Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk tonsättare

Lähteet

Paris d. 10 Januari 1875. 10. tammikuuta 1875
Madame Jaquinots dotter mademoiselle Marguerite är musikalisk och ger lektioner åt Charles Gounods dotter; Madame Jaquinot är en glad och pratsam fru på omkring 40 år, i och för sig ytlig men inte obildad; familjen är protestantisk och mor och dotter talar franska, engelska och italienska.
Paris d. 20 Januari 1875. 20. tammikuuta 1875
Edelfelt ber om förlåtelse för sina slarviga brev; Romeo och Julia, som Edelfelt såg med Pauline Ahlberg, var förträffligt uppsatt; Madame Caroline Carvalho, är en av Frankrikes bästa sångerskor, men inte aktris; Charles Gounods musik var harmonisk.
Paris d. 12 Maj 1875 12. toukokuuta 1875
Edelfelt föredrar att gå på Théâtre Français framför operan; det mest oförnuftiga i operan är baletten; bland operorna tycker han bäst om Romeo och Julia av Charles Gounod; Faust är också bra.
Paris d. 15 Juli 1875. 15. heinäkuuta 1875
Edelfelt tycker att Filip Forstén sjunger romanser (t.ex. av Felix Mendelsohn och Charles Gounod) bättre än operaarior; 2–3 års studier fordras för att göra honom till en bra operasångare.
Paris d. 29 Aug. 75. 29. elokuuta 1875
Karl Alfred Caveen, Karl Eneberg och Wolffarna har talat om förtjusande fruntimmer på pensionen i Meudon; Edelfelt instämmer efter att ha träffat Mademoiselles Claire och Berthe; i lördags bjöds Edelfelt med på en utfärd till Robinson, ett stycke från Meudon; han har hört talas om Robinson allt sedan kom till Paris, Julian Alden Weir har ofta varit där; det är en liten plats i skogen som man inrättat "à la Robinson Crusoë"; de hamnade ut för en regnskur, när solen på nytt tittade fram stämde de upp i Charles Gounods "Sous les vieux sentiers ombreux, où s'égarent les amoureux" och "les Roses"; Edelfelt tog farväl av den storartade utsikten med Mont Valérien, St Cloud och Paris i bakgrunden då de återvände på häst och åsnor.
Paris, thorsdag d. 23 nov. 1876. 23. marraskuuta 1876
I ateljén är le dernier nouveau [den senaste nykomlingen] en son till Charles Gounod.
Paris onsdag d 7 mars 77. 7. maaliskuuta 1877
Rafael Hertzberg övertalade i förrgår Edelfelt med på Opera Comique; Haydée var tråkig och gammalmodig, Daniel Auber överträffade sig själv i "la musique bourgeoise" [borgerlig musik]; libretton av Eugène Scribe var inte mycket bättre; bra är en enda melodi i andra akten där Haydée sjunger en visa om havet och Venedig;Jeannettes bröllop, som gavs samma kväll, är fin och melodiös; Edelfelt har ännu inte hört Victor Massets Paul och Virginie, den lär påminna om Charles Gounods Romeo och Julia.
Paris d. 15 April 77. 15. huhtikuuta 1877
Charles Gounods nya opera är inte lika bra som Faust, men bland det bästa han har skrivit; ämnet är taget från Alfred de Vignys roman och handlar om Ludvig XIII:s gunstling markis de Cinq-Mars och hans kärlek till prinsessan Marie de Gonzagues och hans stämplingar mot Richelieu, samt slutligen hans avrättning; en riktigt utmärkt scen är då Marion Delorme blir fördriven från Paris av Richelieu och kommer till St Germain och beklagar sig för adelsherrarna, som svär hämd; herrarnas visa är riktigt ypperlig; orkestern återger 1600-talstidsandan förträffligt; i idyllen är Gounod mästerlig, men saknar dramatisk kraft.
Den senaste veckan har Edelfelt fört ett riktigt sviss-liv [festliv]; på söndagen efter besöket i Versailles var det Nyländsk årsfest; på måndag bjöd Jean Gounod honom på sin fars nya mässa i Notre Dame; på tisdag bjöd Gounod honom och Gunnar Berndtson på tredje föreställningen av sin fars nya opera Cinq-mars; på onsdag åt han en fin middag med Monsieur Gustave Roy; på torsdag var han bjuden på frukost hos herrskapet Bourgain; på fredag middag hos Gueldrys, samma kväll bjöd Gustave Bourgain honom på theatre de Chateau D’eau; på lördag var det middag hos Madame Jacquinot.
Mässan i Notre Dame var högtidlig; Jean Gounod som satt bredvid kunde varje not utantill; han beundrar mycket sin far; "gubben" Charles Gounod anförde själv mässan; i synnerhet passagen vid nattvarden och den efterföljande O Guds lamm (Agnus Dei) hade en mycket gripande effekt.
Jean Gounod har fattat vänskap för Edelfelt sedan han sett porträttet av Robert Stigell och några andra teckningar; han är en hygglig och väluppfostrad ungdom, som har ärvt faderns veka lynne; han är stor konstentusiast, spelar piano och violin men vill inte bli jämförd med fadern och har därför valt måleriet; han har just börjat så det är svårt att säga om det blir något av honom.
d. 2 februari 2. helmikuuta 1881
M. Hubert, redacteur för Monde Illustré har vändt sig till Bastien och mig för att vi skulle teckna några porträtt efter naturen till hans tidning. Han begärde af mig Gounod och Croizette.
Emellertid skall det bli ganska intressant att göra Mlle Croizettes bekantskap likasom Gounods. Ännu har det varit fråga om Dumas; Mlle Barettas och Bartets porträtter, får se huru det går.
Onsdag d 16. febr. 1881 16. helmikuuta 1881
Den teckning jag gjort för Monde illustrée anses bra. Jag skall, när jag får tid teckna Ch. Gounod, också en intressant bekantskap – en idealist som få, litet halftokig, oredig, känslig, men en stor talang, det får man väl erkänna. Han lär ha en väldig orgel hemma hos sig och detta är hans älsklings instrument.
Odaterat [4 mars 1881] 4. maaliskuuta 1881
I morgon går jag troligen till Gounod för att utbe mig en eller två séancer.
Paris fredag d. 12 mars 81. 12. maaliskuuta 1881
och jag har tills i öfvermorgon lofvat ett porträtt af Gounod. Mamma ser således att jag får använda hvar minut.
Paris d 16 mars 1881 16. maaliskuuta 1881
Om söndag, då jag slipper af med taflorna, blir jag som en annan menniska. Då jag nu dessutom om aftnarne tecknat ett porträtt af Gounod, har jag lefvat i sträng sysselsättning och ej haft tid till korrespondans eller annat, derföre får mamma äfven osammanhängande och telegrafiska bref. Och nu farväl för denna gång – Jag är mycket nyfiken att få bref ang. sinnesstämningen i Finland och likaså att få underrättelser från Etters i P.burg. Tusen helsningar till flickorna från Atte
Petersburg annandag jul 1881 26. joulukuuta 1881
I går voro vi på den der omtalade konserten hos Sembrick – Makalöst sjöng hon några af Rubinsteins saker, han sjelf accompagneradt, det gick verkligen bra. R. spelade med Auer och ensam – och den berömda tyskan Barkany deklamerade först en lång tragisk dikt om en målare – ett dumt tyskeri, öfverdrifvet framsagdt – men sedan några små naiva poem, hvilka hon tolkade alldeles förtjusande väl. Det hela var arrangeradt som en privat-soirée, Sembrick tog emot alla, uppmanade att gå till buffetten, som var mycket välförsedd och hon betedde sig som "la maîtresse de la maison. Förskräckligt mycket judar voro der – hennes egen man f.d. organist i Synagogan – en otäck israelit. Fröken Manzey hade sin nya klädning som satt ypperligt – var litet uppfiffad i hufvudet, af Lucien, l'artiste en cheveux", och var med ett ord en bland de vackraste flickorna. Kitty D. åt och drack och mådde godt, Lize O. krånglig och kokett. Brummer, Levaschoff m.fl. chevaliergardister, många genraler, furstinnor o.d. – En liten furst Urusoff, högst obetydlig, slog för fröken Sophie, men utan synnerlig framgång. Jublet var allmänt – också var konserten lyckad. Masini och Sembrick sjöngo den makalösa duetten från Gounods Rom. et Jultta, ovanligt bra.
Gatschina d. 5 februari 1882 5. helmikuuta 1882
I lördags reste jag in – var på aftonen bjuden af Manzeys på Romeo och Julia af Gounod. Sembrich var utmärkt. Jag har en chertendre för R. o. J. som dock ej slog an på fru Etter och Manzeys så som jag hade väntat.
Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12. helmikuuta 1882
Till Ehrnrooths gick jag på lördag morgon. Casimir mötte mig med underrättelsen att betjenten insjuknat i tyfus, och såg högst bekymrad ut – hvilket också haft följder – hvarom mera längre fram. – Damerna hade just gått in för att klä sig, och som jag ej ätit frukost, höll Casimir mig sällskap vid en biffstek med lök, smörgåsbord o.d. – Och så kom skön Annna och Mamma Mimmi. Skön Anna såg betydligt medfaren ut, följder af nattvak och oregelbundet lif i den stora staden. Det är då en märkvärdig flicka att ej säga just annat än ”aj, jess” eller ”aj, så herrligt” eller ”att han int litet skäms”. För resten hade de hört Sembrich i Romeo och Julia – Casimir tyckte att Gounods R o. J. ej var så bra som Rossinis (sic) – musikaliskt folk. De ville nu först gå till Isakskyrkan sedan till Utställningen vid Stora Morskoi, men jag bad dem först komma till Ermitaget, efter de ändå skulle dit, samt ställde mig till deras disposition. Jag var artig och språksam. Först gingo vi till Isaaksk. ”Aj jess ändå” hvad den sången var vacker” och så till Ermitaget. Casimir var en ypperlig guide, kände allt och förklarade, ofta med tydlig mening att genom sin lärdom förbluffa mig. – Men också i det fallet är jag nog mycket verserad nu redan för att låta förbluffa mig så lätt. C. var galant, men icke annat. Då och då tog han Mimmi à part för att berätta någon pikant anekdot ”Voj, voj den Cassimir”. Som jag uppsnappade några ord af hvarje, och olyckligtvis känner till de flesta i den stilen, kan jag påstå att de lutade åt allt det grofva som luktar rofva. – Härefter gingo vi till Gregarovitshs utställning der mina taflor togo sig rätt bra ut. – I allmänhet är det rätt svårt att visa målningar åt menniskor som ej det ringaste begripa sig derpå, men i bland blir det verkligen mycket mödosamt. Hos G. var det endast några ohyggliga crôuter som frunt. fäste sig vid. – Anna var förvånad öfver rikedomen i Eremitaget – de magnifika rummen, borden, smyckena allt det der som ju verkligen är magnifikt. Helene hade bedt dem se på Aiwasoffsky – (Verldens skapelse) och vi sågo och beundrade – Jag vågar ej säga hvad jag tycker – att Aivasoffkys måleri är en grym smörja, utan går på och himlar mig också.
Odaterat 1. tammikuuta 1884
I går gick Gounods Sapho, hans första opera – men den lär vara tråkig.
Paris d. 7 maj 85 7. toukokuuta 1885
Tänk att höra Gounod accompangnera Christina Nilsson och Gounods syster.
Christina Nilsson sjungit "Ave Maria" storartat; "gubben Gounod" var förtjust.
Edelfelt ser fram emot konserten följande dag: Gounod spelar orgel och dirigerar körerna, Christina Nilsson sjunger, Judic uppträder.
Paris d 10 maj 85 10. toukokuuta 1885
Christina Nilssons konsert var "utmärkt"; hon sjöng "Inflammatus" av Rossini, Brages serenad.
Christina Nilsson fick 20 blomsterbuketter; Gounod kysste hennes hand.
Konserten med Christina Nilsson och Gounod inbringade 60000 franc för de blinda, den stora salen i Palais de Trocadéro var fullsatt.
Paris d. 17 april 86 17. huhtikuuta 1886
Mademoiselle Membrée är bortskämd; hon har vuxit upp bland konstnärer: Gérôme, Henri Monnier, Gounod.
Fredag d. 14 Jan 1887 14. tammikuuta 1887
Edelfelt gick på lördag tillsammans med Chambure till Opéra Comique för att se "Romeo och Julia"; Edelfelt tycker om Gounods "Romeo och Julia".
Paris, onsdag 8 januari 1890 8. tammikuuta 1890
Då någon gick åt Gounod sade Grieg att Gounod fyllt sin plats väl, men att han inte är Griegs ideal; det gladde Edelfelt att Grieg inte tycker om Massenet.
Paris 15 [med blyerts 16] maj 1890 16. toukokuuta 1890
Vernissagefrukosten var "ytterst livad": Gounod höll tal, Carolus Duran höll tal och grät; Meissonier och hans fru ville sitta med Edelfelt och Ellan, men de hade redan tidigare talat med Thaulows och Harrison om att sitta tillsammans.
Söndag 1sta Advent 2 december 1900 2. joulukuuta 1900
Der finnes ju vackra saker, duetter i Romeo och Julia och deras: Non, ce n'est pas le jour / Ce n'est pas l'alouette! / C'est le doux rossignol / messager de l'amour, som går igenom en hel akt är förtjusande. Jag mins när jag första gången hörde den med Pauline Ahlberg, stackaren, bjuden af henne – huru hon underströk hvarje, ord i texten. (Ackté sjunger hela rolen litet för tragiskt tycker jag – ty hon är tragédienne det såg jag i Alceste af Gluck – icke naivt barnsligt. Mme Carvalho, som för resten var en af de bästa sångerskor jag hört och som funnits, kunde, trots sin väldiga volym, få fram mera af detta omedvetna och unga. Men fr. Ackté kan, i tragiska scener, der hon verkligen spelar med med lif och själ, väcka rigtigt medlidande – så ung och så olycklig, tänker man! – Bertha såg henne ju i Tannhäuser der hon var utmärkt. – Men körerna i Romeo och Julia äro bra ytliga ändå, och så boulevard-franska – Nåja, något djupt snille var ju Gounod icke. Jag hade sist varit på Operan med hela utställningsbundten – japaner, negrer, ryssar, tyskar och skandinaver, och operasalen föreföll nu så underligt kråkvinkelparisisk med ansigten som man sett här i åratal.