Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

Albert Edelfelts far, arkitekt, överdirektör för Överstyrelsen för allmänna byggnader i Finland

Kiala den 16 Juni 67. 16. kesäkuuta 1867
Pappa Carl Albert Edelfelt reste till Fredrikshamn, resten av familjen kom till Kiala.
Kiala, den 13 Augusti 67. 13. elokuuta 1867
Alexandra Edelfelt och Carl Albert Edelfelt har varit på resa; de har besökt Åbo och Stockholm.
Carl Albert Edelfelt väntas komma för att hämta sina barn om ett par dagar.
Dahlsbruk den 19 Juni. 1871. 19. kesäkuuta 1871
Magister Karl Hårdh (fru Ramsays kusin) har ordnat sovplatster hos familjen Ramsay i Dalsbruk; fru Emmy Ramsay har tillsammans med unge herr Wolter Ramsay och magistern bjudit på middag; brukspatronen var inte på plats, han var på resa till Stockholm; fru Ramsay är svenska och kommer från Dalarna; hon kom ihåg att fadern Carl Albert Edelfelt har besökt Dalsbruk; Edelfelt gjorde också bekantskap med de äldsta döttrarna i familjen Ramsay, Sofia och Charlotte, varav den äldre sades vara förlovad med doktor Otto Stenbäck; hans fördomar om att fröknarna var "föga tillgängliga och möjligen något enfaldiga" kom på skam då de senare på kvällen i konversationen kom in på historiska ämnen, som fröken Rudenskiöld, Axel von Fersen och Anjalaförbundet.
Ombord på Grefve Berg d. 3 Juli 71. på resa till Åland 3. heinäkuuta 1871
Edelfelt har varit i Degerby och Mariehamn med Carl Albert Edelfelt 1868.
De besökte gudstjänsten i Pargas kyrka och uppvaktade ärkebiskop Edvard Bergenheim som särskilt vänligt tog emot Emil Nervander; biskopen kände Carl Albert Edelfelt, de hade senast träffats i Paris; de fick också träffa biskopens döttrar, som tillsammans med biskopen följde med expeditionen på utfärd; Edelfelt tyckte att biskopen liknade Kothen.
Sällskapet blev inbjudet till en tillställning med dans som gavs av herr William Crickton, med anledning av det ryska kronoångfartyget Rurik som han hade byggt; flera av Åbo stads mest inflytelserika personer var bjudna, många av dem kände fadern Carl Albert Edelfelt; Edelfelt talade med greve Carl Creutz, kommerseråd Erik Julin, borgmästare Herman Höckert; han dansade med två fröknar Cedercreutz, Alfhild och Louise, döttrar till friherrinnan Emelie Cedercreutz, född Masachin [Morsing]; den äldre fröken, Alfhild Cedercreutz, var förlovad med befälhavaren på Rurik, Konstantin Bojil [Boyle] ; friherrinnan har dansat många gånger med Carl Albert Edelfelt; Edelfelt gjorde även bekantskap med fröknarna Annat, Matilda och Augusta, samt grevinnan Hortense Creutz, som bad honom hälsa till Alexandra Edelfelt; Crickton bjöd sällskpet avslutningsvis till Rättikan och följande dag på lustfärd kring Runsala, vilken inte blev av.
Paris d. 10 Juli 1874. 10. heinäkuuta 1874
Alexandra Edelfelt har kanske läst om lagman W. [torde egentligen vara C. som i Carl] Brummers död; Edelfelt, Adolf von Becker och Berndt Lindholm fick när de var på Café de la Régance veta att lagmannen anlänt till Paris med sin bror och sina svägerskor; Brummer hade förkylt sig i Kölnerdomen i Köln, insjuknat i lunginflammation i Liège och måste bäras ur vagnen i Paris; Becker och Lindholm besökte den sjuke Brummer, som frågade efter Edelfelt; Brummer hade tänkt beställa en liten tavla av honom, sonen till en av Brummers äldsta vänner, Carl Albert Edelfelt; då Edelfelt följande dag kom hem från Louvren, väntade en biljett från brorsonen Johan Wilhelm Brummer med Brummers dödsbud och familjens önskan att Edelfelt skulle göra en teckning av dödsbädden; Edelfelt såg budet för sent, men familjen bad honom närvara på bisättningen av kroppen, som skulle begravas i Finland; de bad Edelfelt måla något annat som påminde om deras sorgliga resa; vid bisättningen var även Lindholm, Becker, aktören Axel Bosin med fru (fröken Lotten Dorsch) närvarande; sorgetåget gick till bangården Mont Parnasse, på andra sidan Seinen, och till det provisoriska vilorummet i hotellvärdens familjegrav; alla bjöds efteråt på middag, under vilken man förundrade sig över det öde som drabbat den studentklick där Carl Albert Edelfelt och Brummer ingick; av de tolv vännerna finns bara Carl Creutz, Gustaf Ehrnrooth, Isak Carström och Karl Schulman kvar,
Paris. den 26 Okt. 1874 26. lokakuuta 1874
Arkitekten Karl Alfred Caveen har anlänt och skall stanna hela vintern; Caveen sökte upp Edelfelt i Ecoles des Beaux Arts; han har med saknad talat om Carl Albert Edelfelt; som Alexandra Edelfelt vet har Caveen stipendium från Överstyrelsen för allmänna byggnaderna för att studera arkitektur; Edelfelt anser att stipendiet kommer för sent för en person som är betydligt över 30 år och inte kan språket; Edelfelt vet inte heller om Caveen har anlag att bli en Donato Bramante, Louis Visconti eller Karl Friedrich Schinkel; Caveen var häromkvällen med dem på Folies Bergères; Edelfelt har skaffat honom en lärare i franska och presenterat honom för Julian Alden Weir och Dewey Bates; Filip Forsten och Mille (Emil) Cedercreutz tycker Caveen är "typisk", men hjärtligheten och personligheten själv; han verkar intresserad av måleri, åtminstone gick han noggrant igenom Luxembourg; då Caveen lärt sig något av språket skall han gå in vid en privatateljé vid Rue de l'Ecole de Medicine.
Paris d. 5 Maj 1875 5. toukokuuta 1875
Edelfelts kläder börjar bli slitna; Carl Albert Edelfelts gamla frack som sytts om till rock börjar bli utsliten och Edelfelt funderar på att köpa en ny; i Paris behöver man en bättre omgång utöver fracken; de flesta målare klär om sig när de går ut på kvällen eftersom deras kläder blir så nedfläckade och dammiga i ateljén; Edelfelt har alltid ett bestyr att tvätta ut oljefärg och annat på den kostymrock som han lät göra i Antwerpen, innan han går ut.
Dresden d. 26 Juni 1876. 26. kesäkuuta 1876
Från München reste de till Nürnberg, som är världsberömt för sina gotiska kyrkor, sin borg och sin fullkomliga medeltidsprägel, dessutom är det Albrecht Dürers födelsestad; mycket av vyerna var bekanta från de fotografier som pappa Carl Albert Edelfelt köpt; broarna över den lilla floden Pegnitz utgör ett vackert motiv; St Sebalds grav av Peter Vischer kände Edelfelt främst från Denkmäler der Kunst; i Germanisches museum fanns präktiga saker i medeltidskonst.
Jönköping fredag d. 3 Nov. 1876. 3. marraskuuta 1876
Edelfelt gjorde som sagt med faster Hermanine Edelfelt ett besök hos Paul Mengel, medarbetare i Aftonbladet och Götheborgsposten; Eljert Mobeck har sedan sagt att Mengel är en av Sveriges främsta pennor; han har känt pappa Carl Albert Edelfelt; Edelfelt satt länge och talade med honom om Finland, Johan Ludvig Runeberg och Elias Lönnrot.
Därefter gick de till en släkting, assessorskan Juliana Gethe, som sade att hon sett Carl Albert och Alexandra Edelfelt; hon bad genast att Edelfelt skulle kalla henne tant och såg utländskt bra ut, likaså hennes unga dotter; hon har sju fullvuxna söner.
Götheborg måndag d. 6 nov. 1876 6. marraskuuta 1876
*Louis Palander var med på Adolf Erik Nordenskiölds polarexpedition: han frågade om Lemström och Malmberg; hans fru ser mycket söt och behaglig ut; farbror Erik Edelfelt är lik porträtten, medellängd, axelbred och fetlagd, inte alls lik Carl Albert Edelfelt.
allt ännu Göteborg d. 7 nov. 1876. 7. marraskuuta 1876
Då Farbror Erik Edelfelt fick veta att Edelfelt ännu inte rest med ångbåten blev han inbjuden på middag; Farbrors fru måste ha sett bra ut och gör det fortfarande, hon är mycket behagligare än hon ser ut på de gamla porträtten hemma; Farbror Erik har något genomputsat, affärsmannalikt i sitt yttre; Edelfelt fann sina kusiner snälla och pigga; fyra av dem gick redan i skola: Axeline 11 år, Gustaf 10, Robert 8 och Albert 6 år; de två yngsta heter Anna (kallas Nyter) 3 år och Erik som ännu inte fyllt 1 år; när Alexandra Edelfelt låter ta några fotografier hos Charles Riis måste hon skicka dem till Farbror Erik; Edelfelt följdes till hotellet av de två äldsta manliga kusinerna; lille Robert berättade om att han föregående år hade fallit i en vak; Gustaf berättade om undervisningen i elementarläroverket och förklarade för brodern att Edelfelts och deras pappa var bröder; Edelfelt gick in till "Oceans" kontor för att få besked om ångbåten; Göteborgskontoret är fint och farbror satt inne i direktionens rum; båten hade ännu inte gått från Frederikshavn.
Alexandra Edelfelt får inte tro att Farbror Erik Edelfelt är någon sjöbjörn med vaggande gång; han ser hygglig och fin ut och har pappa Carl Albert Edelfelts vackra vårdade händer; lilla Axeline bad hälsa till Anni och Butti (Berta) Edelfelt; Gustaf läste upp Sven Dufva och No 15 Stolt; Robert envisades med att berätta H.C. Andersens sagor; Albert och Anna var odygdiga och kördes snart till kojs.
Farbror Erik Edelfelt berättade om Carl Albert Edelfelt som ung student; farbror hade varit över i Finland en sommar medan "Gubben" Erik Albrekt Benzelstjerna levde.
Paris fettisdagen 78. 5. maaliskuuta 1878
Edelfelt är en sölkorv som inte skrivit den planerade episteln [brevet] för att uppvakta Butti (Berta) Edelfelt på hennes födelsedag den 7 mars; det är den 5 mars och på dagen nio år sedan Carl Albert Edelfelt dog.
Edelfelt tror att hans far skulle hållit mera av honom nu, sedan det blivit karl av honom och att fadern skulle ha sett att han ärligt velat bli det; han tror att han har något kvinnligt i sin karaktär som Carl Albert Edelfelt aldrig skulle ha kunnat lida; detta nervösa, känsliga, lättsinniga och svaga i karaktären vet han att Alexandra Edelfelt förlåter.
Paris d. 12 maj 78 12. toukokuuta 1878
Gustaf Philip Armfelt har anlänt; Edelfelt tog emot honom tillsammans med Gunnar Berndtson, som ordnat rum åt honom på Hôtel Montesquiou; "gubben" flyttade ut följande dag för att det var för dyrt; Armfelts toalett är mera sans façon än i Helsingfors; Edelfelt förvånade sig över att Armfelt tågade med sin nedfläckade rock och halmhatt till Koechlins; de åt middag med Herman Frithiof Antell; på hemvägen diskuterade Edelfelt och Berndtson Antells taktlöshet; Antell som är rik hade beställt in buteljer utan att fråga de andra, men de hade ändå måst dela på kostnaderna; Edelfelt begår hellre en dårskap än syns småaktig och betalar därför utgifter som övergår hans tillgångar; Edelfelts far hade ett generöst och liberalt sätt och även om det är vanvett att vara så skänker Edelfelt alltid sina sympatier åt dem som är "large" [storsint] i såväl penningaffärer som idéer.
d 5 mars 1879 5. maaliskuuta 1879
Det är 10 år sedan Carl Albert Edelfelt dog; Edelfelt har inte kunnat vara det stöd för Alexandra Edelfelt som han så innerligt bad om då; många moln som låg tunga över horisonten har ändå skingrats; Edelfelt minns hur prövad Mamma var då Pappa hastigt insjuknade, hans tre dagars sjukdom och död, lilla Berthas födelse och Mammas sjukdom; Mamma har varit mer än far och mot åt Edelfelt, hon har varit ett stöd, en tröst, en hjälp och det bästa minne Edelfelt burit med sig; det hade varit roligt att dra nytta av sin Pappas erfarenheter, men Edelfelt har också märkt att förhållandet mellan fullvuxna söner och fäder sällan är sådant det borde vara.
Sthlm d. 14 Juli 1879 14. heinäkuuta 1879
Föregående dag steg Edelfelt upp sent och skulle gå i Blasieholmskyrkan, men gudstjänsten slutade då han kom;han tog en vagn och åkte med faster Hermanine Edelfelt till sjukhemmet där Hildegard Edelfelt bor; farbror Erik Edelfelt betalar för henne; Hildegard tyckte Edelfelt liknade Morbror Gustaf Brandt, vilket Walter Runeberg och Gunnar Berndtson också tycker; trots det isolerade livet tycktes hon tämligen au courant, uppdaterad, om allt som händer; hennes ansiktsbyggnad liknar inte alls pappa Carl Albert Edelfelts.
Paris d 5 december 79 5. joulukuuta 1879
Edelfelt gläder sig över Haikoköpet; med reparation och veranda kan man göra Gamla Haiko till ett riktigt eldorado; han ska vända sig till en arkitekt för att få en teckning för utsmyckningen av veranda och fönster till prix d'artiste, det vill säga i utbyte mot någon studie eller skiss; Carl Albert Edelfelt skulle ha gjort det bäst, hans starka sida var trästil och dess ornamentering; Edelfelt kan lägga ut 350 mark i året; om Alexandra Edelfelt vill ta denna summa och mera av hans pengar kan han skriva till Carl Gustaf Sanmark.
Fortsättning d. 5 mars 5. maaliskuuta 1880
I dag är det Carl Albert Edelfelts dödsdag; det har redan gått 11 år sedan han dog och Edelfelt har hans sista dagar i tydligt minne; Gud har låtit det går bättre för honom och Alexandra Edelfelt än de då kunde hoppas; lilla Bertha Edelfelt minns inget av detta; det är tur att Mamma varit både far och mor för barnen.
Paris d. 3 april 1880 3. huhtikuuta 1880
Adolf Erik Nordenskiöld var förvånad över att se Edelfelt så gammal och lång; han kunde inte tro att det redan var 10 år sedan Carl Albert Edelfelt dog; Louis Palander kallade Edelfelt sin kära släkting; det är stål i gubbarna och de såg annorlunda ut än alla andra automater, karaktärslösa dockor och narrar hos Georg Sibbern.
Torsdag d. 3 mars 1881. 3. maaliskuuta 1881
Förlåt, älskade Mamma att detta bref är så kort – mina ögon värka, och jag skall snart skrifva mera. – I öfvermorgon är Pappas dödsdag och om Måndag Buttis födelsedag! Helsa henne hjertligt, Omfamna och kyss henne och Gratulera henne på mina vägnar till fylda 12 år.
Odaterat [4 mars 1881] 4. maaliskuuta 1881
I morgon är det den 5te Mars! Ack hvad tiden går! 12 år sedan pappa dog, och dock tycker jag det i afton är helt nyss sedan vi genomlefde dessa förfärliga dagar. Ju mera jag blir karl för min hatt, desto mera saknar jag min far. Det hade varit så roligt att kunna gläda honom, att tala med honom som en vän och kamrat. Han ansåg mig ändå alltid för en drummel, icke sannt, och förfärligt drumlig måtte jag äfven ha varit efter allt hvad jag kommer ihåg från den tiden.
Petersburg d. 5 mars 1882 5. maaliskuuta 1882
Pappas dödsdag – och åter ett år som försvunnit. Gud låte oss alla få vara friska hädanefter som hittills. Goda, snälla Mamma var försigtig och gör allt i verlden för att förekomma dessa svindlar och illamåenden! Jag hoppas till Gud att detta onda ej är farligt – lek emellertid ej dermed. Hvad säger Holmberg?
Paris d. 23 febr 83. 23. helmikuuta 1883
Stackars fru Etter, jag tänker alltjemnt på henne. Måtte pojkarne ruffas upp af olyckan, så att de bli män. Jag tyckte jag blef 10 år äldre på den första veckan efter pappas död.
Jag blef bjuden till f.d. finans ministern Magnin på bal den 5te mars, men afslog em. det var pappas dödsdag.
Paris d. 27 februari 83 27. helmikuuta 1883
Detta kommer fram om måndag, pappas dödsdag – huru kunna vi ej tacka och lofva Gud för att han hulpit oss så långt redan – denna svåra tid.
Paris d. 9 mars 1884 9. maaliskuuta 1884
I onsdags, d. 5, Pappas dödsdag, hade jag modell först hela dagen, och blef sedan öfverraskad af unge Bruun från Petersburg som tycktes vara alldeles utan bekanta här och som reklamerade mig för middagen – der jag träffade Sargent – Sargent och unge Bruun – lustig sammansättning. kl. ½ 10 gick jag hem.
Paris d. 6 Juni 1884 6. kesäkuuta 1884
Åter i Paris! Jag kan ej neka att jag litet saknar det bussiga, kraftiga i England. Jag måtte ha ärft af min pappa sympathier för allt engelskt.
Lördag d. 28 mars, på jernvägen mellan Göteborg och Jönköping 28. maaliskuuta 1885
Middag i frack hos Erik Edelfelt: Gyllenhamrar, herrskap Möller, tulldirektör Lieberath vars bror var Carl Albert Edelfelts goda vän; tal till Edelfelt och Alexandra, Annie och Berta Edelfelt.
Måndag 1 mars 86 1. maaliskuuta 1886
Vill säga som Millais: "I am a happy man", för att han har Alexandra, Annie och Berta Edelfelt; det är 17 år sedan Carl Albert Edelfelt dog och det har hela tiden gått bättre för familjen.
Paris Påskdagen 1888 1. tammikuuta 1888
Alexandra Edelfelts skrev i ett brev den 5 mars 1880 att tiderna hade blivit ljusare för familjen under åren efter faderns död 1869; nu är det 19 år sedan Carl Albert Edelfelts död och "Vår herre" har framgent gett dem bättre och bättre tider.
Wilhelmshöhe d. 1 aug. 1888 1. elokuuta 1888
Frankfurt är en stor stad, men arkitekturen är tysk; känner igen den från Carl Albert Edelfelts arkitekturböcker.
fredag – det är den femte juli nu. 5. heinäkuuta 1889
Igår visit av Alfthan och svensk major Adelsköld som känt Carl Albert Edelfelt; de kom med gubben Viktor de la Chapelle från Mustiala examen; Adelsköld har rest mycket, med honom kunde man tala; Adelsköld gratulerade till hedersmedaljen; Alfthan är livlig, berättar bra, har "reda på sig", men blir allt dövare.
Paris 8 mars 90 8. maaliskuuta 1890
I onsdags 21 år sedan Carl Albert Edelfelt dog; skulle vara "bra lycklig" över att få se Erik så gammal som han själv var vid faderns död; vid 15 års ålder är man på god väg att bli en människa.
Arles 4 maj 1891 4. toukokuuta 1891
Jag gick här in i kyrkan St Trophime, en romanisk kyrka från år tusen och såg der alla qvinnor i den vackra arlesiska drägten – svart och hvit. det var oväntadt vackert. Efter gudstjensten spredo de sig i kloster gångarne och jag efter förtjust, hänryckt som målare drack jag deras grupper och ställningar och det hela. Jag kunde ej begripa huru klostergångarne, hvars kapitel hvar snirkel föreföll mig så bekant – tills jag igen fick jag i ett barndoms minne – dessa kolonnader finnas i en stor urblekt fotografi hemma pappa hade den tillsammans med forum och Nürnberg, minns Mamma? – Som Mamma vet anses arlesiennerna för de vackraste i Frankrike, och jag såg en massa förtjusande ansigten och karaktär fulla dito. Drägten är ju också så otroligt klädande. De unga se så sedesamma, de gamla så ärevördiga ut Ehrensvärd skrifver: I Frankriket såg han öfverallt densamma hufvudbonaden på qvinfolket, nämligen af mössor – dessa mössor äro dock mycket olika, och de arlesiska äro bland de mest klädande jag sett. och bra mycket mera karaktärfulla än de normandiska.
Onsdag morgon, Altona. 1. tammikuuta 1899
Af brefkorten till Kicki såg ni att jag var dugtigt sjösjuk på Arcturus. – Ja, så eländig har jag icke varit varit sedan jag i min barndom med Pappa seglade på Ladoga. Jag låg till kl. 3 på söndagen utan att kunna tänka på att kläda mig. Då bedarrade det nötet, blåsten – och följande morgon lade vi i lugn och ro till vid Kvæsthusbroen.
Paris 5 mars 1901 5. maaliskuuta 1901
På Pappas dödsdag, i ett rigtigt sorgeväder, orkanlik storm med regn, sitter jag ensam i min atelier och tänker på flydda tider, men mest på Mamma, med innerlig tacksamhet och kärlek. Det är så underligt att tänka att 32 år gått sedan den sorgliga dagen, och att jag nu är bara tre år yngre än Pappa var då han gick bort. Måtte Mammas gikt nu vara öfvervunnen igen! Då jag vet att Ni icke äro rigtigt raska derhemma, är det dubbelt pinsamt att vara så långt borta.