Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

italiensk renässanskonstnär

Lähteet

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Correggio
Ombord på Grefve Berg d. 3 Juli 71. på resa till Åland 3. heinäkuuta 1871
Solen tittade fram då de anlände till Åbo; på Societetshuset bytte de om till sina bästa kläder och gick sedan till Rättikan för att äta; Alexandra Edelfelts brev hade anlänt till postkontoret; i Åbo domkyrka beundrade Edelfelt Wladimir Schvertskoffs ”mästerliga, storartade glasmålning"; i hans innersta viskade Correggios ord: "också jag är målare"; känslan har han därefter inte kunnat "räisonnera" bort.
Antwerpen d 14 och 15 December. 73 14. joulukuuta 1873
Antoine Wiertz skrev som han målade: fantastiskt regellöst, men genialistk; i "éloge de Rubens" bevisar han att Peter Paul Rubens var den största av alla målare och jämför denne turvis med Rafael, Michelangelo, Titian, Correggio, Rembrandt och Diego Velasquez; "I sanning var denna Wiertz en mångsidig ande. Målare, utmärkt skulptör, literatör, musiker (den första flöjtisten i Brüssel) och chemist".
Paris . 11 Sept. 1874. 11. syyskuuta 1874
Edelfelt vet inte vad han skall måla åt August Eklöf; Alexandra Edelfelts förslag om att kopiera är inte dåligt, men han är rådvill om vilket tavla han skall välja; Eklöf skulle inte tycka om någon Rafael, Corregio eller Peter Paul Rubens från Louvren; Édouard Mullers revolutionsscen i Luxembourg skulle ta månader att kopiera, likaså Thomas Coutures les Romains en decadence; Adolf von Becker har redan kopierat de bästa tavlorna av Eugène Delacroix och Ernest Hébert; det finns en vacker tavla av Jules Lefebvre med Venus och Amor som leker, men därhemma är man inte van vid det nakna måleriet; därtill finns Leda av Paul Baudry.
Rom d. 25 Mars 1876. 25. maaliskuuta 1876
Föregående dag var Edelfelt på språng, och såg inte till Victor Hoving förrän på kvällen; först gick han till palazzo Borghese där han såg kända tavlor av Tizian, Rafael och Correggio.
Florens d. 19 Juni 1876. Fortsatt i München den 22 Juni. 19. kesäkuuta 1876
I dag har Edelfelt sett Domenico Ghirlandajos fresker i Santa Maria Novella; där finns också skulpturer av Luca della Robbia; det finns outtömliga skatter i den äldre renässansen; konstnärlig takt och måtta saknas efter Rafaels tid; Guido Reni, Dominichino, Correggio, Carlo Dolci, Alessandro Allori verkar så affekterade och utan originell uppfattning i jämförelse med de gamla goda, enkla, manliga målarna.
Petersburg d. 5 mars 1882 5. maaliskuuta 1882
Hennes pojke, en 9 årig, har verkligen ovanliga anlag för de sköna konsterna. Han har i dag modellerat i vax en Kristoffer Kolumbus, med en fana i ena handen och ett ägg i den andra. Den store upptäckaren, i spansk kostym, är så urkomisk, men derjemte så originell att jag haft ett speciellt nöje i att betrakta detta skulpturverk. Han pojken, pratar och ritar, och är alltid ny, alltid oväntad och oförutsedd i hvad han kommer fram med. Hans Kolumbus var en frukt af hans lektyr i går. Han svärmar för upptäckter och tillika för stora målare, och roddar och frågar oupphörligt om Vasco di Gama, Michel Angelo o.d. – Han känner taflorna derhemma på sina fem fingrar – Teniers, Correggio, Rafael m.fl. – och när han i verlden stufvas i en kår blir han naturligtvis en gardesofficer som alla de andra – adjö då med Rafael och Columbus!
d. 28 juni 1882 28. kesäkuuta 1882
Det andra är ett sammelsurium af den gamle Miatleff, den grånade syndaren. Han ber mig framförallt tiga med saken, och derföre ber jag Mamma också vara diskret. Det ser verkligen ut som om de vore ruinerade, ty han ber mig försöka att få penningevärde uträtt på en massa saker uppförda på en skild lista. Han tänker företaga en resa, säger han, och vill derföre realisa sitt bibliothek, sina taflor sin vapensamling o.d. – Det skär mig i hjertat när jag ser att på listan äro upptagna Rafael, Correggio, Greuze m.fl. Hvad min betalning beträffar så undviker han listigt frågan, och säger blott att kursen varit så dålig, att jag gjorde bäst i att undvika Petersburg och att den dåliga kursen gjort att han så länge varit tyst. Det gör mig ondt om frun, som dock är tusen gånger mera värd än han, och som ju är oskyldig till det hela. Han säger att hon med det snaraste lofvat skrifva till Mig. Han ber mig som sagdt tiga, och antyder att jag skulle få min del af vinsten – är det så han tänker betala mig – nej pass. Är det verkligen så att en intendent bestulit dem, så äro de ju beklagansvärda, men hur är det möjligt? Huru kunde han bestjäla dem till den grad att deras stora förmögenhet deraf kunde bli skakad i sina grundvalar. Han kan ju, för tusan, icke fara af med jorden och byggnaderna heller, om han också lagt vantarne på reda penningar.
Dresden söndag d. 28 nov 86 28. marraskuuta 1886
Först till museet i Dresden, som inte liknar museet i Berlin; på museet i Berlin finns Mantegna, Botticelli, Filippo Lippi andra "gamla italienare"; i Dresden finns verk av holländare, Correggio, Tizian och Holbein.
På museet i Dresden: Edelfelt tyckte om Correggio, men inte om Carlo Dolci och andra publikfavoriter.
Stockholm tisdag 28 okt 91 28. lokakuuta 1891
I går var jag på middag hos Snoilskys med Gunnar Wennerberg, som i förrgår tagit afsked för den eviga oftalmologiska frågans skull, Nybloms – mor och dotter m.fl. Gunnar Wennerberg är otroligt ungdomlig och pratsam – ingen menniska skulle kunna tro att han är 74 år. Han påminner något om Gubben Berndtson – storlek, mustascher händer och rörelser. Han kastar sig gerna in i diskussioner och talar då, tyckte jaglitet i kors. Han började bl. a. med att prisa judarne och gå åt Brandes som jude. – Han såg på mina teckningar och kritiserade Kristinas död – gentemot Snoilskys som prisade den – Jag hörde på. Han tyckte att hon skulle resa sig upp i sängen och sända en "vredgad vasablick" på kardinalerna – att hon ej fick dö som en vanlig fru Pettersson o.s.v. – Sedan började han att tala illa om Kristina – att han aldrig kunnat upptäcka ett enda sympathisk drag hos henne – att den "kanaljen" plundrat Sverige på pengar och konstverk (jag fick nu för första gången höra att många af de bästa taflorna i Dresdnergalleriet likasom Corregiorna i Paris funnits här i Sverige men af Kristina utförts och försålts. – Hans fru, som är mycket religiös ser så bra ut – hon har något af frih. Born.
Paris måndag 10 juni 95 10. kesäkuuta 1895
Till Mohrenheim var jag kallad och resonnerade under en timmes tid om Corregio d.v.s. gubben orerade, mycket nöjd med sina alls ej odiskutabla idéer. Han hade skrifvit till oläsligtministern för att denna skulle utverka för mig audiens hos Felix Faure – ack så många omständigheter. –