Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

rysk furste, furste av San Donato, son till Aurora Karamzin och Paul Demidov d.ä.

Tisdag d. 6 Dec. 1881 6. joulukuuta 1881
I går var jag hos Bruuns på soirée. Lustig, alls ej homogen societet. Några finska genraler o. senatorer, estländska baroner, en och annan borttappad, enkel finska, madame Linder, Costi Tobiesen och fröknarna Hocken-Paul, tre belgiska koketter, belgiska ministern – högst märkvärdig societet – sans possibilité de fusion. Bruun sjelf den enklaste, allvarligaste, hyggligaste gubbe man kan tänka, liten, mager, artig. Frun anspråkslös, tyska-ryska, rödbrusig. – Ack hvad den fru Linder är för ett våp. platt – snobbig, kryddar hon sitt tal med en och annan plumphet. Jag har sällan sett en så flack menniska. Hon slår efter mig, och inbillar sig att jag är mycket intagen i henne. Så det der dumma skrytet att ständigt tala om huru hon flänger ute i stora verlden, då alla menniskor veta att hon ej har annorstädes att gå än hos Demidoff och Bruun. – Bruun sjelf talte timtal med mig – Georges Ramsay – likaså – de der storfurstliga porträtterna ha gjort susen. Jag blef presenterad till höger o. venster, men det var ej roligare för det, och satt vid supén mellan en estländsk sjåpig friherrinna och fru Linder – på andra sidan baron Liegnitz preussiska militärattachén en rigtig äppeltysk. Fru Ehrstöm, som ej talar franska såg borttappad ut. Musik gjordes hela aftonen, en belgisk violoncellist, en tysk pianist och 3 ryska sångerskor.
Söndag morgon 2 april 82 2. huhtikuuta 1882
Hos Miatleffs var jag 2 gånger utan att träffa någon hemma – och gick med ytterst obehagliga känslor den 3dje gången. – Jag träffade på frun, Leuchtenberg, grefve Ribeaupierre och gubben, och fick då med sockersöt min sitta och resonnera om ditt och datt. Gubben såg ut som en tubas – frun vet af ingenting, derom är jag öfvertygad – Med ens säger Gubben: vous m’avez fait l’honneur de me chercher 2 fois, en quoi puis je vous servir veuillez entrer etc. och han förde mig i ett närgränsande kabinett, utan att stänga dörren. A moi, toutes les finesses de toutes les comédies françaises que j’ai vues tänkte jag. Vi diskuterade denna delikata fråga med allra största courtoisie och en ”homme du monde. Jag stod på mig, han var flat och urskuldade sig – att jag satt ”une pointe d’uncertume” dans mes lettres” hade gjort honom så ondt – hvarpå jag åter svarade med något som täppte munnen på honom. Alltnog han lofvade skicka de 500 rublarna till Paris – Même dans les finances des gouvernements les mieux organisées, il y a quelquefois des moments de gène – och de lära vara rika ungefär som Demidoffs! – Emellertid förklarade han alltsammans som ett missförstånd å hans sida – jag vet vad jag vet d.v.s. att detta var ett försök på att probera min naivetet, något som ofta försökes i stora verlden, och vulgärt kallas till ”une carotte”.
Petersburg lördag morgon 8. joulukuuta 1883
Paul hade för afsigt att göra visit hos Bruuns, och som jag ju i alla fall skulle dit, så följde jag med. – "Ni kommer som efterskickad” sade "Madame de Bruun” der hon satt omgifven af sin stab af fru Poggen Pol och alla möjliga lustiga generalskor – "Ehrnrooth Linder, fru Linder söka efter er" – Demidoff vill näml att ni skall måla hans frus porträtt – Stannar ni här, åtar ni er annat o.s.v. o.s.v.
Jag for till Linder, som gaf mig rendez-vous för i dag kl. 1 hos Demidoff-San Donato. Jag vill näml. se om ljuset o.d. passar. Det går så mycket bättre ihop med mina planer, som det är fråga endast om en bröstbild, ej om ett knästycke. – Jag skall om en stund gå ut och när jag kommer igen från denna expedition, vill jag fortsätta brefvet
Nu har jag varit hos Demidoff – och sett hans fru som är vacker, liten, med krokig näsa och något litet spändt öfver munnen. I morgon skall jag börja teckna. De vilja har ett litet porträtt, men något originelt, extravagant, och detta slår alldeles in med mina egna funderingar. Han sjelf pratar förfärligt, har ett förskräckligt nonchalant sätt, men smickrade mig och var mycket artig "Då era taflor alltid äro sålda på förhand, måste man ta er i flygten för att få något af Er" sade han. Jag tror jag kan göra porträttet på 10 dagar – Han har utmärkta porträtt af Harlamoff, men är ej nöjd med dem – måtte jag kunna göra bättre.
Petersburg måndag 10. joulukuuta 1883
Han vill nödvändigt se min stora tafla, springer hos Beggrow – men jag måste först visa den åt Kejsarn, icke sannt? I morgon har jag stämt möte med Duperret, och då få vi talas vid om Gatchina.
Petersburg onsdag – 12 dec. 83 12. joulukuuta 1883
Honom ser jag ej mycket till, man har svårt att föreställa sig honom som så vacker förr – Nu är han plussig, rödögd och ser ut som en goddagspilt
Lördag 15 dec. 83 15. joulukuuta 1883
I dag var jag urståndsatt att måla genom mörkret – dessutom var jag arg på Demidoffs intendent och på fröken Troubetskoi som flyttat mina saker, utan vidare, i intendentens sängrum, der det är mörkt och der jag ansåg det opassande att ha furstinnan att posera. Jag kallade derför på Demidoff, och utlade kort och kraftigt att jag ej kunde göra något under sådana omständigheter, och att jag redan förut hade tillräckligt obehaglig heter af vädret, brist på atelier o.d. för att ännu behöfva jagas från rum till rum. – Demidoff blef arg på intendenten, gaf honom en dugtig skrupens och sade att jag skulle få disponera öfver rummen, låsa igen dörren och att de andra ej skulle understå sig att störa mig. Den der lilla Troubetskoi har varit lam i tre år, stackars menniska, och ä derför så der egendomligt sluten och butter. Hon är 22 år fastän hon ser ut som 16 – mager liten, eländig. I dag har jag dock målat upp hela porträttet – trots mörkret, i morgon, om det är ljust, skall jag måla ansigtet.
Petersburg torsdag afton 27. joulukuuta 1883
Boris hade häromdagen hos Schuvaloffs dansat med fröken Olitte, och hon hade då sagt att Demidoffs voro mycket nöjda med porträttet och väntade sig ett särdeles godt resultat af detsamma.
Petersburg söndag afton 30. joulukuuta 1883
Demidoffs tycka rätt mycket om porträttet. I morgon skall jag arbeta på fond och kostym och med 1 1/2 séance skall jag sedan göra hufvudet färdigt.
fredag afton 1. tammikuuta 1884
Trots mitt spleenaktiga humör måste jag konstatera, att porträttet i går och i dag gjort framsteg. Visserligen är det ej måladt som Velasquez eller Titian, icke ens som mina bättre saker, men de tyckas vara nöjda.
Hvad som bidragit att göra mig så der mankus på allt och alla är utan tvifvel min af Demidoffs kräsligheter störda matsmältning. Min mage är en plebej, och protesterar mot alla sybaritiska dårskaper. – Hvad dessa menniskor ändå äro att beklaga – jag ville för ingen del byta med dem.
Petersburg d. 2 januari 84 Skrifvet hos Manzeys, i största hast. 2. tammikuuta 1884
I dag har jag varit förtviflad – öfver vädret, öfver mörkret, öfver fru Demidoff som sitter illa och litet, öfver porträttet som blir dåligt – så att jag i dag målade om hela hufvudet, öfver min ensamhet, bristen på kamrater som förstå mig och till någon del ha mina intressen. Hvad jag denna dag längtat härifrån! Demidoffs witser, Sascha Jacobsons magerhet allt möjligt föragar mig – "Je ne suis pas à toucher avec des pincettes".
Petersburg måndag 7/1 84 7. tammikuuta 1884
Demidoff är en sådan der i grund bortskämd och kapriciös menniska som i dag kan finna vackert det som i morgon ger honom afsmak. Nu är han emellertid mycket nöjd med porträttet. Hans minspel är så utslitet och hans matta ögon så uttryckslösa, att Jag omöjligen kan döma af uttryck hvad han innerst tycker – Någon extatisk förtjusning kommer ej i fråga hos honom.
Petersburg 19 januari 84 19. tammikuuta 1884
Fru Demidoff är nu färdig. Jag skall bara ta bort ett diamantsmycke som han tycker är för mycket.
Fru Demidoffs porträtt har vunnit betydligt på att få en annan fond. Något mästerverk är det icke i mina ögon, men de förklara sig nöjda, och det är ju redan något. I grunden förstår han sig ej på målning, fastän han har lärt sig en massa termer, som i första ögonblicket slå blå dunst i ögonen på folk.
Petersburg d. 21/1 84 21. tammikuuta 1884
I morgon skall jag gå för sista gången till Demidoffs för att retouchera några småsaker på kostymen. Sekreteraren frågade mig huruvida jag vill ha pengarne (5,000 frcs) här eller i Paris. Jag valde att ta ut dem i Paris och skall derifrån skicka hem hälften, hvaraf en del bör läggas på kistbotten d.v.s på banken.
Petersburg fredag 22/1 84 22. tammikuuta 1884
Nu strax skall jag gå till Demidoffs på afskedsvisit och för att lyfta litet af pengarne – 1000 frcs – resten får jag i vexel på Paris.
Petersburg, måndag afton 28/1 84 28. tammikuuta 1884
P.S. Demidoff har skickat ett stort porträtt af sin fru med mig – en öfvervigt som kommer att kosta mig vackert!
Nära Kovno. onsdag d. 30/1 84 30. tammikuuta 1884
Farväl – jag är rädd för att få krångel vid tullen med Demidoffs tafla som finnes i en fastspikad låda, tvärt emot hvad jag bad intendenten göra. Den der maskinen kostar mig vackra pengar, tung som den är – nog är det löjligt att jag skall betala för Demidoff
Paris d. 7 febr. 83. 7. helmikuuta 1884
Det porträtt af fru Demidoff jag hade med mig var Harlamoffs, som han skickade tillbaka till målaren, dock så att min rôle dervidlag ej blef bekant. Jag lemnade blott taflan åt Demidoffs agent i Paris, en Mr Jaunez, kusin till den i P.burg – densamma som betalte porträttet. Demidoffs voro ytterst vänliga vid afskedet och bådo mig i höst komma till dem i Florens. Då jag var der sist fick jag se på nära håll gumman Kotschubey, som verkligen är 10 gånger mera impériell än Kejsarinnan och bestämdt tror sig vara förmer.
Paris d. 17 febr 84. 17. helmikuuta 1884
Demidoff vill att Harlamoff skall retouchera porträttet – det är ju oförskämt begärdt, då hon, modellen ej är här.
torsdag 1sta maj 84 1. toukokuuta 1884
I förrgår talte en konsthandlare om den – skrek förfärligt då jag begärde 10.000 – menande att tiderna voro förfärligt dåliga (hvilket är sant) bjöd 6. Jag opponerade mig, så bjöd han 7 men ville ännu ej bestämma sig. I går afton bjöd den der rika göteborgsjuden Fürstenberg 7000 hvilket jag antog – ty 1• får jag ställa ut taflan hvar jag vill, 2• kommer den till Norden, 3• i ett galleri, det första privatgalleriet i norden. 4• slipper jag kostnaderna för försändningar till alla verldens expositioner. Då ej Scheremetieff och ej Demidoff köpte den är det föga troligt att jag härnäst skulle ha fått så mycket för den i P.burg. Åt Kejsaren kan jag ju alltid hembjuda något mindre, gladare.
Paris d. 22 april 85 22. huhtikuuta 1885
Furstinnan Demidoff har genom M. Jaunez bett Edelfelt resa till henne i Pratolino utanför Florens för att måla hennes avlidne makes porträtt; hon anser att ingen har lyckats lika bra som Edelfelt med porträttet av henne; Edelfelt har svårt att bestämma sig för om han ska resa och när i så fall; Courtois och Dagnan råder honom att resa; utställningen hos Petit är tämligen klar; innan Salongen öppnar vill Edelfelt inte resa.