Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

H.F. Antells betjänt i Paris

Lähteet

Ei lähteitä

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Francois
Paris 10 april (måndag) 93. 10. huhtikuuta 1893
Antells död och formaliteterna vid densamma ha tagit all den tid jag haft öfriga (jag målar alla förmiddagar). Lyckligtvis kom Hildebrand i går och Kurtén kommer den 20. Jag hade beställt kista och ryske konsuln skulle ha varit mycket ond deröfver när jag trodde mig handla väl och klokt, och som ingen annan var tillhande så gjorde jag det. Ett evigt språng hos poliskommissarier, juge de paix, på mairiet. En massa konstalationer, vittnen – usch sådana omständigheter. För att få ta en dödsmask af honom fick jag gå upp ändå till polisprefekten (det gick jag med Mittag Leffler) som genast gaf oss rättigheten. – I går var la levee de corps. flere franska läkare, Due, Wahlberg, Hildebrand – men inga andra landsman än Ville Vallgren och jag. Nog tycker jag de hade kunnat besvära sig dit ändå. Mittag Leffler tror att A. testamenterat en miljon till unversitetet och konstförenigen – men myntsamlingen till Sverige. Det var hjertslitande att se hans trogne betjent, François, som gret förfärligt och nödvändigt ville följa med kistan till Wasa, det han också lär få göra, sade Hildebrand.
Paris 20 april 93 20. huhtikuuta 1893
Kurtén och Lindelöf har jag träffat. Underligt med Antell att han ej skrifvit sitt testamente så som han lofvat. Han ändrade det också alltjemnt, och det är en ren tur att det nu råkade vara till Finlands förmån. Jag mins så väl att han engång anförtrodde mig att allt skulle gå till "Institut de france" och att jag skulle måla ett mounumental porträtt af gubben Rosenberg för att uppställas der under Mazarins kupol! Och filadelfia och Stockholm *). *) ingenting skriftligt för betjenten hans sista ord på dödsbädden lära ej gälla, sade Kurtén. Emellertid är Hildebrand rasande. Antell hade uttryckligen lofvat att svenska myntkabinettet skulle få de exemplar som ej funnos der förut, hvarför de aldrig vid auktioner täflat med Antell. Emellertid existerar ingen sådan clausul i testamentet. Jag tycker hvad det skall svida i Snoilskys hjerta – Stommen till As samling är nämligen Snoilskys samling som han sålde för att återbela till den första frun hennes förmögenhet. – De som sågo Snoilsky då säga att han hellre skulle på sålt ett skålpund af sitt eget kött –