Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk skådespelerska

Paris d. 15 Maj 74. 15. toukokuuta 1874
En kväll var Edelfelt med Adolf von Becker på Montmartreteatern, där de såg "les canotiers de la Seine"; fröken Constance Mellin har rekommenderat honom flera teatrar och operor, men det får vänta tills han har råd; kanske kunde han gå på theatre français där Mademoiselle Sophie Croizette skördar lysande segrar genom sitt realistiska sätt att dö i "le Sphinx".
Paris, onsdag d. 1 Juli 1874. 1. heinäkuuta 1874
Edelfelt var med Berndt Lindholm på théâtre français för att se Sophie Croizette i sin bravurroll i le Sphinx av Octave Feuillet; Croizette och Madame Sarah Bernhardt är båda mästerliga i rollerna som Blanche och hustrun till greve Henri som de båda kvinnorna älskar; Edelfelt önskar att Alexandra Edelfelt kunde se pjäsen tillsammans med honom.
Paris d. 5 September 1874. 5. syyskuuta 1874
Det finns ypperliga aktriser, som är vackra och spelar bra; Edelfelt har inte sett dem, det får vänta till vintern; Anna Judic skall vara oemotståndlig och påminner lite om Hulda Berndtson; Filip Forsten och Adolf von Becker har sett Louise Théo, som är förtjusande och påminner om fröken Thunberg i Helsingfors; en annan är Paola-Marié i Fille de Madame Angot; i varje bodfönster hänger porträtt av Sophie Croizette, Sarah Bernard, Adelina Patti och Christina Nilsson; Edelfelt tycker om det parisiska enkla och okonstlade sättet att spela teater; herrskapet Bosin sade att det ser ut som om de inte hade någon teatervana, skådespelarna står och går precis som andra människor, fastän de är på scenen.
Paris d. 1 Februari 1875 1. helmikuuta 1875
Efter middagen åkte de med familjen Masons kalesch från bostaden i det aristokratiska kvarteret i Champs Elysées till Theatre Francais där unge Mason hyrt tre fauteuils d'orchestre (motsvarande länsstolar); "le Demimonde" gavs inte för Sophie Croizette hade blivit sjuk; i stället gav de Phèdre [Faidra] och Philiberte; Edelfelt har tidigare sett Phèdre med Sarah Bernard; Philiberte är en komedi à la Louis XVI på vers; Pauline Ahlberg har också sett Phèdre och påstår sig sällan haft en så "njutningsrik" kväll; om bara Alexandra Edelfelt kunde få se Sarah Bernard, "la charme de la maigreur" kallas hon och är så mager och ser så sjuk ut, men varje rörelse är full av grace; Julian Alden Weir såg Phèdre för tredje gången och var alldeles betagen ändå; i trängseln på vägen ut från teatern tappade Edelfelt sin pince-nez.
Paris, börjadt Fastlagstisdagen, slutadt Söndagen den 14 Februari 1875. 9. helmikuuta 1875
Viola Levin kom inte till deras möte på Splendide Hôtel, så Edelfelt lämnade sitt kort och gick och hjälpte Jaakko (Jac.) Ahrenberg med en gravyr; på kvällen gick han med Ahrenberg på théâtre Français för att se pjäsen "demi-monde"; Sophie Croizette var mästerlig, herrarna Louis Delaunay och Edmond Got mycket bra, Madame Broizat var som alltid förtjusande i de naiva oskyldiga rollerna; Ahrenberg tyckte det var tråkigt och är troligen den första som somnat på detta spännande stycke av Alexandre Dumas.
Paris d. 5 April 1875. 5. huhtikuuta 1875
Edelfelt har tidigare sett Un Caprice med Gripenberg, fröken Molander och fröken Constance Mellin; nu spelades den med Sophie Croizette i fröken Molanders roll och Edmond Got i Gripenbergs.
Platserna var slut när Julian Alden Weir och han kom till Theatre Français; Edelfelt skulle vilja se Sarah Bernhardt; Pauline Ahlberg är förtjust i Croizette, som hon sett i Demimonde.
Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22. kesäkuuta 1875
*Föregående dag var Edelfelt med Julian Alden Weir och Edouard Paupion, tidigare juris student som nu är elev till Jean-Léon Gérôme på Theatre Français; de såg Chez l'avocat, l'Ilote och Alfred de Mussets On ne badine pas avec l'amour; Sophie Croizette och Louis Delauney spelade mästerligt även om Croizette inte passade i Camilles roll.
Paris, måndag d. 9 Augusti 1875 9. elokuuta 1875
Det var chevalereskt av "gubben" Henri-Alexandre Wallon att gå fram till Madame Pauline Carolus-Duran för att överräcka hennes medalj, då hon på grund av visslingarna inte vågade gå fram; när skulle en minister i Ryssland eller en senator i Finland göra detta?; Madame Duran är syster till Sophie Croizette.
Paris pingstdagen 1878 9. kesäkuuta 1878
Edelfelt har varit med Carl Mannerheim på theatre français och sett Les Fourchambaults; pjäsen är ovanligt honnête [ärlig] och beträffande utförandet av ämnet är Émile Augiers skicklighet allmänt känd; Edmond Gots och Coquelins spel var mästerligt; Sophie Croizette, Madame Agar, Suzette Reichemberg och Charles Thiron var bipersonerna; i logen bredvid satt en tysk familj som gick bort i nästsista akten; Carl Mannerheim mumlade att de var "sådana nöt".
Paris d 20 dec. 79 20. joulukuuta 1879
Edelfelt var marskalk på festen för de översvämmade [Murcia], och kunde därmed gå runt överallt; han borde ha hjälpt någon av aktriserna under lotteriet och försäljningen; i l'Illustration hade de Mesdamoiselles Lloyd och Martin från Theatre Français; Edelfelt hjälpte Mademoiselle Martin en stund att ropa och dricka champagne, men drog sig bort då det blev sådan trängsel att inte ens Monsieur Lucien Marc kunde hålla reda på sitt folk; han låtsades göra croquiser, men de blev inte till någonting; Sarah Bernhardt fungerade som auktionsmäklare i la Vie Moderne, Sophie Croizette och Suzette Reichemberg i Monde Illustré; Edelfelts favorit Anna Judic spådde ens framtida öde för 40 francs, hon stod i en barack alldeles som spanjorerna vid marknaden i St Cloud och Albert Millaud från Figaro gjorde "le boniment" [reklam] vid dörren; Jane May gräddade våfflor; Celine Chaumont hade en lindansartrupp; Edelfelt spenderade inte en sou [~ett penni], utom till vagn hem.
Söndag 3 octobre 1880 3. lokakuuta 1880
Första kvällen var de på theatre français; Madame Alexandra Manzey tvekade inför om hon kunde föra Sophie Manzey på l'Aventurière, namnet såg inte lovande ut; Edelfelt tog ansvar för pjäsen och alla var förtjusta; Coquelin, Frédéric Faivre och Sophie Croizette överträffade sig själva; lilla Jeanne Samary och lilla Blanche Baretta var makalösa; Edelfelt hade tagit en baingoire [loge] och det var den härligaste kväll han någonsin haft på teatern, fastän han sett pjäsen redan två gånger; han önskar Alexandra Edelfelt hade varit där; pjäsen, som är på vers, är en av Émile Augiers första; kostymerna Louis XIII är magnifika.
d. 2 februari 2. helmikuuta 1881
M. Hubert, redacteur för Monde Illustré har vändt sig till Bastien och mig för att vi skulle teckna några porträtt efter naturen till hans tidning. Han begärde af mig Gounod och Croizette.
Jag skall börja med den senare, som nyligen spelat titelrolen i Dumas (nästan uthvisslade) pjes Princessan af Bagdad. Spelet lär dock ha varit alldeles öfverlägset, och man hyssjade mest åt miousequenserna i stycket, som lära vara många.
Emellertid skall det bli ganska intressant att göra Mlle Croizettes bekantskap likasom Gounods. Ännu har det varit fråga om Dumas; Mlle Barettas och Bartets porträtter, får se huru det går.
Paris fredag d. 4 februari 4. helmikuuta 1881
I går afton fick jag ett mycket vänligt bud från Croizette att komma upp på théâtre français före pjesens början för att tala om porträttet. Efter att jag hade väntat en stund i artisternas foyer och der betraktat porträtterna af alla de mest lysande stjernorna i Molières hus, Talma, Rachel m.fl., kom en kammarjungfru och sade att Mlle Croizette ej blef rigtigt färdig med sin toilette och att hon derföre bad mig komma upp i sin klädloge. – Det var en hel tafla: I det ljusa rummet (4 trappor upp), tapetseradt med hvitt och rödt randigt tyg som verandan på Haiko, med speglar och pudervippor öfverallt, stod den frejdade aktrisen som egentligen sen några dagar blott blifvit en storhet, i en briljant vacker ljusblå-grå toilette, kammarjungfrun höll på att snöra klädningslifvet. hon var makalöst ståtlig så, alla de ljusa färgerna, den vackra halsen, diamanterna gjorde sig ypperligt i färgen, ljus och dock rik – det enda mörka var kammarjungfrun, en smärt gestalt helt svartklädd som stod nedhukad för att spänna till cuirasse corsagen. – "Je suis vraiment désolée, mon cher Monsieur, de vous fair grimper au ciel comme ça sade hon – derefter kommo vi öfverens om att jag om måndag afton kl. 8 skulle göra teckningen af henne.
Emellertid har jag ännu ej sett pjesen, som egentligen är märkvärdig endast för spelets skull, och har derföre bedt Berndtson skaffa biljetter till i morgon lördag.
Hon, (Croizette) lär ha en svart klädning som har gjort furor i andra akten. Hon frågade mig också om hon skulle ta den på – Oui, Madame, je serais très heuruex de faire cette robe qui fait parler tout Paris. – "En effet" sade hon "cette robe la n'est pas trop mal, et mon beau-frère Carolus Duran m'en a fait des Compliments.
Dagnans porträtt och min tafla ("les gravures" samma storlek som Drottning Blanca, ehuru endast med en figur, sysselsätta mig hela dagen i genom. Dertill skall jag nu teckna Croizette
Måndag d. 7 Februari 81 7. helmikuuta 1881
*I afton skall jag teckna Croizette på theatre français hon har lofvat mig en timmes seance.
torsdag d. 10 febr 1881. 10. helmikuuta 1881
Jag skall upp på theatre français för att teckna Croizettes klädning.
Talte jag om att jag häromaftonen tecknade Croizette i hennes klädloge. Nog kan Mamma tänka sig huru mycket det blef gjordt. 3 Aktriser sutto och pratade, och min modell stod visserligen tåligt men belysningen var alls ej den jag ville ha. Hon förefaller att vara mycket "bonne fille" alls ej bråkig och tillgjord, och erbjöd sig att ge mig en seance för hufvudet när jag skulle få tid.
Derefter såg jag pjesen, som förargade mig och gaf mig en låg tanke om Dumas uppfattning af lifvet och naturen. Existerar sådana menniskor som de hvilka uppträder i princesse de Bagdad, så äro de undantagsfall, och böra ej komma på scenen. Alla tre hufvudfigurerna äro bizarra. (det säger författaren alltjemt, och vill förklara detta genom deras härkomst, så t.ex. förklaras alla hjeltinnans underliga ombyten, vrede, trots derigenom att hon är oäkta dotter till en kung). Jag var rasande flere gånger och rigtigt nöjd i mitt sinne när hvisselpiporna började midt under en af de mest rörande slutscenerna som är det vidunderligaste och osannaste man kan tänka sig. Man har nu hvisslat alla gågner sedan 1sta representationen. Spelet är verkligen utmärkt och jag tycker det är synd om Croizette som får höra hvisslandet just då hon spelar som bäst.
Onsdag d 16. febr. 1881 16. helmikuuta 1881
Under senaste vecka har jag varit i tillfälle att bli mera bekant med Croizette, och intygar att hon vinner derpå. Om hon ej är gift (hvilket dock påstås af många) med bankiren baron Stern, jude och stenrik, en ung hygglig karl, så står åtminstone giftermålet för dörren. Stern har erkänt Croizettes pojke, hon är presenterad och umgås hos hans föräldrar o.s.v. så att mycket ger vid handen att de verkligen låtit viga sig i Tyskland. Hon talar om "mon mari" "mon beau-père" o.s.v. – Alltnog det är rätt lustigt att se Croizette på theatern, i klädlogerna, i kulisserna och hemma hos sig. På theatern, mellan sminkburkar, maskinister, habilleuser och garderobièrer, är hon mer eller mindre "fille de théâtre" utan att jag vill ge någon dålig bemärkelse åt ordet. Hon talar fort och utan att välja sina uttryck, kallas för du af de andra aktriserna o.s.v. – hemma deremot, i ett magnifikt hôtel vid Avenue du Bois du Boulogne, mottages man först i trädgården af en betjent som för in en i vestibulen, der man lemnar sitt kort åt en annan lakej i strumpor och skor, och då man, efter att ha stigit upp för den mattbeklädda marmortrappan kommer in i en magnifik salong, mottages man af en "bonne mère de famille" Mme Stern, som är ingen annan än Croizette och dock ej hon. Hon förefaller naturlig, hygglig bildad, rigtigt comme il faut och sympathisk. Hon poserade under 3 timmar och jag gjorde en teckning som så mycket behagade henne att hon bad om att få den, hvilket jag lofvade så snart jag kopierat porträttet för le Monde illustré. Huru vida Stern kommer att betala teckningen vet jag ej, jag hoppas likväl att han gör det. – Under de tre timmarnas séance talade vi om allt möjligt, om Petersburg der hon är född, om theater, konst och litteratur, och hon förklarade att vi som sysslade med konst brancher der konst närens person ej behöfde figurera för publiken, ändå vore de lyckligaste. Ce serait mon rève de faire de l'art, la peinture och la littérature, bien seule, dans ma chambre, sans être vue de personne. – En vacker dag har jag, väl M. Stern och Croizette här i ateliern. – Många aktriser ha väl suckat som hon: Vous ne savez pas ce que c'était que de jouer l'année dernière quand mon petit garçon était si malade, non, il faut avoir été au theâtre pour savoir combien on souffre. Det måste vara odrägligt att höra till en trupp, att ständigt vara bunden och ofri och, som sagdt, tvungen att frambringa, skratta, gråta på bestämda timmar och tider. – Croizette går och gäller för att vara den bäst uppfostrade vid theatre français, har god skolbildning, samt talar tyska och engelska, och har aldrig varit en sådan vagabond som Sarah Bernhardt i yngre år, ty hennes uppfostran har lemnat ofantligt mycket öfrigt att önska.
Paris d. 7 april kl 5 e.m. 7. huhtikuuta 1881
Jag har skickat Pasteurs artikel till Mamma, Bos och Dagbladet, samt Croizettes porträtt till Paul Etter och Mamma. Måtte de nu öfversätta artikeln något så när menskligt.
Nyårsnatten 1882-1883 31. joulukuuta 1882
Theatre français är skräp nu: Coquelin borta, Sarah borta, Croizette borta och utan dessa: njeto dobra marscher. – ”Le roi S'amuse" skall vara ”un four”. "Le roi s'amuse peut être, mais le publicne s'amuse pas”.
Paris 1 februari 83 1. helmikuuta 1883
Jag talade om Prinsessan af Bagdan och Croizettes spel. Naturligtvis kunde jag ej säga hvad jag tänker och tycker att stycket, som så mycket annat af honom är grundfalskt, utan gjorde jag bara reflexioner om sättet att spela, förstå vissa ställen o.d.