Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk konstnär

Lähteet

Paris d 22 Maj 74 22. toukokuuta 1874
Berndt Lindholms och Adolf von Beckers tavlor ta sig bra ut på salongen, även om de inte väcker någon uppmärksamhet bland de 3 000 målningarna; Léon Bonnats "Le Premier pas" [det första steget] är ett mästerverk; Alphonse de Neuvilles bataljmålning är målad så att man själv tror sig höra de "pipande" kulorna och dela fransmännens förtvivlade mod; Héctor Le Roux har målat Prometheus och Herkules i ett Elsass-Lothringen tema; sedan kommer Marie-François Fermin-Gerards bröllopståg från 1600-talet, Jehan Georges Viberts "après déjeuner", porträttet av Paris största skönhet, aktrisen Mademoiselle Anna Judic; Édouard Detailles kyrassiärer, Alexandre Cabanels porträtt och Lawrence Alma Tademas tavlor, varav den ena försätter åskådaren i egyptiernas Isisdyrkan; det finns så många tavlor han ville att Alexandra Edelfelt skulle se; flamländarna anses vara de bästa marinmålarna; Charles Verlat, Emile Wauters och Louis Gallait har inte exponerat, ställt ut.
Paris, söndagen d. 21 Februari 1875 21. helmikuuta 1875
Med Pauline Ahlberg var Edelfelt på Cercle artistique (Cercle Mirlitons), Place Vendôme, där det är en exposition med modern konst; där finns namn som Tony Robert-Fleury, Jean-Léon Gérôme, Mihály Munckascy, Édouard Dubufe, Édouard Detaille och Jehan Georges Vibert, men verken utgörs av obetydliga småsaker.
Paris lördag. 13 maj 77. 13. toukokuuta 1877
På årets Salong finns mycket skräp, men några goda tavlor: Jean Paul Laurens tavla, två historiska bilder från Ludvig den heliges tid av Luc Olivier Merson, Léon Bonnats porträtt av Adolphe Thiers, Jules Bastiens "lady anglaise" [engelsk dam], samt Édouard Detailles "honneur aux blessés" [heder åt de sårade].
Paris fettisdagen 78. 5. maaliskuuta 1878
Gubben Ernest Meissonier har något av det burschikosa [studentikos], glada och öppna från 1840-talet; i sin tillknäppta korta blå rock och smala byxor ser han ut som en gammal general; sitt hus har han byggt tillsammans med arkitekten Eugène Viollet le Duc; huset är enkelt men genomstiligt; i den enkla ateljén finns studier och teckningar som kan göra en fattig syndig människa galen; fastän Meissonier säljer sina tavlor dyrt har han aldrig pengar; kapitalet har han öst i sitt hus och på hästar; i stallet som är som ett florentinskt palats förvaras Meissoniers fyra älsklingshästar, samt modellhästar; han har modellerat ryttare i vax, ryttarstatyn av Napoleon I är mästerlig; Edelfelt och Gustaf Cederström fick fritt titta sig omkring medan Meissonier arbetade; Meissoniers son, samt hans elever Édouard Detaille och Daniel Ridgway Knight var där.
Tisdag januari -81. 18. tammikuuta 1881
Ja det är sannt, Judic bortauktionerade teckningen. Jag var rysligt rädd att hon skulle sälja den en och en, ty då hade jag fått stå med skammen inför de Neuville, Detaille Boldini o.d. – men lyckligtvis sålde hon dem en bloc – De 24 teckningarne stego på en qvart till 16,000 frcs, och inköptes af en ung herre hvars namn Jag ej minnes.
Supén var ytterst animerad. 30 af Paris vackraste aktriser, alla i den kostym de underaftonen burit, Judic, Theo, Legault, Angèle, Suzanne Pic, o.s.v. Bland herrarne författarne, Capoul, Lassalle och Guillard från operan målare de Neuville, Detaille, Vibert, Bastien Lepage, Boldini skulptörer Beer och Falguières. Taffelmusik i massa Capoul, Thérésa Lassalle sjöngo. Quidant spelade, Serpette likaså. Vibert utförde flere af sina oförlikneliga scener, Dupuis berättade fåniga historier med belgisk accent, Dunbray skar qvickheter, ett slammer ett ljud och väsen som man ej har begrepp om. Champagnen flöt i strömmar och supén var ypperlig – sittande naturligtvis. Jag satt emellan en aktris från Vanité Fillon och Bastien Lepage. Med de vackra kostymerna från alla länder och alla tider, blommorna, champagnen och skrålet då och då afbrutet af någonting alldeles mästerligt utfördt, en makalöst sjungen idyll påföljd af några ytterst salt och qvickheter – allt detta hade någonting demoniskt märkvärdigt i sig. Inom ett ögonblick voro borden undanstökade och så dansades der till kl. 7 på morgonen.
P.burg. tisdag afton d 28 mars 1882 28. maaliskuuta 1882
Senare gick jag ut med Paul för att köpa något åt gossarne och Lily – åt de förre köpte jag mycket välkomna saker men åt Lily hittade vi ännu ej på något. Åt Wania gaf jag en stor fotografi af Munkaczys Kristus inför Pilatus åt Koki en samling croquis militaires af Detaille och de Neuville – Fru Etter förklarade detta vara folier men jag är rigtigt glad att jag kom mig till dessa uppköp. Schura har jag tröstat med att han ej skall bli utan, och år Lily skall vi försöka få något i morgon.
Paris d. 9 februari 87 9. helmikuuta 1887
Edelfelt har skickat ett brev till Annie Edelfelt från Detaille; kanske det kan tjäna som autograf.
måndag 1. tammikuuta 1889
Citerar brev från Krohn om hedersmedaljerna: Frankrike: Dagnan med 35 röster Delaunay fick 33 röster, Jules Dupré 31, Aimé Morot 30, Lhermitte 28, Gigoux som är 86 år och ställde ut tavla från 1830 fick 26 röster, gamla Hébert 26 röster, gamla Bernier 25, Cormon 24, Detaille 23, Jules Lefebvre 22, Raphael Collin som är Etters bekanta 22 Tyskland: Liebermann, Uhde England: Alma-Tadema, Moore Österrike-Ungern: Munkaczy Belgien: Stevens, Courtens, Wauters Spanien: Jimenez Förenta Staterna: Sargent, Melchers, Holland: gamla Israëls Italien: Boldini Danmark: Kröyer Norge: Werenskiöld Sverige: Richard Bergh Finland: Edelfelt Ryssland: Chelmonsky Krohn skriver att medaljbesluten är definitiva.
Petersburg fredag 13 mars. 13. maaliskuuta 1896
Jag var verkligen förtjust i honom, så naturlig och genomvänlig var han. Han tyckte mycket om mitt utkast, talade om allt möjligt, om Skutnabb, om Gunnar Berndtsons två taflor, om Alfthans död, om Universitetet, om Konstföreningens jubileum, om konst, om Detaille och – Burne-Jones, konstindusti – England, South Kensington – Danmark, hans morföräldrar, som jag ju kände, om Norden, de ljusa nätterna – ("je suis tout à fait homme du nord – rien n'égale pour moi les nuits de juin – Déjà en Angleterre je ne puis vraiment croire à l'été, encore moins en Grèce, et dans lestropiques je souffre litteralement de ces nuits noires af étouffantes – non, c'est à copenhague que la vraie impression d'été, de printemps et de clarté commence pour moi. – Est-ce que vous ne les regrettez pas quand vous êtes à Paris"). Så talade han med förtjusning om Pierre Loti.