Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

kung av Sverige

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Gustav III
Norrtelge d. 14 Juli 1871. 14. heinäkuuta 1871
Edelfelt har gått omkring i staden med Reinhold Fabritius: slottet var vackrare än han kunnat tro, Riddarholmskyrkan var inte så storartad som han hade väntat; bland statyerna tyckte han mest om statyn av Gustav III, de andra var något konventionella, med undantag för Carl XII; Johan Peter Molins bältespännare [staty] tyckte han mycket om.
Fragment 1. tammikuuta 1872
Porträtten från Gustaf III:s tid har "levnadslustiga" miner, medan de från från Carl XI:s och Carl XII:s tid ser föraragade ut.
Fragment, Forts d. 20. 1. syyskuuta 1872
På Gripsholm har Edelfelt tilldelats ett adjutantsovrum i kavaljersflygen, avsedd för Gustaf III:s hovfolk; det syns troligen inte på de Billmarkska teckningarna som de hade av Gripsholm på Kiala.
Edelfelt målar i rådsalen, där medlemmarna av Carl XI:s riksråd blickar ned från väggen; i rummet bredvid finns porträtt i naturlig storlek av regenter samtida med Gustaf III, av dessa är Maria Theresia, Ludvig XV och Stanislaus av Polen mästerliga; Edelfelt har blivit betagen i ett porträtt av "okändt fruntimmer" av Van Dyk; han skulle vilja kopiera porträttet av Ebba Brahe; C.J. Adlercreutz porträtt är en kopia av Carl Fredric Breda, efter vilken litografin på Kiala är gjord; porträttet blir ungefär lika stort som porträttet av Wallgren och Edelfelt kan därför inte göra det så stort som morbror Gustaf Brandt önskar; Borgåborna skall i varje fall falla i stum förundran över den grannlåt och de ordnar han skall brodera generalens kläder med.
Gripsholm d. 23 Sept 72. 23. syyskuuta 1872
Edelfelt kan inte se sig mätt på vissa konterfejer [porträtt] på Gripsholm, bl.a. amiral Fredrik Chapman och baron Erik Stael från Gustaf III:s tid; med konsten förhåller det sig på samma sätt som med poesin, den går inte framåt med åren utan håller sig lika till sitt väsen, även om smak och tidsandan trycker "sin egendomliga stämpel"; inget i samtiden kan överträffa Davids psalmer eller Homeros, Phidias marmorstatyer och tavlorna av renässansens mästare.
Paris d. 22 febr -78 22. helmikuuta 1878
Gustaf Cederström är en äkta svensk, godhjärtad, chauvinist, lite skrodör och högdragen vid första ögonkastet; han beundrar Sveriges Wasa-tid och tycker att "lilla Bernadotte" är något ynklig mot Carlar och Gustaver, vilket Edelfelt håller med om; Cederström har de svenska soldaterna som arbetar vid utställningen att stå modell för sig.
d. 28 Mars 1879. 28. maaliskuuta 1879
På sommaren vill Edelfelt försöka med Gustav III och Carl Michael Bellman; det borde vara mera i Edelfelts skaplynne, om man får tro vad folk säger.
Paris d 20 april 79. 20. huhtikuuta 1879
Nästa år skall han komma med Gustaf III och något annat till Salongen, och vara bättre förberedd.
Sthlm d. 14 Juli 1879 14. heinäkuuta 1879
Följande dag skall Edelfelt till biblioteket för att se på porträtt från Gustaf III:s tid; han känner Harald Wieselgren som jobbar där.
Stockholm d. 25 oktober 79 25. lokakuuta 1879
På kvällen spelade Adelaide Ristori; Fredrik Vult von Steyern hade fått biljetter bara till teatervinden; de talade med Frans Hedberg och fick i stället stå i kulisserna; det var vid den tredje kulissen där Gustaf III blev sårad; Edelfelt funderade genast ut en tavla.
Paris, måndag d. 12 april 1880. 12. huhtikuuta 1880
Vädret har varit så kallt och regningt att Edelfelt inte kunnat tänka på att resa till landet för att måla Gustaf III.
Paris fredag d. 12 mars 81. 12. maaliskuuta 1881
Anna Ehrnrooth som kung Gustaf III! Eget att hon gick in på att uppträda i travesti inför hela helsingforspublik, och till häst ännu dertill. Får se huru det går med henne och hennes Knorring. Om hon hade andra tänder skulle jag kanske blifvit förtjust i henne.
Paris d 16 mars 1881 16. maaliskuuta 1881
Tänk ändå på i hvilken upprörd tid vi lefva. Hvad voro Gustaf III mord och franska revolutionen mot nihilisterna och kommunen hvad gräslighet beträffar.
Madrid d. 12 maj 1881 12. toukokuuta 1881
Häromdagen reste jag, mindre af lust än för att uppfylla min resenärspligt, till Escorial. Det är en hel dag som förloras med detta nöje. Om jag genom allt hvad jag läst gjort mig ett dystert och tråkigt intryck af Escorial på förhand, så öfverträffades detta ännu af verkligheten. Då man sett Escorial, denna fula enorma, enorma granitmassa, hälften kloster hälften cellfängelse, beläget i den ensligaste, vildaste, kalaste bergstrakt på jorden, Inser man genast att Filip II var otillräknelig och förlåter honom på grund af denna hans blödsinthet många hans bedrifter. Ej under om han då och då behöfde sådana små förströelser som kättarbål o.d. Hans rum eller cell står ännu i sitt gamla skick – Gud skall veta att Konungen öfver "två verldar" icke bestod sig mycken lyx. Messor, messor, kättarbål det var hans smak, och hvar och en har sin. Jag kom att tänka på här, i Escorial, att bland de många osympathiska kungaländer som finnas, den spanska efter Carl V är den mest osympathiska. Bigotta, grymma eller idiotiska. Här i Escorial får man öfver sig en känsla af hat, rigtigt hat till absolutism och obskurantism, ty ingenting af det briljanta som försonar oss t.ex. med Napoleons, Ludvig XIVs och Gustaf IIIs egenmägtighet, är här till finnandes.
Paris 15 februari 83 15. helmikuuta 1883
Vi ha ett bråk med fru Reuterskiölds kostym som icke på flere dagar ännu blir färdig. Hon är ytterst intresserad af målningen, gör sina reflexioner om hvarje rörelse på ett finger eller ett veck i kjolen. Fru R. se det är en lifvande typ (till det yttre, N.B.) från Gustaf IIIs tidehvarf. Fraiche, litet bonflicka i dragen, men med mycken chic. Hon hade bättre än det Cedercreutz'ska hufvudet, gjordt "de chic" kunnat kallas för hundra år sedan.
Tisdag morgon 1. tammikuuta 1884
Jag har just nu gjort en skizz af Bellman och Gust. III. – så der – mera dabbig, men det blir väl bättre. Nu blir frågan om jag alls kan sysselsätta mig med detta nu.
Paris d. 6 februari 84 6. helmikuuta 1884
Sällskapet hade emellertid gått ned till Valters atelier, ditbjudet på bålar af Valter. Der blef det ett talande, skålande och sjungande. Fritz Arlberg var der bl.a. Björnson höll ett tal för min tafla som han sett samma dag. "Den ær ikke blaseret der sætter saadan en Kraft in" – Ville Vallgren blef rörd – han hade också sett taflan – och höll ett annat tal till mig – icke så galet, ty öfvertygelsen lyste ur hvarje ord – och förklarade att någonting så nordiskt, så rigtigt nordiskt hade han aldrig sitt i Paris. – Mamma ser att jag blef firad. – Lie talade mycket om Mamma, Björnson kom ofta och skålade "för din Mor". "Jeg kan ikke glömme hende, der laa saaden et genialt og dejligt skimmer over hende." Mamma kan tänka sig hur glad jag var. – Så talte jag för Bellman och Sergel – ett tal som Björnson afbröt med opposition mot hvad jag sade om tiden, om Gustaf III – afbrott som nedtystades af hurrarop från svenskarnes sida, men allt förlopp dock i största sämja. Stämningen var ytterst lifvad. – Kl. 3 på morgonen reste Hagborg Larson och hans fru och jag till Hallarne och superade hos Baratt, och först kl. 5 kom jag hem. Det var en i allo lyckad afton. Lie höll ett tal för Finland som var rigtigt bra.
Paris d. 13 febr. 84. 13. helmikuuta 1884
Annars börjar jag göra teckningar till Gustaf III, Aino o.d. – stora teckningar vill jag göra. Skicka Kalevala Collans öfversättning, så är Mamma snäll. Jag vill kasta mig in i denna fantastiska vilda, trolldomspoesi – kanske kan jag få många idéer derifrån
Paris d. 31 Mars 84 31. maaliskuuta 1884
Gustaf III skall nog bli bra – men kommer att kosta mycket arbete. Jag vill försöka att göra figurerna färdiga här, så att jag kan fortsätta med landskapet hemma på Haiko.
Stockholm, tisdag d. 24 mars 85 24. maaliskuuta 1885
Har köpt gravyr efter Paschs porträtt av Gustaf III åt Berta Edelfelt; gravyren kan bli bra med likadan list som Standertskiölds gravyrer; kommer den inte fram: reklamera hos Mattsons möbelhandel.
Paris lördag 18 april 85 18. huhtikuuta 1885
Tackar för Berta Edelfelts brev; roligt att porträttet av Gustav III har kommit fram.
Paris, söndag d. 7 juni 1885 fortsatt 8 juni 7. kesäkuuta 1885
Epävarma yhteys Har köpt 1700-talsgravyrer åt Berta Edelfelt; har fått tag i ett litet porträtt av "salig kungen" [Gustaf III ?]; köpte också Ludvig XVI:s testamente och porträtt, några scener från revolutionen.
Mellan Leipzigs slätter och Lützens kullar måndag d. 29 nov. 1886 29. marraskuuta 1886
De talade om finska kriget; "det gamla Sverige" och Gustaf III hos Snoilsky.
Snoilsky har inte glömt Berta Edelfelts beundran för "salig kungen"; han har tillägnat henne ett separattryck av fru Lenngren.
Paris d. 9 februari 87 9. helmikuuta 1887
Edelfelt har köpt två för hand kolorerade gravyrer av Martin hos en gravyrhandlare; den ena föreställer Gustaf Adolfs torg 1780, den andra Stockholm från Mälaren; "ypperliga tidsdräkter", på den förra syns kungen [Gustav III] i vagn med livhusarer och löpare; Edelfelt lyckades pruta från 150 franc till 80 franc för båda; "si c'était français cela aurait une grande valeur, sa juden" [om det var ett franskt motiv skulle de akvarellerade gravyrerna vara värda mycket]; det är tidsdokument som Edelfelt har nytta av för teckningar och målningar med den gustavianska tiden som motiv; Berta Edelfelt får införliva dem med sina gustavianska samlingar i sommar.
Saaris fredag 12 Juli 89 12. heinäkuuta 1889
Det är roligt att läsa i likparentationerna om Benzeliernas resor i Orienten och Paris och allt annat; Erik Benzelius var med om kalabaliken i Bender, dit han rest för att hälsa på Karl XII; Henricus Benzelius döpte Gustaf III; berätta detta för Berta Edelfelt.
Stockholm 29 sept. tisdag. 91. 29. syyskuuta 1891
På Nationalmuseum och på biblioteket har jag gått igenom och aftecknat delvis hundratals saker som bli mig mycket nyttiga. – I dag på morgonen gick jag ut till Skeppsholmen för att rita af Stockholms redd (för gamla fröken) der mötte jag kapten Lidman, den der besynnerliga, som långt ifrån att vara mankerad på mig förde mig omkring öfver allt der i flottans kasernner och stälde såväl manskap som taflor till min disposition I ett sessionsrum fans bara gamla svenska fanor, Ehrensvärds och Gustaf III byster, och tre stora taflor, mycket utförde, föreställande Hoglands, och Svensksunds slaget samt Wiborgska gatloppet. På oläsligtrummen gyllne vasar med blågula gamla flaggor (från tiden), omkring – det var så besynnerligt rörande – der hade jag igen det Sverige som jag älskar så högt, Sverige från våra segrars, våra sorgers och vår äras gyllne tid. –
Jag är glad att jag kom hit till Stockholm ty jag har fått en massa nya idéer här, och framför allt öfvertygelsen att jag ej kan göra mina teckningar nog storslagna och rika och dugtiga, ty stormagtstiden och Gustaf IIIs tid voro ändå något öfvermåttan schangtilt, och Sverige var då ett europeiskt stort rike. – Får se om jag skall lyckas.
Stockholm Okt. tisdag 1891 1. lokakuuta 1891
Mamma har fått sin önskan uppfyld. I dag har jag varit hos kungen. Jag gick på visit till ryske ministern och redan samma dag var jag inskrifven på mottagningslistan. Jag skulle komma 1/21 i dag, och kung Oskar tyckes känna till Louis XVIs l'Exactitude est la politesse des rois, ty 5 minuter före 1/21 blef jag införd af en kammarherre genom 2 mycket vackra salar till en lite rund mottagningssalong från Gust. IIIs tid, der konungen, iklädd stor amirals uniform ensam stod och tog emot mig. Det var rigtigt roligt att göra Hr Edelfelts bekantskap, började han med – vi ha få många vackra saker att tacka Er för, och jag har i Så många är följd med Er." – Så blef det frågan om prins Eugen, och kungen frågade mig på själ och samvete om jag tyckte han egde verkligen konstnärlig begåfning – så talte han om den nya målarskolan (den otydliga) som han ej förstod sig på – så om Snoilsky och mitt arbete här,
Jag var redan i en viss stämning genom att ha gått i dessa salar i Stockholms slott, der våra fäder och vara fäders konungar gått, hoppats och lidit. Slottet ger, eller gaf åtminstone mig ett Gustaf IIIs intryck, som just satte mig i stämning Redan trappan, med Bouchardons (jag tror det är hans) amoriner som uppbära kandelabrarne, så en stor bronsbyst af Carl XII i en gobelinprydd sal, och sist alla dessa gulblå officerare som stodo väntande i förrummen.
Mitt sår från resdagen i Finland och sist det jemena minnet tanken på Tajtas död och Eder sorg derhemma gör dock att jag ej kunnat känna mig glad eller upprymd. Jag konstaterar endast att menniskorna äro mycket, utsökt vänliga mot mig, att här finnes mycket otroligt mycket att se och lära, och att jag nu inser att min resa var alldeles nödvändig för illustrationerna. Gud vet när jag blir resfärdig, troligen först nästa tisdag. I dag har jag gått igenom teckningar, hundradetal, af Sergel Hvilken makalös konstnär! Och hvad hela den gustavianska tiden (med karrikatyrer af GIII, Bellman, Armfelt Oxenstjerna, Martin Svenska konstnärerna i Rom och Paris, supgillen med Wertheimer, Lafrensen, Roslin, Hilleström – bra lika den nuvarande konstnärsgenerationen i Paris!) hvad allt detta kom mig nära nära. Jag var så hypnotiserad att jag fick gnugga mig i ögonen för att få klart för mig att denna briljanta Gustafs tid var förbi sedan 100 år. När Jag tänker på att illustrera denna tid, som redan är så oupphinneligt väl illustrerad af Sergel och Bellman, så blir jag helt alamodiger, som Tajta sade. Hvad det blir rysligt tomt att ej träffa Gumman Tajta mer, att ej få höra hennes kärnfriska prat!
Djursholm 1 juli 92 1. heinäkuuta 1892
Jag har läst mycket af hans skrifter nu under dessa aftnar – ja det är ädelt och högstämdt men jag vet ej ändå hvad det är som fattas – jag tror det rent konstnärliga det omedelbart hjertenypande – jag blir ej varm af hans skrifter. Han är mycket god och naiv till sin natur, men är mycket blyg och saknar fullkomligt esprit – det är ju sannt att espriten alls ej är af samma slägt som geniet – men jag får ej heller något intryck af geni hos honom. Kanske är jag bara så omenskligt flack och ytlig Hans person som hans diktning är alls ej pittoresk. Jag läser med förvåning en panegyrik öfver R. i Svensk tidskrift af en herre som heter Wetter-lund-ström eller – stedt. Det är som om man läst om Goethe. Är jag då så granslöst oemottaglig för djupt tänkande? Jo åtminstone då tänkandet har lyrisk form – då vet jag att bara Goethe och Shakespeare låta mig glömma system och verldsåskådningar och dogmer, poesin är för mig så mycket att den tarfligaste lillasanning, om, den bär poesins drag är förmer än den djupaste tankegång som kånkar på en tung metrisk form. Om konst talar han gerna, men ofta som den blinda om färgen. Att i dag höra honom entusiastiskt tala om Gustaf den tredje var som att se champagne serverad i tjocka, grå lermuggar.
Stockholm den 28 juni 1893 28. kesäkuuta 1893
Snoilskys träffade vi i en butik och så gingo vi hela aftonen, och spatserade åto tillsammans och pratade. Grefvinnan var lustig som alltid han piggare än vanligt. De båda helsa tusen gånger. Alla äro så ledsna att höra att Mamma varit sjuk. Snoilsky sade att kungen varit alldeles betagen i teckningarna, Osbahr, som är ett slogo smakråd här hade sagt till Rydberg, att några af dessa teckningar, fru Lenngren och G. III vid Svensksund voro det bästa jag någonsin gjort. får se hur Geber gör med betalningen. Han ville först ej betala mera än 50, och jag har gjort 65.
Petersburg Onsdag 20 febr 95 20. helmikuuta 1895
Hos Armfelt läste jag i söndags några bref från Magdalena Rudenskiöld till G.M. Armfelt. Carl Armfelt har nämligen en väldig packe af dessa papper här för att gå igenom. – Brefven innehålla mest politik det var då ett rysligt intrigerande på den tiden – Någon gång låter hon sig gå och talar om sin längtan efter "min bästa poijcke" – dessa ord alltid på svenska i den franska texten. Brefven äro utmärkt väl skrifva. En fin sirlig stil och icke så mycket ortografiska fel som vanligt var på den tiden. Några bref med sorgkanter (fr. 1792) likna för-vånande moderna bref. – Men oförsigtigt talar hon om hertigen regenten – om den kur han gör henne o.d. Brefven kompletteras af rapporter från Armfelts kammartjenare Mineur – Då A. reser, i Italien tror jag, säger Mineur. "Man har inbillat fröken att Herr generalen reser med en hel suite af ryska princessor, så här har varit en faselig gråt och jalousie". Det var sant – Armfelt reste då med två furstinnor Menschikoff och en tredje. På ett ställe talar hon om att hon sett grefvinnan Armfelt och tackar A. för att han aldrig tvingat henne till någon intimité med grefvinnan! – Underligt! – Och A. skrifver till sin fru om "Malin" ogeneradt och entusiastiskt. – Nog kan man förstå att Carl Armfelt ofta skulle önska att hans ryska slägt skulle ha litet mera pietet och intresse för G.M. Armfelt.
Paris söndag 10 mars 1895 10. maaliskuuta 1895
Jag har haft modell dessa dagar för Pehr Brahe. Det blir ett kolossalt arbete som jag redan darrar för – icke så att jag skulle vara rädd för arbetet, utan för allt det i denna tafla som måste bli tråkigt. Att måla en folkhop måste bli tråkigt – att teckna den som i Svenska bilder (Gust. III i Gamla fröken) går väl an – men målad får den alltid något styfnadt uppradadt, tröttande. – Ack, hvarför får jag ej skrifva en grekisk dikt på väggen der?! – något långt borta från allt nationelt! Estlander menade ett det vore det enda passande för stället, men att vi måste passa på och måla historia nu då vi få. À la bonne heure, men inte der.
Stockholm onsdag afton 11. marraskuuta 1896
I akademin är det så märkvärdigt bekant. Gustaf III, Sergel, fru Schröderheim, Breda, Lundberg, Roslin kommer jag nu att se alla dagar.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16. marraskuuta 1896
Af honom och Looström får jag en Sergels byst af Gustaf d. III – Staten har formen (jag får betala gjutningen bara) – den blir rolig att ha. – om det än blir svårt med utrymmet i Brunnsparken. Men jag har hellre honom än Walter Runeberg, om också den senare är i marmor.
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29. marraskuuta 1896
på bibl. förvaras en handskrifven och illustrerad reseberättelse från Finland, tillegnad lille kronprinsen Gustaf (d. III). Der finnas mycket intressanta teckningar af Pellinge sund, Billnäs bruk, "Kjältis" baracker, Fredrikshamn och Viborg Sörnäs vid Hfors, Brändå m.m. – på titelbladet ett rococoornament der det står inuti: Meidän pienen prinsin Giöstan Muisto. – slut vignett också med finsk inskription. Nu dricka vi vår lille prins Göstas skål! Berättelsen hållen i barnslig stil, om gummor och gubbar, soldater och fiskare som sade det och det. – Den boken skulle Annie gerna vilja ha, tror jag?
Snoilsky håller på att skaffa åt Annie ett originalbref på 4 sidor af H. Ch. Nordenflycht. Han skulle i dag ge mig underrättelse derom. Som jag ej vet om mina bref kommit fram (Ni nämner aldrig ett ord om dem) vet jag ju ej eller om Annie vet att Snoilsky skänkt henne ett bref af Gustaf III.
Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19. joulukuuta 1896
Apropos signaturer och Autografer, så har jag nu åt Anni, utom Gustaf III och fru Nordenflycht (båda bref med kuvert) följande: Carl IX, Ludvig XIII af Frankrike, Ludvig XVI dito ( – ett pass för en svensk grefve Horn, undertecknadt Louis och kontrasigneradt de Vergennes). Svedenborg ville jag skaffa, men han är den dyraste autografen – det går på hundratal. – De tre ofvannämnda fick jag till skänks af den hyggliga, beskedliga Bukowski, såsom tack för Aqvarellen i fjol.
*Att Mamma tyckte så mycket om finska Kgillets julblad! Men är icke min Gustaf III rent af horribel?
Stockholm 4 april 98 Skandia 4. huhtikuuta 1898
bland det stiligaste var en supé hos prinsen (jag var ensam bjuden af oss tre) – för ett 30 tal målare och konstnärer med fruar. Vi åto i Sofia Albertinas magnifika matsal – allt var gustavianskt silfver, Sergelska byster – och den vackraste arkitektur. Det var verkligen bland det roligaste och stilfullaste jag någonsin varit med om. Rummet gaf en viss prägel åt sammanvaron, och vi tyckte oss lite hvar ha "en Voltaire's snille". Scholanders syster fru Broberg med det stora, hvitblonda håret och tungan på skaft, fru Lundberg grefvinnan Wrangel, alla mycket roliga och skarpa bidrogo till stämningen.
Paris 8 mars 1901 8. maaliskuuta 1901
Så ledsamt att Mamma haft en släng af influenzan och dertill den förtretliga gikten. Jag har alltid hatat och fruktat mars månad (såsom Julius Cæsar och Gustaf III) och vet ej hvarför jag ej tål luften, belysningen hela utseendet på naturen så (sak samma i hvilket hand som helst) och jag befinner mig aldrig väl i mars. Gud låte Mamma snart bli riktigt rask – snart, snart. Och skrif till mig derom, det ber jag.