ville gå till "Maxime" och det hjelpte ej annat än att hon, Acku hennes lydige slaf, Santesson, jag och Kurtén men fr. Kurtén gingo dit. – Nu är "Maxime" alls ej något ställe för hyggliga damer, men det är Marie Louises älsklingsställe. – Der superas, dansas efter musik af en ungersk orkester, och der ser man alla Paris snobbar och snobinnor af le "quart du monde" – Jag kan ej begripa att man ids sitta och se på detta mer än en qvart. Men att få Marie Louise bort från denna välgörande atmosfer "måste ske med kran" som Bellman säger. Hon satt lycksalig der. Slutligen bröt jag upp gick hem och sade mig, sedan jag fått höra att jag ej var aimabel, "då det nu var sista gången", då de nu en gång fick rå om mig" o.s.v. – Acku bara förtjust; – Jag undrar om han ändå ej är en lycklig menniska med detta sitt orubbliga lugn, denna olympiska egoism, hvarmed han seglar stolt genom lifvet – troende på sin talent – skrifver nouveller nu – det är obegripligt! Säger sig ha så många nya idéer etc. Måtte de vara lika så goda som de äro nya! – Med det lifliga intrycket af en i grund och botten spolierad afton lade jag mig återigen förvissad om att man endast bör uppsöka sådant sällskap som gör en bättre, klokare, skarpare, mera koncentrerad.
Paris torsdag 9 maj 1895 9. toukokuuta 1895
Mycket finnar på Salongen i går Julius, lille Cedercreutz, fröken Bergroth – i staden finnas dessutom Thilda Bolin, fru Dippel , Kurténs m.fl. Jag har ej sett dem.
Paris måndag 13 maj 95 13. toukokuuta 1895
I sista veckan var det musikalisk soirée hos friherrinnan Cedercreutz Fröken Leander var naturligtvis bäst – sjöng bra och intelligent – Aina Ehrnrooth också ganska bra – hennes röst är vacker och hon har gjort stora framsteg. Jag har sett Aina bara denna gång och en gång hemma hos henne för 2 månader sedan. – Men fröken Kurténs sång var icke vacker – aj, aj aj. Hon är mägta tillgjord och hennes sång är mig så osympatisk att jag har lust att blygt sticka hufvudet under vingen – Mamma vet – som när man är generad på "artistens" vägnar.