Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

prins av Sverige, arméofficer, konstnär, konstmecenat, bedrev konststudier i Paris 1887–1889

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Eugen
Stockholm d 27 okt 1879 27. lokakuuta 1879
Jacob Ahrenberg, Fredrik Vult von Steyern och Edelfelt satt framför kungen och prinsarna, som i en mellanakt tågade in mellan kulisserna för att ge Adelaide Ristori "litteris et artibus" [För vitterhet och konst, en kunglig medalj]; omsorgen och den historiska troheten i hennes kostymer förstärktes av att hon inte försökte kokettera ens då hon spelade Elisabeth som ung.
Fragment 1. tammikuuta 1887
Prins Eugen är naturlig och enkel, men Celsings tänker hela tiden på att drottningen har anförtrott prinsen åt dem; Edelfelt hoppas att prinsen nästa höst kommer tillbaka till Paris ensam.
Prins Eugen har verkligen anlag [för måleri]; han har gjort landskapsstudier vid Seinen, som är bra.
Edelfelt har presenterat prins Eugen för Chambure; han vet inte vad prins Eugen tyckte om att Chambure talade om prinsens franska ursprung; Bernadottarna är inte noga med att påminnas om sitt revolutionära och borgerliga ursprung [den franska marskalken Jean Baptiste Bernadotte gjordes 1810 till kronprins av Sverige under namnet Karl Johan].
Prins Eugen och Celsings talar om Ellan de la Chapelle som en gammal skönhet, som om hon vore 50 år; Edelfelt menar att Ellan fortfarande kan jämföras med svenskorna.
Paris d. 18 januari 87 18. tammikuuta 1887
Den svenska prinsen har anlänt idag; Cederström är "affairé", strängt sysselsatt, även om han inget har att göra med prinsens artistiska uppfostran; Cederström känner "moraliska ansvaret"; Edelfelt konkluderar "Viktighet viktigihet du är stor i Norden!"
Paris d. 24 januari 87 24. tammikuuta 1887
Edelfelt har umgåtts med prins Eugen; i torsdags åt han middag hos prinsen.
Prins Eugen kommer följande dag till Edelfelts ateljé.
Paris d. 25/I 87 25. tammikuuta 1887
Edelfelt har haft visit av prins Eugen med kammarherrar Celsing och Printzsköld.
Prins Eugen är en väluppfostrad ungdom; liknar Karl XIV Johan; , samma panna, profil, hår; ser frisk och trevlig ut.
Trots inkognito-arrangemang [prins Eugen vistas i Paris som privatperson, inte i sin offentliga roll som prins] och alla antagna namn blir umgänget med prins Eugen ändå aldrig detsamma som med "en vanlig dödlig"; särskilt då de stela och ceremoniösa svenskarna står för etiketten.
Prins Eugen är i Paris för att måla; konstnärerna strider om i vilken ateljé prinsen ska studera, precis som sju städer i tiden stred om hedern att ha fött Homeros.
Prins Eugen har inte ännu bestämt sig för ateljé där måla; Edelfelt har fört honom till Courtois och Dagnan; prinsen var intresserad av deras och av Edelfelts arbeten.
Prins Eugen tyckte om "solnedgångsskissen med båten"; han snokade i ritböcker, gick omkring och vände på studier som stod vända mot väggen i ateljén.
Edelfelt har varit på middag hos prins Eugen; på plats var de båda kammarherrarna Celsing och Printzsköld, Celsings fru, Wahlberg och Edelfelt; "friherrinnan Celsing presiderade vid bordet", dvs. var värdinna; bredvid henne satt prins Eugen och sedan Edelfelt.
Efter middagen besökte sällskapet några artistkaféer, bl.a. Chat noir, där skuggspelet med Napoleons armé och kejsarinnan Josefina roade prins Eugen.
Paris d. 1 februari 1887 1. helmikuuta 1887
I söndags var Edelfelt bjuden till svenska ministern greve Lewenhaupt, utan att först ha gjort visit; övriga gäster var prins Eugen, Åkerman som är svensk minister i Wien, tillsammans med ny fru som är född grevinna Liljencrantz, Celsings, Munkaczy med fru, friherrinnan Adelsvärd född Pourtalès, baron Falkenberg, Wahlberg.
Det var roligt att se fruarna niga för prins Eugen; också fru Munkaczy och madame Adelsvärd som annars är så raka.
Prins Eugens morbror, storhertigen av Nassau, har varit på genomresa i Paris, under resa till Cannes, och har gett middag, där Cederström lär ha förvånat genom sin uppkäftighet.
Prins Eugen är vänlig och naturlig.
Prins Eugen hade "kanonfeber", var mycket nervös, eftersom han skulle börja studierna i en ateljé följande dag; han undrade om han skulle vara sämst.
Edelfelt har denna dag hört av Gunnar Wennerberg, som är prins Eugens Uppsalakamrat, att de har det bra i ateljén och att prinsen var den första där på morgonen.
Prins Eugen börjar kanske fäkta med Cederström och Edelfelt.
På lördag ska Edelfelt gå på stor skandinavisk bal med prins Eugen.
Prins Eugen visar omdöme i konst; han är förtjust i Dagnans verk; och har kritiserat Munkaczys senaste verk.
Paris d. 9 februari 87 9. helmikuuta 1887
I lördags deltog Edelfelt i den skandinaviska balen; Edelfelt känner sig för gammal för baler; prins Eugen dansade "som det anstår en tjugoettåring" alltså hela tiden.
Alexandra Edelfelt har undrat vad Celsings har med prins Eugen att göra; Celsings är i Paris för att prins Eugen ska ha ett hem; prinsen har tre rum i deras våning; därtill en svensk kammartjänare.
Alexandra Edelfelt har frågat hur de titulerar prins Eugen i Paris; Edelfelt och svenskarna titulerar honom "Ers kungliga höghet"; fransmännen säger "Monseigneur"; Edelfelt tror inte att man gör någon affär av prinsen i ateljén där prinsen studerar.
Paris d. 14 februari 1887 14. helmikuuta 1887
Edelfelt är bjuden på middag till prins Eugen i kväll; Wahlberg skulle säga är befalld; gäster är legationssekreterare Lewenhaupt med fru, baron Falkenberg, fröken Lagercrantz; Edelfelt beskriver dem som "alla mindre trefliga än tråkiga".
Edelfelt har varit i Tuemois ateljé där prins Eugen studerar; har sett prinsen som en vanlig Gallén, Frang eller Muukka måla naken modell; prinsen frågade om han målar dåligt; Edelfelt menar att prinsen målar rätt bra.
Cederström och Edelfelt ska fäkta i Tuemois ateljé; det återstår att se om prins Eugen kommer med; prinsen har höga tankar om Cederströms och Edelfelts kunskap i fäktning, han vill därför inte börja fäkta med dem genast.
Prins Eugen ska börja ta emot gäster varje torsdag kväll.
Paris torsdag d. 17 febr 87 17. helmikuuta 1887
Det var middag hos prins Eugen i måndags; Edelfelt var igen placerad mellan prinsen och grevinnan Gustaf Lewenhaupt.
Edelfelt är denna kväll klockan nio bjuden till prins Eugen, på en "en sorts prat soirée".
Prins Eugen är en enkel och naturlig ungdom; förefaller klok och samvetsgrann, men utan fantasi.
Gunnar Wennerberg – "en lång uppnäst svensk pojke med mycket stora händer och fötter" – är prins Eugens Jonathan; Wennerberg är hygglig, men sävlig.
Paris, lördag d 26 februari 86 [ändrat med blyerts till 87] 26. helmikuuta 1887
Edelfelt har umgåtts med prins Eugen.
Edelfelt deltog i en tråkig soaré hos prins Eugen; deltagarna var "saktmodiga och stilla"; te och bakelser är ingen bra traktering på kvällen, menar Edelfelt.
Edelfelt har besökt Besnard med prins Eugen; Besnard imiterar litet Whistler; prinsen förstod Besnards konst och det berättar om hans goda smak; prinsen ser inte borgerligt på konsten.
Prins Eugen har lovat fäkta med Edelfelt och Cederström, men det har inte ännu blivit av.
Edelfelt förde prins Eugen till W. Runeberg, som sedan blev bjuden till prinsens mottagning.
Paris fredag d. 11 mars 87 11. maaliskuuta 1887
Edelfelt är bjuden på middag i kväll hos Lewenhaupts tillsammans med prins Eugen, två engelska ladies, och Christina Nilsson, som kommer att sjunga.
Paris d. 13 mars 87 13. maaliskuuta 1887
Edelfelt ställer inte ut porträttet av grevinnan Lewenhaupt, det blev inte tillräckligt bra; prins Eugen tycker att det är synd, en "ryslig skada".
Prins Eugen och Wennerberg gjorde visit i Edelfelts ateljé efter att grevinnan Lewenhaupt hade gått; Edelfelt var förtvivlad över porträttet.
Prins Eugen sade senare åt friherrinnan Celsing att det var roligt att se en gammal mästare förtvivlad och arg över sin konst.
Prins Eugen uppför sig som den ungdom han är, men då friherrinnan Celsing är med och prinsen har frack och Serafimerorden är han stel; grevinnan Lewenhaupt som är hurtig tycker inte om "det Celsingska regementet"; hon tycker att Celsings håller prinsen som en skolpojke.
I torsdags var det middag hos Lewenhaupts; gäster var [den berömda svenska sångerskan] Christina Nilsson, Celsings, två engelska ladies i granna toaletter, prins Eugen, herr Brulatom som är sekreterare vid amerikanska legationen, markis de Noguéras med dotter, baron Adelswärd med fru född Pourtalis, Monsieur de Villeroy med fru.
Grevinnan Lewenhaupt är glad trots att porträttet inte ställs ut; hon har inte haft tråkigt under de tio dagar hon har suttit modell; hon har hämtat läckerheter till frukost i ateljén; prins Eugen har lovat överraska i denna tête à tête vid "déjeuner à la fourchette", gaffelfrukost [lättare på förmiddagen intagen måltid].
Paris d. 15 mars 87 15. maaliskuuta 1887
Följande dag är det middag hos prins Eugen.
På lördag är det målarbal för prins Eugen; det skulle vara bättre om Carl Larsson som är rolig och uppfinningsrik skulle vara i Paris; Edelfelt vet inte hur balen blir med Wahlberg och Hagborg och andra grosshandlare i spetsen; han antar att det blir som baler ordnade av gymnastikklubben eller skandinaviska handelsmännen i Paris.
Paris d. 19 mars 87 19. maaliskuuta 1887
Föregående torsdag var Edelfelt bjuden till middag hos prins Eugen tillsammans med W. Runeberg, Pirre Horn, Lewenhaupts m.fl.; efteråt var det stor reception.
Grevinnan Lewenhaupt vill att Edelfelt ska bjuda prins Eugen på "conciergefrukost" till ateljén; hon önskar att man skulle kunna bjuda prinsen utan hans hov.
I kväll är konstnärsmiddagen för prins Eugen; i glömskan har Edelfelt köpt biljetter till en konsert samma kväll; varken Kauffmann, Chambure, Portalis, Courtois, eller Dagnan kan ta den.
Paris d. 24 mars 87 24. maaliskuuta 1887
Edelfelt skulle vilja skriva ett långt brev som svar på Alexandra Edelfelts brev med Helsingforsnytt, men har inte tid; han känner sig på skämtsamt humör och skulle vilja berätta för modern om balen som ordnades för prins Eugen, om middag på cercle militaire med en halvtokig svensk kapten Ridderstad, om porträttmodellen Mademoiselle Elisabeth Grosjean och om Neiglick.
Balen för prins Eugen var lyckad, den var fint arrangerad av Wahlberg m.fl.; balen påminde om Paris under kejsartiden: Wahlberg, Pirre Horn, Cederström, Lewin och en massa sångerskor påminde om tiden före 1870 [år 1870, under fransk-preussiska kriget, avsattes franska kejsaren och republik infördes i Frankrike].
På balen dansade Edelfelt med grevinnan Lewenhaupt, fröken Leuhusen och fru Birger; han gick hem först klockan fem; prinsen dansade med alla damer.
Neiglick insisterade på att följa med på fröken Öhrströms koncert och somnade där, i raden precis framför prins Eugen, Celsings och Wahlberg; Edelfelt försökt rädda situationen genom att själv sluta ögonen och verka njuta av musiken, men kom sedan att tänka på att de snarare verkade fulla; Edelfelt försökte sedan skapa illusionen av att Neiglick var sjuk och han gick mitt i konserten.
Paris d. 27 mars 1887. 27. maaliskuuta 1887
Grevinnan Lewenhaupt berättade att prins Eugen ska resa hem eftersom drottningen undergår en svår operation; han kommer tillbaka om en månad.
Paris, d. 31 mars 87 31. maaliskuuta 1887
Prins Eugen har rest; drottningen ska genomgå en farlig operation och vill att alla hennes barn är i Stockholm; om operationen går bra kommer prinsen tillbaka kring den 15 april.
Prins Eugen ska komma till ateljén på frukost då han har återvänt till Paris.
Paris tisdag d. 12 april 87 12. huhtikuuta 1887
Prins Eugen kommer tillbaka på måndag; [svenska] drottningen är utom fara.
Paris d. 27 april 1887 27. huhtikuuta 1887
Edelfelt ska gå på middag hos prins Eugen följande dag; därför gick Edelfelt inte till i Lewenhaupts denna dag för att träffa prinsen där.
Paris, söndag d. 8 mai 87 8. toukokuuta 1887
Edelfelt har bjudit Ellan de la Chapelle, Chambure och prins Eugen på vernissagen hos Petit; han var själv trött och rädd för att somna som Neiglick brukar göra.
Paris d. 12 maj 87 12. toukokuuta 1887
Edelfelt gick till vernissagen hos Petit med Ellan och Julia de la Chapelle; Julia de la Chapelle satt hela tiden i en soffa, hon talade varken med prins Eugen eller med Chambure.
Prins Eugen har kommit tillbaka; det är middag hos honom i kväll.
Prins Eugen dansade med Ellan de la Chapelle på Salongens vernissagedag; promenerade med henne på vernissagen hos Petit; prinsen tycker att Ellan är gammal eftersom han själv är 22 år.
Edelfelt avslutar brevet för han ska klä sig för prins Eugens middag.
Frukosten som conciergen Pierre lagade i ateljén för Ellan och Julia de la Chapelle och Chambure var utmärkt god; Edelfelt kan bjuda prins Eugen och vem som helst annan; "min Pierre har förr varit kock och hedrar sig rigtigt"; Edelfelt redogör för menyn: lax med grön sås, fårfilé à la jardinière, sallad med kall höna [kyckling] och gåsleverpastej, smultron med grädde och desserts variés, som nedsköljdes med bourgogne och champagne.
Paris 13 april 1888 13. huhtikuuta 1888
Edefelt och Ellan är bjudna till Lewenhaupts den 18 april; gäster är prins Eugen, prins Oskar med gemål, som önskar att damerna har höghalsat.
Paris 1sta Maj 1888. 1. toukokuuta 1888
Prins Eugen var ivrig på Salongen, föklarade och pratade och var uppslukad av färger, prakt och känslor.
Grevinnan Lewenhaupt är rolig; Edelfelt och prins Eugen skrattade åt hennes komiska och elaka kommentarer; om Duez verk "Vergile en le sein de la nature" [Vergilius i naturens sköte] konstaterade hon att det var mera naturens sköte än Vergilius, men på ett porträtt av en tjock dam, som hängde bredvid Vergilius, såg man enligt grevinnan Lewenhaupt ännu mera av "la sein de la nature".
Edelfelt gick ensam på skandinaviska middagen, han hade lovat Hulda von Born och prins Eugen [kallad Schenus] att komma.
Den skandinaviska middagen var livad med Larsson, fru Runeberg, prins Eugen, fru Larsson, fru Tuxen, fru Celsing, Salmson, Hulda von Born, Celsing, Aina Cronstedt, W. Runeberg osv; Larsson höll fåniga tal och så dansades det.
Hulda von Born och Aina Cronstedt dansade med prins Eugen på den skandinaviska middagen.
Paris, måndag 7 maj 88 7. toukokuuta 1888
I kväll är Berndtsons, Hulda von Born och Aina Cronstedt bjudna till prins Eugen och Celsings; Edelfelt och Ellan har inte träffat det Berndtsonska sällskapet på sex dagar.
Hulda von Born och Aina Cronstedt är inte bjudna till prins Eugen; Aina Cronstedt var snopen över det.
Paris 17 maj 88 17. toukokuuta 1888
Prins Eugen gav stor middag igår; gäster var Dagnan, Gervex, Roll, Wahlberg, Salmson, Amic, herrskapet Guignard; Ellan och Madame Amic var de enda damerna; Ellan var vackert klädd, decolleterad i ljusgrå klänning med ljusgula rosor, och på briljant humör, hon beundrades av konstnärerna, särskilt Roll och Gervex.
Paris 31 maj 1888 31. toukokuuta 1888
Edelfelt går följande dag till Lewenhaupts på avskedsmiddag för prins Eugen; det är oklart om Ellan känner sig tillräckligt kry för att komma med.
Paris 3 juni 1888 3. kesäkuuta 1888
Avskedsmiddag för prins Eugen hos Lewenhaupts; gäster: bara herrskapet Celsning och herrskapet Edelfelt; Ellan ursäktade sig p.g.a. trötthet.
Ellan och Edelfelt följt prins Eugen till tåget tillsammans med hela svenska "konstnärkolonin"; man hurrade för prinsen och Ulla Celsing fick blommor.
Prins Eugen kommer tillbaka i oktober med bara en adjutant.
Paris 20 juni 1888 20. kesäkuuta 1888
Prins Eugen trivdes bra hos Amic; han menar att han aldrig trivts så bra hos främmande människor.
Lördag 6 Juli 89 6. heinäkuuta 1889
Epävarma yhteys Prins Eugen [?] nämde bra knappt om medaljen, med tanke på vilken händelse Forsbergs 1 medalj var i Sverige förra året.
Fredag 13. 1. tammikuuta 1891
Kl. var ännu ej 10 och jag gick derför ännu ej till Etters utan till Madame Borget, der jag hoppades träffa Amic. Mme Borgets villa skulle ni se – den är fin. En stor italenisk bygnad med torn och väldig marmortrappa och massor varanda, ytterst fina gallerverk, och en stor trädgård som endast af Bd de la Croisette skiljs från hafvet. Jag träffade Mme Borget som kom från kyrkan, och hon var lika vänlig som alltid – hade nyligen haft bref från prins Eugen och bad oss nödvändigt komma till Cannes – tout le monde est qai ici – et vous savez comme chez vous. –
Cannes 4 april 1891 4. huhtikuuta 1891
– Nu på aftonen har jag bestyrt om mina taflors sändande till Salongen och åt middag hos Mme Borget – i hennes idealiska Villa les bambous. Natur, konst, smak, rikedom allt af prima qualité – men naturen med det herrligaste panorama öfver Cannes är ändå no 1. – Gumman är en mycket tuschúr, tjock matrona – en slags Mamma för hela det artistiska och litterära Paris och för Sverige med, allt Sedan prins Eugen bodde hos henne i månadtal. Hon lofvade sörja för att jag skulle ha fullt upp att göra om jag kommer hit ett år –
23 april 1891 23. huhtikuuta 1891
En dag i förra veckan (det är märker jag, rysligt länge sedan jag skref sist) var jag med Amic och Stetten på en dags utfärd till Grasse, Gourdon och Sant du Loup – en af de herrligaste dagar jag haft i mitt lif. Ellan kom ej med, och gjorde rätt deri, ty det var 5 à 6 timmars bergsvandring. Hvilken dag och hvilket land.Grasse är gudomligt – bakom det börjar vegetationen att aftaga och så kommer man till Gourdon – ett verkligt örnbo – – derifrån tågade vi ned på en halsbrytande väg som heter Chemin du Paradis till en by som heter Pataca. Der åto vi frukost och drucko Pataca vin ett herrligt musserande hvitt vin, bättre än någon champagne, ty det smakar blommor och vår och kostar 1,50 buteljen. – Vi sutto på en liten terrass omgifven af blommande syrener och omkring oss hade vi de skyhöga bergen Prins Eugen hade varit mycket förtjust Pataca, och vi skickade derför ett gladt oläsligt telegram till honom och fingo ett mycket tacksamt svar dagen derpå. "Merci aimable depeche rappelant soleil, gaité, vin Pataca, camarades.
Stockholm 29 sept. tisdag. 91. 29. syyskuuta 1891
I går afton hörde jag Don Juan – en spansk sångare d'andade, som spelade Don Juan, var utmärkt, de andra temmeligen klena och donnorna, alla tre, fula som stryk. Prins Eugen som jemte kungen och de andra prinsarna satt ett stycke från mig (jag sitt med Palmes på 1sta raden), skickade sin adjutant Platen och bad mig komma och supera med honom samma qväll. Han var endast på en dag i staden och skulle resa i dag morgse igen kl. 6. Icke desto mindre sutto vi och pratade vid supén till kl. 2. Han var så lifvad och kamratslik som möjligt och frågade, frågade tusen saker om Dagnan, Courtois Roll, Amic, Mme Borget och tutti quanti. (Om måndag kommer han igen till staden och skall då genast telefonera upp mig och be mig komma och se på de saker han nu måla. Han frågade mycket om Finland och våra förhållanden der och var alldeles begejstrad för Juhani Aho. Hans jernvägen och åtskilliga af spånorna kan han aldrig glömma. Det är en rigtig konstnär sade han – Han bad mig helsa och tacka honom.
För resten bad han mig skicka min tafla Magdalena hit till Stockholm i januari, efter Budapest, adressera den till honom, Arffurstens palats, han skulle besörja om dess exponering. Kunde jag få några saker till så vore det bra. Så hade han gjort med Dagnans Madonna också, fastän den icke slagit an. "Det fins så mycket brackor här i stan" sade han – "jag tror bestämdt Ni är mera intresserade i Finland.. I vår kommer han till Paris igen.
Stockholm Okt. tisdag 1891 1. lokakuuta 1891
Mamma har fått sin önskan uppfyld. I dag har jag varit hos kungen. Jag gick på visit till ryske ministern och redan samma dag var jag inskrifven på mottagningslistan. Jag skulle komma 1/21 i dag, och kung Oskar tyckes känna till Louis XVIs l'Exactitude est la politesse des rois, ty 5 minuter före 1/21 blef jag införd af en kammarherre genom 2 mycket vackra salar till en lite rund mottagningssalong från Gust. IIIs tid, der konungen, iklädd stor amirals uniform ensam stod och tog emot mig. Det var rigtigt roligt att göra Hr Edelfelts bekantskap, började han med – vi ha få många vackra saker att tacka Er för, och jag har i Så många är följd med Er." – Så blef det frågan om prins Eugen, och kungen frågade mig på själ och samvete om jag tyckte han egde verkligen konstnärlig begåfning – så talte han om den nya målarskolan (den otydliga) som han ej förstod sig på – så om Snoilsky och mitt arbete här,
Stockholm fredag 16 Okt 91 16. lokakuuta 1891
De två gångerna jag har varit der har jag ätit frukost med dem på en qvart timme. I dag voro vi bara på treman hand. – Det är väl allt som Mamma kan önska af kunglighet för min räkning att jag sitter som tredje man vid deras (för resten otroligt enkla) frukostbord – De ha ägg, litet uppskuret salt kött och kalfkött och kaffe eller thé – nichts weiter. Detta äter de kl. 10.
Prins Carl är en mycket mycket lång herre, längre tror jag att Paul Etter – han är bestämdt sjuklig, ty han ser ibland så gräsligt vemodig och hopfallen ut – fastän han morskar upp sig hvar gång jag ser på honom. Han är mycket allvarlig – hans sängkammare är enkel som Carl XVIs tält – en jernsäng och blågula uniformsrockar som hänga på stolkarmarna. Ofvanom sängen står broderadt: Befall Herranom din väg –" och oläsligt "Så älskade Gud verlden att han utgaf sin enda son" o.s.v. Den gängliga gestalten, uniformen, stöflarna påminner mig om Carl XVI. Den yngre brodren är mycket vänlig mot honom och tar synnerlig vård om hans helsa. Eugen är mycket gladare.
Nu skall jag på middag till Celsings med de två prinsarne. Dessa vilja nödvändigt ha mig ut till Drottningholm, som de älska så mycket. – De låta restaurera der allt hvad de hinna.
Stockholm tisdag 20 Okt 91 20. lokakuuta 1891
Om torsdag är jag bjuden till Palmes om lördag till Millets med prins Eugén, Zorns, och fröken Törnebladh. Signe T. skall den 2dra November resa af till Paris för att egna sig åt sång – elev af Mme Artôt, hos hvilken hon får bo. Menniskorna tvifla på hennes framtid som sångerska, men hon sjelf är mycket deciderad och tror att det skall gå. Millets ha nog försökt måla framtiden dyster för henne, men hon vill ändå försöka. Mme Millet håller mycket af fröken Törnebladh.
Jag är hela dagen i arffurstens palats der jag eldar i de gamla Gustavianska kaminerna så att panelningarna skrika (der har ej varit eldadt i den våningen på 20 år. Kl. ½ 9 börjar jag kl. 10 äter jag frukost med två prinsar af blodet och ryttmästar Nyblæus och kl. 12 går prins Carl –
Stockholm tisdag 28 okt 91 28. lokakuuta 1891
I morgse kom prins Eugen och ursäktadesig för att han icke kommer på festen i morgon. Hade det gått efter hans vilja så skulle bara målarena gifvit en fest för mig och då skulle han gerna vara med – men nu kommer det "en hopa folk" som han ej bryr sig om. – Naturligtvis något politiskt mankemang – någon som gått åt kungen – man får hålla tungan rätt i munnen för att veta hvem man skall tala om för en tredje person här i Sthlm, ty alla äro delade. i partier, värre än hos oss. Palmes äro ansedda som socialistanförare, Vult v. Steijern såsom Strindbergs beskyddare och vän och det är nog. Prins Eugen är mycket radikal på tumanhand, frisinnad och frispråkig, men i det offentliga lifvet tar han ofta prinsansigtet på sig – det klär honom bra för resten. Senaste lördag hos Millets var han helt igenom prins. – Millet stod jemte de fem eller sex medlemmer af legationen nere vid inkörsporten för att ta emot vagnen, och prinsen tågade sedan in i salen under det att dessa herrar och vi andra bildadt en slags oläsligt, han iklädd hederslegionens band och stora kraschan. –
Om fredag är jag bjuden på middag till prinsarne i arffurstens palats – måtte min mage hålla – Jag äter för resten 1) oläsligt förargligt
Köpenhamn 13 maj 92 13. toukokuuta 1892
Björck är här i staden på genomresa till München. Han säger att prins Eugen är i Paris och kommer att stanna der till 1sta juni Kröyer med fru resa samtidigt med mig.
Kjobenhavn lördag afton d. 14/5 92 14. toukokuuta 1892
Frans Henningsen är hennes lärare i målning och hon ser mycket hemmastadd ut hos dem – känner hans fyra pojkar till namnet icke blott men till personer. – Coquelin hade talat med henne om porträttet jag målade och det tycktes intressera henne mycket. – Icke var det mycket ceremoni med de svenska prisarna, men ännu mycket mindre med dessa två furstliga personer af allra blåaste blod.
Söndag 29 maj 92 29. toukokuuta 1892
– fortsättning måndag morgon – jo i dag reser jag med samma tåg som Kröyers och prins Eugen den sistnämnde följer bara till Köln derifrån han skall till några slägtingar i Nassau.
Paris 25 april 1893 25. huhtikuuta 1893
I går, då jag satt här i min ensamhet och grubblade, kom prins Eugen och öfverraskade mig – Han är alldeles Gallénsk nu, så till vida att han menar att man bara skall vara hemma, ej vistas i Paris, der konsten är förvekligad, lefva naturligt o. s. v. – dessa dagar är det många middagar med honom – i afton är jag bjuden till honom – men jag vet ej om jag går.
Stockholm midsommardagen 93 24. kesäkuuta 1893
Ellan och pojken äro friska och glada. Då jag kom hit till hotellet kl. 12 var här stor cour: faster Hermanine och Calle Knorring. Vi reste alla strax i ösregnet för att se paraden på Ladugårdsgärdet – det var ett gammalt löfte till Kikuli. Vi sågo Majestätet prinsarne, generalerna och hela armen oläsligt-genomvåta det var ett elände. –
Paris 20 Juni 1895 20. kesäkuuta 1895
Amic reser om 2 veckor till Prins Eugen i Skåne. –
Moskva 14/26 Maj kl. 3. e.m. 1896 26. toukokuuta 1896
Svenska kronprinsen gick der i procession – han liknar porträtterna, lång, mager – icke så sympathisk som prins Carl och Eugen. – Några ungerska magnater voro kanske de vackraste af allesamman. – Greker i fustaneller, montenegriner rumänier – Scots quards med bara knän – Tänk hvad Kicki skulle ha njutit. De franska officerarne som äro här äro alla långa, resliga karlar – se mycket bra ut – många chasseurs d'Afrique i ljusblått och röda byxor – Gustaf Mannerheim gick framför kejsarns baldakin med dragen sabel och såg mycket schangtil ut – verkligen ståtlig.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16. marraskuuta 1896
Till prins Eugen är jag bjuden på middag i morgon kl. 6. Rosen, Bergh, Björck, Cederström äro der också. Rosen sade att middagen var för mig.
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29. marraskuuta 1896
Om jag är dagens hjelte, som Mamma säger, vet jag inte, men nog är jag bortbjuden hvarenda dag. Det börjar bli ganska ansträngande att tala vackert och representativt med ständigt nya menniskor – ty små middagar finnes ej här. Hos Snoilskys t.ex. i torsdags – ja der voro Nordenskiöld, en minister med fru, två norska damer, herrskapet Bolins m.fl. – Jag mins att Mamma en dag i somras kriticerade de sociala pligterna såsom förhindrande ett intelligent och intimt sällskapslif. Jag är alldeles af samma mening – men det ser ut som om dessa klubbningsbjudningar vore alldeles hörande till litet större städer och alldeles oundgängliga. Då man engång varit bjuden till folk och får lof att bjuda dem igen, tar man hellre flere på en gång, ty det är fördelaktigare både för värdskapet och ekonomin. Jag har ej varit på en middag (utom hos prins Eugen) der ej någon "klubbad" björn varit med.
Alla dessa literära venstre tala om bara nya böcker, Obstfelder och Geijerstams sista – och bilda i allmänhet "la petite église" Derigenom begå de samma fel som de flesta artister i vår tid, det näml. att en del fakturfrågor bli hufvudsak (det centrala, som det nu heter i svensk literär stil) och man så mycket som möjligt blir främmande för publiken som står utom den lilla frimurarlogen. – Det är visst sannt att publiken här är oändligt materialistisk, moralisk och sofvande – (den som sofver syndar icke, derför äro de moraliska), och i detta fall underlägsen Helsingfors publik. Tack vare, evig tack vara universitetet hos oss och vår hotade nationella tillvaro samt de större vyer vi ändå ha genom att ha Ryssland inpå oss! – Jag tycker t.ex. att vi mera intresserar oss för Europa hos oss och i allmänhet äro mera konstnärliga och liberala. Jag trodde prins Eugen skulle kunna omvända detta samhälle. – Jo resultatet är att samhället med ett öfverlägset brackleende rycker på axlarna åt "röde prinsen". – Det är nämligen i grunden en skam här att skrifva, måla och allt det der, att inte vara reaktionär och konservativ och moralisk (då det gäller att strängt bedöma andra och himla sig öfver att man icke är som denne syndaren). Nu är prins Eugen ytterst moralisk en ädel menniska, en begåfvad målare – men han umgås med publikaner och syndare och han älskar verkligen konst och poesi, och det är ett fel för en prins. Sager sade ursäktande att han, prinsen ändå fått 2 andra pris i hinderridt vid regementet – annars vore han ju också omöjlig – icke sannt?
Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19. joulukuuta 1896
I förrgår morgse tog jag afsked af prins Eugen som for till Kristiania till julen. Han är en betydande konstnär och en bra fin person också – intelligent, finkänslig, mensklig och varmhjertad.
Stockholm 4 april 98 Skandia 4. huhtikuuta 1898
De ha alla varit mycket, mycket vänliga här. Alla t.o.m. prins Eugen anse det som en pligt att gifva Aho ett så godt intryck af Sverige som möjligt – och sålunda i någon mån bidraga till "att inom Sveriges gräns eröfra Finland åter". Huru många gånger har ej dessa ord citerats dessa dagar!
bland det stiligaste var en supé hos prinsen (jag var ensam bjuden af oss tre) – för ett 30 tal målare och konstnärer med fruar. Vi åto i Sofia Albertinas magnifika matsal – allt var gustavianskt silfver, Sergelska byster – och den vackraste arkitektur. Det var verkligen bland det roligaste och stilfullaste jag någonsin varit med om. Rummet gaf en viss prägel åt sammanvaron, och vi tyckte oss lite hvar ha "en Voltaire's snille". Scholanders syster fru Broberg med det stora, hvitblonda håret och tungan på skaft, fru Lundberg grefvinnan Wrangel, alla mycket roliga och skarpa bidrogo till stämningen.
festen i går var vid Lidingö bro i början litet stel – men så kom ett mycket vackert tal till oss af Ellen Key, på hvilket Söderhjelm svarade rigtigt bra – litet långt möjligen – Jag fortsatte med att läsa upp ett poem som skildrade vår flathet att ej kunna betala tillbaka all godhet och all qvickhet i samma mynt – något som jag satt ihop en stund förut medan de andra sofvo. Jag måtte ha utfört denna smörja mycket bra eftersom den hade en succes som sjelfva texten verkligen ej förtjena. De grinade alla, prinsen omåttligt.
Några saker som jag komma ihog citerar jag (Mörner tog manuskriptet) – Jag vill förutskicka att alla qvickheter och namn skulle gå ut på U.D. – Mörner heter sålunda Utiles Dräng (Uroxens descendent, som också proponerats, var han, med rätta, mankerad öfver) Levertin Unga Disraëliten, prinsen Utomordentlig Dux, Zorn Utlandets dalmas o.s.v. – Jo, det hätte bl.a, om jag mins rätt tre vise män uti Österland De gingo och svärmade hand i hand men väcktes plötsligt ur sitt drömmeri af Utile-drängens lystringsskri. "till U.D." det ljöd öfver land och sjö "En gång se U.D. och sedan dö!" Och strax fick man skåda på gungande stråt, tre fåvitske män uti en båt i Stockholm de bjödos på middag och lunch och sexa med whisky och kaffe och punsch. De bjödos på vitser, på qvickt kåseri djupsinniga tankar och eldigt geni. – så funderade de på huru de skulle kunna svara på all denna herrlighet Se slogo tillsammens de hufvuden tre De klungo så dystert som ihåligt trä *) *) Heidenstamskt rim, (Stor munterhet) "det blir ett fiasko af denna var färd, vi äro blott bönder i andens värld Vi äro ej qvicka i skålar och tal! det hela blir bara slutar med en gräslig skandal. Vi kompromettera vår reputation i afton i slaget vid Lidingöbron nej, hellre fly från den qvicka milieu, der vi spela rolen af Pauvres honteux. hvarpå de f.d. vise männen skamsne dra till sitt land igen, men mötta af ovilja i hemlandet t.f. af den dåliga repre- senteringen, och förtviflade, fatta de ett hemskt beslut: De störta sig alla i Ålands haf och dito i en förtidig graf. Af de många sens moral'er som Jag lät den vittra areopagen välja på, hade denna den största succes: Skomakare, lemna aldrig din läst, ty U.D. är bra, men hjemme är bäst. Heidenstam och Levertin drucko med den "store skalden" och stämningen blef af detta anspråkslösa fåneri ganska animerad.
Paris tisdag 3 april fortsatt onsdag 4 april 1900 3. huhtikuuta 1900
I dag på morgonen då jag var i paviljongen med Runeberg och Gallen slog med ens någon mig på axeln och se det var prins Eugen och hans adjutant Platen. Han var förtjust i paviljongen och i Galléns målningar. Jag var så glad att se och höra det och att Runeberg var närvarande – och så talade han om det sista året och huru han lidit med oss och tänkt på oss och huru vi nu med detta togo den briljantaste revanche – det gör godt i själen.