Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

verkställande direktör för Frenckellska tryckeri Ab och Leppäkoski fabriker Ab, son till Frans och Ida von Frenckell, g.m. Sigrid Procopé

Lähteet

Wasastjerna, Oskar: Ättar-taflor I A–K, 1879

Wikipedia

Ylioppilasmatrikkeli

Granbäck d. 15 Aug. 1872. 15. elokuuta 1872
Herrskapet Odencrantz har under sommaren varit i Marstrand, där Frenckells väckt uppseende; man beklagar att fru Laura Zaûme i år inte var där; hon var huvudpersonen i frenckellska familjen, övriga "Frencklar" tituleras enbart som generalskan Zaûmes mor, bror, syster o.s.v.; hon har varit hjältinnan i otaliga roman-historier.
Paris d 17 Juli 1874. 17. heinäkuuta 1874
Epävarma yhteys Lilla Johan Wilhelm Brummer är beskedlig men har förutsättningar att bli en riktig Helsingforssnobb, som Anders Ramsay kommer att sätta stort värde på; Brummer ser också upp till fina, snygga och eleganta män som Waldemar von Frenckell, Lennart von Knorring och Carl Armfelt; Edelfelt ger inte mycket för tal om den "nordiska kraften" eller Finlands "söners dygd"; det är bekvämt att tala om ”det förderfvade Frankrike” och det genomkorrumperade Paris, men Edelfelt tror att det i Helsingfors proportionsvis finns lika mycket eller mer "maskstucken" livsåskådning och idéer som här vid Seinens strand; Alexandra Edelfelt får inte tro att han säger detta med anledning av Brummer, det var snarare ett resonemang han hade med Berndt Lindholm härom kvällen.
Paris d. 29 april 78 29. huhtikuuta 1878
Föregående kväll bjöd unge Waldemar von Frenckell Edelfelt på middag hos Champeaux; Edelfelt måste lämna honom åt sitt öde redan halv 9 då Edelfelt hade rendez vous [träff] med Pietro Krohn; Waldemar är typisk Frenckellsk, snobb, penningdryg och halvelegant; hans dräkt var pretentiöst snobbig och bestod av ljusgrå byxor, gants gris perle [pärlgrå handskar], korallhalsduksnål, allt som inte är riktigt fint.
Paris d. 4 maj 1878 4. toukokuuta 1878
Edelfelt sökte upp Pietro Krohn då alla nyfikna började gå omkring på utställningen; det var omöjligt att få en stol på restaurang; klockan 6 skulle Krohn gå och vila innan balen hos Patrice de Mac Mahon, de andra skulle på middag; av Paris 14 000 fiacrar [droskor] fanns inte ens en att få; då de såg en tom droska ropade Gunnar Berndtson av alla krafter; kusken svarade att han inte åkte till någon annan del av staden än Batignolles; de steg av vid Grand Hôtel där Waldemar von Frenckell fanns.
På kvällen hade Waldemar von Frenckell beställt en vagn; de åkte, eller stod egentligen i en oändling fil av vagnar på boulevarden; Edelfelt hade aldrig kunnat tänka sig en sådan trängsel; arbetarföreningar drog kring gatorna med sina fanor; vagnar hejdades av poliser för att inte köra ihjäl fotgängare; Operan var förtrollande och upplyst med elektriskt ljus, bengaliska eldar, kinesiska papperslyktor, gaslågor i hundratusental; alla hus var illuminerade [upplysta], mest med papperslyktor i fönstren; de åkte längs Seinen, Champs-Elysées, från Madeleine längs boulevarden till Rue Montmartre, längs Rue Lafayette till operan, där de satte sig på ett kafé; kl. halv 3 på natten släcktes gasen och det blev möjligt att komma fram.
Gunnar Berndtson är antagen till Salongen, vilket gläder Edelfelt; han har inte sett Waldemar von Frenckell sedan illuminationsaftonen.
Paris d. 31 Mai 1881. 31. toukokuuta 1881
Jag tycker det måste vara eget för Boït att alla morgnar kl. 8 bege sig af från all denna komfort och lyx för att fara till den enkla ateliern på andra sidan Seine. Förmögenheten må vara fruns, så tycker jag ändå att Boït kunde se mera hemma ut då han är hos sig. – Det är eget att jag ej ett ögonblick känner någonslags blyghet eller tycker mig främmande bland mycket rikt och fint folk; då man är ung (och det är jag ännu, fastän jag passerat linien) gör det en ej det minsta, ty hoppet finnes qvar. Jag konstaterar också med sorg att jag är ofantligt likgiltig för pengar. Lyx, vackra saker o.d. äro visst mycket bra att ha, men jag har lika roligt af dem då de tillhöra andra – skryt hatar jag, hatar och föraktar. Verkligen rika och verkligen förnäma menniskor skryta heller icke. Men les Bourgeois, hela den Frenckellska sorten kunna, trots skrytet ej göra något intryck på mig. Jag har bara roligt åt deras ändlösa bråk och låta sina guldmynt skramla i tid och otid, men känner ej spår af afund, eller ens en aflägsen längtan att vara i deras skor. Hvad som är utmärkt vackert hos Boit, är entréen, trappan och antichambren. Det är en smak och en esprit d'arrangement som är verkligen ovanlig t.o.m. i Paris der ändå dekorationen af rum spelar en så vigtig rôle.
Tisdag 8 nov. 1881 8. marraskuuta 1881
Jag var i går på visit hos fru Linder, som jag träffade på cirkus, likasom Wold. Frenckell. fr. Linder bor förfärligt långt borta på Wassili Ostroff, och var ej hemma.
Paris d. 12 april 82 12. huhtikuuta 1882
Jag skall nu först börja på med ett studieartadt hufvud à la les Cerises för Wold. Franckell – han skall få betala det ganska bra, och jag gör det bara för att komma in i takten litet derefter skall jag komponera, fundera – nog kommer lusten på mig igen, det vet jag – nu redan är jag som en annan menniska – att se litet hvad andra göra, är en mycket vigtig sak.
d. 17 april 82 17. huhtikuuta 1882
Jag har börjat på med ett qvinno hufvud i pelsverk – möjligen gör jag detta åt Woldemar Frenckell, som i många år gått på och pinat mig att utföra en beställning från 1878.
Fragment 30. toukokuuta 1882
Ett hufvud som jag målat och tänker ta 2000 för säljer jag endera åt en Richard, konsthandlare eller åt Wald. Freckell. Dock ville jag göra något litet större åt honom så att Jag kunde ta 3000 derföre.
Petersburg torsdag afton 27. joulukuuta 1883
Det skall bli roligt att träffa Mille och Neiglick här. Woldemar Frenckell kom med tåget, men honom svärmar jag mindre för.
Paris d. 13 febr. 84. 13. helmikuuta 1884
W. Frenckell, den fulländade knodden är här. Han bjöd mig en dag på middag och som jag genast ville svara på artigheten bad jag honom på frukost i ateliern. Emile hedrade sig och vår Tammerfors patron var mycket nöjd. Han beundrade min installation, och gick i sin förtjusning så långt att han tog min den der blå servisen, Mamma vet, för "gammalt ostindiskt" och frågade hvar jag hade fått den. Jag svarade vigtigt att man inte kommer öfver sådant alla dar, men att jag som så länge varit här – hade otaliga "occasions". Han har en ljusblå paletå med blanka knappar, gjord i Hamburg.
Nyårsdagen 1886. 1. tammikuuta 1886
Edelfelt har skickat kvinnohuvud och två brev till Wald. Frenckell, men har inte fått ett ord till svar: föraktligt; struntar i hans 500 franc, men han måste svara om han tar tavlan eller inte.
Odaterat 1. tammikuuta 1886
Waldemar von Frenckell med fru och fröken Dagmar som är förlovad har gjort besök i ateljén; de bjöd på middag och har betalat 300 franc för "Brunett", resten skickar han från Nizza.
von Frenckells var klädda i päls, vilket väckte uppmärksamhet på boulevarderna; de hade köpt en guldstickad kappa åt frun, något som inte passar en sedlig kvinna.
"Sjelf var Wollan sig lik"; Beskrivning av Waldemar von Frenckells klädsel och prål: ringar, kråsnål, hårpomada, "poudre de riz" m.m.; Edelfelt kallar von Frenckell en "kupets" [Купец], en köpman från Petersburg, Moskva, Nizjnij Novgorod.
von Frenckells har rest till Nizza, men kommer tillbaka om några veckor.
Beskrivning av Waldemar von Frenckell.
Paris d. 15 januari 1886 15. tammikuuta 1886
Waldemar von Frenckell bjöd Edelfelt till middagsbjudning; det var ett bronserat "bondgrant" vapen på kortet; Edelfelt är glad över att ha kommit hem för sent för inbjudan.
d. 15 febr 86 15. helmikuuta 1886
Edelfelt skulle tycka att det var förargligt att resan till Nizza blivit uppskjuten, men hörde nu av Standertskiöld, Linder, C. Cronstedt och Frenckell hur kallt där är nu.
Frenckells har kommit tillbaka från Nizza och stämt träff med Edelfelt klockan 19; Edelfelt trodde att det var frågan om middag, men de hade ätit redan; sedan till Edenteatern.
Det är svårt att hitta en passande solfjäder åt Berta Edelfelt; Edelfelt vill inte köpa en med målning, han kan göra bättre målning själv; skickar solfjädern med Frenckells eller Boije så att den kommer fram till Bertas födelsedag.