Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

g.m. André Chantemesse

Lähteet

Paris lördag 4 maj 1895 4. toukokuuta 1895
Jag har börjat på med ett litet barnporträtt i Pasteur. Det är en 6 års gosse, son till dr Chantemesse, som vårdat Pasteur hela detta år. Pastaurs beställa porträttet af mig för att dermed honorera dr Ch. som ej tar emot pengar af sin lärare P.. Gossen är mycket nätt med stora blå, flickaktiga ögon, mycket mild och säflig. – Lyckligtvis kommer Mme Ch. med gossen till ateliern, hvilket är särdeles lättande för mig.
Jag måste gå och låta arrangera den mindre ateliern i Av. de Villiers 147 – den ser ut som en svinstia nu, men måste bli sådan att Mme Chantemesse kan gå ditin med pojken.
Paris lördag 1sta Juni 95 1. kesäkuuta 1895
Jag hoppas att det otäcka koleran låter oss vara i fred i sommar – det är så odrägligt att ha den der buren om också på håll. Märkvärdigt är det annars att den hållit i sig så länge i Ryssland. – Madame Chantemem, som följt sin man på hans kolera mission till Turkiet (der de voro i 6 månader) talar om de besynnerligaste och otäckaste oläsligt, alldeles i fejans stil, med den skilnaden att man i Turkiet får betala ochmuta alla för att gå ett steg, ta emot ett bref, få en bit mat o.s.v. – Ch. var inbjuden af sultanen och reste på hans bekostnad – deras hotellräkning (inga excesser endast vanligt lif) som sultanen betalade var öfver 30,000 frcs – så skall man stjäla – cigaretter 1000 frcs och allt i samma proportion. Dessutom hade de bråk med hvart enda kolera lik han skulle öppna, ty islam förbjuder liköppning. Emellertid säga de att ingenting i skönhet öfvergå Bosforen och 176 des princes.
Paris 20 Juni 1895 20. kesäkuuta 1895
Redan den 20 juni! Fyra dagar skiljer oss bara från midsommar, och ändå ser jag ingen utsigt att komma loss härifrån förr än om en vecka, äfven om jag icke tänker på Roux' porträtt. Jag kan icke nena att jag lider af en ganska prononcerad längtan till Haiko, som just midsommartiden är så vackert. – Ack det här eländet med att sluta en del påbörjade saker dessutom ha alla möjliga bestyr och skrifverier – bref, bref, bref i oändlighet. Säg dertill att vädret varit särdeles åskdigert under denna sista vecka och att jag sofvit illa – att Ellan och pojken vänta mig otåligt i Schweitz, att jag haft oturen fälla i golfvet lilla Chantemesse's alldeles färdiga porträtt – hvadan det såg så jemmerligt ut att Mme Ch. började gråta och att 2 dagar åtgingo att reparera skadan, att Mechelin är otålig och ledsen öfver att ej se några artiklar i tidningarne om finl. i XIXs., att jag i denna anledning fått springa till Louvren, utrikesministern haft conferencer med denna och den andra, att Tikkanen skrifvit till mig ett alldeles obegripligt brefkort ang. uppköp af ett franskt konstverk och att jag väntar telegrafsvar, att den stackars Audibert väntar på svar för att komma hit upp och se mig för sista gången – att en dansk författarinna fru Malling plågar mig med fotografering af ett porträtt af Mme Junot på hist. utställningen – att den edna tallriken i en service, som alla vill complettera efter att ha skickat den till Finland visar sig vara försvunnen – att jag fått skrifva intyg åt en ofärdig svensk bildhuggare Åkerman – att en gammal Conciergegumma hvars enda son, soldat från Tonkin, blifvit tokig, varit här och fått hjelp – att i 68 rue Jouffroy repareras och målare och timmermän väckt mig kl. 5 alla morgnar – o.s.v. o.s.v. – och Mamma får erkänna att jag har nerver af stål som ännu icke är småfjoskig af allt detta jag har dessutom lofvat tio gånger mera än hvad en metodisk menniska kunde hinna med under en vecka.