Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk guvernör åt ryska tronföljaren, översättare

Lähteet

Rainer Knapas & Maria Vainio, Albert Edelfelt och Ryssland, 2004, 140.

Gatschina 3 januari 1882 3. tammikuuta 1882
I går passerade jag hela aftonen hos Mr Duperré Tronföljarens franska guvernör. Parisare 30 år, f.d. elev i Ecole Normale, hygglig enthusiast för konst, beundrar Dagnan och Bastien Lepage, poet på lediga stunder. Många gemensamma bekantskaper ha vi i Paris och aftonen förflöt angenämt under prat om den eviga staden, en titel som Paris lika väl förtjenar som Rom. Han har gifvit mig le Temps.
Duperré sade, likasom engelsmannen att tronföljaren är ovanligt intelligent, och sade detta flere gånger.
Duperrés reflexioner om ryska seder och den ryska societeten voro mycket träffande – han har på 2 år lärt sig ryska, och håller nu på att öfvetsätta rysk litteratur för Mme Adams Nouvelle Revue.
Det var så eget i går kl. ½ 12 på natten att komma från Duperré hit. – Han bor i andra, motsatta flygeln, och hela palatset måste genomgås. Derute elektriskt ljus, inne lampor öfverallt och icke en käft utom vakten. Slottet har om aftonen och natten något sagolikt, som stegras ännu mera af de gamla porträtterna och de hvita, stela salarna, och detta ljus med denna tomhet och tystnad. Intressant är det att se emellertid, och jag är lycklig öfver att ödet fört mig hit
Petersburg Lördag – d. 9 jan. 1882 9. tammikuuta 1882
Med Duperré har jag varit mycket tillsammans dessa dagar och han har läst för mig en stor del af sina öfversättningar från ryskan – Lermontoff isynnerhet. En intelligent och mycket lärd karl – parisare för resten, så att jag känner mig mycket hemmastadd med honom. – I dag på f.m. kommo vi tillsammans från Gatschina, och han bjöd mig då på en dejeuner monstre på en fransk restaurant. Fastän jag sofvit sedan dess känner jag ännu litet "dunkis" efter all den välfägnaden. Han ber mig hålla i ordning någon aqvarell till tronföljarens födelsedag – Han, Heath och general Daniloffsky (de tre guvernörerna) bruka då ge honom någon present, och ha nu funderat på en aqvarell af mig.
Af Mammas bref ser jag att jag varit oförlåtligen slarfvig som skribent. – Lifvet i Gatschina! Ja det är ju alltid detsamma – en dag möter man den genralen, en annan dag den i de långa korridorerna. – Vid närmare påseende finner jag att der bland möbler, chinoiserier och taflor finnes utomordentligt värdefulla saker. Så tro vi, Duperée och jag att vi i en förstuga upptäckt en äkta Leonardo da Vinci som hänger der i fukt och köld och ruttnar, och vi ha låtit säga till derom åt Kejsarinnan. Möbler, kinesiska, och vaser – ja det är hvarje dag nya upptäckter jag gör. – Taflor finnas öfverallt, i alla rum, tillräckligt för att fylla ett mindre museum Inga rigtiga mästerverk, men heller icke några horrörer. – Ett badrum på nedre botten som Mme Flotow visade mig, är alldeles magnifikt, marmor, förgyllningar, speglar.
Måndag d 23 jan 1882 23. tammikuuta 1882
Duperré och jag har beslutat att fara ut till zigenarne någon afton – De här lalliga pojkarne komma sig ej dertill. Jag tycker mycket om Duperré – Det är så roligt att kunna sitta i timtal och tala om litteratur, konst, Frankrike och Paris, utan att behöfva tänka på all möjlig jemmer, småaktighet och strunt. Då jag nu kanske mera än någonsin förut talat med värme om Frankrike har det naturligtvis slutit honom närmare till mig. Han skall stanna här i 7 år till (3 har han redan varit), och ber mig derföre enträget komma i nästa år. Så är det roligt med honom, att han vet allt, och är som ett konversationslexikon att slå upp i. Rysslands historia, literatur, folksägner o.d. känner han på sina 5 fingrar. Han skrifver för resten i Madame Adams ”Nouvelle Revue.
Gatschina fredag 28. tammikuuta 1882
I afton är jag bjuden till general Danilovsky, storf. guvernör med Duperré.
Xenia sitter litet bättre nu, men jag kan beklagligtvis ej inspirera tecken till respekt – hon sticker ut tungan, kommer och rycker mig i rocken, och ritar alltjämt mitt porträtt – Monsieur Edelfelt, that is your portrait. I dag läste hon upp för mig nyårsverser som M. Duperré skrifvit och inlärt henne, och som hon sagt åt Kejsarn De började så "Cher papa, dire gue je t'aime, C'est bien facile, tu le sais, Mais j'ai du mal tout de même Quand il faut le dire en français
Gatschina d. 5 februari 1882 5. helmikuuta 1882
I sista veckan var här ett herrligt månsken, och Wesander, Duperret och jag promenerade en afton till kl. ½ 1 på natten på den hårdfrusna snön – (det lilla som finnes af snö).
Gatschina fredag 17. helmikuuta 1882
Otur har jag haft i afton – Heath borta, Wesander borta, Duperré – ja hvad hans betjent berättade förstod jag ej, alltnog han var ej der, furst Scherbatoff utgången, och till de andra ids jag ej gå. Tråkigt, tråkigt.
Gatschina, måndag afton d. 20 febr. 1882 20. helmikuuta 1882
Om en timme reser jag – ack om det vore för sista gången! Skall nu gå till Madame Flotow och aflemna räkningen, som de Kejserliga naturligtvis aldrig få se utan som går till Kansliet. Kanske Duperret kommer med mig in till staden.
Petersburg 8 mars 1882 8. maaliskuuta 1882
I går hela dagen som vanligt hos Madame Miatleff, derefter på visit till Wolkoffs (som skickat mig Figaro regelbundet), och så till Duperret som jag visste vara i staden. Åt denne sistnämnde förtrodde jag min förargelse öfver uppskofvet med de usla fyrkarne, och han lofvade, genom fru Flotow ta reda på saken. För resten är han nu ensam ute på Gatchina. Heath lider af en fistel som ännu ej kommit till mognad. Gumman Flotow lär också ha varit sjuk och legat några dagar.
Man talar mycket om krig. Skobeleff, som man trodde i fullständig disgrace, åt i går frukost med Kejsarn, det hörde jag af Duperret, som träffat S. strax efteråt. Man anser derföre att hela hans uppträdande i Paris varit en ”ballon d’essai” för att sondera England och Frankrike. Eget är att det finnes personer som tänka på möjligheten att icke bli genompiskade af preussarne. Man talar om Napoleon och Moskva – men tiderna ha förändrats, och preussarne behöfva alls ej komma längre än till Polen och Östersjöprovinserna för att få hvad de vilja ha. – Visserligen kompliceras frågan om Frankrike blandar sig i fejden, men det ser ej så ut. De akta sig nog, och äro ännu ej rustade. Officerarne äro modiga och skrifva redan fram och tillbaka för att bli det ena eller det andra under ett stundande krig. Fru Etter talar med fasa om denna möjlighet – och ohyggligt vore det ju. Låt vara att Skobeleff är en tapper man, så äro preussarne det också och ha 10 generaler der ryssarne ej ha mer än 1. – Gud bevare oss för en sådan olycka. Finland skulle dock bli temmeligen oberördt af striden, ifall vi ej skulle få en preussisk ockupationskår på nacken.
Måndag 13 mars 1882 13. maaliskuuta 1882
Jag förgås af skam – det tredje brefvet från Mamma anlände just nu. Hvarföre jag varit så lat att skrifva vet jag ej. Jag tror dock att det varit emedan jag ständigt hoppats kunna meddela den glada underrättelsen att jag fått pengar. Men nej – det tyckes ej bli af. Jag gör hvad jag kan. Har varit uppe på kansliet och grälat, har skrifvit till Mme Flotow och talt med Duperret. Etter har lofvat tala med Worontzoff. Är det ej rakt som om jag skulle tigga och be om någon nådegåfva. Hvad jag nu förstår att det ryska folket saknar energi, sedan det gått i en sådan skola. Wladimirs två äldsta söner Kill och Bos, ha difterit, och resan till utlandet som var beramad måste derföre uppskjutas.
i går var jag först på stor middag hos Buistroff och sedan superade jag med Duperret och en Lund, ryss af svensk extraktion. Middagen hos Buistroff var ytterst originell en samling som var pengar värd Fruarna Etter och Manzey sågo så bortkomna ut bland dessa högst besynnerliga fruntimmer och Sebastian föraktade djupt sina bordsgrannar, herrar, som enligt hans förmenande komma och böra sluta i Sibirien. Flere läkare ryska och enkla till sina seder.
I går då Champagnen hade öppnat munnen på Duperret och mig sutto vi och sjungo Paris lof.
Duperret sade att Kejsarn bestämdt vore ”furieux” om han visste att jag fått vänta på pengarna – men det får han aldrig – ”tsar nje snajet” säger ett ryskt ordspråk.
Lördag afton kl. ½ 12 på kvällen hos Manzeys 25. maaliskuuta 1882
I morgon skall jag försöka att få tag i Duperret, som jag måste bjuda på middag innan jag far.
P.burg. tisdag afton d 28 mars 1882 28. maaliskuuta 1882
Tillstås måste, att jag i går ej förde den diet som av omständigheterna anvisats mig – På morgonen med hela familjen Manzey, Etter och Armfelt på akademin, der mina Wladimirovitschar mycket beundrades så frukost med Paul, så en exposition, derefter visiter till fru Linder, Volkoffs, Nikiforakys m.fl. så ett evinnerligt språng efter Duperret, som suttit och väntat på mig halfva e.m. och underhållit sig med fru Etter, och sist bal hos Bruuns, derifrån jag kom kl. 5 på morgonen.
Paris, Nationalfesten d. 14 Juli 1882 14. heinäkuuta 1882
I dag väntar jag Duperret kl. 4 för att med honom gå och drifva omkring i staden och se på hemkomsten från revyn. Vädret är vackert, ej för varmt och folket ser ut att ha roligt alla gator äro prydda med guirlander, flaggstänger och alla menniskor bära trefärgade kokarder.
Paris d. 3 aug. 1882 3. elokuuta 1882
Duperret kom just nu – jag har bjudit honom på frukost
Petersburg fredag d. 10 nov 82 10. marraskuuta 1882
Wladimir, storfursten är allt ännu i utlandet. Fru Etter menar att jag alls ej borde gå till Akademin. Samt att jag må rätta mig efter fru Flotows och Duperrets råd i afseende å de kejserliga
Petersburg söndag. 12 nov 82. 12. marraskuuta 1882
I dag morgse var jag hos Duperret, i hans stradsqvarter, men han var ute på Gatschina, hvarför jag nu telegraferar och ber om ett rendezvous.
Petersburg Måndag d 19 nov 82 13. marraskuuta 1882
Intet svar från Duperret – jag kan ej begripa hvarföre.
Petersburg onsdag 15 nov 82 15. marraskuuta 1882
Först i går fick jag svar från Duperret, som ger mig rendez-vous i morgon. Jag skall då tala med honom om Gatchina.
d. 17 Nov. fredag 17. marraskuuta 1882
Fru Flotow och Duperret gratulerade mig, och vi åto en god frukost tillsammans. Många af officerarne, soldaterna och vakterna kände igen mig Xenia Alexandrowna var litet blyg men vi blefvo nog snart goda vänner.
fastlagstidag 83 6. helmikuuta 1883
I går afsände jag taflan till Kejsarinnan och skall i dag eller morgon skrifva till Duperret och Geheimerådet Oom, som är chef i kejsarinnans kansli. Jag skref med stora bokstäfver adressen: à S.M.l'Imperatrice de Russie – måtte de der otäcka tullsnokarne nu åtminstone fara varligt fram.
Paris lördag d. 10 febr. 83 10. helmikuuta 1883
Jag har skrifvit till Duperret och bedt honom genom Mme Flotow underrätta Kejsarinnan om att taflan är på väg.
Paris d. 23 febr 83. 23. helmikuuta 1883
Från Petersburg har jag haft bref, från Duperret. Taflan var ännu ej anländ, men han hade prevenerat fru Flotow och kejsarinnan. Duperret har haft en ögoninflammation, som gjort honom till invalid under 2 månader. I sommar kommer han han och helsar på mig i Finland säger han, på några dagar. Mamma behöfver alls ej vara orolig, det är den enklaste och minst genanta menniska, kunnig och klok, således alls ej tråkig att ha.
Petersburg lördag morgon 8. joulukuuta 1883
Derefter bestyrde jag om telegram till Duperret,
Petersburg måndag 10. joulukuuta 1883
Han vill nödvändigt se min stora tafla, springer hos Beggrow – men jag måste först visa den åt Kejsarn, icke sannt? I morgon har jag stämt möte med Duperret, och då få vi talas vid om Gatchina.
Petersburg onsdag – 12 dec. 83 12. joulukuuta 1883
Jag hade dejeunerat med Duperret, och försökte så godt jag kunde försona min försumlighet att ge min adress i somras. Vi drucko på återseende i Finland nästan sommar. – Han tyckte att jag skulle visa skizzen åt Kejsarn, emedan det ej vore säkert att jag skulle få ställa ut taflan i Paris ifall han engång köpte den. Han skulle laga så att jag en af dessa dagar, troligen fredag, skulle få audiens hos Kejsarinnan, och rådde mig att helt öppet tala med henne om taflan A propos – den der aqvarellen, l'Evantail de Madame, som jag gaf Kejsarinnan i fjol, står i hennes förmak på ett bort och skall vara mycket omtyckt Duperret tyckte det var rysligt dumt att ej ha några aqvareller, pasteller o.d. åt henne.
Lördag 15 dec. 83 15. joulukuuta 1883
Duperret gaf mig rendez-vous i dag kl. 1 på en restaurant, men kom ej dit, hvarför – det vet jag ej. Han skulle säga mig, hvad Kejsarn sagt om skizzen.
Petersburg måndag 7/1 84 7. tammikuuta 1884
Hos Duperret har jag varit men ej funnit honom hemma så att jag lemnat kort.
Petersburg d. 11 Jan 84 11. tammikuuta 1884
Duperret skall gifta sig med en petersburgsk fransyska, och är kär och konfys. Emellertid lofvade han lemna mig någonslags besked om taflan såsnart hofvet kommer hit, d.v.s. om måndag.
Petersburg d 15 Jan 84 15. tammikuuta 1884
Duperret är nu förlofvad och mycket kär. Det är en fransyska född i Petersburg, men med helt franska sympathier, 19 år, men ej rik, dotter till en enka. Kejsaren har i går gratulerat honom, Kejsarinnan likaså. Han är ej mycket åtkomlig under sådana omständigheter. Han som var en fiende till äktenskapet, ser nu en mans enda väg till salighet deri. I går afton var jag tillsammans med honom.