Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

friherre, läkare

Gausdal måndag 11 juli 1893 11. heinäkuuta 1893
En massa finnar här: pastår Alfons Lönnrot med fru Pastor Häggström, häradsh. Lundqvist med syster, unga Albert de la Chapelle, hygglig och rätt intresserad –, en massa onosliga pojkar en ung Aminoff och en oförskämd småstadssnobb Kellgren från Kuopio, konsul Hamberg från Lovisa, handlanden Salin från ja – jag vet ej så noga. Bland svenskar presidenten v. Steyern, kommendörkapten Nordenskiöld, justiterådet Hernmark alla med familj.
Paris 25 April 1895 25. huhtikuuta 1895
Jag hade gifvit ett kort åt Albert de la Chapelle och friherrinnan Cedercreutz. Gick derföre omkring med gumman en stund. – Som vänligt upprepade hon fonografiskt hvart ord man sade med ljudelig stämma och tillfogade anmärkningar som icke kunde motsägas. t.ex. det är en röd kjol" eller det är en hvit baltoilett" eller "der är hästar" eller der är "får". – förunderligt rask är hon – gick omkring samvetsgrannt på utställning, utan att hoppa öfver en duk, likasom hon är på alla teatrar koncerter o.d.
Paris måndag 30 maj 1895 [april] 30. huhtikuuta 1895
I går var Albert de la Chapelle hos oss. Han är förtjust öfver föreläsningarna här, isynnerhet Grunthers som han säger äro så märkvärdigt grundliga och ändå spirituella och roliga. Han skall börja åhöra Roux nu på Institut Pasteur. Med mina förankringar inom medicinska fakulteten hoppas jag kunna vara honom till nytta.
Paris 27 maj, (måndag) 95 27. toukokuuta 1895
Jag vet ej om friherrinnan Cedercreutz är här mera. Jag var med henne och fr. Haartman på hôtel de Ville som i minsta detalj besågs – vi lemnade ej sten på sten med ens ropade någon mitt namn från en ställning nära taket. Det var Picard som höll på med en plafond. För att se hur han gick till väga klättrade jag upp på en förfärlig stege i hög hatt och handskar och så kom Picard ned och förde oss vidare. När jag presenteradt honom för frih. C. sade denna på svenska: men han är glad – och strax efteråt, men han är brunett. Månne hon hade tänkt sig Picard blond och sorgsen. Mystère. Hon upprepade som alltid sista ordet eller de sista orden som man sade. Men outtröttlig är gumman, och Albert de la Chapelle och Alexis Kræmer voro alldeles matta efter allt det de hade fått springa och se med henne
Stackars Albert de la Chapelle har blifvit eftertelegraferad af fru v. Haartman, emedan Victor H. försvunnit från dårhuset och man fruktade att han tagit lifvet af sig. Denna farhåga befanns grundad ty han hittades i Rhenen dit han kastat sig. – Det var bra sorgligt och måtte vara hemskt för frun. Ingen hade kunnat tänka att Victor Haartman skulle sluta så romantiskt som i Rhenflodens böljor! Albert de le C. sade att han på hela resan dit bara hade utfunderat sjelfmordsplaner Om han var stormgalen och obotligt galen var det kanske det bästa.