Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

rysk konstnär

Paris, onsdag d. 27 maj 74. 27. toukokuuta 1874
Med Adolf von Becker har Edelfelt besökt den unge ryska målaren Alexej Harlamoff, som är duktig kolorist och beundrare av Rembrandt.
Paris, tisdagsafton. 3 Juni 1874. 3. kesäkuuta 1874
Har Edelfelt redan talat om för Alexandra Edelfelt att han tillsammans med Adolf von Becker var hos den ryske målaren Alexej Harlamoff?; Harlamoff har nu fått en kallelse att komma till Ems för att porträttera kejsaren; Harlamoff har stort anseende bland målarna i Paris och ryssarna står högt inom konsten.
Paris. Onsdag d. 9 Juni 75 9. kesäkuuta 1875
En annan ung rysk målare som gjort sig ett namn är Alexej Harlamoff; han är en lyckad imitation av Rembrandt, synd bara att Rembrandt kom först.
Torsdag d. 11 april 78. 11. huhtikuuta 1878
Edelfelt tror han gjorde rätt i att skicka tavlan till Salongen; många tror att det är få som hittar till de utländska konstavdelningen på världsexpositionen; många går naturligtvis till franska och belgiska avdelningen, samt till den stora samlingen med alla Marià Fortunys arbeten och den tyska expositionen [utställningen]; endast de som har ett speciellt intresse för de små länderna förirrar sig till Danmark, Sverige och Ryssland; då Edelfelt förde sin tavla till Salongen träffade han en polsk målare, Jan Rosen som sade att han och Edelfelt var de enda ryska undersåtar i Paris som ställer ut på världsexpositionen; alla de andra, Alexej Harlamoff, Józef Chelmonsky, Ilja Rjepin och Alexander Beggroff är så sura på det dumma krånglet i början av vintern att de skickat det bästa de har till Salongen.
Paris d. 29 maj 1878 29. toukokuuta 1878
Ryska avdelningen blir bättre än man trodde; Blanca har en bra plats; Alexej Harlamoffs porträtt och Antocholskys statyer hjälper upp det hela.
Paris d. 9 Juli 1878. 9. heinäkuuta 1878
Medaljerna på världsutställningen är utdelade; ingen ryss fick hedersmedaljen; första medalj fick Henry Semiradsky, andra Pavel Kowalewsky; bildhuggaren Mark Antocholsky fick första medalj, Alexej Harlamoff andra; Adolf von Becker och Walter Runeberg fick mention honorable [hedersomnämnande]; Edelfelt lär ha varit förslagen för tredje medalj, men Blanca ansågs inte tillräckligt nationell och man ansåg att en enda tavla inte var nog.
Petersburg onsdag afton. 8. tammikuuta 1879
Edelfelt begav sig till Heimbürger som bor trevligt i ett mindre hus på 5:te linjen och har ett bättre galleri än Edelfelt väntade sig; Heimbürger visade en utmärkt liten tavla av Alexej Harlamoff och beställde en pendant [tavla avsedd att hängas som par till den andra tavla] av Edelfelt; Heimbürger tycktes inte hugad att köpa den stora tavlan, Carl IX, men ville bestämt ha en historisk bild, helst i samma storlek som Harlamoffs; Heimbürgers fru är en tystlåten tyska, som inte det minsta befattade sig med deras samtal; Heimbürger ville även ställa ut "Idyllen" på akademins exposition, vilket Edelfelt tillät efter att Heimbürger låtit Alexander Beggrow fernissa den.
Heimbürger är en god kund; han prisade Edelfelts drottning Blanca och sade sig gärna ge sin Alexej Harlamoff för den; där fanns goda tavlor av Félix Ziem, Amédée Rosier och Aleksej Bogeljubov.
Vilna d. 10 januari 10. tammikuuta 1879
De vek in på en konstutställning där det till Edelfelts förvåning fanns riktigt goda tavlor av Archip Kuindschi, Alexander Beggrow, Aleksej Bogeljubow och Alexej Harlamoff; de var en del av ryska konstföreningens ”flygande" utställning.
Paris d. 26 26. toukokuuta 1880
Viardots hus vid place Vintimille är inrett som ett konstens tempel, med orgel i fonden och heliga Cecilia över den; de har tavlor av Tizian, Rembrandt, Bartolomé Murillo och holländare, samt herrns och fruns porträtt av Alexej Harlamoff.
Paris d. 20 april 82 20. huhtikuuta 1882
och gick upp till Gubben Bogoluboff, som var vänlig och hygglig. Han sade att Wladimir alls ej skulle komma till Paris och att Tritiakoff rest redan innan jag anländt till Paris. Denne senare har köpt Dagnans tafla, och skulle nu gubben B. skrifva till honom att min fortfarande stod till hans disposition. Får nu se om det lyckas – ty föga troligt är att jag här säljer den till det priset. Sedan gick jag till Harlamoff, som icke gjort några synnerliga framsteg sedan sist. Båda öfvertalade mig att inträda i de ryska artisternas förening – nu är jag ju redan i den skandinaviska vid avenue de l'Opera – och jag skulle aldrig hinna måla tillräckligt många taflor för att ställa ut dem öfverallt. I morgon går jag till Antokolsky, och så har jag gjort undan de tre förnämsta ryssvisiterna – sedan till ambassaden.
Petersburg lördag morgon 8. joulukuuta 1883
Nu har jag varit hos Demidoff – och sett hans fru som är vacker, liten, med krokig näsa och något litet spändt öfver munnen. I morgon skall jag börja teckna. De vilja har ett litet porträtt, men något originelt, extravagant, och detta slår alldeles in med mina egna funderingar. Han sjelf pratar förfärligt, har ett förskräckligt nonchalant sätt, men smickrade mig och var mycket artig "Då era taflor alltid äro sålda på förhand, måste man ta er i flygten för att få något af Er" sade han. Jag tror jag kan göra porträttet på 10 dagar – Han har utmärkta porträtt af Harlamoff, men är ej nöjd med dem – måtte jag kunna göra bättre.
Petersburg måndag 7/1 84 7. tammikuuta 1884
Porträttet behagar dem rätt mycket, ehuru det ej är något mästerstycke, och den lilla rödkritsteckningen som jag gjort af flickan slår mycket an, emot min förmodan. De anse denna teckning vara bättre än fotografierna och bättre än Harlamoffs porträtt. Tant mieux.
Paris d. 7 febr. 83. 7. helmikuuta 1884
Det porträtt af fru Demidoff jag hade med mig var Harlamoffs, som han skickade tillbaka till målaren, dock så att min rôle dervidlag ej blef bekant. Jag lemnade blott taflan åt Demidoffs agent i Paris, en Mr Jaunez, kusin till den i P.burg – densamma som betalte porträttet. Demidoffs voro ytterst vänliga vid afskedet och bådo mig i höst komma till dem i Florens. Då jag var der sist fick jag se på nära håll gumman Kotschubey, som verkligen är 10 gånger mera impériell än Kejsarinnan och bestämdt tror sig vara förmer.
Paris d. 17 febr 84. 17. helmikuuta 1884
Demidoff vill att Harlamoff skall retouchera porträttet – det är ju oförskämt begärdt, då hon, modellen ej är här.