Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

jungfru hos familjen Edelfelt

Lähteet

Ei lähteitä

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Sanny
Paris fredag 1 mars 1895 1. maaliskuuta 1895
På morgonen var jag omkring i Neuilly och vid Porte Maillot för att se efter rum åt de mina. Möblerade våningar och isynnerhet pensioner finnas i massa der – men snyggheten lemnar mycket öfrigt att önska. Priset är ungefär detsamma öfverallt 25 frcs, 30 frcs för oss, pojken och jungfrun tillsammans. Vore ej trappor och korridorer så smutsiga och mörka så kunde det nog gå.
Paris, tisdag 12 mars 1895 12. maaliskuuta 1895
Nej, Ellan och Kiki äro ännu vid Sprees stränder, om de icke rest derifrån just nu till Köln. Jag har fått tvenne långa bref af Ellan med relationer om deras vedermödor. Utom tråket med det smutsiga ohyggliga rummet i Petersburg hade ju de stackars menniskorna Heddi Berndtson att dras med. – Jag kan tänka mig Ellans förskräckelse då hon vaknade kl. 7 nära Vilna och pojkens säng var tom – Hon visste att Sanny ej hade sofplats – således hade hon ej tagit honom. Nej det var Heddi som tyst kommit in och fört pojken in i en helt annan vagn (Heddi reste i 1sta klass) der hon höll på att mata honom (på nykter mage) med chokolad och karameller.
Pojken lär trifvas ypperligt i Berlin. och säger att han tycker mycket mera om tyskarne än om ryssarne. Han hade varit ute och promenerat Unter den Linder med Sanny, sett soldater, Fredrik den Stores staty m.m – det var den dagen 5° varmt och solsken.
Söndag 17 mars 1895 17. maaliskuuta 1895
Sanny är också på sju famnars vatten à l 'Office, der hon äter. De äro dock mycket vänliga mot henne – skämta och prata – Kiki skojar med Sanny för att hon ingenting förstår – den eviga historien om bjelken och grandet.
Pojken är mycket intresserad af Sannys sällskap, kocken, Sophie och Mathilde, så heter personalen här. I går voro de i min atelier, sedan resta ned till Boulevarden för att få några klädesplagg. De ha således sett rätt mycket redan. – Det bästa är att alla äro friska och på ypperligt humör. Ellans illamående – ett magfel, – är nu på öfvergående.
Pojken och Sanny hade haft förtjusande roligt i Berlin – båda i lika extas öfver militären der. De hade sett Kejsarn, och Kiki hade helsat på honom och bockat.
Paris 21 mars (mi-carème) 95 21. maaliskuuta 1895
Kiki brinner af lust att lära sig franska. I dag kommer Anna Knorrings Mlle Fanny en gammal parisisk bonne, som för 1 franc lektionen skall lära honom Molières språk. Han, K., är mycket vigtig och sätter stor lit till, sin förmåga att lära sig. Både han och Sanny lefva i den (förhastade) öfvertygelsen att de voro tyska språket mägtiga i Berlin. Lustigt nog kan Kiki en hel hop tyska ord.
Sanny kommer mycket bra öfverens med det franska tjenstefolket – Sophie Mathilde Kocken och en sömmerska (en grefvinna Ekholm) – de prata och skratta, försöka tala tyska med Sanny – och Sanny skrattar med och har mycket roligt – hon får ju vin till hvart mål, så hon tycker det är herrligt.
Paris 23 mars 1895 23. maaliskuuta 1895
På aftonen bad Sanny att få gå ut litet, men det var ej att tänka på att låta henne gå ensam. Jag tog henne derför under armen, och under 3 timmar visade jag henne herrligheten. Samma trängsel som på dagen. – Vi voro mest vid Operan (Sanny deltog lifligt i confettikriget) och der var anblicken verkligen feerisk – tänk facaden af Operan upplyst af elektriskt ljus i olika färger, bengaliska eldar inne i foyen tusentals masker dansande på Place de l'Opéra, hela trappan full af masker: mest i rödt och hvitt – republikanska gardet till häst upp-stäldt framför musikkorpser öfverallt confettikrig och skratt och mirlitonblåsning och stoj. Sanny var förtjust naturligtvis och förvånades öfver att se alla klasser af samhället så broderligt skämta och kriga med confetti. (Confetti är här små runda papperslappar i alla färger som sitta fast i kläderna utan att förstöra dem). – Hon tänkte på huru hon i Helsingfors skulle berätta om detta – det var verkligen mycket storartadt. Isynnerhet förvånade det Sanny att man ej såg en enda drucken menniska. Parisarne visade sig rigtigt till sin fördel – muntra och barnsliga Gamla herrar depenserade 40 och 50 frcs på Confetti – (de kostade 20 penni struten) – Vi köpte Konfetti, brokiga qvastar mirlitons och en lösnäsa åt Kiki
I går hade vi hela dagen fortsättning af karnavalen med Kiki och Loulouze. I dag kl. 2 klarnade det ändtligen och Ellan förde ut Kiki och Sanny. – När det blir vackrare skola de få gå ut med Mlle Fanny, en gammal beskedlig, mycket nigande och vänlig och ful gumma, som tycker att Kiki är ett underverk af intelligens.
Mamma skulle höra honom säga "le Jarrdin des plantes" med skorrning så som hvarken Ellan eller jag någonsin kunnat säga det eller "rouge" med hela den franska sången upp och ned. – "När jag kan tala med Loulouze, så" o.s.v. säger han. Han tviflar ej på att han i en snar framtid skall kunna tala. Och så säger han åt Sanny: När vi nu börjar tala franska, så kan det hända att vi glömmer svenskan, hur ska' vi då göra med Otto och Elli?"
1sta April 1895 1. huhtikuuta 1895
"Oppåt och neder, och all' ställ' ved'er" brukade Tajta säga – jag mins ej om det var en gåta eller hvad det var – nog af mitt humör beskrifves kort och träffande af ofvanstående ord. all' ställ' veder – jag tar verkligen fast vid (veder) allt möjligt som kan nedstämma mig – men så går det oppåt igen, lyckligtvis. I går afton var jag mycket nedstämd – Ellan var sjuk, Sanny och pojken icke rigtigt dans "leur assiette" heller – i dag är pocke kry igen (Sanny har fortfarande hufvudvärk) och Ellan uppe, och så fick jag Mammas kära bref som gjorde mig så godt.
Måtte hon och pocke och Sanny få vara friska också. Det är ett sådant elände när man skall börja med Kinin och svettdrifvande och varma drycker och förargligheter och främst med det odrägliga sängliggandet.
Paris lördag d. 6 april 1895 6. huhtikuuta 1895
I går var jag ledsen på min son, grälade upp honom och resultatet är att han är som en fiol i dag. Han rymde näml. från Mlle Fanny (vi voro utgångna, det regnade och Sanny hade inga händer med honom. Hur skall man få pligtkänslan utvecklad hos detta lilla nöt? Nu är det sant att den goda Mlle Fanny är mycket tråkig – istället än roa honom med bilder, som meningen var, börjar hon alltid läsa en berättelse som han ej förstår och han skall säga efter. Och Så bråkar hon med stafning ba bu bi som gör honom alldeles vimmelkantig, då han nu blott känner svenska uttalet. bu, som hon uttalar by kan han icke förstå – det blandar bara bort honom. Men ovett har han fått, – det är säkert – nu när han varit snäll har han fått beröm och en bok. – Sanny lär sig ej ett ord utan talar svenska med alla – det är nu hennes sätt.
Skärtorsdag 1895 11. huhtikuuta 1895
I går var det en alldeles herrlig sommardag – 20 grader i skuggan – det grannaste solsken på alla träden i knopp – några redan ljusgröna. Jag lemnade målningen for efter Ellan pojken och Sanny och bjöd dem allesamman till Jardin d'acclimatation. Kikis fröjd var obeskriflig – han hoppade, stampade, sprang och qvittrade af fröjd – apor, giraffer, kameler, elefanter dromedarer strutsar, att detta som han (och Sanny) sågo för första gången.
Zorns ha rest till London öfver påsken och ville hava oss med. – Det är ej så lätt då man har barn och jungfru med.
Sanny ber också helsa till Marie. Kiki säger att han tycker allra mest om Mari, så om Sofi och minst om Hanna – "hon är så allvarsam". Han är med undantag af några sturskhets och vredesskof, en snäll gosse – Gud låte honom bli ändå snällare. – Mammas egen Atte
Paris långfredag. 12. huhtikuuta 1895
Kl. 2 går jag med Sanny i Svenska Kyrkan.
Pojken har varit snäll nu sedan den sista lexan. Ännu 12 timmar efter vår stora explination satt han och gret för sig sjelf och sade till Sanny att han ångrade sig så förskräckligt. Det som mest gripit honom var att jag hotat honom med att aldrig gå ut med honom mera, icke visa Henrik IV staty o.d. – Han steg derför upp, tyst som ett möss i morgse, lät gnida sig med sprit och borste utan att knysta och var idealisk med Sanny. Bara detta ville räcka. Och bara han sedan kunde bli flitig, uppmärksam och lydig.
Påskdag 14. huhtikuuta 1895
Sanny var alldeles hänryckt öfver gudstjensten i Svenska kyrkan på långfredagen – den utmärkt vackra sången: hela messan sjungen af pastor Söderblom och en kör af utmärkta sångare och sångerskor. Det var verkligen utmärkt vackert – presten läste upp hela berättelsen om långfredagen, hela litanian, och gjorde det alldeles gripande.
Paris Annandag Påsk 95 15. huhtikuuta 1895
Sanny var som sagdt alldeles hänryckt öfver Gudstjensten på långfredagen – en gudstjenst som jag aldrig glömmer. Den härrliga sången och prestens alldeles märkvärdiga förmåga att läsa upp alla bibeltexterna om Jesu lidande och död – det var så att det gick igenom märg och ben. – Så litet egna reflexioner som möjligt – endast Bibelns stora, enkla, evigt gripande språk. Jag såg alltsammans så lifligt som aldrig förr.
Paris fredag 19 april 95 19. huhtikuuta 1895
Han har icke mera Mlle Fanny – hon var pleine de bonne volonté men utan minsta pedagogiska talent. Hon hade honom att läsa i bok (han som ej kan läsa franska) utan att förstå ett ord. Också tyckte han det var det tråkigaste på jorden och lärde sig just ingenting. Han har lärt sig mycket mera genom att leka med Loulouze. och börjar förstå litet mera nu, köper sjelf croissant'er i bagarbutikerna och tidningar i kioskerna och vill göra det ensam – Sanny får bara stå på långt håll.
Paris måndag 13 maj 95 13. toukokuuta 1895
Nej nu måste jag sluta. Tiden har gått som en dans, sedan 2 månader då Ellan och Kiki kommo – Gud vare tack och lof att det gått så pass bra – det hade ju kunnat vara så mycket värre. I dag morgse var jag och köpte Sanny en broche till minne och hjelpte henne med att köpa minnen åt sina bekanta.
Glion s. Montreux den 5 Juli 95 5. heinäkuuta 1895
Nu är det slut med sötebrödsdagarne här, fyra sötebrödsdagar, efter hvilka vi i morgon bryta upp, följas åt allesamman till Bern eller Basel, och skiljas der – Ellan och Kiki med Sanny fara raka vägen till Köpenhamn, Hangö, och jag återvänder till Paris.