Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Englanti

Kirjeet jotka on kirjoitettu paikassa Englanti kronologisessa järjestyksessä

Kirjeet joissa mainitaan paikka Englanti kronologisessa järjestyksessä

Antwerpen d. 6 December. – 6. joulukuuta 1873
Ärkebiskopen av Mecheln, Victor-Auguste-Isidore Dechamps, den belgiska kyrkans primus håller fransk predikan i Notre Dame följande dag; Edelfelt funderar på att gå och lyssna på honom; på konstakademien har han en gång hamnat i en dispyt om religion med katolikerna Léon de Pape och Anthonies; Edelfelt talade om Luthers reformation som vändpunkten mellan medeltiden och nya tiden, vilket de andra reagerade starkt emot; likaså svartmålar man på ett nedrigt vis redan i skolorna "kättarkungen" Gustaf Adolf och Jan Huss, Martin Luther, Jean Calvin och Ulrich Zwingli, John Wickleff som egoister, falska profeter, revolutionärer och Antichrister; de andra hade försvarat påven och förbudet att läsa bibeln; alla rättrogna katoliker gläder sig över de stora framsteg katolicismen gör i England; Edelfelt finner det egendomligt att aristokratin i deras tid börjat ägna sig åt vallfärder och tron på det heliga vattnet i Lourdes.
Antwerpen d. 15 Februari 74. – 15. helmikuuta 1874
Lindroth reste samma natt till England och planerar inte att återkomma till Antwerpen; Edelfelt gav honom de senaste numren av Helsingfors Dagblad, efter att först ha strukit ut de handskrivna meddelandena i marginalen.
Antwerpen d. 17 April 74. 17. huhtikuuta 1874
Har Alexandra Edelfelt hört det sorgliga budskapet från München, att Wilhelm von Kaulbach är död; det tycks gå hett till vid Isarstranden, så Edelfelt tänker inte under några omständigheter åka till München; i Belgien, Frankrike och England har ännu inte märkts av någon epidemi; Edelfelt har inte varit sjuk en enda dag under sin vistelse.
Paris, onsdag d. 27 maj 74. 27. toukokuuta 1874
Man tecknar bra hos Jean-Léon Gérome, men däremot målar man inte lika bra som i Antwerpen; ingen har lika präktig färg som Pieter Frans de Beule, Émile Claus eller Jef (Jozef) Van Rysel; man målar inte torser i lebensgrösse [naturlig kroppsstorlek], utan hela figurer med en höjd på ungefär 60 centimeter; Adolphe Yvon korrigerar så länge Gérome är på resa till Holland; i synnerhet bland amerikaner och engelsmän finns usla tecknare och målare, men Englands och Amerikas framtidskonst angår inte Edelfelt.
Paris d. 21 Juli 1874. 21. heinäkuuta 1874
De flesta från Ecole des Beaux Arts har rest bort; förra lördagen ställdes det till avskedsfest med matinée dansante i Isidore Pils ateljé; marseillarne [från Marseille] Jean-Baptiste Dufaure och Istres Contensin har redan åkt till le Midi [södra Frankrike], Bowin till England och Julian Alden Weir till Bretagne.
Bihang med illustrationer från restaurangen där han dagligen déjeunerar, äter; bl.a. kyparen Michel, elsassaren och restaurangägaren Monsieur Fuchs, ryske kaptenen Kursknoff som är anställd vid ambassaden, den egyptiske paschan Demirgian som är vid Léon Bonnats ateljé och talar svenska efter ett år i Stockholm, mångspråkige Monsieur Melon som är elev till Bonnat och har varit i Grekland, Tyskland, Italien, England, Sverige, Norge, Ryssland och i Helsingfors och Åbo, bl.a. i Brunnsparken; några typer från ateljén: Madès från Madrid, en rik brasiliansk markis som är släkt med kejsarhuset i Brasilien; le comte de Nouij, och den store pratmakaren Campagnol; slutligen en skiss av den franska linjesoldaten, troupieren, som efter fransk-tyska kriget är dåligt klädd, preussarna ser tiotusen gånger ståtligare ut; Edelfelt hade tidigare haft en bild av den franska eleganta soldaten, som Cham framställde dem.
Paris d. 11 Augusti 74. 11. elokuuta 1874
Den stora nyheten om att François Bazaine har rymt från fängelset på Sainte Marguerite borde ha nått Finland; i Paris talar man inte om något annat och man är säker på att det är en bonapartistisk konspiration; då Edelfelt åt med Payrot på restaurang hörde han en herre hoppas att var helst Bazaine må vara, i Belgien, Amerika eller England, skall det finnas en ärlig fransman som skjuter en kula i pannan på honom; en annan ansåg att Bazaine kunde fara till Chislehurst för att bilda trio med Madame Bonapart och "le petit crétin de Woolvich" [det lilla dumhuvudet från Woolwich, tronpretendenten Louis-Napoléon som var stationerad vid Royal Woolwich Military Acadamy]; Bazaines fru, en ung och vacker mexikanska hjälpte till vid rymningen till det italienska fartyg som tog dem till Livorno; Patrice de Mac Mahon har meddelat att han tänker straffa dem bland fängelsepersonalen som genom vårdslöshet och medhjälp har deltagit i exmarskalkens flykt.
Paris d. 5 September 1874. 5. syyskuuta 1874
I korrespondensen till Helsingfors Dagblad ser Alexandra Edelfelt att den Baudryska expositionen är öppnad; några av dekorationerna till Operan påminner om MichelAngelo som är Paul Baudrys ideal; de stora pendanterna [pendangerna] tragedin och komedin är vackra; komedin illustreras av en ful gubbe som med en lejonhud spelar Herkules och som störtas av skrattande genier [andar] och Thalia ner från sin tron; det förekommer även scener från musikens historia föreställande David som spelar för Saul, Salomes dans och sång för Herodias, Orpheus och Eurydice, den heliga Cecilias dröm, Jupiter och Chorybanterna; de länder som spelat en roll i den dramatiska och musikaliska konstens historia representeras av en allegori, Egypten, Rom, Grekland, Frankrike, England, Tyskland och Spanien; på tavlan le Parnasse ser man bl.a. Wolfgang Amadeus Mozart, Johann Sebastian Bach och Gioacchino Rossini, samt porträtt av operans arkitekt Charles Garnièrs och av Baudry.
Paris d. 25 Juli 1875 25. heinäkuuta 1875
Förra veckan var Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg, Philip Forstén och Edelfelt bjudna till de svenska fröknarna Anna Agrell och Kinstrand; de bor på en pension, men frun är i England, därför presiderade Mathilda Grabows Madame Sinconne som värdinna (Grabow själv var sjuk); en ung fransman, Monsieur Houiller, var också bjuden.
Rom, måndag d. 29 maj 1876. 29. toukokuuta 1876
Erhardt besökte Edelfelt tidigt i morse och förklarade att han när som helst kunde flytta till Pietro Krohn; Erhardt gav alla nödvändiga instruktioner för hemresan och menade att Edelfelt skulle klara av sjöresan, men att han också kunde åka via Stockholm om han trodde det var mera angenämt; Erhardt reser om ett par dagar till England med en patient och sedan vidare till Baden-Baden över sommaren; följande dag ska Edelfelt och Krohn uppvakta Erhardt för att tacka honom och betala räkningen; Erhardt har ett utmärkt omdöme i Rom och Edelfelt vet inte ännu hur mycket han ska betala denne, doktor Holm och Krohn anser 200 till 250.
Roma d. 2 Juni 1876 2. kesäkuuta 1876
Vad sägs om händelserna i Turkiet?; krig mellan Ryssland och England anses här sannolikt och sympatierna är på Rysslands sida.
Paris d. 7 maj 1877 7. toukokuuta 1877
Edelfelt hoppas att tyskarna inte anfaller Frankrike så snart Österrike och England förklarar Ryssland krig; det är inte troligt att engelsmännen skulle komma till Östersjön, men om det sker blir det samma spektakel som 1854; hemma får de i tidningarna inte läsa alla ryssfientliga yttranden som fälls i England; i allmänhet är Helsingfors Dagblad ensidigt underrättad, man hör aldrig om turkarnas entusiasm, flotta och artilleri; nu verkar också grekerna röra på sig, liksom alla folk i Ottomanska riket tycks de vara räddare för ryssar än för turkar; det är synd om de kristna i Orienten som får gå som bulvaner och undanber sig Rysslands beskydd; i Mindre Asien finns mer än 10 miljoner kristna och de kommer att slås ihjäl om turkarna drivs ut från sitt land.
Stockholm, tisdag d 16 okt 77. 16. lokakuuta 1877
Albert Laurin tog Edelfelt till förlagsexpeditionen (Norstedt & söner); Edelfelt träffade doktor Höckerberg som skrivit Edelfelts biografi, och bad honom kommentera den; gravyren kommer att kosta ca 1 000 francs, därför skall Laurin försöka sälja klichéer till England, Tyskland och Danmark; Blanca får allt resa världen omkring.
Paris d 7 Febr. 78. 7. helmikuuta 1878
Ryssarna har tågat in i Konstantinopel; Edelfelt hoppas vid Gud att det inte blir ett ryskt-engelskt, och i förlängningen ett allmäneuropeiskt, krig; Ryssland ställer hårda fordringar, engelsmännen är beskedliga om de går med på dem; England har inga sympatier, men politiken och diplomatin känner bara till själviskheten, vilket kan få makter att ställa sig på det blonda Albions [tidigaste kända namnet på Storbritannien] sida.
Paris d. 26 febr. 78 26. helmikuuta 1878
Edelfelt hoppas vid Gud att den förfärliga orientaliska frågan får ett slut; i staden är stämningen mycket mot England och alla engelsmän som Edelfelt träffat är rasande på Beaconsfield och regeringen (rättare sagt krigspartiet i England); det som behövs är fred, arbete, framsteg och expositionen [världsutställningen]; soldaterna som arbetar på Marsfältet använder sin tid nyttigare än de stackars soldaterna nere i Balkan.
Paris d. 30 mars 78. 30. maaliskuuta 1878
Krig mellan Ryssland och England står för dörren efter Derbys utträde ur engelska kabinettet [regeringen]; vad skall konstärer ta sig till?; om kriget blir mångårigt kommer Edelfelt hem och tar värvning, men han hoppas att Vår Herre avböjer en så förfärlig olycka som ett englekst-österrikiskt-ungerkst krig med Ryssland.
Paris d. 4 maj 1878 4. toukokuuta 1878
Illustration: personer ur kortegen; den ryska kommissionen såg lyckad ut; med undantag av finnarna och några av de yngre är de alla gjorda för att karikeras; furst Butkoffski, prins Gedrovitz, konstutställningens delegerade; ryssarna är arga för att deras utställning fått så lite uppmärksamhet i jämförelse med England; den ryska avdelningen är inte så märklig.
Paris d. 5 Maj 1878 5. toukokuuta 1878
Alexandra Edelfelt uttrycker ängslan för krig i sitt brev; då Edelfelt gick genom expositionen [världsutställningen] och hamnade vid prinsen af Wales indiska palats stod det klarare för honom att Ryssland bör göra allt för att undvika brytning med en sådan makt som England; de båda ländernas utställning är ingen ofelbar utgångspunkt för jämförelse; Ryssland har kämpat med örlog och svåra kommunikationer, men det går ändå inte att på Marsfältet undgå att märka den ofantliga skillnaden mellan Ryssland och England; de liknar varandra i makt, men den ena har en urgammal kultur, ett fritt folk och outtömliga rikedomar, den andra bara en uttröttad krigshär; Ryssland gör ett sorgligt intryck i jämförelse med obetydliga jordlappar som Belgien och Schweitz; Alexander Beggroff sade att Ryssland borde göra alla eftergifter för att inte råka i krig med England; under Aleksandr Gortschakoffs sjukdom sägs det att kejsaren själv sköter politiken, därav den fredligare hållningen under de sista dagarna; det är för tidigt att frukta för att Helsingfors skulle bombarderas; Edelfelt vill tro att engelsmännen genast angriper Petersburg om de alls kommer in i Östersjön.
Paris pingstdagen 1878 9. kesäkuuta 1878
Julian Alden Weir är på väg till Paris, han är redan i England; Weir har förtjänat pengar i Amerika och gör en resa för att se expositionen [världsutställningen].
Stockholm d. 25 oktober 79 25. lokakuuta 1879
De stod mitt bland de italienska aktörerna; Edelfelt stod på en halv alns avstånd från Adelaide Ristori; hon är en märkvärdig gumma på 58 år; hennes röst överträffar i omfång Sarah Bernhardts, men den har inte samma silverklang; hon skrattade och konverserade med Frans Hedberg, Erik af Edholm, italienska ministern och legationen ögonblicket innan hon skulle in på scen för att dö eller framstöta lady Macbeths hjärtslitande klagan; hon har vacker profil och är välväxt; bäst var hon som den döende Elisabeth, klädd efter Paul Delaroches tavla; på söndag spelar hon igen Elisabetta, regina d'Inghilterra [drottning av England].
Fragment 1. tammikuuta 1880
Sedan några dagar har de piano i ateljén; modellen Madame Bailey, som har fått pianopris på konservatoriet, har spelat massor av saker; hon har varit pianolärarinna och fransk guvernant i England; hon sitter för amman i Edelfelts reproduktion av Haikotavlan; han har alla dessa tavlor under arbete men är långt ifrån att vara färdig.
Söndag d. 27 Februari 1881. 27. helmikuuta 1881
Häromdagen hade Beer och jag bjudit våra fina bekanta grefve Andrassy och baron v. Loudon på middag på Cercle de la presse. De äro utmärkt hyggliga ungdomar 25 och 22 år, uppfostrade med erkehertig Rudolf, ha båda varit i England och jagat på slotten der, och komma att stanna här någon tid. Andrassy är ovanligt intelligent och bildad. Hans uppehåll här är "ej blot till Lyst" ty han sätter sig ordentligt in i det politiska lifvet, för att i nästa år ställa sig som kandidat i ungerska parlamentet. Unge Loudon målar, skulle gerna mera egna sig deråt, men har för litet talent, säger han. I nästa vinter kommer han dock hit för att måla ordentligt, säger han.
Madrid d. 12 maj 1881 12. toukokuuta 1881
I söndags voro vi, Madrazo och jag på Corrida de Toros. Tjurfäktningen äro här rigtiga nationalfesten, motsvarande revyerna i Paris och Derby i England, och redan ur denna synpunkt äro de mycket intressanta. Plaza de Toros är här ännu större än i Sevilla, publiken deremot ej så briljant (mycket mindre fruntimmer och icke så fint klädda som i S. men mycket mera stormande och ytterlig i applåder och hvisslingar. Sjelfva det blodiga skådespelet var detsamma – endast att en picador med sådan hafsighet slängdes med häst och allt mot barrieren att han låg som död – han lär dock ha kommit sig, säger man. Här i Madrid finnas de rigtiga amatörerna "los aficionados" och denna "sport" eller hvad man skall kalla det har tagit ännu mera fart derigenom att kungen, den föga intelligenta mannen, är mycket begifven derpå. Tänk, han, Alfons XII är aldrig på någon vetenskapssocietet eller konstexposition, men försummar icke en enda tjurfäktning, kapplöpning eller jagt, har suttit och druckit med torero'n Frascuelo, och låter alltid presentera för sig de toreros som utmärkt sig.
Paris d. 7 juni 1881 7. kesäkuuta 1881
Sargent är rest till England der han fått porträttbeställningar.
Petersburg 8 mars 1882 8. maaliskuuta 1882
Man talar mycket om krig. Skobeleff, som man trodde i fullständig disgrace, åt i går frukost med Kejsarn, det hörde jag af Duperret, som träffat S. strax efteråt. Man anser derföre att hela hans uppträdande i Paris varit en ”ballon d’essai” för att sondera England och Frankrike. Eget är att det finnes personer som tänka på möjligheten att icke bli genompiskade af preussarne. Man talar om Napoleon och Moskva – men tiderna ha förändrats, och preussarne behöfva alls ej komma längre än till Polen och Östersjöprovinserna för att få hvad de vilja ha. – Visserligen kompliceras frågan om Frankrike blandar sig i fejden, men det ser ej så ut. De akta sig nog, och äro ännu ej rustade. Officerarne äro modiga och skrifva redan fram och tillbaka för att bli det ena eller det andra under ett stundande krig. Fru Etter talar med fasa om denna möjlighet – och ohyggligt vore det ju. Låt vara att Skobeleff är en tapper man, så äro preussarne det också och ha 10 generaler der ryssarne ej ha mer än 1. – Gud bevare oss för en sådan olycka. Finland skulle dock bli temmeligen oberördt af striden, ifall vi ej skulle få en preussisk ockupationskår på nacken.
Paris d. 20 april 82 20. huhtikuuta 1882
Wahlberg är med i den der fin-fina utställning som Petit tänker ställa till i sin nya expositions lokal. Det blir bara 20 målare – för Frankrike: Bonnat, Meissonier, Baudry Tyskland Mengel och Knaus, Spanien Madrazo, Italien de Nittis, Sverige Wahlberg Ryssland Boguluboff och Pohitonoff, England Herkomer och Millais österrike-ungern Munkacsy, Belgien Stevens hvad tycks? lofvar det ej bli ganska fint. Om expositionen lyckas och förnyas i nästa år, lofvade Wahlberg ställa så till att jag på något underligt sätt skulle representera Finland – men då gäller det att få någonting rigtigt fint. Tala ej om denna ytterst vågade idé.
Paris d. 15 maj 1882 15. toukokuuta 1882
Bertha såldes naturligtvis genast till MacLean – dock höll han på det uppgjorda priset 1000 frcs. men bestälde 2 aqvareller, hvaraf den ena redan är afsänd till England.
Paris d. 21 Juli 1882 21. heinäkuuta 1882
Denna, vän, kommer att bli ett motstycke till den senaste endast med skilnaden att det nu är de unge, och ej de sämste för det. Jaquet, som är parisare framför alt, och kanske ger för stor del af sig sjelf och sin talent och verlden och flärden, sade att han, Stewart och Beraud som äro i spetsen för det hela nu ville bjuda Paris på något rigtigt raffineradt artistiskt, och derföre hade de sammankallat oss Bland utländingarne representerar Stott England, Liebermann Tyskland, Ribeira och Egusquiza Spanien, Boldini Italien, och jag alla de nordiska länderna med Ryssland inbegripet.
London d. 30 maj 84. 30. toukokuuta 1884
Wesminster Abbey – otroligt att de kunnat låta bli att restaurera det, der ser man engelsmännens vördnad för det gamla. Den är derföre riktigt förfallen, den kyrkan med dess grafvårdar från år 1066 – och så åldrat – men genom allt detta makalöst pittoresk. Den stol på hvilken alla Englands kungar blifvit krönta sedan 1200 talet, och som ännu begagnas, håller på att falla i stycken – stopporna slå ut, öfverdraget är slitet.
London 30 maj på aftonen 1884. 30. toukokuuta 1884
Den der färden längs Thames är ändå makalöst vacker. Aldrig har Londons storhet så kommit öfver mig som nu, då jag såg dessa tusentals ångare och seglare af alla nationer och dessa gigantiska magasiner och varf. – Och när man så läser Canada Wharf, West-India, Australia o.d., så får man en blick öfver Englands storhet. Och när det står, om ångbåtar, frakt o.d. skrifvet med stora bokstäfver "for all the parts of the world" så gör det ändå ett märkvärdigt bussigt intryck.
London, 3 juni, aftonen 1884. 3. kesäkuuta 1884
Eaton, inbäddadt i träd, på ställen hundradetals Eaton-skolgossar som spelade Lawn-tennis, tusentals menniskor och Themsen som slingrade sig som ett långt silfverband genom det härrliga landet. Aldrig hade jag trott att England var så förtrollande skönt.
Paris d. 6 Juni 1884 6. kesäkuuta 1884
Åter i Paris! Jag kan ej neka att jag litet saknar det bussiga, kraftiga i England. Jag måtte ha ärft af min pappa sympathier för allt engelskt.
Hufvudsumman af min resa är att den varit mycket mera intressant än jag väntade, att England gjort det bästa intryck på mig, och att jag säkert snart återvänder.
Skilnaden mellan England och Frankrike förefaller ännu mycket större då man återkommer. Frankrike ser vackert, ljust, litet qvinligt ut – alla toner äro skära, ljusa, alla former äro vekare mindre robusta. Och Paris! Ja, jag ville nu ej upprepa den banala frasen om dess litenhet då man återkommer från London, men måste ändå säga att det finnes något sannt deri. Rörelsen är här koncentrerad i midten af staden, under det den är temmeligen lika
Paris Påskafton 86 24. huhtikuuta 1886
Om judar i England, Frankrike, Tyskland, Ryssland.
Paris d. 3 februari 1887 3. helmikuuta 1887
I Frankrike räknar man inte mera med Ryssland; England spelar den fulaste rollen.
Utlänningarna som bor i Paris är utom fara, eftersom det går att komma hem via England, men fransmännen får det svårt.
Ospedaletti 1sta Mars 1891 1. maaliskuuta 1891
Lady B. är en klok och rask menniska – mycket radikal och snabb i sina omdömen. Hennes man är irländare och home-ruler. Hon talar derför med föga aktning om de conservativa i England. Då jag sade något om "le parti conservateur", ändrade hon mig lugnt: "dites le parti des imbéciles" – För resten går hon åt ärftlig adel också, isynnerhet sedan hon häromdagen såg några unga lorder i Monte-Carlo. "C'est revoltakt de passer que ces gens-là feront nos lois" –
Ospedaletti 15 mars 1891 15. maaliskuuta 1891
I förrgår som hit från San Remo en äldre engelsk dam, som var vän till Zorns. hon hade verkligen väl reda på hvad jag gjort och bjöd oss på frukost till San Remo någon dag och på långvisit till England när vi bara hade lust. I dag har hon skriftligen återupprepat sin bjudning.
Köpenhamn 7 maj 92 7. toukokuuta 1892
C. frågade genast efter Mamma, Annie och B. Ellan och pojken, och nu tyckes Hfors stå för honom i den herrligaste dager, förgyldt af minnet. Beklagligtvis har han kontrakt som binder honom både här och i Hamburg vid teatrarna – annars skulle han genast fara till England, säger han.
Paris 22 maj 1892 söndag kl. 5 em. 22. toukokuuta 1892
Dagnan målar ett porträtt af Englands största skönhet Lady Gray. Han får, tror jag 30,000 frcs derför. – Han ville ej måla det först men hon har bedt honom rigtigt vackert. Så skall det vara. Hvarför skulle ej D. som har mera talent än Carolus Duran någonsin haft, få samma pris som han? –
Kjobenhavn 26 juli 1893 hos Pasteur. 26. heinäkuuta 1893
Efter 2 dagars uppehåll på Bregentved blef jag pr telegraf kallad hit till prinsessan Marie, som hade lust att visa mig sina arbeten. Om lördag komma Kungen och Drottningen tillbaka från England och då är det slut med den sköna friheten för henne. Alltnog, igår fick Moltke ett så lydande telegram: Inviteret på frukost sammen med hr Edelfelt, vil de tillade ham komme – Marie prinsesse af Danmark." Hvilken frukost? Hvar? Hos oläsligt, hos Moltke-Hvitfeldt allmän hufvudbry – först om 3 timmar då jag fick Pasteurs telegram förklarades gåtan.
Bregentved lördag 28 Okt 1894 28. lokakuuta 1894
Detta herrskap Raben äro då högst besynnerligt. De ha ej rest utomlands utan vistas för att jaga på ett af sina gods här i närheten. Det de reste från Aalholm med 3 barn, 3 guvernanter, 10 tjenare 4 velocipeder, 4 hästar, en vagn och en flygel Det måtte vara som cirkus Busch. – Här likaså litet som hos dem kan man förstå att något sådant som en jagt med ty åtföljande middagsätningar med alla dessa eviga kusiner Kristian och Frederik och ove och Palle, att något sådant säger jag kunde uppskjutas eller inställas för någon mensklig orsaks skull. Möjligen kungens död – och ändå är jag ej säker på det. Man skulle kanske nöja sig med att slå ett sorgflor om Dyrestegen. – Och vi andra som tycka att allt annat är så vigtigt här i verlden – arbete, ära, höga mål, utkomst. Och värre lär det vara i England. Zorn sade att man alltid blir frågade "Do you hunt, Sir? svarar man då nej, så är det slut med konversationen. – Här var ju en massa menniskor, både herrar och damer, alla i stor gala till middagarne – damerna med diamanter och perlor, djupt urringade. Härifrån reste hela sällskapet till grefve Lerche på Lerchenborg, derifrån till baron Reedz Thott på Gavnö o. s. v.Och icke en som skulle tycka att detta lif ändå är litet innehållslöst!
Paris fredag 15 mars 95 15. maaliskuuta 1895
Jag har varit och profätit frukost hos Mlles Mondan. Frukosten var god och bordsgästerna endast 4 utom mig och de två värdinnorna. Rummen äro trefliga – korridorerna naturligtvis smutsiga och mörka. Nå ja, det tyckes en gång för alla vara omöjligt att finna ljusa, snygga korridorer här i denna stad – utom hos miljonärer som lärt sig genomgående snygghet i England Amerika eller Skandinavien. Jag skall försöka pynta rummen med blommor. Solen skiner in der från tidigt om morgonen till kl. 2. Det ena rummet är så stort som Mammas rum vid Alexandersgatan, det andra litet större än flickornas 2 tr. upp.
Paris söndag d. 28 Juli 95 28. heinäkuuta 1895
Att den Krohn icke kan komma! Jag tänker han blifvit uppehållen i Nordtyskland der det finnes så mycket schlessvig holsteinsk trä skulptur och krukor och lergods som ha intresse för honom. Han, Krohn, skall till England och skulle stanna två dagar i Paris. –
Petersburg fredag 13 mars. 13. maaliskuuta 1896
Jag var verkligen förtjust i honom, så naturlig och genomvänlig var han. Han tyckte mycket om mitt utkast, talade om allt möjligt, om Skutnabb, om Gunnar Berndtsons två taflor, om Alfthans död, om Universitetet, om Konstföreningens jubileum, om konst, om Detaille och – Burne-Jones, konstindusti – England, South Kensington – Danmark, hans morföräldrar, som jag ju kände, om Norden, de ljusa nätterna – ("je suis tout à fait homme du nord – rien n'égale pour moi les nuits de juin – Déjà en Angleterre je ne puis vraiment croire à l'été, encore moins en Grèce, et dans lestropiques je souffre litteralement de ces nuits noires af étouffantes – non, c'est à copenhague que la vraie impression d'été, de printemps et de clarté commence pour moi. – Est-ce que vous ne les regrettez pas quand vous êtes à Paris"). Så talade han med förtjusning om Pierre Loti.
Petersburg lördag 28 mars. 28. maaliskuuta 1896
Här är en fransk målare, Berthier, en "skräling" för resten, som målare, men som haft en förunderlig vogue i Amerika och England. – Han har kommit hit för att måla Kejsarinnan, och väntat sedan december! Jag träffade honom i går och han såg ej mycket hoppfull ut, och afundades mig.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16. marraskuuta 1896
Fru Sager, född Fock, tecknade jag upp i dag och det blef genast mycket likt De vilja att jag skall göra det i pastell, ty hon ser mycket Louis XV ut, med sin långa hals och lilla fogelansigte. Så fördes jag upp i dag till hans mor, gamla fru Sager, 82 år, med bön att åtminstone göra några croquis'er efter Gumman och sedan utföra det i stort. Hon var en mycket artig och vänlig gumma – Jag skall någon stund försöka göra det begärda. De äro ytterst förekommande och artiga, alla der, och det att de fått vänta i 4 år gör dem ännu mera pickhågade att få sina porträtter. Om jag också gjort många dumheter i praktisk mening, så har å andra sidan allt ändå länkat sig skäligen bra för mig. Så har jag t.ex. ingenting förlorat med att skjuta upp det här. Sagers, (Jönköpingslandstickorna) se ut att vara mycket rika. De ha en lyx i möbler och betjening som man sällan ser här – för resten särdeles vänliga – litet engelskt snobbig lawntennis, ridt, drawing Room hos drottningen Victoria, personalkännedom i England).
Söndag 30 maj 1897 30. toukokuuta 1897
När jag tänker på Moskva och det här så kan man icke gerna finna större antipoder. Jo, en föreningslänk finnes, och det är det galna estradbyggandet, som förstört Londons yttre i hög grad. Öfverallt ha de utanför husen byggt plankestrader, på några ställen ha dessa estrader antagit ett alldeles monumentalt tycke. Trafalgar square ser närmast ut som Kaunissaari ångsåg – jag hoppas att det blir bättre när de på plankorna få upp sina brokiga klutar. – Får nu se om man kan göra något i denna vefva. Öfverallt finnes affischer med en aktris, mycket halfnaken som sjunger "The Victorian Era". Det är ju också ganska underligt att ha regerat 60 år och under denna tid aldrig begått en dumhet eller taktlöshet, ingen politisk faute. Hvad var England 1837 och hvad är det nu! Låt vara att Gumman haft goda ministrar, men när allt kommer omkring var detta ju också Ludvig XIVs enda förtjenst.
Mitt hufvudintryck från Paris är att jag ingenstädes har bättre vänner som konstnär. Der förstå de och vilja förstå hvad jag gör, der har jag tillräckligt mycket "saveur du terroir" för att förefalla dem originell. – Och hvilken stad, i alla fall, Paris! Man må säga hvad man vill – der ser man ändå det bästa och det mesta af europeisk konst. Det skall bli roligt att se England nu, med dessa nya strömningar. Men de bästa engelsmännen ställa ju ut i Paris. De tyskar som äro ärliga, medgifva att de ha sitt bästa från Paris, men det de aldrig kunna få, det är smaken – "Försynen har nekat folkslaget smak" säger Ehrensvärd.
Torsdag 10 juni 1897 10. kesäkuuta 1897
*Det vimlar af kolonialsoldater här: afrikaner, malayer, australier – mycket underligt, franska canadensare, m.m allt för Diamond Jubilee Jag såg en balett i förgår: Victoria and Mery England. Det var vackert och storartadt och stämningen var mycket patriotisk Det är ej att undra på: vore jag engelsman vore jag bra styf på mig och mitt land också.
21 Juni 97 21. kesäkuuta 1897
Senaste torsdags var jag på middag hos en rik London jude Mr Kahn, kusin och svåger till min vän Mme Kahn från Paris, som nu är enka och här hos dem. – Mme Kahn är bland de sötaste menniskor som finnas på denna jord. Jag kände mig mycket hemmastadd der, fastän jag aldrig sett värdsfolket och deras fullvuxna barn förr. Men judar ha ofta något universellt och allmänmenskligt öfver sig, tala alla språk och känner alla länder. De bo i det rikaste qvarteret (här äro så många rika qvarter) och ha ett mycket vackert och konstnärligt hem. Mr Kahn (som alla judar är han patriot) isynnerhet i de länder der de ha det bra ss. i England, Frankrike, Danmark och Sverige) utlade för mig om Englands förutsättningar att bli den enda utomeuropeiska magten af betydelse, tack vara deras fria institutioner.
Paris, Café de la Regénce 28 maj 98 28. toukokuuta 1898
Med Zorns har jag varit en par gånger. de resa om tisdag via Mont St Michel till England och jag har verkligen lust att följa med dem. men till tisdag hinner jag ej bli färdig ändå.
Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21. toukokuuta 1899
Dayot ville locka mig med sig till England. Nous dejeunerons avec Zola! et vous verrez ce qu'il dira de la Finlande, venez, donc. – Kanske jag far.
Paris, lördag 27 maj 1899. 27. toukokuuta 1899
Juhani Aho och hans fru sade att de hade knappt skrifvit in "Finland" (i Holland) främlingsboken förrän hotellvärden, borstaren och kyparen kommo och talade om den finska frågan som de kände i grund. Ingenstädes ha de tagit saken så à coeur som i Holland, der de Ju ändå se saken objektivt utan några som helst egoistiska biafsigter som i England. Det är ju rysligt om de nu börja med våldåtgärder igen för det officiella språkets införande.!! till min ledsnad måste jag erkänna att de som äro minst intresserade af saken äro de svenskar jag mött här. Det är visst sannt att bland dem finnas många utomordentliga åsnor – men i alla fall är det förvånande. De ha det för bra i Sverige, för lugnt, för god och för mycken mat och tid, och det gör att de inte rigtigt förstå mera andras nöd.
Paris 29.XII. 1900 29. joulukuuta 1900
I går afton var Jag på en ytterst prononcerad Dreyfusmiddag hos Psichari, gift med Renans ena dotter. P. är grek och har studerat i England o. Tyskland samt är nu professor i grekiska och filologi vid universitetet här. De bo i hennes morfars, Ary Scheffers hus – och Psichari har inredt den gamla ateliern till studerrum. Der skulle Mamma trifvas! Ett storartadt bibliotek, med taflor o. handteckningar o. skulpturverk. Som den största rariteten visade de en teckning af – Göthe, ett klassiskt landskap, som Psichari trodde, ett dekorationsutkast till Iphigenia. Der var mycket folk och intelligent folk – Gast, Picquarts svåger, Salomon Reinach arkeolog, Ephrussi (också jude) hufvudredaktör för Gazette des Beaux Arts, Trarieux' son, flere greker m.fl. – men efter alla diskussioner återkom man alltid till Dreyfussaken och amnestien, som af värds folket, förkastades och af andra försvarades såsom välmening af detta ministerium som ju är Dreyfusvänligt. – Dreyfus sjelf är i Paris, men ingen talar om honom – han lär vara mycket obehaglig som menniska, sägs det – deremot var det hela kvällen tal om Picquart, som sagdt med utvikningar.
Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24. tammikuuta 1901
Nå, hvad säger Ni om Drottning Viktoria? Jag skall skrifva ett kondoleansbref till Gallatly, ty jag antar att i hvar engelsk familj detta dödsfall måste kännas som en personlig förlust, och detta faktum är väl det största beröm man kan säga vid en regents grift. En utomordentlig tur har hon haft under sitt långa lif, skada blott att den storartade glansen nu på sistone skulle skymmas af detta usla Boerkrig, som aldrig kan bringa England ära åtminstone. Ack, om Edvard VII, ty så kommer kungen att kalla sig, ville köra bort Chamberlain och säga honom: "skomakare o.s.v. ty ni vet väl att Chamberlain varit skomakare, likasom han varit radikal. Och Salisbury kunde just dra "afstod" med detsamma. – Å'cke de underligt att tala om den engelska "kungen" nu?
Måndag 18 febr. 1901 18. helmikuuta 1901
Har ni läst om åtgärderna i Capkalonin? – Och detta är det fria England, som nu imiterar alla Bobrikoffar och Gurkor i öster Jag skickar ett utklipp. Hvart ta vi vägen om detta allt fortgår! Är icke menskligheten nu förryckt så vet jag icke hvad vanlig dårhusmässighet är.
Paris 19 mars 1901 19. maaliskuuta 1901
Jag önskar Er alla god helsa och så godt kurage som möjligt i dessa svåra tider. Får se om det blir krig mellan England och Ryssland ang. Mandschuriet. – Helsa hjertligt alla från Mammas Atte.
London 14 april 1901 14. huhtikuuta 1901
vidare har jag begagnat den timme som D. passerar på ambassaden att gå på National Gallery och National portrait Gallery alla dagar, och kan ej se mig mätt på allt detta. Detta porträttgalleri skulle intressera Er oändligt. De bästa porträtten af engelska män och kvinnor! Man blir verkligen öfverväldigad af Englands inflytande då man på en vägg ser Darwin, Ruskin Tennyson, Dickens, Thackeray, Walter Scott. Huxley, lord Byron, Shelley, Milliais m.fl. m.fl. – nästan alla ypperligt målade dessutom. National Gallery är och förblir ett af verldens allra bästa museer. och jag är så lycklig då jag vandrar der!
Paris 22 april 1901 22. huhtikuuta 1901
Få nu se hvad makterna ställa till i Kina – I England sade alla att de vilja ha ett krig med Ryssland inom 10 år, ett stort krig, som måste komma, menade de. Min Demidoff, som talar efter sin omgifning, är mycket engelsk och går som sådan mycket åt Ryssland, som han (!) skulle vilja reformera. – "Der finnes inga gentlemen i Ryssland" sade han "Deri har ni fullkomligt rätt, sade jag, men det finnes i Finland". Grefve Costa utbröt "Sapristi, vous ne l'envoyez pas dire" (ett talesätt som betyder ungefär: det vill jag kalla att tala är skägget).