Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

konstnär som också använde konstnärsnamnet Eero Rauta

Paris d. 14 dec 86 14. joulukuuta 1886
Edelfelt blev avbruten av en ung Järnefelt som talade svenska styvt och med stark rysk brytning; det är "framtidssvenska för Finland!”.
Järnefelt är i Paris för att studera konst, ska stanna några år.
Järnefelt är inte så tråkig som Toppelius; den senare är "svår".
Paris 13 april 1888 13. huhtikuuta 1888
Upphetsningen i samhället är dock stor; Gallén och Järnefelt höll på att bli ihjälslagna på ett ölställe för att de fällt förklenanade yttrande om Boulanger; Järnefelt fick en ölsejdel i huvudet och Gallén ett lyckligtvis ofarligt dolkstygn i kinden.
Paris, måndag 7 maj 88 7. toukokuuta 1888
Fröken Schjerfbeck har en bra tavla på Salongen, likaså Järnefelt.
Paris 11 maj på aftonen. 11. toukokuuta 1889
Skrivit till Ellan om grälet med Runeberg och Becker på öppningsdagen; Runeberg är värre än Becker; Lina Runeberg menar att Edelfelt, Berndtson, Järnefelt och andra är dåliga patrioter, precis som konstkritikerna; hon talar om "otäcka revolutionärer"; allt detta sagt som svar då Edelfelt frågat varför Wikströms saker inte kommit, trots att Edelfelt anmält dem, varför Edelfelt inte fått inträdeskort till utställningen som alla andra.
Lördag 6 Juli 89 6. heinäkuuta 1889
Gläder och förvånar att Järnefelt fått 1 klassens medalj framom Gallén; Edelfelt anser medaljutdelningen som en seger; Edelfelt stritt och disputerat med Becker, Lindholm, W. Runeberg om Järnefelt; roligt att också Spada i sin kritik menade att Järnefelts landskap var det bästa på hela världsutställningen.
Skrivit upp Järnefelt och Gallén som de första på den finländska listan.
Midsommardagen 1890 24. kesäkuuta 1890
Tar kanske vägen via Holland för att se Rembrandt och Frans Hals skyttegille; Edelfelt vill gärna se dem före han börjar skissen till "Åbo Akademis invigning"; har två alternativa idéer för solennitetssalens dekorering; får se om Edelfelt får priset: med Becker och c:o som domare är det rätt osäkert; skulle helst göra verken tillsammans med Järnefelt och Gallén: skulle själv göra de tre mittfälten och de skulle göra sidofältena.
Paris 17 juni 1891 17. kesäkuuta 1891
Allt har också sammanhopat sig för att tanken på ett konstnärligt lif i Finland nu skall förefalla mig mindre trefligt. Ville Vallgren kom hit i går medett bref från Konstnärsgillet (Becker) med proposition om att strejka, d.v.s. aldrig ställa ut och aldrig sälja till Konstföreningen innan denna senare lemnar bort formaliteten med de der lapparne ang oläsligt och oläsligtretten som vållat Ville Vallgrens vrede. Samme Becker som skällt på Ville Vallgren så gräsligt smickrar honom nu i bref "Eder tillkommer äran att först ha öppnat publikens ögon i denna vigtigt sak, och samme Ville Vallgren som skällt på Becker ännu gräsligare, är mycket smickrad – Är det ej sorgligt ändå? – Det här skulle vara hemligt så att jag ber Er att inte tala om det Saken kan ju vara rättvis nog, men sättet att gå till väga är så egendomligt. Så ha Gallén, Berndtson och Järnefelt bedt mig underteckna ett annat papper som jag ej förstår rigtigt, men som också förefaller mig opolitiskt uppsatt –
Stockholm tisdag 20 Okt 91 20. lokakuuta 1891
Nu om Järnefeltska saken: jag skickar dit upp: 1º de 3 inramade aqvarellerna, à 2400 frcs hvarje. I Marin (medelhafvet I blommande frukträd (februari, Italien) III Olivträd skulle någon Sätt dessutom i ram (Helsingforsaqvarellen) aqvarellen från Genua Palazzo Doria, eller den gröna från Provence, med en Cypress, hvilken in anser mera säljbar. 2. Oljetafla "Valescure med Esterelbergen (Provence) röda berg, fyrkantig duk; ram 800 mk. 3. provencaliskt landskap (om ram, enkel och billig kan fås) 600 mk. denna duk har blåa berg och en pinie i förgrund 4 (om ni tror att det icke väcker för mycken ond blod) – By i Tavastland. Gubben och pojken vid Grinden 2000 mk.
Petersburg 14 februari 95 14. helmikuuta 1895
Jag börjar således med middagen som begynte kl. 7. hos Donon. Ungefär 20 herrar, alla medlemmar af den nya akademin. Jag fördes till bordet af Grefve Tolstoi, och placerades på hedersplatsen mellan honom och Rjepin – hvad sägs? Sedan sutto geheimerådet Semenoff, president för Geografiska Sällskapet, baron Klodt v. Jürgensburg (Järnefelts onkel, Lemoch, Botkin, Makovski (den från Moskva som målar sådana der Dostojevskiska saker), Bryloff, Benoit, Gravören Mathe.o.s.v.
Petersburg 19. helmikuuta 1896
Efter ett evigt hängande om dagarna i Akademin – väntande, skickande, missförstånd, oriktiga lådor – inga kommissionärer, inga vana arbetare, många onyttiga ord och många papriosser – hade jag varit sent ute om qvällarna och slutade med att passera natten mot söndagen på Akademielevernas bal (adelsklubbens lokal). Det var rigtigt lustigt att se ett Petersburg som jag aldrig haft en aning om förut – enklare, naivare och fullkomligt ryskt. – Studenter och konstnärer (om man så skall kalla dem som här sysslar med konst) bildade flertalet – högst få officerare. Många rätt vackra masker – ehuru ej så eleganta som på vår sista maskeradbal. Det hela hade ett vida barnsligare tycke. Dessa små, lurfviga pojkar, i uniformer som närmast likna våra postiljoners, med helt små, fula och glada damer, skuttande i mazurkan lika så ogratiöst som lifligt – alla glada, vänliga, – och barnsliga långt mer än våra studenter. Dekorationerna utförda af eleverna, voro så smaklösa som möjligt. De hade lyckats, med mycken möda alldeles förstöra, adelsklubbens vackra lokal. I Buffetten var det lifligt men anspråkslöst. Jag såg bara 1 bordlag med champagne – de flesta andra åto småpiroger med öl till och vodka – men ingen enda full person sågs till. Jag var mycket hedrad sedan på morgonkulan – flere af eleverna blefvo förestälda för mig; med lifliga gester, på bruten franska (eller jag på än mer bruten ryska) förklarades ömsesidig sympathi – och alla talte om den finska konsten såsom något mycket fint och framom den ryska! Gallén och Järnefelt kände de till, tack vare Finland i 19 Seklet. Flere hade sitt mina taflor i vestibulen af Akademin, och försäkrade att om också den stora publiken icke skulle bry sig om dem "toute la jeunesse sera pour vous" – Så fick jag sitta i en jury (med Botkin, Benois Sokolov och bildhuggaren Beklemischeff) för att ge ut 3 pris åt de vackraste maskerna. Vi sutto på en estrad och röstade mycket vigtigt.
Paris 28 maj 1897 28. toukokuuta 1897
Konstnärsmötet i Stockholm försakar jag gerna, isynnerhet, som Vallgrens, Blomstedt, Järnefelt m.fl. ej heller kunna resa dit.
Paris, Café de la Regénce 28 maj 98 28. toukokuuta 1898
Zola affären är ej så passionerad sedd på nära håll. Jag har mest träffat på folk som tänkt fullkomligt som vi i denna sak – med undantag af Chambure som pratade i Gaulois' anda – Zola est anti français – les juifs etc. det lär vara fint att tala så. för resten hade han ej läst brochurerna och tycktes ha dunkla begrepp i denna sak i allmänhet. Muenier och hans fru äro stridbara Zolaister. Dagnan som ju aldrig läser en tidning (liksom Järnefelt) står utom hela saken, men hans son, Jean, uppfostrad hos Jesuiterna, har kännt sin rättskänsla sårad af allt ofoget – springer öfver till Muenier för att studera l'Aurore och Siècle, och har nu kommit på det klara med att "père a tort" att ej ta parti för Zola – han hade sagt "M. Edelfelt est de norte coté, et lui c'est quelqu'un, n'est pas?
Paris söndag afton 27. toukokuuta 1900
I allmänhet har jag, trots kritiker från höger och venster, ganska godt samvete, och är öfvertygad om att jag kunnat göra ett och hvarje för den finska utställningen här. Att ryssar (icke tshinovnikar) sagt så vackra saker om oss gör mig godt i själen. Häromaftonen i en jurysammankomst sade en högt: Mon Dieu comme la Russie s'est compromise par sa politique finlandaise" och "à quoi bon" säga de flesta. I går sade en ung mycket begåfvad ryska, Mme Jakuntschikoff "Je dois plusieurs de mes meilleurs impressions aux finlandais, à vous, à Gallén, à Järnfelt. En Morosoff från Moskva sade: mais vous êtes der scandinaves, c'est à dire de beaucoup supérieurs à nous.
Paris 7 juni 1900 7. kesäkuuta 1900
I morgon skall jag försöka få 1sta medaljer åt Gallén, Järnefelt och Halonen, 2dra åt Enckell – . I allmänhet uppskattade utländingarna samt Besnard och några andra från Champ de Mars Gallén – Gérôme, Bouguereau och dylika gossar tyckte naturligtvis att det var förfärligt fast de ingenting sade. En gräslig corvée för mig att Repin, som nu kommit, ingenting vet om fransk och europeisk konst och ej just förstår någon franska alls, så att jag med min eländiga ryska måste öfversätta åt honom hvart ord som säges. Folk kommer aldrig att inse hvad jag lidit för fosterlandet och arbetat tyst. Emellertid sade många i går att de voro "émus" i går då jag förklarade Gallén och Kalevala i ett poetisk språk och tillika talte om vårt land, hvad vi vilja o.d. Fourcaud konstkritikern, som ej uppfört af främmande namn andra än Sargent, Zorn, Whistler och Kroyer sade: jag skrifver ännu Gallén, der står det, savez vous pourquoi, parceque je suis toujours avez ceux qui combattent pour la liberté et la justice par l'esprit". Kalevalas mening, kampen för ljuset, Sampo, kantele som lemnats kvar till evig glädje för Finland o.d. tyckte de vara admirabelt – men 17 röster fick han bara. Menzel fick 15 så att det är ju ingen skam ändå. De äro ena reaktionära bestar der i juryn, många af fransmännen – Bouguereau t.ex.; det är ju också mindre att undra på.
Paris 15 juni 1900 kl ½ 11 e.m 15. kesäkuuta 1900
Ni vet af tidningarne att Gallén och Järnefelt fått guldmedalj – med många röster. Af ryssar endast Horovin och Maliavin, två unga, under det Wasnetzoff och Wl. Makowsky föllo igenom med glans. Berta kan inse huru det måste svida i de gamla akademisternas minnen. Nu gäller det att få 2dra medaljen åt Halonen, Westerholm och Enckell, och i morgon kl. 1/2 9 skall jag igen vara beredd till kamp. Några stora orättvisor har juryn på sitt samvete – men hvad skall man göra, då det finnes så många falska gossar i juryn och röstningen sker med slutna sedlar. Gerôme är en utmärkt president, mycket bättre än engelsmannen Davis, som tar vid då G. icke orkar mera eller är förhindrad.
2 juli 1900 2. heinäkuuta 1900
För att återkomma till gladare ämnen så har jag, som sagdt, fått 1sta medalj åt Gallén och Järnefelt. 2dra åt Westerholm Halonen, Gebhard och Enckell (med afseende fästadt på målningarna i Paviljongen) 3de åt Blomstedt, fru Soldan, fr. Thesleff fru Danielson, Ahlstedt, Wlasoff och Rissanen – I morgon hoppas jag få mentionåt Simberg, Hanna Frosterus, Engberg och – Toppelius. Åt Lindholm fick jag ej en 2dra medalj – de jemförde näml. strax hans vatten med Westerholms och funno det föga vått, lika som klipporna äro af kork hos honom.
Paris 7 januari 1901 – måndag. 7. tammikuuta 1901
Jag vet nu att jag blifvit kommendör af hederslegionen och Ville Vallgren officier. Huru det gått med de andra, Saarinen Gallén, Järnefelt, Stigell, Sibelius och Kajanus vet jag ej, men det ser illa ut. Tala emellertid ej om något ännu innan vi få säkerhet. Mitt samvete är rent, ty jag har öfverallt sagt att jag ingenting ville ha för egen del bara mina landsmän blefve dekorerade. Nu har också Kajanus skrifvit till fr. Ackté att då svenskarne fått "någon sorts metallkransar" troligen Berthas palmes academique, ville han också ha. När tiden blir skall jag skicka Leygues' bref till Bertha eller Nordström som får läsa upp det i konstnärsgillet så att de få se att jag lupit och talat godt för dem. Att ryssarna krånglat emot finnarne i allmänhet är alldeles säkert – men ännu ger jag mig icke, och hoppas genom Tolstoj få Saarinen och Gallén åtminstone dekorerade ändå. I ryska riket äro endast Antokolsky och jag nämnda till kommendörer sade en polack åt Ville Vallgren. Jag fick ej sofva den natten jag fick veta det bara af grämelse – ty elaka menniskor komma nog att säga att Ville V. och jag,som stannat här efter de andra, intrigerat. Men Gud är mitt vittne att jag bara arbetat för andra här. Den ohyggliga misstanken kommer ändå att hvila öfver mig, och det grämer mig.
Paris Lördag 26 januari 1901 26. tammikuuta 1901
*Från Gallen, Halonen, Järnefelt och Saarinen hade jag i dag ett sympathitelegram – det är roligt att bli ihogkommen af de bästa.
Paris Lördag 9. maaliskuuta 1901
Bara två ord för att säga att jag är så hjertligt glad åt Edra bref – en herrlig post i morgse – Mamma raskare, Ellan kry och glad och så ett bref från Saglio der han ber mig om Galléns, Järnefelts och Sibelius adresser för heders-legionens ordenskapitels räkning är det icke utmärkt ändå! Tänk om de nu verkligen få den, Och jag åtminstone få den tillfredsställelsen! Tala ännu ej om det.