Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk konsthandlare, grundare av firman Goupil & Cie, svärfar till Jean-Léon Gérôme

Lähteet

Paris d. 5 September 1874. 5. syyskuuta 1874
I Adolphe Goupils butik visas endast en tavla i varje skyltfönster; Goupil är världens första konsthandlarmiljonär och svärfar till Jean-Léon Gérôme; konstbutiker finns längs rue Lafitte, Notre dame de Lorette, le Pelletier och lite överallt.
Paris d. 5 Januari 1877. fortsatt d. 7de 5. tammikuuta 1877
Maxime Faivre har blivit en av de bästa i ateljén; Adolphe Goupil har köpt hans tavla "Gérôme i sin ateljé" för 1000 francs och kommer troligen att publicera den i planschverket "Salon" som Goupil årligen ger ut.
Paris d. 10 Januari 1877. 10. tammikuuta 1877
Edelfelt dansade kotiljong med en ung dam som han blev presenterad för; hon föreföll ovanligt hygglig och anspråkslös, trots att hon lär vara stormrik; Edelfelt uttalade sig tvärsäkert då de talade om Richard Wagner; det visade sig att hon varit på alla uppträdanden och repetitioner [på Wagner-festivalen] i Bayreuth, samt att hon kände Wagner personligen; de talade också om ryska konstnärer; Edelfelt förde in samtalet på en ung rysk målare som varit utställd hos Adolphe Goupil, det visade sig att hon köpt tavlan i fråga; efter dansen bjöds de på supé, som vanligt var det mest sötsaker; Edelfelt kom hem först kl. 3 på morgonen.
Paris d. 28 Januari 77. 28. tammikuuta 1877
Edelfelt ångrar bittert att han inte följt Jules Bastien-Lepages råd om att göra många utförda goda teckningar förrän man börjar måla; Jean-Léon Gérôme säger också att man skall ha tavlan fullkomligt färdig i sitt huvud innan man börjar måla; Bastien-Lepage har gjort några alldeles förtjusande teckningar till sin tavla Orfeus; hans porträtt av den engelska damen ger honom ett kolossalt arbete; han anser sig behöva en hel månad för att göra klänningen som är i 1600-talssnitt (Elisabeths tid); hans bidrag till Romarpriset i år ansågs som det bäst målade som man sett i École des Beaux Arts, men ämnet (Priamus vid Akilles fötter) var inte väl återgivet, vilket gjorde att han inte fick priset; tänk att Bastien med sådan talang och framgång ändå är i penningnöd; Adolphe Goupil har velat köpa hans lilla kommuniant [konfirmand] för 3 000 francs, men han vill inte sälja den under 6 000 francs.
den 3 maj 1877 3. toukokuuta 1877
Det kan glädje Alexandra Edelfelt att veta att tre firmor anhållit om ensamrätt att publicera fotografi och gravyr av Edelfelts tavla; 1. Goupil & Cie skulle införa reproduktioner av de främsta arbetena i "le Salon de 1877" och Edelfelt svarade genast jakande; Adolphe Goupil har filialer i London, Berlin, Haag och New York; 2. fotograffirman Ferrier & Lecadre; 3. Nordstedt & söner i Stockholm meddelade genom doktor Albert Laurin att de ville ha tavlan i träsnitt i Nordiska målars tavlor; de får göra upp om saken med Goupil.
Paris d. 7 maj 1877 7. toukokuuta 1877
Fotografen Adolphe Braun vill fotografera Edelfelts tavla och lovar 10% av försäljningen, vilket Adolphe Goupil inte gör; Edelfelt ska gå till Goupil och fråga om hans villkor.
Paris d. 18 maj 1877. 18. toukokuuta 1877
Adolphe Goupil har inte fått fotografierna färdiga; Edelfelt kan inte skriva till Johan Friedrich Hackman innan han kan visa honom en avbildning.
Albert Laurin och Edelfelt gick först till en trägravör, Regnier, för att se om Edelfelt ville ha sin tavla skuren av honom; Regnier har tidigare arbetat för Nordstedt & Söner; Laurin försäkrade att Adolphe Goupil inte kunde misstycka att tavlan publicerades i Sverige då det inte existerar något fördrag om artistisk äganderätt mellan Frankrike och Sverige; Laurin menade att Edelfelt inte skulle fråga lov av Goupil för att få verket publicerad i "Nordiska målares tavlor”.
Edelfelt gick därefter till det 18-åriga underbarnet i Jean-Léon Gérômes ateljé, Moreno y Carbonari; han tecknar inte bra men har en förmåga att åstadkomma småbilder à la Marià Fortuny; han säljer allt han gör åt Adolphe Goupil.
Paris 2 Juni 77 2. kesäkuuta 1877
Adolphe Goupils fotografier torde bli färdiga i dessa dagar.
Paris s. 13 juni. 13. kesäkuuta 1877
Edelfelt har varit hos Adolph Goupil som ännu inte har fotografierna färdiga; Edelfelt får 6 stora fotografier.
Paris d. 16 Juni 77 16. kesäkuuta 1877
Äntligen har Edelfelt fått ett första fotografi från Adolph Goupil; han sänder det till Alexandra Edelfelt och ber henne sända det vidare till Johan Friedrich Hackman i Wiborg; för att Hackman inte skall behålla fotografiet skriver Edelfelt i kanten att det tillhör Mamma.
d. 23 Juni 1877 23. kesäkuuta 1877
Edelfelt ska gå till Adolphe Goupil och fråga om inte de övriga fotografierna äntligen är färdiga; han vill skicka ett fotografi till Pietro Krohn och ett till doktor Albert Laurin.
Paris, d 30 Juni 77. 30. kesäkuuta 1877
En Monsieur Ludovic Bachet som ger ut Adolphe Goupils fotografisamling i ett populärt arbete, Musée pour tous [Museum för alla], kom upp till Edelfelt och begärde en handteckning eller skiss, samt hans autograf; det skall reproduceras heliotypiskt och utkommer följande vecka; Edelfelt visade honom sin skissbok med skisser av Anni och Butti (Berta) Edelfelt, samt Tajta (Fredrika Snygg), som kan komma att förevigas i tusentals exemplar.
Paris d. 29 maj 1878 29. toukokuuta 1878
Edelfelts tavla får lovord av svenskar och finnar; på plats finns flera "skrivklådiga" personer, Lorentz Dietrichsen, Doktor Mauritz Rubinson, Jacob Ahrenberg och Gustaf Philip Armfelt, vilket gör att man snart där hemma troligen får läsa om mästerverket i tidningarna; mycket folk samlas framför tavlan, det är troligen det egendomliga ämnet som drar massornas uppmärksamhet; konstfotografen Braun har ansökt om publikationsrätten, medan Adolphe Goupil ännu inte hört av sig.
Paris d 4 Juni 1878. 4. kesäkuuta 1878
Det samlas fortfarande folk kring Carl IX på Salongen, men tidningarna har inte nämnt den med ett ord; Albert Aublet har sålt sin tavla Hertigen av Guises mord för 10 000 francs; Pascale Dagnan har sålt sin Manon Lescaut åt Adolphe Goupil för 5 000 francs.
Paris d. 1 Juli 1878 1. heinäkuuta 1878
Två herrar som presenterade sig som Goupils andra jag och en företrädare för huset Goupil & Co i New York besökte Edelfelt; de beställde en liten tavla (ungefär fjärdedelen av Blanca) med två figurer efter en croquis (en landsknekt och flicka) för 100 francs att göras i höst; de tog spanskan för 500 francs utan ram; om dessa första tavlor behagar kan Edelfelt få en ständig försäljning av småtavlor hos honom; följande dag kommer modellen och Edelfelt skall retouchera händerna på spanskan; kanske hade det varit noblare att ge tavlan åt Carl Mannerheim.
Paris lördag d. 10 mai -79. 10. toukokuuta 1879
Colarossi beklagade att Edelfelt inte befann sig på samma nivå fyra år tidigare, i så fall skulle han vara rik vid det här laget; då såldes tavlor som på heta stenar och Adolphe Goupil och Gustave Jacquet gjorde sina fortuner [förmögenheter]; nu är det en eländig tid för konsten.
Paris d 9 Dec. 1879 9. joulukuuta 1879
Hos madame Jacquinot finns några svenskor, bland dem gotländskan fröken Anna Gardell, som känner faster Hermanine Edelfelt och herrskapet Geete (avlägsna släktingar som Edelfelt besökt i Stockholm); hon målar akvarell och är inte så våpig som de andra målarinnorna; hon har redan gjort bekantskap med Ernest Meissonier och Louis Leloir, samt fått beställningar av Adolphe Goupil; Edelfelt skall före henne till Walter Runeberg följande lördag.
Paris d. 11 maj 1880 11. toukokuuta 1880
Edelfelt är orolig och förargad över "les Cerises" utställning i Petersburg; de nötena svarar inte, fastän Edelfelt skrivit tre brev till Schöne; om tavlan kommer, anländer den så sent att Adolphe Goupil och andra vänder blickarna mot årets tavlor än mot det som väckte uppseende på Salongen föregående år; Edelfelt gjorde Carl Mannerheim en tjänst då han gick med på att ta tillbaka tavlan, men Edelfelt har haft mera förargelse än nytta och fördel av denna "briljanta affär".
Paris d. 18 maj 1880. 18. toukokuuta 1880
Tavelhandeln går inte med fart i år; Pascal Dagnan har en av Salongens bästa saker, men bara fått 8 000 francs; visserligen har Adolphe Goupil sålt den för det dubbla; konsthandlarna tar vanligen hundra procent.
d. 2 Juli 1880 2. heinäkuuta 1880
"Les Cerises" är nu hos Adolphe Goupil; Edelfelt har inte fått svar på om denne tar tavlan till 3 000 francs; det är det pris som genom Carl Mannerheims förvållande tavlan kostat Edelfelt.
Paris d 7 Juli 1880 7. heinäkuuta 1880
Adolphe Goupil har inte svarat om les Cerises; Edelfelt måste ha den såld för att kunna resa hem och betala hyran på 600 francs.
Paris d. 10 Juli 1880 10. heinäkuuta 1880
Les Cerises har inte blivit såld och Edelfelt får inte de 3 000 francs som han räknade med; han är arg för att han är i klistret bara för att han ville hjälpa Carl Mannerheim; Adolphe Goupil vill inte köpa något under lågsäsongen, men åtar sig tavlan i kommission.
Alexandra Edelfelt ska inte vara ledsen på Edelfelt; han vill inte vara någon annanstans än hos familjen; han ber om förlåtelse att han inte frankerade det senaste brev; han hade just fått avslaget från Adolphe Goupil och förlorade jämvikten för ett ögonblick.
Paris onsdag afton 3 nov. 1880 3. marraskuuta 1880
I Ecole des Beaux Arts fick Edelfelt tillfälle att visa dem både Paul Dubois och Jean Paul Laurens, den senare kom fram och pratade; Edelfelt hade fru Alexandra Manzey att köpa Henri Chapus Jeanne d'Arc i brons åt sin man; hos Adolphe Goupil valde han ut gravyrer åt fröken till hennes salong; Goupils gérant [föreståndare] lämnade på köpet ett fotografi av Blanca som "souvenir de M. Edelfelt" [som minne av herr Edelfelt].
Paris d 29 Maj 2dra dag Pingst 1882 29. toukokuuta 1882
Jag har haft ett högst tråkigt trassel med editeuren för l'Art som nu, sedan han narrat mig att öfverge Goupil för det att denna begärt uteslutande reproduktionsrätt, vill ha precis samma previlegium. Jag bad honom naturligt vis dra dit pepparn vexer.
Paris d. 9 dec. 1882 9. joulukuuta 1882
Strax efteråt kom gamla gubben Goupil, 75 år – som frågade om jag ej ville sälja min tafla – men den är ju väl placerad redan. Tajta såg han på, men sade att hon ej var för "le public qui achète” – "Mais nous ferons des affaires ensemble n'est-ce pas? Får jag nu goda idéer under vintern, och tid och frid och lugn och rigtig arbetslust, så kommer det nog att gå
Paris d 20 mars 83 20. maaliskuuta 1883
Goupil har varit här just nu. Jag funderar på att få honom att exponera min tafla i sin vitrin – der kommer den att bli sedd lika mycket som om den vore på Salongen.
Han beklagade sig öfver de dåliga tiderna, framkallade af det politiska läget, affärs krisen och anarkisterna. Också lära mycket få utländingar vara i Paris, jemförelsevis. Amerikanska kongressen har dessutom nu satt hög tull på konstverk, som komma från Europa, så att den amerikanska marknaden icke blir så fördelaktig för herrar konsthandlare som den hittils varit.
Paris, måndag d. 4 februari 84 4. helmikuuta 1884
Alla målare beklaga sig – det lär inte sedan kriget ha varit en så dålig tid för tafvelhandeln. Goupil har sedan tre veckor ej sålt det minsta.
Paris d. 31 Mars 84 31. maaliskuuta 1884
Jag skall i alla fall försöka att utställa hos Goupil eller någon annan, de två senaste pastellerna, jag gjort. Jag tror nemligen, att de bevisa ett stort framsteg. Jag liksom tycker på mig, att jag ser en massa ting klarare och bättre nu. Gud låte mig verkligen vara "en progrès". Jag skall i alla fall försöka att utställa hos Goupil eller någon annan, de två senaste pastellerna, jag gjort. Jag tror nemligen, att de bevisa ett stort framsteg. Jag liksom tycker på mig, att jag ser en massa ting klarare och bättre nu. Gud låte mig verkligen vara "en progrès".
torsdag 1sta maj 84 1. toukokuuta 1884
Det har aldrig varit så dåligt med tafvelhandeln som nu. Courtois och Dagnan ha sitt kontrakt med Goupil som gör dem oberoende, men då man ej har något sådant får man ta hvad man får.
Paris onsdag d. 25 1. tammikuuta 1885
Goupils konsthandel har övertagits av Boussod, som har gjort visit och hoppas att Edelfelt och han ska ha goda relationer, "des relations suivies"; han beställt verk med samma modell som "Parisiska".
Odaterat 1. tammikuuta 1886
Epävarma yhteys Goupil har börjat backa om en liten tavla som han har beställt; Edelfelt hoppas få den såld till någon annan.
Paris 10 februari 86 10. helmikuuta 1886
Epävarma yhteys "Sittande svartklädd dam", som var målad för Goupil köptes av Antell för 1500 mk; Edelfelt är glad att den inte försvann i obekanta öden som så många andra.
Paris d. 1 februari 1887 1. helmikuuta 1887
Tackar för en växel som Alexandra Edelfelt har sänt; Edelfelt kan få pengar för "Skeppsbyggare" och han sålde "Dam som skriver brev" åt Goupil för 1500 franc; skickar således tillbaka beloppet om några dagar; Edelfelt konstaterar att det är dumt att bankirerna förtjänar på dessa försändelser .
Edelfelt började för åtta dagar sedan arbeta med en "en liten tafla", "Dam som skriver brev", för ett lotteri som Turquet står i spetsen för; Edelfelt bestämde sig ändå för att ställa ut tavlan på Mirlitons, eftersom den blev lyckad; tavlan köptes sedan av Boussod, som är Goupils efterträdare, för 1500 franc; i dag ville Bulla köpa den för 1800 franc; också Courtois har velat köpa tavlan.