Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

kejsarinnan Dagmars kammarfru

Lähteet

Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30. joulukuuta 1881
I går morgse kom jag hit ut., men ville innan jag kunde göra något träffa barnens vårdarinnor för att få något rigtigt besked. Jag träffade då först en englsman M. Heath, tronföljarens guvernör. Han bad mig vänta på Madame Flotow, Kejsarinnans kammarfru, som om en halftimme skulle komma. Undertiden bad Mr Heath mig komma och röka en cigarr, inne hos sig. – Han är ifrig amatör, aqvarellist och har specielt valt Finland och Imatra att föreviga. Han hör neml. till Neitsytniemi fiskklubb, och kände derföre mycket väl Zilliacusen, samt höll långa loftal öfver hela familjen, kvar i sin stad. Han bad mig komma och besöka honom under min sejour här. Snart kom Mme Flotow, en 60 års gammal dam med glasögon på näsan, liten och röd. Som hon talade mycket god franska tog jag henne för belgiska eller något dylikt. Hon sade skrattande: Eh bien, vous avez vu l'Impératrice hièr, et je jure que vous ne savez pas encore comment vous allez faire les portraits – comme vous n'êtes pas pratique, vous n’avez pas l'habitude de ces choses là.
Jag gick nu igen (alltid följd af en lakej) ned till fru Flotow, för att se barnen – De höllo på att äta frukost på tumanhand. Den lilla prinsessan liknar modren, är blyg och ser mycket snäll ut. Lille Storfursten är blond och den vackraste af barnen. Mme Flotow som tycktes vara mycket svag för dem, bad mig att ej plåga dem för mycket med seancer, och talte om alla möjliga kungabarn i hela verlden som hade suttit en qvart timme i sender för David, Boucher, Mme Lebrun o.s.v. En rysk målare Makaroff har just slutat deras porträtt i bröstbild, alls ej illa. Jag frågade af lilla storfurstinnan om hon förstod franska, men det tycktes hon ej göra – Engelska tala de, och ryska. Så frågte jag om de ej talte danska "Ær De dansk?" sade madame Flotow med den renaste Kjöbenhavnska accent – Ja hon är så godt som danska, då hon är dotter till ryska generalkonsuln i Kjobenhavn, och lefvat der till 30 års ålder. – Och sedan talte vi bara danska. "Jag ær saa glad at Di är Finlænder, fordet daa ær De ju Kejserindens undersaate, og jeg syns man maa holde sig til sine egne.
På återresan satt jag i samma kupé som Madame Flotow. Jag har glömt att säga att jag har en hofvagn till min disposition – aldrig har jag åkt så fint till och från en jernväg. Gumman talade om allt möjligt – hvad det är intressant med sådana menniskor som lefvat i de storas närmaste omgifning. Hon reste nu till Pburg för att köpa julklappar åt 2000 fattiga barn – Kejsarinnan skall ge en julfest med gran och julklappar både i Petersburg och här för soldaternas barn. – Ni kan ej tro i Finland, hvad ni har för en skatt i denna dynasti, Finland har alltid varit "l'enfant gaté" såväl för den aflidne kejsaren som för denna, och Kejsarinnan har så varma sympathier för Er" sade hon.
*Madame Flotow har lofvat presentera mig här till höger och venster
Gatschina 3 januari 1882 3. tammikuuta 1882
I dag har jag hvarken sett H. M. eller kunnat tala ett förnuftigt ord med Mme von Flotow, som håller på att laga i ordning de många julklapparna åt fattiga barn. Jag har således ej fått besked om, huruvida jag kan aflägsna mig på 4 dagar. I hvarje fall får Mamma ett telegram förrän detta anländer. Ack jag ville så gerna komma. Resa på thorsdag, och anträda återfärden söndag för att åter vara här på måndag morgon. – I alla fall kommer jag på några dagar till Helsingfors förrän jag reser till Paris.
Mme v. Flotow är en makalös gumma, så hygglig och snäll att ha att göra med.
Petersburg Lördag – d. 9 jan. 1882 9. tammikuuta 1882
Af Mammas bref ser jag att jag varit oförlåtligen slarfvig som skribent. – Lifvet i Gatschina! Ja det är ju alltid detsamma – en dag möter man den genralen, en annan dag den i de långa korridorerna. – Vid närmare påseende finner jag att der bland möbler, chinoiserier och taflor finnes utomordentligt värdefulla saker. Så tro vi, Duperée och jag att vi i en förstuga upptäckt en äkta Leonardo da Vinci som hänger der i fukt och köld och ruttnar, och vi ha låtit säga till derom åt Kejsarinnan. Möbler, kinesiska, och vaser – ja det är hvarje dag nya upptäckter jag gör. – Taflor finnas öfverallt, i alla rum, tillräckligt för att fylla ett mindre museum Inga rigtiga mästerverk, men heller icke några horrörer. – Ett badrum på nedre botten som Mme Flotow visade mig, är alldeles magnifikt, marmor, förgyllningar, speglar.
Gatschina fredag 28. tammikuuta 1882
I går på f.m. kom jag hit – ja Kejsarinnan hade låtit telegrafera efter mig på onsdag qväll. Barnen äro nu fullk. fria från snufva, men sitta lika illa som förr. På e.m. brukar aldrig någon annan än betjenterna komma. Jag satt derföre och rökte och smågnolade, hörde att dörrn gick upp bakom mig, men lät mig ej störa – öfvertygad som jag var att det var betjenten – Tänk, det var kejsarinnan, som med ett goddag fick mig att flyga upp från stolen. Hon beklagade nu att jag blifvit uppehållen så länge, och sade att jag troligen gerna ville vara i Paris vid det här laget. – Hon anmärkte ett och annat, isynnerhet om den lilla, som hon tyckte alltför allvarsam – "i grunden ær det en lille Skælm" sade hon. Jag förklarade huru svårt det var att måla barn, så små som Michael Alexandrowitsh isynnerhet, och sade att jag ofta varit alldeles förtviflad öfver denna tafla, så mycket mera som jag nu ville göra något rigtigt utmärkt, så att "Ers Majestät blefve nöjd dermed" "Vær De kun ganske rolig" sade hon "det blir nog udmærket; det hele ær så godt, kompositionen og Farven ære nydelige, og Xenia ligner allerede. Om en stund kom storfursten Michael, den äldre, Madame Flotow och barnen – Hvad M. ser ut. röd med utslag i hela ansigtet. Då Kejsarinnan Mme Flotow och jag talade danska vände sig M. som gått omkring i rummet tvärt till gumman Flotow och frågade: pourquoi parlez vous danois? "Parceque cela fait plaisir à Sa Majesté" hvartill Dagmar smålog. – Kejsarinnan erbjöd sig nu att sjelf hålla i Michael Alexandrovitsh, så att han skulle stå. Jag satte mig att måla, och Kejsarinnan steg då och då upp, stälde sig bakom stolen och bad mig måla fortfarande Som Snoilsky säger: Han sitter och hon står. – Då det började skymma, kl. 1/2 4 gingo de och hon försäkrade ännu att det blefve utmärkt bra. Ce sera un trés joli tableau sade storfursten, och så gjorde jag min stora bockning. Nu går det med raska steg med målningen – I dag har jag gjort mycket och om jag blott finge den lille att stå 10 minuter i gången vore jag räddad.
Gatschina Onsdag d. 2 febr. 1882 2. helmikuuta 1882
Jag tror att jag får taflan färdig om söndag eller måndag. Madame Flotow och Madame Binet (Kammarjungfrun) äro i extas, guvernörerna och officerarne tycka också att jag lyckats.
Gatschina d. 5 februari 1882 5. helmikuuta 1882
Taflan är nu nästan färdig – Lille Michael är ännu ej rigtigt lik – han står också aldrig en half sekund. I morgon hoppas jag dock ha slutat – få bara se om kejsarinnan då blir nöjd. Tonen är bra – teckningen si och så, flickan mycket lik, en beau. För resten är hon söt, och utan att vara vacker blir hon mycket behaglig, och får bestämdt mycket stort karltycke. Hon embellerar för resten alla dar, och har alltid kejsarinnans vackra ögon och hennes kokett-behagliga miner. – Madame Flotow är i extas – vore ej Mischas mun och hake galen, så vore det ypperligt, förklarar gumman.
Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12. helmikuuta 1882
Senaste fredag kallade Kejsarinnan mig ned till sig. Med taflan i handen tågade jag in till hennes majestät. Hon var mycket vänlig, beklagade att den lille stått så illa, och att jag förlorat så mycken tid, samt sade sig i allmänhet nöjd med taflan. Dock vore der ännu något i den lilles mun som ej vore bra, hvarföre hon rådde mig att ännu försöka ändra, somt, och lofvade afsyna det hela följande dag. Följande dag hade jag åter haft barnen, och satt sedan och väntade förgäfves till kl. 4 – då Mme Flotow kom och sade att kejsarinnan ej kunnat komma, och att hon bad mig först om några dagar återkomma för att med friska ögon ta ihop med arbetet.
Gatschina fredag 17. helmikuuta 1882
Maria Pawlovna är ytterst skral – hvar minut berättas i Petersburg att hon dött – dock sade Mme Flotow i dag att hon var bättre. Dör hon nu, så är det ej att tänka på pengar för än om lång tid.
Gatschina, måndag afton d. 20 febr. 1882 20. helmikuuta 1882
Han behåller Butti – jag skall i dag lemna räkning åt fru Flotow på de båda, Butti 700, Taflan 2500. Det skall gå genom kanslier och saker, ty sjelfva ha de ingenting att göra med pengar. ”De kan aldrig tro hvad ”vårt herrskap” (så kallar hon dem alltid) har litet reda på pengar, derföre att de aldrig haft att göra dermed. När de vilja göra ekonomier äro de alltid på orätt ställe. Om jag blott finge hvad jag begär och intet krångel uppstodo. Jag resonnerar som så: För fru Miatleff tingades 2800 – och jag hade haft tid att göra 2 porträtt som hennes under denna tid, således är det ej tillhugget. Om kejsarinnan ännu icke vore nöjd med ändringen får jag telegram efter mig och skall då ännu påta i detta barnhufvud, som nog minsann är nedklottradt förut. Butti hänger redan i Kejsarens kabinett berättade en kammartjenare.
Gumman Flotow beklagade sig öfver det stilla lifvet här: Det är nok rolig på dansk här, men Gud må vide at det ej ær rolig på svensk. – Jag kan ej begripa hur man härdar ut här.
En historia liknande den Morbror Gustafska med egendomen, har man skrifvit till mig om från Finland, men som man specielt ber mig tiga så vill jag ej ”abuser de leur confiance”. Men hvad menniskor ändå äro barnsliga som tro att det skulle gå an för mig att komma fram med dylikt, ber om ett eller annat, då t.ex. fru Flotow som träffar dem dagligen ej vågar komma fram med tredjedelen af det man ber henne om.
Om en timme reser jag – ack om det vore för sista gången! Skall nu gå till Madame Flotow och aflemna räkningen, som de Kejserliga naturligtvis aldrig få se utan som går till Kansliet. Kanske Duperret kommer med mig in till staden.
Gatschina torsdag d. 23 febr. 23. helmikuuta 1882
Nej – det var skrifvet i stjernorna att jag ännu en gång skulle datera Gatchina. I förrgår och går målades med glans på fru Ms porträtt – Hon satt utmärkt och teckningen på duken blef rigtigt bra. Jag var återigen en train, det jag ej varit på så länge, då telegrammet i går afton från Madame Flotow kallade mig hit för i dag. – Asch hvad jag tycker det vara förargligt att åter röra vid tafan.
Ankommen hit sade Mme Flotow att Kejsarinnan kallat mig, men visste inte hvarföre men troligen för att ändra något på ögat, som Heath och Mme Flotow funno sämre än förr. – Detta bevisar att man icke för hastigt skall sätta tro till allt. – Kejsarinnan mottog mig med: Nå, De skall rejse nu? Ja, det beror på när Ers Majestät tillåter mig det, och när taflan tillfredsställer Ers Mts fordringar. – Ja men Billedet ær ju færdigt nu ”Ers Majestät är således nöjd dermed” ”Ja nu ær det ju rigtigt udmærket – Jag var flat och nöjd. Hon frågade mig huru länge jag ännu skulle stanna i Pburg, sade att hon hört talas om Mme Miatleffs porträtt, frågade om jag skulle ställa ut i Akademin och i Moskva o.s.v. – Det ær visstnok kjædeligt för dem at De förloret saa meget tid – Jag tackade henne och sade att det betydde ingenting om hon blott vore nöjd. Nej, det ær mig der takker Dem, sade hon – var det icke vänligt? Hvarpå hon sade att hon var glad öfver att tillfället fört mig i hennes väg, önskade mig lycklig resa och så gick hon ut med en mycket vänlig böjning på hufvudet och en den mest förbindliga blick. – Mme v Flotow trodde ej sina öron, då jag berättade henne det – hon hade trott att Kejsarinnan icke var nöjd – men då hon nu sjelf sagt det så – och jag kom underfund med att Kejsarinnan sagt ingenting annat åt Gumman än att hon ville se mig.
Räkningarne har hon sett, Kejsarinnan, och icke sagt något derom. Jag skall om 4 à 5 dagar höra åt på Kejs. husets kansli i Pburg, om pengarne äro utanordnade. Dock bad jag Mme Flotow skynda på, om möjligt är, då Gubben Makaroff, som förut målat barnen fått vänta på betalning tre veckor.
Petersburg d. 26 febr. 1882 26. helmikuuta 1882
Häromdagen fick jag ett lustigt bref från Gumman Flotow – ”om jag hade lust att ändra ögat på M. A, så hade kejsarinnan ingenting deremot”. Det var Gumman och Mr Heath som tillsammans kokat ihop detta, och jag var tvungen att bege mig af i morgse. Ingenting synnerligt att göra jag rörde endast obetydligt vid ena ögat hvilket kom Gumman att finna det hela mycket bättre än förut. – Kejsarinnan lär vara nöjd.
Petersburg 8 mars 1882 8. maaliskuuta 1882
I går hela dagen som vanligt hos Madame Miatleff, derefter på visit till Wolkoffs (som skickat mig Figaro regelbundet), och så till Duperret som jag visste vara i staden. Åt denne sistnämnde förtrodde jag min förargelse öfver uppskofvet med de usla fyrkarne, och han lofvade, genom fru Flotow ta reda på saken. För resten är han nu ensam ute på Gatchina. Heath lider af en fistel som ännu ej kommit till mognad. Gumman Flotow lär också ha varit sjuk och legat några dagar.
Måndag 13 mars 1882 13. maaliskuuta 1882
Jag förgås af skam – det tredje brefvet från Mamma anlände just nu. Hvarföre jag varit så lat att skrifva vet jag ej. Jag tror dock att det varit emedan jag ständigt hoppats kunna meddela den glada underrättelsen att jag fått pengar. Men nej – det tyckes ej bli af. Jag gör hvad jag kan. Har varit uppe på kansliet och grälat, har skrifvit till Mme Flotow och talt med Duperret. Etter har lofvat tala med Worontzoff. Är det ej rakt som om jag skulle tigga och be om någon nådegåfva. Hvad jag nu förstår att det ryska folket saknar energi, sedan det gått i en sådan skola. Wladimirs två äldsta söner Kill och Bos, ha difterit, och resan till utlandet som var beramad måste derföre uppskjutas.
Petersburg fredag d. 10 nov 82 10. marraskuuta 1882
Wladimir, storfursten är allt ännu i utlandet. Fru Etter menar att jag alls ej borde gå till Akademin. Samt att jag må rätta mig efter fru Flotows och Duperrets råd i afseende å de kejserliga
d. 17 Nov. fredag 17. marraskuuta 1882
Fru Flotow och Duperret gratulerade mig, och vi åto en god frukost tillsammans. Många af officerarne, soldaterna och vakterna kände igen mig Xenia Alexandrowna var litet blyg men vi blefvo nog snart goda vänner.
Aqvarellen blef der – Troligen köper kejsarn den. Mme Flotow sade bara att hon är nöjd att ej ha sådana kammarjungfrur der på slottet, der det finns så många officerare.
Paris lördag d. 10 febr. 83 10. helmikuuta 1883
Jag har skrifvit till Duperret och bedt honom genom Mme Flotow underrätta Kejsarinnan om att taflan är på väg.
Paris d. 23 febr 83. 23. helmikuuta 1883
Från Petersburg har jag haft bref, från Duperret. Taflan var ännu ej anländ, men han hade prevenerat fru Flotow och kejsarinnan. Duperret har haft en ögoninflammation, som gjort honom till invalid under 2 månader. I sommar kommer han han och helsar på mig i Finland säger han, på några dagar. Mamma behöfver alls ej vara orolig, det är den enklaste och minst genanta menniska, kunnig och klok, således alls ej tråkig att ha.
Lördag 15 dec. 83 15. joulukuuta 1883
Mme Flotow var i Petersburg så att jag ej kunde göra min uppvaktning hos henne, utan lemnade blott kort.