Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Moskova

Kirjeet jotka on kirjoitettu paikassa Moskova kronologisessa järjestyksessä

Kirjeet joissa mainitaan paikka Moskova kronologisessa järjestyksessä

Paris d. 7 December 1874. 7. joulukuuta 1874
Alfred Henri Berthoud har varit guvernör [informator] för furst Grigorij Gagarins barn i Moskva och Rom; förutom hans modersmål franska (född i Neuchatel) talar han tyska, ryska, engelska och italienska; som informator har han vistats i Ryssland och kommit in i den finaste ryska societeten; Berthoud umgås med Aleksandr Bariatinsky och Lev Tolstoj när de är i Paris; han känner Aleksej Bogeljubow, ungraren Mihály Munkacky och alla målare i Rom; efter studierna tänker han slå sig ner i Sankt Petersburg; han har reda på sociala förhållanden i Finland och förundrar sig över att Edelfelt inte lärt sig ryska och sökt stipendium från Petersburgerakademin; Berthoud är den enda utlänningen som är medlem i amerikanernas klubb i Paris; Edelfelt ser fram emot att umgås med Berthoud och Paul Robert.
Paris d. 6 Febr. 1875. 6. helmikuuta 1875
Edelfelt höll på att bli ond på Alfred Henri Berthoud, som med stöd av sin vistelse i Moskva uttalat sig om värnplikt i Finland och landets behov av att sluta sig till Ryssland och det berättigade i att införa ryska och i övrigt russificera Finland.
Paris Måndag d. 10 Febr. 1879 10. helmikuuta 1879
Pesten har skrämt folk efter de nya fallen i Wotljunka [?] och Moskva; Gud låte sjukdomen inte sprida sig; man säger att det inte är vanlig pest utan digerdöden som på 1300-talet; det är en ny konsekvens av krig och Rysslands segrar i Asien.
Fredag d. dec. 1880 1. joulukuuta 1880
Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev och tidningsurklippet; han har samma dubier som Mamma om korrespondensens bonne foie [ärlighet]; det är en rå figur som heter Janson som kom upp till Edelfelt efter en vift; Edelfelt blev sötsurt överraskad då han såg att denne gjort en korrespondens av besöket; Edelfelt kan inte förlåta honom att han skrivit om sin tilltänkta resa till Moskva; han hade nämnt resan i samband med att resan till Spanien kom upp.
d 21 dec 1880. 21. joulukuuta 1880
Alexandra Edelfelts senaste brev var utmärkt roligt; han roades av Ehrnrootharnas frågvishet beträffande resan till Moskva.
d. 24 Januari 1881 24. tammikuuta 1881
I nästa år skall jag försöka få något större och vigtigare till Salongen. Får se om jag, under färden till Moskva i Augusti, der får tag i några ämnen som tränga sig på mig. Jag har så mycket mera tänkt på Ryssland nu, som jag håller på att läsa en intressant bok om en resa från Moskva till Astrakan och Kaukasien – gissa af hvem – jo af min vän Koechlin som med ens uppenbarat sig som författare och skickat mig sitt opus med dedikation. Har han skrifvit detta sjelf, hvilket ju dock är antagligt, så skrifver han bra och ledigt; äfven om stilen här och der blifit omkorfvad af någon vanare hand, så måste man dock förvånas öfver den skicklighet och sakkännedom hvarmed nationalekonomiska frågor o.d. äro inflikade i berättelsen.
Paris d 16 mars 1881 16. maaliskuuta 1881
Nu vore det att tänka på Dagmars porträtt. Om jag gör lycka i Moskva och om jag får förespråkare i Pburg är detta kanske icke en omöjlighet. Antagligt är dock att nihilisterna dra hela publikens uppmärksamhet till sig, och att man föga befattar sig med konst under dessa hemska tider.
Paris d. 31 Mai 1881. 31. toukokuuta 1881
Jag funderar ofta på mina blifvande taflor som nu redan intressera mig ofantligt. Då ingen exposition blir i Moskva och Manzeys ej äro dernere, kommer naturligtvis ingen rysk resa i fråga, och så bra kan det vara, ty jag vill försöka att vara rigtigt flitig. Mamma må ej beklaga sig öfver att jag arbetar då jag kommer hem och derföre icke helt och hållet kan lemna mig åt hemmets och landtlifvets fröjder – men å andra sidan vet Mamma att jag är glad, munter och på allt sätt angenämare då jag har något att göra. Ingenting gör mig så dyster som sysslolöshet. Dessutom har jag ju lofvat att stanna hemma så länge Mamma någonsin vill denna gång. Jag tänker derföre i lugn och ro börja min tafla i Juli, arbeta hela Augusti och halfva September derpå, på mellantiderna göra ett porträtt (stort) af mina två systrar göra teckningar o.s.v. sommardagen är ju lång i Norden och om jag anslår 5 à 6 timmar om dagen till arbete (jag måste stiga tidigare upp i år) så finnes ju alltid tillräckligt öfver till simning, ridt, sång o.d.
Tisdag 8 nov. 1881 8. marraskuuta 1881
Spetschinsky sjelf är nu i Moskva. I afton äro vi alla ditbjudna på middag. – De bebo ett rigtigt furstligt palats med balsalong som går genom två våningar, förgyllningar o.s.v. – ingen så vacker balsalong finnes i Helsingfors. – De äro ännu ej rigtigt installerade i sitt nya hus, men der kan bli vackert. Men uti all denna rikedom finnes ej detta något som man anträffas i Paris, "le goût et le chic". Är det förgyldt så är det för mycket förgyldt bredvid en marmorvas af flere tusen rubels värde står en simpel skärm eller något dylikt. Fru Etter har mest smak af alla systrarna. Fru Spetschinsky ser ut som sin egen piga i detta granna palats, så förskräckligt enkel är hon. – Jag vet ej hvarföre de äro så enkla, dessa fruntimmer, då de ändå betala fabulösa priser för hvarje tråd de ha på kroppen.
Fru Etter är tyst, stukad, alls ej densamma som på Haiko. Hon är dessutom nedslagen för att hennes man ej är nöjd i Moskva, utan önskar att hon skall komma dit med.
Petersburg d. 9 nov. 1881 9. marraskuuta 1881
Hos Manzeys fortfar det att vara trefligt om dagarna, men deras aftonsamqväm, alltid inom familjen äro dödstråkiga. I går var det litet mera munterhet hos Armfelts, genom en nyhet som Wolodja fört med sig från Moskva, derifrån han i går anlände efter ett 2 dagars uppehåll. Vår vän Sebastian skall näml. gå och hoppas på att en aflägsen slägting, en urgammal fru Narischkin skall åt honom testamentera sin förmögenhet – 100 tusen rubel i räntor. Så föga troligt detta än är, funderade vi hela afton i går på hvad fru Etter och hennes barn skulle göra med allt detta. En ny brygga på Haiko var det allra första fru Etter tänkte på. Nadeschda Ivanowna och Sofi Nikolajevna tänke genast i sin ryskhet på att namnet Etter borde utbytas mot Narischkin, och Polja gratulerades mycket. – Gud låte Sebastians drömmar bli realiserade, ingen kan önska det mera än jag, och Mamma med som jag tror.
Tisdag d. 6 Dec. 1881 6. joulukuuta 1881
Taflan är verkligen fin i färgen, i det afseendet bland det bästa jag gjort. Botkin trodde att storfursten ej skulle ha något emot att skicka den till utställningen i Moskva – Det vore bättre än annat.
Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30. joulukuuta 1881
Då detta kommer fram är det slut med 1881 – Godt nytt år önskar jag Eder alla af hela mitt hjerta Gud välsigne Eder alla. Huruvida jag kan komma hem till ryska julen vet jag ej säkert. Det beror på Kejsarinnan. Dock tror jag att jag kan få 4 dagars ledighet, och kommer i så fall om thorsdag.
Fru Etter reser om söndag till Moskva, och jag far in för att ta afsked af henne.
Tisdag – 5. tammikuuta 1882
Fru Etter är i Moskva sedan länge hon reste dagen efter oss. Lily såg litet modstulen ut då Feodor vid Stationen förkunnade oss detta, men det ger sig väl.
Petersburg Lördag – d. 9 jan. 1882 9. tammikuuta 1882
Fru Etter är ännu ej återkommen från Moskva. Jag skref ett gratulationsbref från Gatschina. Hon lär komma tillbaka om tisdag.
Måndag d 23 jan 1882 23. tammikuuta 1882
Fru Etter väntas i morgon. Måtte nu ej Sebastian alltför mycket nedstämt henne. Armfelts berättade att han umgås med tanken att sälja Haiko och få henne att för somrarna flytta till Petroffsky Park vid Moskva. Hvilket dödshugg blefve det ej för henne
Gatschina torsdag d. 23 febr. 23. helmikuuta 1882
Ankommen hit sade Mme Flotow att Kejsarinnan kallat mig, men visste inte hvarföre men troligen för att ändra något på ögat, som Heath och Mme Flotow funno sämre än förr. – Detta bevisar att man icke för hastigt skall sätta tro till allt. – Kejsarinnan mottog mig med: Nå, De skall rejse nu? Ja, det beror på när Ers Majestät tillåter mig det, och när taflan tillfredsställer Ers Mts fordringar. – Ja men Billedet ær ju færdigt nu ”Ers Majestät är således nöjd dermed” ”Ja nu ær det ju rigtigt udmærket – Jag var flat och nöjd. Hon frågade mig huru länge jag ännu skulle stanna i Pburg, sade att hon hört talas om Mme Miatleffs porträtt, frågade om jag skulle ställa ut i Akademin och i Moskva o.s.v. – Det ær visstnok kjædeligt för dem at De förloret saa meget tid – Jag tackade henne och sade att det betydde ingenting om hon blott vore nöjd. Nej, det ær mig der takker Dem, sade hon – var det icke vänligt? Hvarpå hon sade att hon var glad öfver att tillfället fört mig i hennes väg, önskade mig lycklig resa och så gick hon ut med en mycket vänlig böjning på hufvudet och en den mest förbindliga blick. – Mme v Flotow trodde ej sina öron, då jag berättade henne det – hon hade trott att Kejsarinnan icke var nöjd – men då hon nu sjelf sagt det så – och jag kom underfund med att Kejsarinnan sagt ingenting annat åt Gumman än att hon ville se mig.
Petersburg d. 5 mars 1882 5. maaliskuuta 1882
Fru Miatleffs porträtt avancerar med raska steg. Framgången är för mig åtminstone en ypperlig skola – jag arbetar bättre och mera och känner mig på allt sätt lyckligare. Klädningen som jag gör efter en mannequin, har tagit 3 dagar af mig. Frun säger att hon saknar seancerna och kommer derföre ofta med sitt arbete och sätter sig i trappan der jag målar. Hennes visitörer uppsöka henne der. Bl.a. har en grefve Keller, Etters adjutant, varit der alla dagar – nu är han åter i Moskva. Det är en mycket orolig och fjeskig men glad och fin liten blond herre. Man skulle tro att han endast är bra i salongerna, och dock lär han vara en krigslysten och tapper man – har 2 Georgskors och har deltagit i alla möjliga fälttåg trots sina 34 år.
Petersburg 8 mars 1882 8. maaliskuuta 1882
Man talar mycket om krig. Skobeleff, som man trodde i fullständig disgrace, åt i går frukost med Kejsarn, det hörde jag af Duperret, som träffat S. strax efteråt. Man anser derföre att hela hans uppträdande i Paris varit en ”ballon d’essai” för att sondera England och Frankrike. Eget är att det finnes personer som tänka på möjligheten att icke bli genompiskade af preussarne. Man talar om Napoleon och Moskva – men tiderna ha förändrats, och preussarne behöfva alls ej komma längre än till Polen och Östersjöprovinserna för att få hvad de vilja ha. – Visserligen kompliceras frågan om Frankrike blandar sig i fejden, men det ser ej så ut. De akta sig nog, och äro ännu ej rustade. Officerarne äro modiga och skrifva redan fram och tillbaka för att bli det ena eller det andra under ett stundande krig. Fru Etter talar med fasa om denna möjlighet – och ohyggligt vore det ju. Låt vara att Skobeleff är en tapper man, så äro preussarne det också och ha 10 generaler der ryssarne ej ha mer än 1. – Gud bevare oss för en sådan olycka. Finland skulle dock bli temmeligen oberördt af striden, ifall vi ej skulle få en preussisk ockupationskår på nacken.
Lördag afton kl. ½ 12 på kvällen hos Manzeys 25. maaliskuuta 1882
Derefter var jag på akademin der Iseeff sade mig att storfurstinnan så pinat på sin herre och man att de oväntadt tidigt gifvit sig af – i går på morgonen. – Barnen stanna här, tänk så eget att hon ger sig af utan den lilla flickan – Hvad i all verlden må så ha kunnat såra henne att hon glömmer allt, allt. Lille Kyrill skall resa efter om en vecka med Madame Scalon. – Iseeff sade mig att storfursten ytterligare förklarat sin förnöjelse med porträtten, att han skickat dem till Akademin för att derifrån ytterligare transporteras till Moskva, samt att pengarne stodo att lyftas i palatset. (I dag har jag också lyft 2500 rubel).
Måndag morgon 3. huhtikuuta 1882
Gud vet om det blir något af målandet i höst här. Hem till Haiko kommer jag nog, far kanske också till Moskva och Boruvna, men att åter stanna här i månadtal för att måla porträtt – hu. Åtminstone måste jag få ta många långa och djupa andetag i Paris först, innan jag åter kan döma mig till denna artistiska pina och död.
Fragment 6. kesäkuuta 1882
Noël reser i natt till Petersburg och Moskva, och jag är bjuden på frukost af honom i dag. – Jag rekommenderar honom till Sebastian (för att få rekommendation till en god och hederlig advokat) till Runeberg och Ahrenberg – den siste blott för att litet föra honom omkring. – Var lugn, jag skall instruera honom så att han ej begär af hvar och en mera än han förmår. Det är för att rädda flere hunda tusen frcs som han och några andra ha nedlagt i en rysk affär och som moskoviterna nu vilja stjäla från dem, som han reser dit. Nu måste jag sluta ty Noël väntar mig.
d. 28 juni 1882 28. kesäkuuta 1882
Talte jag om att Botkin skrifvit och komplimenterat mig öfver min utställning i Moskva. Han regretterar att jag icke har något till salu, och säger att han säkert kan påstå att jag skall bli dekorerad vid utställningens slut. – Troligen Stanislavkan! La belle affaire! Emellertid tyckas mina taflor ta sig bra ut och Ahrenberg skrifver att de göra en briljant figur bredvid de ryska.
d. 17 Nov. fredag 17. marraskuuta 1882
Hvilken tur på Gatchina! Jag fick genast företräde hos Kejsarinnan. Hon har embellerat ofantligt, var utmärkt välklädd i "velours frappé vieil or et feu” – och var vänligheten sjelf – Hon gratulerade mig till succèsen i Paris, talte om Moskva – Frågte hur Mamma och mina systrar mådde, samt förklarade att jag måste ha haft det "godt hjemme, for det De er bleven saa tyk" – således också hon tycker det!! Länge pratade hon, vänligt, snällt rigtigt som om hon varit glad att se mig igen, så pretentiöst det än låter. Derpå såg hon på skizzen den schjerfbeckska som hon fann "nydelig, saa rigtig naturlig og enkel" "Den gør saadan et godt Indtryk" o.s.v. – Jag explicerade att jag skulle skicka skizzer ytterligare från Paris – "Ja de kan De göre, men jeg vil ha det Billedet, saa kan De ju gøre et andet til Kejseren" – Jag talte om expositionen hos Petit, och hon gick in på allt – önskade mig lycka och gaf sin hand att kyssa hvarpå jag, med tacksamhet tog afsked af henne, den söta och snälla menniskan. Jag kom ut strålande naturligtvis
Paris, söndag 82 27. marraskuuta 1882
Han har legat i Moskva hela sommaren, förlorat sin process och 100,000 frcs men tycktes ändå ej ta saken så förfärligt sorgligt. Om den ryska rättvisan hade han ett och hvarje att förtälja.
Paris lördag d. 10 febr. 83 10. helmikuuta 1883
Just nu fick jag ett telegram från Manzeys att Etter dött i Moskva hastigt. Hvilken olycka! Huru skall nu lifvet gestalta sig för dem? Det är det första jag tänker på. Haiko – skola de sälja Haiko det är ju förfärligt att tänka – Han var ju förfärligt insyltad i skuld. Stackars Stackars fru Etter. Gud, om de pojkarne nu kunde någonting göra för modren, så att hon icke skulle bära allt på sina axlar. Tänk om Manzey skulle köpa Haiko åt fru Etter af kreditorerna – det vore ett karlatag – Hvad kan det kosta. Stackars Sebastian som skulle dö ensam – föga älskad i lifvet, ensam i döden. Om blott affärerna vore bättre, skulle detta dödsfall vara en lättnad för henne. Rysligt sorgligt är det. Skrif snart derom. Jag telegraferar till Manzeys för att få bref.
Paris 15 februari 83 15. helmikuuta 1883
Precis samma intryck som på er gjorde Etters död på mig. Oron för dem och deras framtid är hufvuddraget i de känslor denna sorgliga nyhet uppväckt. Måtte de blott kunna stanna på Haiko. Då de nu voro vana att vara långt borta från honom och i allmänhet trifdes bättre så, är deras förlust ej så stor. Sebastian, gubben, var ej älskade i sin familj, och var ju också föga älskansvärd. Men den stackars fru Etter, hon fyller mina tankar. Jag har skrifvit till Nadejdinskaïa 18, då jag ej känner adressen i Moskva. Kommer Mamma ihog Manzeys adress. Jag har skrifvit och telegraferat till Stora Morskaïa 37, men är litet osäker om nummern – tänk om mina bref ej kommit fram!
Petersburg lördag morgon 8. joulukuuta 1883
och så till Manzeys. Här erfor jag att ingenting kan bli af porträttet, emedan M., som är någonslags adelsmarskalk i Twer, om några dagar måste resa dit och stanna der i 8 dagar, hvarefter han skall till Moskva i affärer.
Petersburg, tisdag morgon 1. tammikuuta 1885
Det blåser isande vind då man åker i "istwostschik" [droska]; Edelfelt har träffat Stenbock som berättade att [storfurst] Sergej är nöjd med "taflan" och att pengarna har gått till Paris; kan träffa Oom först förljande dag angående "den andra taflan" ["Lekande pojkar på stranden I"]; Sjeremetev är bortrest, kanske i Moskva .
Kjöbenhavn Måndag d. 30 Mars 1885 30. maaliskuuta 1885
Amic har varit i Konstantinopel, Odessa, Moskva, S:t Petersburg, Helsingfors.
Odaterat 1. tammikuuta 1886
"Sjelf var Wollan sig lik"; Beskrivning av Waldemar von Frenckells klädsel och prål: ringar, kråsnål, hårpomada, "poudre de riz" m.m.; Edelfelt kallar von Frenckell en "kupets" [Купец], en köpman från Petersburg, Moskva, Nizjnij Novgorod.
Paris d. 15 januari 1886 15. tammikuuta 1886
Edelfelt och Boije var på ryska nyårsaftonen bjudna på supé på ryska ambassaden; "Vi voro bara ryssar der"; Madame Mohrenheim var "aimabel", vänlig; hennes yngre dotter är nu fullvuxen; Edelfelt kände endast få av damerna till utseendet, bl.a. grevinnan Decazes-Stackelberg och den holländska ministerns fru; Mohrenheim har mycket vackra saker och möbler; Boije var fryntlig och konverserade med ryska dignitärer; på ryska nyårsdagen var Edelfelt på middag hos friherre Fredericks och hans fru; på middagen var en intressant äldre rysk man från Moskva, vän med Turgenjev. Tolstoj och andra; han var en klok och intressant man, en "vesteuropé" och "liberal"; Edelfelt uppfattade inte mannens namn.
Nizza d. 16 mars 86 16. maaliskuuta 1886
Om temperaturen på Rivieran, i Helsingfors, Paris, Moskva.
Paris d. 27 mars 1887. 27. maaliskuuta 1887
Edelfelt kände sig hemmastadd och var färdig att sjunga ”ah Moskva, Moskva, Moskva” eller någon annan patriotisk sång som ett tecken på sin "tacksamhet mot det stora fäderneslandet"; Mademoiselle Grosjeans kusin, en ung attaché, frågade om porträttet som Edelfelt gjort av Mademoiselle Grosjean; Edelfelt slutade kvällen med att gå och dricka öl med greve Schulien, en dansk sekreterare, som skvallrade om olika människor; Edelfelt var nöjd med kvällen: "Det är sällan en fest motsvarar förhoppningarna, denna öfverträffade dem"; det var en mängd riktiga skönheter på mottagningen: grevinnan Montebello, Madame Ephrussi, Mademoiselle Blest-Gana m.fl.; det fanns också lika mycket diamanter som i alla juvelerarbutikerna på Rue de la Paix och i Palais Royal tillsammans.
Paris tisdag afton, 27 mars 88. 27. maaliskuuta 1888
Efter fotografen gjorde Edelfelt och Ellan visit hos Alexandre Dumas där de blev varmt emottagna; Ellan talade med Madame Dumas om Schuvaloffar, Kuriakinar, fru Karamzin och "andra moskovitiska bekantskaper från fyrtiotalet"; Jeannine Dumas var fräck som vanligt, hon var roligare än vanligt och behagade Ellan mycket; andra närvarande var comtesse de Torqueville, Madame Cahen d’Anvers, en ung dam som kallades Bella; Madame Dumas följde Ellan ända ner för trappan och bjöd till middag följande söndag.
31 maj 1891 31. toukokuuta 1891
Hur går det med Er Haikoflyttning? Är den redan genomförd då detta kommer? Af tidningarna ser jag att det är mycket varmt i Moskva, och att ni i det hela haft varmare än vi här under denna sista tid.
Stockholm fredag 16 Okt 91 16. lokakuuta 1891
Prins Carl talte i dag om Vanja Etter, som uppvaktadt honom i Moskva. Han sade att han var "intelligent och väluppfostrad" och frågade hvar han tjenade och om han redan var stabskapten o.s.v.
Petersburg 14 februari 95 14. helmikuuta 1895
Jag börjar således med middagen som begynte kl. 7. hos Donon. Ungefär 20 herrar, alla medlemmar af den nya akademin. Jag fördes till bordet af Grefve Tolstoi, och placerades på hedersplatsen mellan honom och Rjepin – hvad sägs? Sedan sutto geheimerådet Semenoff, president för Geografiska Sällskapet, baron Klodt v. Jürgensburg (Järnefelts onkel, Lemoch, Botkin, Makovski (den från Moskva som målar sådana der Dostojevskiska saker), Bryloff, Benoit, Gravören Mathe.o.s.v.
Petersburg. tisdag. 17 mars 1896 17. maaliskuuta 1896
Då jag kom i går, var K. ej hemma. Hans tjensteande, Tatjana, frågade mig då, mycket naturligt, hvar jag hade mina dynor och lakan, täcken och madrasser. Jag tillstod skamsen att jag ej hade några sådana – ryssarna resa ju alltid med hela sångbestyret och med egen samovar. (samovar har jag ej heller, jag fattiga stackare). – Jag glömde dessutom att många förnäma ryssar ligga på soffor och bänkar med skinnpelsar öfver sig – den der furstinnan i Moskva, som sedan 20 år sofver i samma säck af björnhud med håren inåt hade jag också för tillfället glömt. Jag skickade derför Tatjana, det beskedligaste får på jorden, att jemte sin man Grigori, modell (naturschik), skynda sig att köpa lakan och paduschkor. – Min pels fick tjenstgöra som täcke – Illa sof jag på en för kort divan.
Från Akademin har jag fått beställning på någon af kröningsmomenten – en aqvarell för 1000 rubel och på en blyertsteckning för 500 rubel – jemte fritt logis i Moskva i Akademins hus. – Jag hoppas de ha sängar der!
Måndag 23. 23. maaliskuuta 1896
Tolstoj sade i går att 14 rum äro hyrda i Moskva för herrar målare och för honom sjelf – Jag skulle få ett skildt rum med säng och sängkläder och allt som behöfs.
Petersburg tisdag. 27. huhtikuuta 1896
Farväl – den som väl vore hemma innan detta som jag fruktar gränslöst tröttande Moskva.! Tusen helsningar till alla, alla från Mammas egen Atte.
Moskva tisdag 7/19 Maj 1896 19. toukokuuta 1896
I öfvermorgon är det triumfala intåget i Moskva – får se om det blir bättre till dess. Annars vore det bra synd om Kejsarn, och alla de andra med som i regn skola rida – långsamt, fot för fot – 6 varit! Jag skall få plats alldeles vid Kreml der jag vill afteckna ståten i de alldeles utmärkt pittoreska omgifningarna.
Hela staden behagar mig tusen gånger mera än Petersburg. Frånvaron af allt officielt – raka gator, officerare och tschinovnikar – så den gamla arkitekturen, så det rent orientaliska i oregelbundenheten, och sist folket som ser mycket raskare ut än i Petersburg – ger åt det hela något gemytligt, något af leben und leben lassen. – Mest ser man prester, munkar och köpmän – feta, stora, i kaftaner stå de i dörrarna till sina mjöl-te – och andra lafkor. – Jag håller ännu vid mitt första intryck att de små gatorna mest påminna om det gamla Viborg. – krokiga, backiga med 2 våningars låga gamla stenhus. – Besynnerligt att fastän så många hundratusen man hitskickats man ändå ser påfallande litet militär. Landskapet omkring Moskva är också mycket vackrare än Petersburgs fasliga sumpiga omgifningar. – Ja, hade jag varit tsar af Ryssland skulle jag aldrig öfvergifvit den här hufvudstaden för den andra, som kanske, när allt går omkring är den tråkigaste stad i verlden hvad det yttre angår.
Illustration: gata med vagnar. Hotel Toulon – Dmitrofka. Moskva Г. Тулонљ Б. Дмитрвка Москва. – här begagnas ju ej nummer – man säger dens och dens gård – som i Borgå – derför rysligt svårt att hitta. – (gatläggningen också à la Borgå – dels med landsvägssand – dels med de knaggligaste knapperstenar.
Moskva 14/26 Maj kl. 3. e.m. 1896 26. toukokuuta 1896
Våra finska deputerade gingo nära kejsarn – först gingo golova'erna i Moskva och Petersburg och Warschau, och så kommo de våra – Montgomery Biskop Johansson och Ramsay i ett led – Kurtén och Wärri och Rein i ett annat. Johanssons och Reins doktorshattar begreps ej af mängden. Hvad som var rent af ynkligt att se var de stackars utgamla generaladjutanterna som skulle bära baldakinen. Alltjemnt vacklade baldakinen till höger och venster, och man trodde att någon af gubbarne skulle ramla och stryka med på kuppen. – De svettades och sågo olyckliga ut i sina skinnmössor, krokiga i ryggen och utgamla. Många åttioåringar, de allra flesta öfver 75 år.
Nej nu farväl – i afton blir Moskva illumineradt och jag tror det blir bra – att döma af de små illuminationerna de andra aftnarne. Farväl helsa alla hjertligt från Mammas Atte.
Paris lördag 29 maj. 29. toukokuuta 1897
Ja, hvad tjenar det till att numera gräma sig. Jag hoppas kunna göra porträttet fort och förtjena något. Tråkigt är att komma midt i Saisongen och troligen få söka rum i hotellerna. Bara jag tänker på "jubilée" så ryser jag – 15,000 frcs fönstret och folk, folk folk – jag glömmer ej Moskva och har en fasa för la foule.
Söndag 30 maj 1897 30. toukokuuta 1897
När jag tänker på Moskva och det här så kan man icke gerna finna större antipoder. Jo, en föreningslänk finnes, och det är det galna estradbyggandet, som förstört Londons yttre i hög grad. Öfverallt ha de utanför husen byggt plankestrader, på några ställen ha dessa estrader antagit ett alldeles monumentalt tycke. Trafalgar square ser närmast ut som Kaunissaari ångsåg – jag hoppas att det blir bättre när de på plankorna få upp sina brokiga klutar. – Får nu se om man kan göra något i denna vefva. Öfverallt finnes affischer med en aktris, mycket halfnaken som sjunger "The Victorian Era". Det är ju också ganska underligt att ha regerat 60 år och under denna tid aldrig begått en dumhet eller taktlöshet, ingen politisk faute. Hvad var England 1837 och hvad är det nu! Låt vara att Gumman haft goda ministrar, men när allt kommer omkring var detta ju också Ludvig XIVs enda förtjenst.
Paris söndag afton 27. toukokuuta 1900
I allmänhet har jag, trots kritiker från höger och venster, ganska godt samvete, och är öfvertygad om att jag kunnat göra ett och hvarje för den finska utställningen här. Att ryssar (icke tshinovnikar) sagt så vackra saker om oss gör mig godt i själen. Häromaftonen i en jurysammankomst sade en högt: Mon Dieu comme la Russie s'est compromise par sa politique finlandaise" och "à quoi bon" säga de flesta. I går sade en ung mycket begåfvad ryska, Mme Jakuntschikoff "Je dois plusieurs de mes meilleurs impressions aux finlandais, à vous, à Gallén, à Järnfelt. En Morosoff från Moskva sade: mais vous êtes der scandinaves, c'est à dire de beaucoup supérieurs à nous.
Paris 19 mars 1901 19. maaliskuuta 1901
Jag håller på med att göra två bilder till Adaminas perla, och njuter af att göra de 6 Kammarherrarna och 6 hoffröknarna som bära den stolta Adaminas släp så naturalistiska som möjligt. Jag glömmer aldrig hofstatens uppvaktning i Moskva – I Jardin des Plantes finns det ändå några vackra och graciösa djur. – Fröken Sonja Kræmer lyste som en sol bland alla Ozeroffskorna.