Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

senator, lantmarskalk, medlem i Kommittén för Finska ärenden, ordförande för Finlands Banks direktion

Paris d. 22 April 1877 22. huhtikuuta 1877
Carl Gustaf Estlander har gett Edelfelt en besvärlig kommission [uppdrag]; han ska hitta en plats åt senator Haartmans son, som vill bli florist eller fruntimmersskräddare; Edelfelt ser inte hur det ska lyckas, det är bara "fruntimmer" som är florister; Madame Jacquinot har en släkting som driver en skrädderiaffär, möjligen kan han ge ett gott råd.
Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12. helmikuuta 1882
Epävarma yhteys Vacker är Anna Ehrnrooth, men har ett underligt sätt. Detta eviga fäktande med händerna, detta knypplande om kjolen eller muffen eller handske, förefaller så märkvärdigt. Bara blyghet, ovana och brist på korrektion. Och så dessa hemligheter och detta fnissande! Nog vore hon helt annan om hon varit i ett annat sällskap och haft andra kavaljerer än de der. På aftonen skulle de på middag till Haartmans.
Gatschina fredag 17. helmikuuta 1882
Epävarma yhteys Likaså vet Mamma om Casimirs sjudundrande middag hos Borel, för Mimmi o Anna, Hartmans och mig. – Det var en öfverdådig festmåltid, der stämningen var ganska lifvad, så när som på Anna som ej var en train. – Nog har der varit något spektakel mellan dessa tre, det är tydligt. Flickan var så förstämd hela tiden. Casimir är nog också kär i henne, det märker man – huruvida det är någon okuflig passion det vet jag ej, tror det knappast. Att det lilla missförhållandet mellan de tre haft sin grund i detta och ej i betjentens sjukdom, det tror jag också. Hvad fru Mamma tycker och tänker är svårt att säga. Det är tröttsamt med deras hemligheter började meningar och ” – nej, nej jag säger int ändå”. Jag är nervös förut och blir det ännu mera af sådant der.
torsdag 16 mars 1882 16. maaliskuuta 1882
Epävarma yhteys Det är sannt, Casimir Ehrnrooth hade en bruleau härom aftonen – Haartman, Linder, Armfelt och jag. Casimir kom igen fram med fennomani, och jag var radikalare svekoman än på länge. För resten är Casimir en skräflare, och hans stora intelligens inskränker sig, enligt min tanke till ett klart hufvud, godt minne och en viss slughet – men någon souffle har han just ej. – Annas porträtt i alla format hänga på väggarne. Ett stort och illa retusheradt står på ett staffli. Amour, amour quand tu nous tiens, On peut se dire: adieu, prudence!
Lördag 15 dec. 83 15. joulukuuta 1883
Sista torsdags var det dans för finska societeten hos Haartmans. Jag var der en stund, men flydde osedd kl. 12. Det såg tråkigt ut. Streng och Ingman och Engman och Stepanoff och Belaijeff och Collan och Bruun – nej det var icke trefligt – Den der nya fru Standertskiöld f.d. Bremer såg jag för första gången – en rigtig schweitzisk piga, fånigt utstyrd och alldeles ovan, tycks det att vara bland bättre folk – talar en gemen franska men – det var nu gubbens och Unga Bremers smak.
Söndag afton 1. tammikuuta 1889
Sommaren går fort; olycklig vid tanken på att bli tvungen att börja porträttet av Haartman den 8 augusti; då måste sommarens verk vara färdiga.
lördag kl. 10 1. tammikuuta 1889
Kan Mari ge 10 mk åt vaktmästar Boberg, som tvättat Edelfelts penslar och konkat en låda som Haartman stod på.
Saaris fredag 12 Juli 89 12. heinäkuuta 1889
Ellan vill inte lämna Erik; hon skulle komma några veckor senare till Haiko och sedan stanna där resten av sommaren; Ellan skulle bo i Haiko medan Edelfelt målar Haartman, Edelfelt skulle åka ut till Haiko då och då.
Porträttet av Haartman till samma pris som porträttet av Kurtén; vill inte offra mer än 8 dagar på det.
Paris 12 oktober 89 12. lokakuuta 1889
Brev från Fedi Aminoff, som fått samma uppfattning som Haartmann, nämligen att Edelfelt lovat göra porträttet för samma pris som porträttet av Born, dvs. 2400; Edelfelt blev först arg, men lugnade sig; drack champagne i förtreten.
Paris 16. okt 89 16. lokakuuta 1889
Vad svara Fedi Aminoff? Aminoff trott att de kommit överens om 2400 mk; Edelfelt trodde att de inte kommit överens om något; Haartman trott att Edelfelt sagt 3000 mk för att Axel Antell var närvarande; Edelfelt kan inte förstå att 600 mk skulle göra ridderskapet och adeln mycket fattigare.
Paris 27 nov. 89 27. marraskuuta 1889
Ska Ridderskapet och adeln aldrig betala de 2400 mk för porträttet av Haartman? När lånet från tante Gadd är återbetalt, återstår ännu 900 mk; vore skönt att få pengarna.
Paris 10 dec. sent på qvällen 10. joulukuuta 1889
Besynnerligt brev från Aminoff om betalningen av porträttet av Haartman; Haartman och hans vittne Axel Antell kommer inte ihåg att Edelfelt med stöd av porträttet av Kurtén nämnt summan 3000 mk; Aminoff skriver att Riddarhusdirektionen, dvs. Robert Ehrnrooth, Pippingsköld och Haartman vill att Edelfelt ska retuchera porträttet: kring Haartmans mun och fonden.
Fredag 13 dec. 89. 13. joulukuuta 1889
Edelfelt har lidit av att vara utan pengar och plågats av tanken att Alexandra Edelfelt haft det ekonomiskt svårt; Alexandra Edelfelts tystnad har varit ett oroande tecken; "ödets skickelse" att Edelfelt inte fått in de 6000 mk som han räknat med redan för en månad sedan; målningen av ateljén för 250 franc och den enkla, men ändå dyra installationen i den nya våningen har tagit största delen av alla de små summor som Edelfelt haft att förfoga över.
Aminoff skrivit att han gett "de usla" 2400 mk åt Alexandra Edelfelt; det blev väl ingenting över efter det att skulderna till Annie Edelfelt och tant Gadd var betalda?
Paris 27 maj, (måndag) 95 27. toukokuuta 1895
Stackars Albert de la Chapelle har blifvit eftertelegraferad af fru v. Haartman, emedan Victor H. försvunnit från dårhuset och man fruktade att han tagit lifvet af sig. Denna farhåga befanns grundad ty han hittades i Rhenen dit han kastat sig. – Det var bra sorgligt och måtte vara hemskt för frun. Ingen hade kunnat tänka att Victor Haartman skulle sluta så romantiskt som i Rhenflodens böljor! Albert de le C. sade att han på hela resan dit bara hade utfunderat sjelfmordsplaner Om han var stormgalen och obotligt galen var det kanske det bästa.