Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

kung av Danmark

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Kristian IX
Torsdag d. 11 april 78. 11. huhtikuuta 1878
I förrgår var Pietro Krohn på ett kalas för de danska arbetarna tillsammans med arkitekten, professor Vilhelm Dallerup och överkommissarien, kammarherre Friedrich Wolfhagen; det bestods en butelj champagne per man och Krohn höll fyra tal med anledning av Kungens namnsdag [födelsedag]; Krohn kom i en livad sinnesstämning till Guglielmo Bracony och kunde följande dag inte begripa varifrån han fått sådan huvudvärk.
Köbenhavn, lördag d. 4 april (påskafton) 85 4. huhtikuuta 1885
Har tillsammans med W. Runeberg blivit presenterad för kungen och kronprinsen; kungen är "medelmåttig" och kronprinsen är "som andra menniskor".
Kungen frågade om W. Runberg kommer från Sverige, trots att han äger en grupp av Runeberg.
Kungen har frågat när Edelfelt har träffat [ryska] kejsarinnan senast.
Kjobenhavn 26 juli 1893 hos Pasteur. 26. heinäkuuta 1893
Efter 2 dagars uppehåll på Bregentved blef jag pr telegraf kallad hit till prinsessan Marie, som hade lust att visa mig sina arbeten. Om lördag komma Kungen och Drottningen tillbaka från England och då är det slut med den sköna friheten för henne. Alltnog, igår fick Moltke ett så lydande telegram: Inviteret på frukost sammen med hr Edelfelt, vil de tillade ham komme – Marie prinsesse af Danmark." Hvilken frukost? Hvar? Hos oläsligt, hos Moltke-Hvitfeldt allmän hufvudbry – först om 3 timmar då jag fick Pasteurs telegram förklarades gåtan.
Kjøbenhavn 9 april 94 9. huhtikuuta 1894
jag skrifver till Mamma om huru jag varit på ärones trappa, ty jag vet att inga yttre framgångar kunna förefalla modershjertat för stora. Nu hafver jag varit så högt att jag aldrig hafver varit så högt. Först i går kl. 6 middag hos Moltkes med en massa grefvar, läns- och andra. De flesta kände jag förut. Vid Champagnen steg gref Fr. Moltke upp och utbragte en skål för H. M. Kongen som stående utdracks (skålen nämligen) strax efter middagen satte sig grefvinnan och gr Erik M. och spelade på två flyglar Kong Kristian – och så gingo damerna och klädde sig till bal (jag var färdig med ordnar och blomsterbukett (som jag fick af grefvinnan i knapphålet) och så åkte vi i fil till Amalienborg – två steg derifrån men bland de hundrade vagnarne räckte detta en half timme Moltke var i kammarherreuniform röd frack med broderier hvit vest och hvita benkläder med breda galoner.
Moltke förde mig in genom en massa salar, in i diplomat salen, der också länsgrefvarne stodo. Der var det som på eget hemman,ty Pasteur, Madame Pasteur och Koki kommo jublande emot mig grefve D'Ormesson kände också igen mig stax – jag togs omhanda af ryska legationen och grefve Muraview som kom i hog mig från Paris då rättades lederna – en maskalk kommer in, slår i golfvet med en silfverstaf, alla ryggar krökes och alla damer niga till jorden och en träder deras majestäter följda af hela familjen – Först kom kungen Muraview presenterrade mig som "une de nos gloires"– och kungen genmälte: Mais comment donc, je connais M. Edelfelt et nous avons pu admirer ces oeuvres ici à Copenhague meme –, så kom drottnigen, döf, stendöf och aimabel, tog mig för en annan och sade med ett älskvärdt leende "vous venez en doaite ligne du Caucase n'est ce pas" Muraview protesterade, men det halp ej, hon höll på sitt Kaukasus. – Senare på aftonen hade jag äran länge samtala med hennes Majestät men hörde ej mycket af hvad hon sade.
Och så började dansen. En adjutant får tag i mig och befaller mig att dansa andra kadriljen med prinsessan Marie, i detsamma spela första françaisen upp och jag ser till min förskräckelse att de kungliga icke lemna sina troner, utan att jag också snart måste stå deruppe, samt att kungen dansar ypperligt, med steg, annorlunda än vår française, och att alla hofherrarne och officerare dansa som i en balett i takt med en massa entrechats, och så tänker jag mig skandalen att dabba mig det var en pinsam stund – och jag beklagade mig för Pasteur. Allez toujours – moi je ne suis pas non plus se quadrille, je ne l'ai Jamais su. Och så spelades det upp till vals, och strax derefter till française. Jag hade gått fram till prinsessan, bekänt min okunnighet och frågat hvem hon ville ha till vis à vis – Hon valde Koki Etter och en fru Castenskjöld. – Och jag dansade så utmärkt sol, försökte hålla tankarna tillsammans och hade min blick ständigt föstad på hans majestät. Jag dabbade mig ej. Tänkte på att Mamma skulle ha varit stolt – ty jag stod, tredje paret från kungen – med kronprinsen och grefvinnan Moltke emellan. – Emellertid andades jag lättare här dansen var öfver, och fick då tid att njuta af "kudöljen" som visserligen var charmant.
Efter supén spelades det upp och så dansades en traditionell gammal dans, Tempéte ungefär som matradura. Kungen dansade i täten – det är obegripligt att han kan se så ung ut och så kan håller sig sedan! Drottningen ett år äldre, således 77 år dansade icke. Jag dansade kotiljong med grefvinnan Moltke och galop med prinsessan Marie igen – d.v.s. blef "befald" att dansa med prinsessan Marie. – Det var Lundbyes galopp ju, min fru, så sant som jag Polhander heter o.s.v. – och jag tänkte på Mamma naturligtvis.
Bregentved lördag 28 Okt 1894 28. lokakuuta 1894
Detta herrskap Raben äro då högst besynnerligt. De ha ej rest utomlands utan vistas för att jaga på ett af sina gods här i närheten. Det de reste från Aalholm med 3 barn, 3 guvernanter, 10 tjenare 4 velocipeder, 4 hästar, en vagn och en flygel Det måtte vara som cirkus Busch. – Här likaså litet som hos dem kan man förstå att något sådant som en jagt med ty åtföljande middagsätningar med alla dessa eviga kusiner Kristian och Frederik och ove och Palle, att något sådant säger jag kunde uppskjutas eller inställas för någon mensklig orsaks skull. Möjligen kungens död – och ändå är jag ej säker på det. Man skulle kanske nöja sig med att slå ett sorgflor om Dyrestegen. – Och vi andra som tycka att allt annat är så vigtigt här i verlden – arbete, ära, höga mål, utkomst. Och värre lär det vara i England. Zorn sade att man alltid blir frågade "Do you hunt, Sir? svarar man då nej, så är det slut med konversationen. – Här var ju en massa menniskor, både herrar och damer, alla i stor gala till middagarne – damerna med diamanter och perlor, djupt urringade. Härifrån reste hela sällskapet till grefve Lerche på Lerchenborg, derifrån till baron Reedz Thott på Gavnö o. s. v.Och icke en som skulle tycka att detta lif ändå är litet innehållslöst!
Kejsarens sjukdom dryftas mycket. Kungen och Drottningen lära få mycket lugnande telegrammer – kanske för deras höga ålders skull. Det vore ju ett mirakel om han skulle komma sig. Måtte tronföljaren verkligen vara liberal (det vet ingen) och sedan vilja oss väl. Grefvinnan Moltke har mycket vänligt lofvat be kronprinsen att han måtte ge den blifvande kejsaren goda råd angående Finland – men jag säger som Prisse Linder till kung Oskar: måtte det hjelpa!
Bregentved tisdag 30 okt 94 30. lokakuuta 1894
Är det icke märkvärdigt att Kejsaren tyckes komma sig. Gamla herrskapet här, kungen och drottningen ha hela tiden haft mycket mera lugnande telegram än den öfriga verlden. –
Petersburg fredag 13 mars. 13. maaliskuuta 1896
Jag var verkligen förtjust i honom, så naturlig och genomvänlig var han. Han tyckte mycket om mitt utkast, talade om allt möjligt, om Skutnabb, om Gunnar Berndtsons två taflor, om Alfthans död, om Universitetet, om Konstföreningens jubileum, om konst, om Detaille och – Burne-Jones, konstindusti – England, South Kensington – Danmark, hans morföräldrar, som jag ju kände, om Norden, de ljusa nätterna – ("je suis tout à fait homme du nord – rien n'égale pour moi les nuits de juin – Déjà en Angleterre je ne puis vraiment croire à l'été, encore moins en Grèce, et dans lestropiques je souffre litteralement de ces nuits noires af étouffantes – non, c'est à copenhague que la vraie impression d'été, de printemps et de clarté commence pour moi. – Est-ce que vous ne les regrettez pas quand vous êtes à Paris"). Så talade han med förtjusning om Pierre Loti.
Lördag 30 mars 1901 30. maaliskuuta 1901
Häromkvällen var en firning på Svenska klubben för alla dem af klubbens medlemmar som blifvit dekorerade: 24 stycken. Jag var kucku och alla trähandlarena kallade mig hr Kommendören. – (ordnarna buros i naturlig storlek). Underligt är det med svenskarnas stora loyalitet – vi ha alldeles förlorat hela den vokabulären. Baron Beck Friis höll festtalet, och der ingick sådant som: då vi nu samlats att gemensamt glädjas åt dessa nådevedermälen och vår djupt kända tacksamhet mot våra konungar och franska republikens president (ty en del hade fått vasan och dannebrogen dessutom). – Der var en grefve Bonde bror till Lulas man. Nog är det underligt att grefvarna Bonde nästan skryta med Hugo Standertskjöld och hans rikedomar – "en slägtinge, som vi vet att herr Edelfelt känner mycket väl! – Det roligaste på hela historien var en ung, stor norska, fr. Dahl, sångerska, som på enträgen begäran uppträdde i egna, komponerade monologen, med en komisk kraft som man mycket sällan ser hos en ung flicka – mycket, mycket bättre än fru Petterson Norrie – och så uppträdde hon på norska, danska (som föredrag hållande folkskolelärinna, ypperligt) och svenska (frödingska saker) lika bra på alla språk – Hon var dråplig – med något godt och gammalt bekant i de stora runda ögonen. Jag har sällan skrattat så godt som då. – Lyckligtvis slapp jag att hålla tal, då generalkonsul Nordling, ehuru blott officier, var vice ordförande i Klubben. – Ja de ha ett bråk med sitt ceremoniel, men de ha ingen Bobrikoff och derför god tid att tänka på sådant der