Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk konstnär

Paris d. 28 Januari 77. 28. tammikuuta 1877
Häromkvällen var Edelfelt för första gången på kafé l’Ermitage i Clichy där alla svenskar håller till; han kände bara Wilhelm von Gegerfelt, John Börjeson, Carl Skånberg och Gustaf Cederström; det finns en hel massa svenskar där, Axel Borg, August Hagborg, Gillis Hafström, Kristerson, Ingel Fahlstedt och Per Ekström; l'Ermitage är för långt borta och Edelfelt sympatiserar inte tillräckligt med dem i artistiskt hänseende för att etablera någotslags närmare umgänge med dem; han trivs bättre och lär sig mera av en Bastien, en Dagnan och andra likasinnade.
Paris thorsdagsafton d 22 Mars 77. 22. maaliskuuta 1877
Svensken August Hagborgs omtalade tavla var skral, enligt Edelfelt.
Paris måndag – 17 dec. 77 17. joulukuuta 1877
Svenskarna Axel Borg, August Hagborg och Georg Pauli kom på besök; de såg på Edelfelts skisser och studier, samt bjöd till julaftonsfirande; de ogifta svenskarna firar i Carl Larssons ateljé och bjuder in de ogifta finnarna.
Annandag påsk 79. 14. huhtikuuta 1879
Hos Gottfrid Renholm var förutom Edelfelt även Gunnar Berndtson, Wilhelm von Gegerfelt, August Hagborg, svenska målare och en herr Berggren; fru Renholm är tillgjord och vill spela fransysk grande dame; middagen var en nordisk påskaftonsvard med skinka, gröt, ägg och smörgåsbord; Renholm ser ut som en senator eller präst; han har alltid visat Edelfelt artighet och smicker och Edelfelt får inte stöta bort honom men måste försöka hålla sig på distans; tidigare skrev han i Fäderneslandet [radikal skandaltidning] och nu är han reaktionär i Frankrike!
Paris d. 21 april 1879 21. huhtikuuta 1879
Svensken August Hagborg har sålt en tavla till Luxembourg, vilket stärker Edelfelts åsikt att all framgång i dessa avseenden är en affaire de chance [fråga om tur], med tanke på hur uselt Hagbors måleri var föregående år; Hagborg känner "gubben" Louis Viardot som har något att göra med Luxembourg.
Paris lördag d. 10 mai -79. 10. toukokuuta 1879
Följande dag är le jour du vernissage [vernissagedagen] och Edelfelt är nyfiken och rädd; det lär finnas många goda tavlor, flera goda snöstycken; Edelfelt hoppas att hans tavla skall ta sig bra ut; svenskarna talar om August Hagborgs tavla som ett mästerverk och bra måste det vara om Luxembourg köpt in den.
Paris d. 12 maj 79 12. toukokuuta 1879
Både Hugo Salmson och August Hagborg har sålt sina tavlor till staten, och endera får troligen medalj; Salongen bjuder på mycket av intresse, men inte andra mästerverk än Jules Bastien Lepages.
d. 3 Juni 1879 3. kesäkuuta 1879
Det är troligt att både Hugo Salmson och August Hagborg får medalj; Salmson har inte mycket snille men är mycket yrkesskicklig målare; Hagborg har gjort enorma framsteg och utvecklat mycket viljekraft på ett år.
d. 9 juni 9. heinäkuuta 1879
Medaljerna är utdelade; August Hagborg och Hugo Salmson fick 3 klassens medalj; 1 och 2 klassens medaljer gavs för dessa eviga akademiska romare, greker och helgon, som här i landet går under namnet la grande peinture [den stora konsten]; några av de saker som fick medalj var riktigt dåliga, en odalisk av Saint Pierre var rysligt skral.
Salongen är upplyst med elektriskt ljus om kvällarna; Edelfelt var där föregående dag och såg att många talanger, som Jan van Beers och Józef Chelmonsky inte har fått medalj; möjligen beror det på att de är utlänningar; Hugo Salmson och August Hagborg hade valt fransk bondgenre som nu är på modet och kunde därigenom beveka juryn.
Paris d 13 april 1880 13. huhtikuuta 1880
Föregående dag var Gustaf Cederströms punschkalas för prinsen; bjudna var greve Hans Wachtmeister, Fredrik Adelborg, pastor Emil Flygare, doktor Erik Nordenson, korrespondenten Johan Janson och konstnärerna August Hagborg, Carl Skånberg, Hugo Birger, Adolf von Becker och Edelfelt; ateljén var dekorerad med vapentroféer, ett stort porträtt av Carl XII; i trappan stod modellen Schlumberger i drabantkostym; klockan 11 kom prinsen med Lennart Reuterskiöld och gästerna stämde upp ett fyrfaldigt hurra; sexan [festlig lättare måltid] var arrangerad i en alkov; i mitten tronade en silverhink från 1600-talet; gamla glas och gammalt porslin gjorde att den enkla kallmaten tog sig trevlig ut.
Paris d. 6 februari 84 6. helmikuuta 1884
Middagen var hos Wepler, Place Clichy; fru Runeberg satt emellan Björnson och Lie, Valter emellan den vackra fru Munthe och lilla fru Larson, Carl Larsons nyss förvärfvade vif. Jag hade skrifvit till alla i sällskapet och försökt göra det så homogent som möjligt de flesta i staden vistande finnar, Hagborg, Thegerström, Spada Carl Larson – de hyggligaste och gladaste bland svenskar och norrmän. – Stämningen var alltigenom lifvad. Då champagnen kom, steg jag upp och drack i korta och kraftiga ord en skål för Johan Ludvig Runebergs minne – niofaldigt hurra – och så steg Björnson upp och höll ett af sina allra grannaste tal – till den grad storartadt, storslaget och ståtligt att alla som en man stego upp vid slutet, tårar glänste i de flestas ögon. Han talte om Runeberg som skald – den ädlaste afslutning på den gamla tegnerska tiden och den bästa början till den nya, talte om hans manlighet, hans lugn och gjorde då långa naturbeskrifningar bl.a öfver en vacker frostmorgon i norden – så som blott Björnson kan göra det. – och så kommo tal på tal. Munthe talade, jag talade om Joh. Ludvig Runebergs hem i Borgå och om gästfriheten der, och slutade med att dricka en skål för Walter och hans fru. Så reglerade jag räkningen och fick ånyo konstatera att det är ytterst ofördelaktigt i ekonomiskt afseende att gå i utläggning – men jag hoppas peu à peu få igen mina fyrkar.
Sällskapet hade emellertid gått ned till Valters atelier, ditbjudet på bålar af Valter. Der blef det ett talande, skålande och sjungande. Fritz Arlberg var der bl.a. Björnson höll ett tal för min tafla som han sett samma dag. "Den ær ikke blaseret der sætter saadan en Kraft in" – Ville Vallgren blef rörd – han hade också sett taflan – och höll ett annat tal till mig – icke så galet, ty öfvertygelsen lyste ur hvarje ord – och förklarade att någonting så nordiskt, så rigtigt nordiskt hade han aldrig sitt i Paris. – Mamma ser att jag blef firad. – Lie talade mycket om Mamma, Björnson kom ofta och skålade "för din Mor". "Jeg kan ikke glömme hende, der laa saaden et genialt og dejligt skimmer over hende." Mamma kan tänka sig hur glad jag var. – Så talte jag för Bellman och Sergel – ett tal som Björnson afbröt med opposition mot hvad jag sade om tiden, om Gustaf III – afbrott som nedtystades af hurrarop från svenskarnes sida, men allt förlopp dock i största sämja. Stämningen var ytterst lifvad. – Kl. 3 på morgonen reste Hagborg Larson och hans fru och jag till Hallarne och superade hos Baratt, och först kl. 5 kom jag hem. Det var en i allo lyckad afton. Lie höll ett tal för Finland som var rigtigt bra.
Paris, söndag d. 31 maj 85. 31. toukokuuta 1885
Det var avskedsmiddag för Hagborg dagen innan; han reser till Sverige för att gifta sig.
Svenskarna på Hagborgs avskedsmiddag: löjtnanter och grosshandlare; det var dyrt, men inte trevligt.
Paris 27 dec 85 27. joulukuuta 1885
Edelfelt var bjuden till svensk middag och till Hagborgs på julen, men firade den hos Söderhjelms.
Förstämningen hos Söderhjelms gjorde att Edelfelt funderade på att åka till Hagborgs.
Söndag 2 maj 86 2. toukokuuta 1886
Den skandinaviska frukosten på restaurang Ledoyen: det var bara Larsson och Pauli som gratulerade; Salmson, Hagborg, Wahlberg och alla andra såg arga ut.
Paris d. 15 mars 87 15. maaliskuuta 1887
På lördag är det målarbal för prins Eugen; det skulle vara bättre om Carl Larsson som är rolig och uppfinningsrik skulle vara i Paris; Edelfelt vet inte hur balen blir med Wahlberg och Hagborg och andra grosshandlare i spetsen; han antar att det blir som baler ordnade av gymnastikklubben eller skandinaviska handelsmännen i Paris.
Paris torsdag, en vecka efter bröllopet och vår första dag i Paris 1. tammikuuta 1888
Rummen är bra, men små; matsal, sal och skrivrum är trevligt arrangerade, med vackra mattor, goda fåtöljer och "inte oävna" verk av Salmson, Hagborg och Birger; sovrummet är inte bra, det fanns bara en säng och ett mycket litet tvättställ, en dålig byrå och ett dumt arrangerat toalettkabinett; Ellan har arrangerat om sovrummet så nu ser det "helt mänskligt ut"; Ellan och Edelfelt har köpt ett atlastäcke [sidentäcke] i "vieil or" [gammal guld-färg] för sängarna; toalettrummet har fått "engelskt tycke".
Paris, måndag 7 maj 88 7. toukokuuta 1888
Edelfelt har varit på herrfrukost hos massören, doktor Nohrström, som bjudit på mycket mat, som i "kung Göstas [Gustav Vasas] tider"; doktorn är en välmenande men originell värd; gäster var Wahlberg, Pirre Horn, Salmson, Hagborg, några grosshandlare; lyckligtvis fanns två andra doktorer bland gästerna, ifall maten hade blivit för mycket.
Paris 21 februari 1890 21. helmikuuta 1890
Middag hos Zorns på fastlagstisdagen; Edelfelt: inga grosshandlare kunde vara mera "merkantilistiska" än Hagborg, Thegerström och löjtnant Ehrenborg som är massör; de hyllar de borgerliga dygderna och Edelfelt kan inte förstå hur Zorn kan leva i detta sällskap.
Paris 26 mars 1890 26. maaliskuuta 1890
Det är oftast ingen tröst att se dåliga öden, men ett besök hos Hagborg igår fick Edelfelt att jämföra sin egen situation till sin fördel; Hagborgs konst är dålig; Edelfelt har aldrig förstått sig på Hagborgs konst och har aldrig kunnat förstå den korta framgång Hagborg hade.
Skärtorsdag 1895 11. huhtikuuta 1895
Jag har just nu afsändt ett telegram med bön om att Mamma, eller Annie eller Bertha ville vara så god och bestyra om tre kransar till den stackars Gunnar Berndtsons graf. En från Ellan och mig en från Pasteurs, en från "les amis de Paris" d.v.s. några fransmän, Forsberg Ville Vallgren och Hagborg. – Dessa kransar de två sista skulle ha trefärgade band. Skulle detta bref komma innan begrafningen ville jag gerna ha inskriptionen (enl. Pasteurs önskar) på den kransen À notre ami. M. et Mme J-B. Pasteur. på vår Till Gunnar Berndtson från Albert och Ellan Edelfelt. – Kransarna behöfva ju ej betalas nu – jag kan få räkningen hit så skickar jag pengar. – Förlåt besväret älskade Mamma!
Paris 25 April 1895 25. huhtikuuta 1895
På aftonen var jag på en skandinavisk konstnärsmiddag, dit Ellan som hade värkande fötter af två dagars stående och gående, ej kom. – Det gjorde ett sorgligt intryck att de hufvudparten af utställarne utgöras af mina samtida Thaulow, Kroyer, Zorn Hagborg o.a. ingen ny ungdom. och de få nya som finnas ganska obetydliga – Det var en väldig ström framåt på 80talet, nu ser det ut som det vore slut på en tid. En massa god musik utfördes. bl.a. af en svensk harpist och en dansk violinist fröken Magnus, unge Nyblom violinist desslikes gjorde sin sak bra. – Men litet sorglig var jag öfver att vi äldre icke mera hade den jublande stämning som för 10 15 år sedan ehuru vi ju nog skulle haft anledning att fröjdas då vi icke blifvit alldeles ramollis ännu.
Paris 7 juni 1900 7. kesäkuuta 1900
Alla morgnar kl. precis 9 måste jag vara på juryn. – Amerikanarne Harrison och Millet äro bra trefliga att ha att göra med – likaså skandinaverna Tuxen, Gronvold och Hagborg – vi äro ändå af samma folkstam allesamman, äta vanligen tillsammans och se saken på samma sätt.
Paris Lördag 9. maaliskuuta 1901
Spada har blifvit riddare af Leg.d'Honneur, Zorn och Hagborg (!) officiers) Björk, Larson och Erikson, bildhuggaren riddare. – Men de svenska arkitekterna ingenting