Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

son till Sebastian och Emilie von Etter

fredag kl. 12 på natten 10. syyskuuta 1880
Edelfelt är uppskakad av Alexandra Edelfelts brev [med underrättelse om Friherre Emil Walleens sinnessjukdom, kommentar av troligen Berta Edelfelt]; Edelfelt är ledsen för Mammas skull och för att han inte kunnat vara till någon hjälp under dessa dagar; Edelfelt hoppas vid Gud att han nu är borta [alt. botad?]; Thiodolf Sælans utlåtande ger hopp; Max af Schultén är en god läkare, Axel Fredrik Holmberg och Sælan likaså; Edelfelt beundrar Mammas mod och ståndaktighet att inte nämna ett ord om saken i raderna hon skickade med Schura von Etter; hela kvällen har de talat om detta sorgliga ämne.
Littlefair, Boris, pojkarna och Mascha reste på kvällen; Lilli von Etter tog ut posten och Edelfelt fick den fasansfulla underrättelsen först vid hemkomsten; Littlefair fällde några tårar; pojkarna drev med Boris.
Petersburg söndag 30 okt 81 30. lokakuuta 1881
Lilli mådde bra och intog kaffe med generalskan och mig, gossarne voro borta i skolan, och Paul i kasernen. Kl. 1 kom den sistnämnda hem, och vi dejeunerade. Fjodor bockade förtvifladt för mig, Mascha stannade och gjorde en orientalisk bugning.
Idag har det fallit litet snö, hvilket gifvit anledning åt ungdomen att drömma om utfärder i troika o.s.v. Just nu sitta Paul och Schura och spela envoi de fleurs, Paul på dragharmonika och Schura på piano.
Petersburg torsdag – nov. 1881 23/nov. 1. marraskuuta 1881
I afton har jag bjudit hela Etterska familjen på Sarasates konsert, hvilken artighet fru Etter till den grad senterade att hon blef röd och hvit igen.
Vid alla tillfällen har jag gifvit konfekt åt ungdomen, och jag börjar bli känd hos Ballet. – Hvad barnen beträffar här, så ser man minst till Wanja och Schura. Koki är sig lik, Schura deremot är mera stukad än på landet; Lilly är husets försyn och bestyr om allt praktiskt. Då och då ser jag henne i salongen med hennes lärarinna, och flickan stackare ser ut att ej ha roligt.
Tisdag 8 nov. 1881 8. marraskuuta 1881
Ack Mamma, Mamma, jag är ej ett grand gladare än Mamma är. – Jag känner på mig att om jag skrifva allt till Mamma, som jag dagligen och stundligen tänker, så finge mina epistlar ett bra stort tycke af de mest glödande kärleksbref. Om jag saknar Mamma? – Jag håller bestämdt af Mamma mera för hvarje dag. Ack hvad jag tycker Mamma vara tusen gånger klokare, intressantare, bättre än alla andra – Hvad jag förstår mig sjelf bra då Mamma hjelper till att reda ut mina idéer. Och hvad jag vid hvarje steg här ville tala med Mamma, beklaga mig eller rasa ut mot ett eller annat, och nu har jag ingen att tala med. Emilia Ivanovna, jo, men det är så sällan jag får vara på tu manhand med henne. Pojkarne, enkannerligen Wanja, ha sina Haikovanor – tiga och samtycka, men sitta med lyssnande öron och öppna munnar.
Petersburg d. 9 nov. 1881 9. marraskuuta 1881
I dag är det Lilys födelsedag; och Jag har nyss gifvit henne en stor ask konfekt från Ballet. Mimuschka Schurinka en liten Ellis och Lily samt Baby leka någonslags nata här i salongen bredvid och det är ett halloh utan like må Mamma tro. Jag framförde flickornas helsningar till Lily och hon var ytterst fägnad deröfver. – Schura klinkade nyss på pianot några sommarmelodier och det lät så skönt för mina öron.
Lördag 19 nov. 81 19. marraskuuta 1881
Strax efter en familjemiddag hos Manzeys, som för resten varit ganska lifvad. Schura Etter spelar piano, Paul o. fröken Sophie prata, gubben M. läser tidningar och fruarna arbeta. Tack för brefvet i går.
Petersburg d. 26 nov. 1881 26. marraskuuta 1881
I förrgår var Sarasates andra konsert. Fru Etter som aldrig hört honom förr var alldeles hänryckt – det var så roligt att se henne så lifvad så förtjust, Manzeys och gossarne E. voro likaså utom sig. Hans spel är verkligen sådant att man ej kan tänka sig något bättre. Han spelade bl.a. en fandango, en zapateada och en "romanza andaluza" – Zapateadan ha vi hemma bland noterna.
Måndag d 23 jan 1882 23. tammikuuta 1882
Schura sitter i salen och spelar några af de Sarasateska danserna och hvad de lifva mig
Gatschina Måndag afton d. 31 Jan 82 31. tammikuuta 1882
På aftonen hade Schura främmande hos Etters – två kamrater af samma ålder och samma kön, två små grefvar Titschkevitsch, högst komiska der de sutto och konverserade som små kavaljerer med fru Etter. Sliezien och Hfors Titschk. tycktes de ej vilja kännas vid – det var allt en ”branche cadette” mycket simplare, af den fina slägten.
Petersburg d. 5 mars 1882 5. maaliskuuta 1882
Sebastian är här sedan i morgse, och hela huset, med undantag af Lilli och Froufrou, har undergått en af dessa hastiga scenförändringar som vi känna till från Haiko. Ett tråkigt allvar och en pinsam tystnad. Gossarne äro stumme som fiskar, och fru Etter och jag ha ej just mycket att påstå. Måtte han nu ej tycka att jag varit indiscret som stannat här så länge – jag hatar ogrannlagenhet – men hvad har under denna vinter varit att göra?
P.burg. tisdag afton d 28 mars 1882 28. maaliskuuta 1882
Senare gick jag ut med Paul för att köpa något åt gossarne och Lily – åt de förre köpte jag mycket välkomna saker men åt Lily hittade vi ännu ej på något. Åt Wania gaf jag en stor fotografi af Munkaczys Kristus inför Pilatus åt Koki en samling croquis militaires af Detaille och de Neuville – Fru Etter förklarade detta vara folier men jag är rigtigt glad att jag kom mig till dessa uppköp. Schura har jag tröstat med att han ej skall bli utan, och år Lily skall vi försöka få något i morgon.
Torsdag d. 30 mars 1882 30. maaliskuuta 1882
Etters och Manzeys öfverhopa mig verkligen med håfvor – så gaf fru Etter mig i går ett silfver papyrossfodral. Jag refuserade först, men har i dag antagit det efter mycket dividerande. I morgon skall jag söka reda på något åt Lilly och Schura.
Söndag morgon 2 april 82 2. huhtikuuta 1882
I går voro alla Manzeys här på frukost, för att sedan följa mig till bangården. Jag var ännu alldeles förbi då, och blef först sedan jag hvilat mig litet på e.m., menniska igen. Aldrig har fröken Manzey varit så söt som nu, och man skall verkligen ha min egendomliga karaktär full af motsägelser och dum räddhåga för att resa. Etters pojkar tyckas verkligen få ledsamt efter mig, åtminstone öfvertala mig alla att stanna.
Jag har nu lättat mitt samvete med att ge några små presenter åt dem alla. Åt Lily en lång piske (som hon specielt önskat sig, åt Schura en occiderad ljusstake med tändstickshållare, m.m. Åt Schura Manzey skickade jag en kolossal korg med chokolad, med ett stort chokolad ägg i midten – en present som hade den största succès.
Paris d. 3 aug. 1882 3. elokuuta 1882
Ännu har jag den välsignade theaterkikaren att köpa, likasom något åt Tajta, Marie, Schura Koki, Wania – åt Lilli har jag bara en hatt, men hoppas ännu i dag hitta på något annat. Åt fru Etter o tante Gadd tar jag Japanska dynor-broderier.
Petersburg fredag d. 10 nov 82 10. marraskuuta 1882
Som Paul hade bjudit honom på middag hemma, styrde vi kosan till Nadejdinskaïa, der till min förvåning en stor societet väntade. Sascha Walodja, Mitja, fru Ellis med dotter och Etterska barnen, naturligtvis. Fru Ellis var mycket vänlig. Jag hade mycket sjukt samvete, när jag lät påskina att jag verkligen gjort något för hennes literära arbete. Etters tyckte att engelsmannen, ehuru styf och stel var hygglig, och han var mycket nöjd att tillbringa sin första afton här så angenämt.
Petersburg, tisdag d. 22 nov 82 22. marraskuuta 1882
Koki är ännu sjuk – det är någonslags magkatarrh han har. Men det är en rigtigt snäll, glad och treflig pojke – som tar allt från den lustiga sidan. Schura har en böld. Paul är också bäst när man får honom ensam. Vania börjar jag allt mera tycka om för att han är en sjelfständig natur, ej en sådan der oundgänglig länk i den Jacobsonska kedjan.
Nyårsnatten 1882-1883 31. joulukuuta 1882
I dag hade jag bref af Paul Etter. De tyckas vara lika förvånade som jag öfver Saschas återkomst. Det är dock såsom ett tungt moln af ledsnad som kommer öfver mig genom deras bref. Schuras sjukdom – Saschas galenskaper – Lerchar, att det der är icke roligt. Jag säger ej detta af egoism, såsom den der ej vill höra talas om andras sorger då han sjelf är lycklig. men det är eller ej sorgen, det är det gråkalla underligt döda petersburgska, "le lent ennui” som kommer öfver mig. Och der finnas ju dock unga menniskor! I ytter måtta ha ju miljoner varit olyckligare än dessa Jacobsöner, och dock har andra, åtminstone någon gång i sin ungdom känt sig spänstiga, raska, unga, modiga. – Det är ingenting som jag fruktar så mycket som att blifva en "raté" halftalent och olycklig. Är man dum och förfelar sitt lif kapitalt, så inser man det naturligtvis icke – detta är fallet t.ex med Sascha Jacobson, den söte pojken, – är man klok, men genom lättja, svaghet och synd kommer ur gängorna så att man ej har någon samvetsfrid, då blir man en långt mera olycklig menniska, en kritisk, missnöjd, egoistisk Heine och Mussetfigur. Men Haiko skall bevara mig – hemma skall jag dricka arbetslust och friskhet i djupa drag – noch ist Polen nicht verloren!
Paris lördag d. 10 febr. 83 10. helmikuuta 1883
Just nu fick jag ett telegram från Manzeys att Etter dött i Moskva hastigt. Hvilken olycka! Huru skall nu lifvet gestalta sig för dem? Det är det första jag tänker på. Haiko – skola de sälja Haiko det är ju förfärligt att tänka – Han var ju förfärligt insyltad i skuld. Stackars Stackars fru Etter. Gud, om de pojkarne nu kunde någonting göra för modren, så att hon icke skulle bära allt på sina axlar. Tänk om Manzey skulle köpa Haiko åt fru Etter af kreditorerna – det vore ett karlatag – Hvad kan det kosta. Stackars Sebastian som skulle dö ensam – föga älskad i lifvet, ensam i döden. Om blott affärerna vore bättre, skulle detta dödsfall vara en lättnad för henne. Rysligt sorgligt är det. Skrif snart derom. Jag telegraferar till Manzeys för att få bref.
Paris d. 13 februari 83. 13. helmikuuta 1883
Ack om Etters ändå, på något upptänkligt sätt kunde få behålla Haiko! Månne icke, med klok skötsel, egendomen skulle kunna bära sig? Jag, tänker naturligtvis i främsta rummet på dem, men sedan på oss. Så rysligt det vore att få Eklöf eller någon "de cette pâte-la". Gossarnes uppfostran är nu betryggad och kommer ej att bli henne dyr, men om hon måste sälja Haiko, tror jag hon blir alldeles bruten, stackars fru Etter. Gud vara med dem – tusen helsningar till alla från Atte
Paris d. 23 febr 83. 23. helmikuuta 1883
Stackars fru Etter, jag tänker alltjemnt på henne. Måtte pojkarne ruffas upp af olyckan, så att de bli män. Jag tyckte jag blef 10 år äldre på den första veckan efter pappas död.
Petersburg lördag morgon 8. joulukuuta 1883
Och så kommo vi fram. Gossarne Etter ha det mycket trefligt, rymligt och beqvämt hos Nikiforakis Fadrens möbler mattor o.d. äro mycket vackra, och Pauls Jacob-möbler ta sig äfven vidare bättre ut här än på Nadejdinskaïa. Gossarne, som annars ej ha något hushåll hemma hade arrangerat en supé för mig, och frågade mig om allt upptänkligt, så att vi först sent kommo i säng.
Petersburg onsdag – 12 dec. 83 12. joulukuuta 1883
Jag känner mig verkligen friare och derigenom oändligt mycket lyckligare nu än sista gången. Gossarne går ut kl. 8, 9 jag ½10 – så äter jag frukost ensam hos Domineque eller "à l'Ours" der frukostarna à 1 rubel äro alldeles magnifika. Vanligtvis träffar jag dem hos Manzeys kl. 6.
Petersburg torsdag afton 27. joulukuuta 1883
Knappt framkommen, möttes jag af underrättelsen att Schura Etter ännu var sjuk – icke feber, icke difteri utan något i hjertat. Det var nu öfver, men i förr går afton hade han haft en svår attack – hjertklappning och häftiga plågor. Buistroff förklarade att detta ej vore så farligt om ej hjertfel förekom i familjen. Nu ansåg han Schura böra resa tidigare till landet. Fru Etter bör ej få veta att han haft något åt hjertat, det skulle alltför mycket skrämma henne, isynnerhet som B. anser att det för ögonblicket ej är farligt. Emellertid äro gossarne mycket sorgsne, tänka främst på modren och fundera nu på att skicka Schura om söndag till Haiko, ifall B. tillåter honom göra det
Då jag kom hit fann jag ett mycket vänligt bref från fru Miatleff som bad mig komma då och då till henne – jag tror det var i måndags – gossarne hade dock sagt åt budet att jag var bortrest på 4 dagar. Jag gick efter frukosten dit, men fann ingen hemma och lemnade kort.
Schura Etter ligger derinne med en ättikskompress på bröstet och har två unga grefvar Titschkevitsch till sällskap. Fröken Nikiforaky var här nere och hemtade honom buljong, och jag fick då tillfälle att framföra Mammas helsningar. Schura har ej feber och mår för ögonblicket fullkomligt bra, språkar med sina kumpaner och talar om att stiga upp i morgon.
Petersburg söndag afton 30. joulukuuta 1883
Schura Etter skall resa redan om tisdag, eskorterad af af Paul. Han är nu frisk men bör hvila och skall derföre stanna en månad på Haiko. De två andra gossarne resa om torsdag tror jag.
Petersburg d. 2 januari 84 Skrifvet hos Manzeys, i största hast. 2. tammikuuta 1884
Paul och Schura reste i går. – Dock skickade jag ej sakerna, (kragen m.m.) med dem, ej eller med Vania som reser med nästa nattåg, utan med herrskapet Armfelt, som fara direkt till Helsingfors om tisdag.
Berlin d. 23 / 1 88 Hôtel Continental kl. 6. e.m. 23. tammikuuta 1888
Edelfelt och Ellan de la Chapelle-Edelfelt [som gifte sig i januari 1888] kom fram med tåget till Berlin klockan sex på morgonen; de kom från S:t Petersburg där familjen von Etter, Nikolaj Nikolajevitj Manzey, [Alexis?] Gripenberg, fruarna von Kræmer, Boije och Eugenie von Etter följde dem till tågstationen med blommor och konfektaskar; det är ledsamt att inte kunna bjuda av konfekten till Alexandra Edelfelt som tycker så mycket om konfekt från Petersburg; de hade elegant sällskap också på tåget där Lord Randolph Churchill med lady hade sovkupén bredvid.
Paris 3 april 90 3. huhtikuuta 1890
Igår på utställning med Chambure; Chambure är en snäll människa, men ytlig på samma sätt som fru Etter; fru Etter har ändå sin kärlek till barnen och sitt heroiska sätt att bära sin ekonomiska situation som motvikt.
St P.burg onsdag morgon 1. tammikuuta 1893
så foro vi till Etters – de voro djupt nedslagna öfver Sofi Wolkoffs pojkes sjukdom han tyckes nästan öfvergifven af läkare. Schura Nu också dålig. Någon middagsbjudning kom ej i fråga under sådana omständigheter – i dag skola vi gå till Gossarne på aftonen. Koki är i Rom, och fru Etter är orolig för honom ty koleran lär grassera i Italien. Alla frågade de de mycket om Mammas sjukdom och skrattade hjertligt åt friherrinnan Borns uppmuntrande tal. Lily skulle på aftonen sjunga hos de andra Heydens. De frågade Sparre mycket om Mannerheim naturligtvis –
Paris lördag 20 maj 1893 20. toukokuuta 1893
Jag tog Schura med mig så dödstrött jag var, för att visa honom Paris. Vi körde omkring, gingo in i Notredame, Cluny åto vid Madeleine, gingo på Salongen och sist enl. Mad. Manzeys önskan på Teatern. Det fordrades Barons och Réjanes hela stora talent för att jag ej skulle somna. Schura slutar raden af de många nordiska fruntimmer jag fått trimballera på Salongen. Sjelfva saken är ju ej så svår, värst är att bemöta alla anmärkningar. Schoura är ganska herrlig. Inför decolleterade och nakna saker sade han regel-bundet: "pfui, comme f'est indéfent" med sin läspning och med rynkade ögonbryn – inför väl klädda fruntimmer "ach, comme ceci me plait". Han ser mycket tjock ut i civila kläder. Han skulle i dag på visit till Signe Törnebladh och Anna Ehrnrooth.
Petersburg 19 februari 1895 19. helmikuuta 1895
I går på e.m. var Schoura Etter här – hemma hos dem ligga Paul, Vania, och fru Etter – Lily är ute och spatserar för att ej få smitta af dem.
Tråkigt är att sitta här ensam. på hotellet. Schoura var här i går, Armfelt i dag. Jag skickade efter böcker till franska bokhandeln, och håller nu på med att fylla luckor i min bildning. – I alla fall, (om det också varit litet tråkigt) är detta bättre än att bli sjuk t.ex i Berlin der det ju varit kallt också
Petersburg Onsdag 20 febr 95 20. helmikuuta 1895
Dessa sista dagar ha varit särdeles tråkiga. Då jag ej kunnat gå, och Etters alla man legat för ankar, har jag fått hålla till godo med mitt eget sällskap – hvilket icke alltid är så roligt.
torsdag en timme före afresan 21. helmikuuta 1895
Hos Etters äro gossarne nu uppe – fru Etter ligger. Hon har varit rätt dålig och en natt skickade de efter läkaren kl 3 på natten. Hon svimmade gång på gång den natten. – Nu har hon bara stark värk i armarne.
Paris 10 juli 1895 10. heinäkuuta 1895
Säg fru Etter att jag köpt 6 flaskor medicin åt Schoura 27 frcs. – emedan baron Korff ville ha 3 paket (det sista var stort och hade vållat svårigheter i kurirkistan) – jag tog derför mera än fru Etter ville ha, för att Schura ej skulle bli utan. – De komma i 3 sändningar nu, 2 i hvarje.
Petersburg 10 (22) febr. 96 10. helmikuuta 1896
Allmänt solsken i går, alla ytterst vänliga. Middag hos fru Manzey – med grefvinnan Armfelt Mima, Baby, Etters allesamman. – De frågade hvar minut om flickorna ej skulle komma, och om Ellan ej skulle göra allvar af sin hitresa. Jag svarade jo. hvilket till efterrättelse länder.
Petersburg lördag morgon 22. helmikuuta 1896
Genom Lilys sång har Etters umgänge på de senaste åren blifvit ännu mycket mera aristokratiskt än förut. De andra systrarna, som troget hålla på sin Jakobsonska exklusivitet, anmärka spetsigt att Emelie och hennes barn blifvit så fasligt fina nu.
Der voro en del unga flickor af den det släta, tysta engelsk ryska typen, fula, långa, magra och slätkammade. Med Madame Labouroff, hvilken är en af de få som apprecierat Scholander, hade Jag en lång utläggning om Ibsen. Under aftonen spelades saker af Svendsen och Grieg. Fru Etter och hennes söner äro artigheten sjelf vid ett dylikt tillfälle, och kommo alltjemnt och uppmanade mig att tala med den och den. – Det värsta är att jag tillika fick alla dessa gummors adresser, med tillsägelse att nödvändigt gå till Mme A. mellan 3 och 4, till 5 emellan 1/2 5 och 1/2 7, till Mme C mellan 3 och 5, torsdagar och lördagar m.m. – Att lemna kort i denna goda stad är det ej fråga om – nej man skall sitta, och sitta länge och prata, och dricka tevatten, och prata igen och isynnerhet känna alla menniskor.
Petersburg fredag 13 mars. 13. maaliskuuta 1896
Han gör från början till slut intryck af "bättre folks barn" och en europé. Om Rjepins porträtt sade han: Il m'a torturé tout l'hiver dernier, Rjepin, – et tout ça pour aboutir à ce portrait à l'expression hautaine et dure – que je n'ai pas, je l'espère, sade han småleende. – Han är minst af allt hautain et dur. och har modrens ögon, hvilket jag sade honom. Han kom mycket väl ihog Gatschina och min målning der samt alla de taflor hans föräldrar ega af mig. Hans yttre är mycket mera fördelaktigt på nära håll. fin, ytterst jemn hy – icke gul, men blek – ljust skägg och vackra goda ögon, med samma omärkliga kastning som tant Leuhusen och kejsarinnan – . Han är ej kort egentligen, men då han alltid är omgifven af kusiner och onklar som äro långa som Ettrarne, ser han kortare ut.
Våra grymma tidningar der hemma! Med reportrar! – Alldeles ofattligt var det för mig, att denne unge vänlige och städade officer i Schuras uniform som satt ensam med mig i Biljardsalen, pratade och rökte, var sjelfherrskare öfver 80 miljoner ryssar, Storfurste till Finland o.s.v., det vill säga verldens mägtigaste monark.
Petersburg fredag 1896 24. huhtikuuta 1896
I går afton var jag på middag hos Etters med Paul Paulowitsch och Sofia Andreevna. Efter middagen fick gubben P.P. ett qväfningsskof som såg obehagligt ut, men som med Lilys och gossarnes droppar och hjelp gick öfver. Sofia Andreevna var mycket humoristisk då hon berättade om fru Manzeys oro då hon skulle förklä Baby och Mima samt Mima Spetschinsky på ett sällskapspektakel hos Schouvaloffs. Hvar gång Mima eller Baby talade med någon ungherre som de dansat med tog hon på sig den olyckligaste min och ville gå och förhindra samspråket såsom varande för långt och
9 maj 1900 9. toukokuuta 1900
Jag har bedt Schoura skrifva till mig när han blir rask – men ännu ej fått ett ord – skall gå dit i dag
Paris 14 maj 1900 14. toukokuuta 1900
Schura Etter är mycket glad att ha träffat oss och isynnerhet Berta, som ju varit på hotellet alla dagar. Första dagen såg han dålig ut men har tagit sig betydligt. Det tyckes ha varit en njurinflammation, en tråkig sjukdom, som dock nu lär vara fullkomligt häfd, ehuru en långvarig konvalescens återstår.
Paris 2 juni 1900 2. kesäkuuta 1900
Till Schura skall jag gå innan han far.
Samma onsdag 31 okt. 1900 Samma Paris. 31. lokakuuta 1900
I finska afdelningen mötte jag Schura Etter som icke var så öfverst förvånad öfver att se mig, då han hört af grefvinnan Stackelberg att jag var i staden – denna hade näml. sett mig i måndags – Det är inte godt att vara incognito i denna småstad, tyckes det. Schura tycktes mycket lifvad att vara tillsammans med mig – han såg för resten mycket rask ut. Om sitt herrskap talte han ej ett ord.
Paris 27 nov. 1900 27. marraskuuta 1900
Schura har jag ej sett. Wladimir reser i morgon. han blir kvar. Två gånger har jag lemnat kort hos Schura. En gång var han här utan att träffa mig.
Paris 12 dec 1900. 12. joulukuuta 1900
Ellan skrifver att jag hellre må stanna här öfver jul än afbryta mitt arbete som nu är på god väg. Jag skulle näml. mycket, mycket gerna komma hem och vara med Eder, men då endast under två veckors tid, då jag ej just har någonting att göra derhemma innan jag börjar med universitetsmålningarna. – Jag tror det är förnuftigare att stanna här, så rysliga ledsamt det än är att ej få äta julgröten med Er. Hur är det, saknar Mamma mig mycket, och tycker Mamma att jag är en otacksam son? Bara Mamma håller sig frisk och rask så är det allt hvad jag begär, och då är jag lycklig – if you are happy, I am happy sade Schoura i ett historiskt ögonblick. Men Mamma bråkar alltid så mycket vid juletid för att göra les honneurs och så blir Mamma sjuk. Vore jag bara riktigt säker på att det inte inträffar i år! Det är ju hårdt att vara skild från Eder och Kickis trägna uppmaningar att komma hem till jul klämta i mina öron som en samvetsförebråelse, då jag nu går här och funderar på att stanna.
Ändtligen var Schura har på frukost och fick prata med Aino A. som bjöd honom och mig på middag någon dag i nästa vecka. Schura var sig lik, en hof- och sällskapsdam i skick och later. Han tyckte att Aino A. var för lurfvig i håret. Pfui, comme elle est mal peignée, il faut lui dire se faire coiffer par un coiffeur" allt med denna djupt olyckliga expression i anletsdragen och med hakan tillbakaskjuten. Emellertid är det ju märkligt att han läsa Tolstoj nu! I allmänhet begriper jag ej hur han passar med sitt viftande herrskap, ty de ha då krafter att "faire la noce" i ny och nedan.
Paris tisdag 18 dec 1900 18. joulukuuta 1900
Får nu se om småsakerna från trois Qaurtiers komma – i hvarje fall får Ni ej det jag skickar med Schura, som reser om lördag och måndag morgon är i Pburg, förrän 2dra eller 3djedag jul.
Paris 23 dec. (da’n före julafton) söndag. 1900. 23. joulukuuta 1900
Med Schura skickade jag några julklappar. en broche åt Mamma, en liten spegel åt Ellan, en hattnål åt Anni och en broche, mistel, åt Bertha. Af de från trois Quartiers sända sakerna ber jag Er ge något åt Tante Gadd. Det är verkligen tråkigt att vara så långt borta under sådana tider som dessa, då framkomsten på dagen är det vigtigaste, och då man aldrig kan beräkna hur länge en transport tar. Och böckerna sedan? – Ja, gerna ville jag fägna Er på allt upptänkligt sätt, men Ni får ta viljan för verket och ursäkta mig om mina saker komma för sent. Nu kan man inte mera tala om ryska julen, som förr – den har blifvit impopulär för allt det andra.
Paris 7 januari 1901 – måndag. 7. tammikuuta 1901
Har ni fått de saker jag skickade med Schura? Skrif snart och må väl. Gud vara med Er alla Mammas Atte.
Paris 24 april 1901 24. huhtikuuta 1901
Schura Etter lär komma hit om Lördag – Mità Benkendoff som jag mötte på boulevarden i går sade mig det.