Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

rysk ambassadsekreterare i Paris, diplomat

Lähteet

d. 10 febr. 84 10. helmikuuta 1884
I går var jag hos Reuterskiölds, träffa de der Mme och Mlle de Beyens, österrikiska ambassadören och unge Giers. Samma prat om visiter, visiter och detta eviga fläng som är "la vie mondaine". Hvad jag är lycklig att ej ha allt detta på min nacke.
Paris fredag d. 22 febr. 84 22. helmikuuta 1884
Balen hos Mme Schidofsky var mycket storartad. der voro bl.a. Marskalkinnan Canrobert och bland mina bekanta Freedericksz, Giers, Reuterskiölds, baron Seebach, baron Fleetwood m.fl.
d. 23 maj 84 23. toukokuuta 1884
Fru Reuterskiöld var just nu här, på den absolut sista seancen – jag målade några fingrar och så förklarade vi båda att det var slut – slut – slut. Ramen har emellertid ej kommit. Den blir ett mästerverk i sin stil, och så blir här, efter min återkomst från London, en liten specialexposition. Giers, Radziwill m.fl. komma för att se mästerverket.
I går afton var jag på middag hos Reuterskiölds – Denna gång var der mycket roligt, rigtigt uppsluppet. Giers, en ryss, Kotzebue en grefve Bondy de hvad det nu var, öfverste Vuillaume (tysk militär attaché m.fl.
Paris d. 27 mars 1887. 27. maaliskuuta 1887
Festen var elegant och vacker som alltid på ryska ambassaden; trappan var full av pudrade betjenter, härolder, löpare, schweizare i galakostym, Edelfelt kände många och var livad hela kvällen; han umgicks med Madame Marschall, greve Lewenhaupt, friherre Fredericks och Madame Adelswärd; hertigen de Maulny med fru, hertigen och hertiginnan de la Rochefoucauld, fursten och furstinnan Radzivill, markisinnan de Gallifet m. fl. var på plats och Edelfelt kunde betrakta dem på nära håll; på festen var också "kineser, turkar, persiska shahens kusin"; friherrinnan Adelswärd gjorde Edelfelt uppmärksam på en "utgammal furstinna Galitzin" som var en verklig uppenbarelse från kejsarinnan Katarina den storas tid; är det inte sant att man måste se detta för att tro det, viskade friherrinnan Adelswärd; stämningen var glad; på plats var också Madame Munkacsy som neg och sade dumma komplimanger och Falkenberg som kanske hade drabbats av otrevliga bölder; Madame Magnin med dotter försökte monopolisera Edelfelts sällskap och ambassadörens fru Madame Fredericks höll en moralpredikan för att Edelfelt enligt henne hade övergivit ryssarna för ”votre prince, qui n’est pas le vôtre”, er prins [prins Eugen] som ändå inte är er, och ambassadssekreteraren Giers, ministerns son, flög nästan i armarna på Edelfelt då de möttes; La Baronne Decazes-Stackelberg läxade vänskapligt upp Edelfelt för att han inte genast kände igen henne; Edelfelt hade verkligen inte känt igen henne, hon bar en mycket urringad klänning och "gudlöst mycket diamanter".