Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk journalist och utrikeskorrespondent

Paris d 13 april 1880 13. huhtikuuta 1880
Föregående dag var Gustaf Cederströms punschkalas för prinsen; bjudna var greve Hans Wachtmeister, Fredrik Adelborg, pastor Emil Flygare, doktor Erik Nordenson, korrespondenten Johan Janson och konstnärerna August Hagborg, Carl Skånberg, Hugo Birger, Adolf von Becker och Edelfelt; ateljén var dekorerad med vapentroféer, ett stort porträtt av Carl XII; i trappan stod modellen Schlumberger i drabantkostym; klockan 11 kom prinsen med Lennart Reuterskiöld och gästerna stämde upp ett fyrfaldigt hurra; sexan [festlig lättare måltid] var arrangerad i en alkov; i mitten tronade en silverhink från 1600-talet; gamla glas och gammalt porslin gjorde att den enkla kallmaten tog sig trevlig ut.
De sjöng kvartetter och prinsen sjöng modigt med även om han var osäker på stämman och orden; det var ledsamt att Johan Janson blev full, Carl Skånberg likaså; Gustaf Cederström var också ganska påstruken; inte ett klokt eller kvickt ord blev sagt; naturligtvis höll man tal för Hans Kungliga Höghet, som svarade med ett tal för Sverige; Lennart Reuterskiöld generade sig inte i uttrycken, Gustaf Cederström är en grovhuggare av första ordningen och snart var konversationen äkta nationell vad formen beträffar; prästen såg salig ut och höll ett lämpligt tal om det älskade kungahuset; alla var ultrarojalistiska; till sist tog Erik Nordenson till ordet.
Paris d. 21 April 1880 21. huhtikuuta 1880
Gustaf Cederströms vift [fest] för prinsen slutade i slagsmål efter att Edelfelt gått; lille Carl Skånberg flög upp på den dödfulle Johan Janson och klöste honom i ögonen; Cederström försökte skilja dem år; den stupfulla modellen drog sin sabel; lyckligtvis sattes inget människoliv till; mandom, mod och morske män finns ännu i gamla Sverige; prinsen lär ha varit besviken över att han missade det uppbyggliga skådespelet.
Fredag d. dec. 1880 1. joulukuuta 1880
Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev och tidningsurklippet; han har samma dubier som Mamma om korrespondensens bonne foie [ärlighet]; det är en rå figur som heter Janson som kom upp till Edelfelt efter en vift; Edelfelt blev sötsurt överraskad då han såg att denne gjort en korrespondens av besöket; Edelfelt kan inte förlåta honom att han skrivit om sin tilltänkta resa till Moskva; han hade nämnt resan i samband med att resan till Spanien kom upp.
Fragment 30. huhtikuuta 1882
Epävarma yhteys Vi togo oss till att skrifva på fläcken en festkantat med soli, kör af ynglingar och kör af jungfrur, barytons solo recitativ o.d. det hela blef mycket roligt, ehuru det ej tål en strängare kritik. Jag författade ett ballad artadt solo. Bäst var Janzons verser på melodin af Sandals kanon.
Paris d. 6 februari 84 6. helmikuuta 1884
Middagen var hos Wepler, Place Clichy; fru Runeberg satt emellan Björnson och Lie, Valter emellan den vackra fru Munthe och lilla fru Larson, Carl Larsons nyss förvärfvade vif. Jag hade skrifvit till alla i sällskapet och försökt göra det så homogent som möjligt de flesta i staden vistande finnar, Hagborg, Thegerström, Spada Carl Larson – de hyggligaste och gladaste bland svenskar och norrmän. – Stämningen var alltigenom lifvad. Då champagnen kom, steg jag upp och drack i korta och kraftiga ord en skål för Johan Ludvig Runebergs minne – niofaldigt hurra – och så steg Björnson upp och höll ett af sina allra grannaste tal – till den grad storartadt, storslaget och ståtligt att alla som en man stego upp vid slutet, tårar glänste i de flestas ögon. Han talte om Runeberg som skald – den ädlaste afslutning på den gamla tegnerska tiden och den bästa början till den nya, talte om hans manlighet, hans lugn och gjorde då långa naturbeskrifningar bl.a öfver en vacker frostmorgon i norden – så som blott Björnson kan göra det. – och så kommo tal på tal. Munthe talade, jag talade om Joh. Ludvig Runebergs hem i Borgå och om gästfriheten der, och slutade med att dricka en skål för Walter och hans fru. Så reglerade jag räkningen och fick ånyo konstatera att det är ytterst ofördelaktigt i ekonomiskt afseende att gå i utläggning – men jag hoppas peu à peu få igen mina fyrkar.
Paris d. 17 febr 84. 17. helmikuuta 1884
Så har jag mot min vilja trakterat långt flera personer engång att jag ämnade. Jag hade bjudit herrskapet Vallgrens på middag, så kommo Tavaststjerna, Thegerström och Spada (Janzon) med – som jag trodde för att deltaga blott, men hur det gick så fattade de det som en bjudning, och kommo hit uppsträckta i svarta syrtuter. Hvad var att göra? Jag måste ha uttryckt mig tvetydigt och den historien blef ganska dyr. – Hädanefter gör jag aldrig om det och skall aldrig häntyda på en sådan inbjudning ens.
Paris d. 1sta Maj 1885 1. toukokuuta 1885
"Krakel", bråk, på skandinavisk middag i går; Spada hade arrangerat dåligt, Strindberg blev arg och gick; Siri von Essen stannade kvar och han hämtade henne senare.
Paris d. 12 januari 1886 12. tammikuuta 1886
Fru Neovius ville att herr Neovius skulle bjuda på middag trots sjuk fot: middag på hotellet där de bor i måndags; gäster var Edelfelt, Vallgrens, Spada, Boije, fru Bloch; fru Neovius talade om "artiststämning".
Lördag 6 Juli 89 6. heinäkuuta 1889
Gläder och förvånar att Järnefelt fått 1 klassens medalj framom Gallén; Edelfelt anser medaljutdelningen som en seger; Edelfelt stritt och disputerat med Becker, Lindholm, W. Runeberg om Järnefelt; roligt att också Spada i sin kritik menade att Järnefelts landskap var det bästa på hela världsutställningen.
Paris fredag 1 mars 1895 1. maaliskuuta 1895
Jonas Lie skickade en dansk Svend Lange upp till mig med fråga om jag ville underteckna ett upprop till Svenska allmänheten till förmån för Strindberg – han lär vara alldeles utan pengar nu och är dessutom sjuk. Jag tviflade på om svenska allmänheten så förbittrad på Strindberg, vore rätta forum – och skall nu höra efter om inte något kunde göras i franska kretsar. Lie sade mig unter uns (detsamma försäkrade Ville Vallgren, Spada och Sven Lange) att Strindberg redan är galen, lider af fixa idéer, förföljelsemani o.d. – Hans otack-samhet och hat känna nu inga gränser och just de som varit vänliga emot honom, dem hatar han mest. – Jag tycker dock att då de franska tidningarne lefva på honom nu sedan några månader, de också kunde göra något för honom. Men om Lie, Sv. Lange, Hamsun, några andra norrmän och jag gör ett upprop (utan att någon svensk vore med) så skulle det bestämt bara skada saken i Sverige. Strindberg önskar att det skall bli krig med Sverige och Norge för att gå med på norsk sida. Är icke detta också förryckt. Nu sysslar han bara med kemi.
Paris måndag 13 maj 95 13. toukokuuta 1895
Mina taflor ha fortfarande succès – och jag kan ej begripa hvad Spada menar med revanche. När sådana karlar som Puvis och Dagnan tycka om Sorg så är det allt hvad som behöfs, Spadas dom är mig då "janz ejal". För À propos, jag träffade Liebemann som tyckte att jag går framåt, mera fast och mera voulu i formen. mera manlig – är det icke roligt?
Paris 3 maj 1897 3. toukokuuta 1897
Spada är der i Thessalien nu. I går hette det att två svenska korrespondenter blifvit skjutna – men det lär icke vara sannt.
Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24. tammikuuta 1901
Spada har varit sjuk också, haft en halsåkomma som gjorde att han redan före jul reste till Afrika. Hans beskrifning på de franska tsckinovnikarnas nyårsuppvaktningar, i frack och hvit duk i öknen var mycket lustig. Emellertid har hans hals blifvit alldeles bra dernere i värmen.
Paris 1 febr. 1901 1. helmikuuta 1901
Spada, som jag träffade i dag, återkommen från Sahara, sade att februari är alldeles för kall för Florens – det är sannt att han, van vid 20° i Sahara och oaserna der gick och huttrade i de 4° vi hade i dag på morgonen.
Paris Lördag 9. maaliskuuta 1901
Spada har blifvit riddare af Leg.d'Honneur, Zorn och Hagborg (!) officiers) Björk, Larson och Erikson, bildhuggaren riddare. – Men de svenska arkitekterna ingenting
Paris 21 april 1901 kl. 11 ½ på aftonen. 21. huhtikuuta 1901
I dag bjöd jag fr. Ackté och fr. Ingman som bor hos henne på frukost hos Ledoyen – Vid samma bord sutto Vallgrens, Spada, Mme Pauline Hugo och Paul Clémenceau med fru. – Stämningen var den bästa. Fr. Ackté har aldrig varit så till sin fördel som i dag. Vid bordet bredvid sutto: min gamla kamrat Claus från Antwerpen (som omfamnade mig inför Acktés porträtt) Thaulow, Rodin, Besnard, Lerolle med fru. Dagnan har sagt mycket vackra saker om mig – "tu as pu travailler un peu tranquillement, et ça se voit" sade han.