Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Porvoo

Kirjeet jotka on kirjoitettu paikassa Porvoo kronologisessa järjestyksessä

Kirjeet joissa mainitaan paikka Porvoo kronologisessa järjestyksessä

Kiala den 16 Juni 67. 16. kesäkuuta 1867
Lulle (Julian) och Leonard Serlachius har gått till Borgå.
Kiala, den 13 Augusti 67. 13. elokuuta 1867
De ska åka till "biskopens", och på lördag ska tante Gustafva Pomell bjuda på kaffe på Borgbacken.
Thorsdagen d. 8 Augusti 1872. 8. elokuuta 1872
Edelfelt kommer ihåg att det samma dag är kappsegling vid Haxalö, vilket han föreställer sig är en epok, något att se fram emot, för dem som är kvar i Borgå och på Kiala.
Fragment, Forts d. 20. 1. syyskuuta 1872
Edelfelt målar i rådsalen, där medlemmarna av Carl XI:s riksråd blickar ned från väggen; i rummet bredvid finns porträtt i naturlig storlek av regenter samtida med Gustaf III, av dessa är Maria Theresia, Ludvig XV och Stanislaus av Polen mästerliga; Edelfelt har blivit betagen i ett porträtt av "okändt fruntimmer" av Van Dyk; han skulle vilja kopiera porträttet av Ebba Brahe; C.J. Adlercreutz porträtt är en kopia av Carl Fredric Breda, efter vilken litografin på Kiala är gjord; porträttet blir ungefär lika stort som porträttet av Wallgren och Edelfelt kan därför inte göra det så stort som morbror Gustaf Brandt önskar; Borgåborna skall i varje fall falla i stum förundran över den grannlåt och de ordnar han skall brodera generalens kläder med.
Antwerpen d 11 December 11. joulukuuta 1873
Man väntar på frost och all ungdom förbereder sig för skridskofärder på kanalerna i parken, eftersom Schelde aldrig fryser; Edelfelt vet inte varifrån uppfattningen om att den nordiska ungdomen skulle vara skickligare och kraftfullare än vekligheten i söder kommer; även om han befinner sig i ett nordiskt land är det ändå ett stycke sydligare än Finland och ungdomen här verkar inte mindre "härdad eller fallen" för övningar och lekar än där hemma; skolpojkar i Brügge åker skridsko ända till holländska gränsen längs kanalerna, en sträcka längre än från Helsingfors till Borgå; i Tyskland åker man skridsko på Rhein från Frankfurt ända till Cöln.
Antwerpen, lördag d 28 Mars 28. maaliskuuta 1874
Edelfelt har skrivit ett utkast till den första korrespondensen för Helsingfors Dagblad; Robert Lagerborg får redigera innehållet om han inte är nöjd; korrespondenserna till Cajus (Viktor Leonhard Cajander) för Borgåbladet plågar Edelfelt, som känner sig utpumpad av att först skriva till Alexandra Edelfelt, till hans kamrater och nu senast till Dagbladet.
Paris d. 24 Juni 1874. 24. kesäkuuta 1874
Edelfelt skulle gärna vara med vid invigningen av Borgå järnväg.
Paris, onsdag d. 1 Juli 1874. 1. heinäkuuta 1874
*Idag, den första juli, borde vara dagen för öppnandet av Borgå järnväg.
Paris d. 10 Juli 1874. 10. heinäkuuta 1874
Edelfelt läste i tidningarna att man redan åkt hela sträckan mellan Helsingfors och Borgå på den nya järnvägen; det är en epokgörande händelse i Borgås historia.
Paris d. 21 Juli 1874. 21. heinäkuuta 1874
Cajus Cajander publicerade Edelfelts beskrivningen av le Sphinx i Borgåbladet; han hoppas att Cajus redigerat "de fattiga raderna" så att de inte får alltför mycket kritik av den litterära klicken med Rappe och Snabeling, Schauman, ”Borgås Svenska akademi”.
Paris d. 4 Augusti 1874. 4. elokuuta 1874
Det är inte troligt att Alexandra Edelfelt får se Calle Holms tavla före hon åker från Kiala den 1 september; Edelfelt kunde ordna det så att tavlan sänds till Humberger i Helsingfors, så att Alexandra Edelfelt skall få se den, innan denne sköter transporten till Borgå; hur snabbt Edelfelt kan sända tavlan beror på om Calle Holm vill ha ramen gjord i Paris eller inte.
Paris d. 10 Januari 1875. 10. tammikuuta 1875
Alexandra Edelfelts efterlängtade brev gladde Edelfelt; det var ett nöje att läsa om tillställningarna i Borgå och julfirandet på Kiala.
Paris d. 17 Februari 1875. 17. helmikuuta 1875
Eftersom Edelfelt inte hunnit måla under veckan har han bestämt sig för att skicka några nakenstudier till tävlingen i Helsingfors; Adolf von Becker understöder honom i beslutet; Edelfelt håller på att göra en landskapsfond till en liten spelande pojke för att göra det till ett mellanting mellan studie och tavla; Becker menar att han kan ställa ut pojken och Calle Holms flicka; till Finland sänder han studierna En spelande faun, en karlrygg och en kvinnotors, vilka alla har fått beröm av Jean-Léon Gérome; han skall skriva till Calle Holm för att be honom få tavlan från Borgå.
Paris, söndagen d. 21 Februari 1875 21. helmikuuta 1875
Adolf von Becker och Berndt Lindholm tycker att Edelfelt ska be Calle Holm om att få tävla med hans tavla; Edelfelt sänder med ett brev till Calle Holm, som han ber Alexandra Edelfelt läsa igenom; Morbror Gustaf Brandt eller Cajander kunde hjälpa till med inpackningen; eftersom Edelfelt inte har några medtävlare att frukta vore det skäl att delta i tävlingen, i synnerhet som tavlan redan vunnit ett visst erkännande i Helsingfors; allt hänger på om allt går att ordna i tid från Borgå.
Paris d. 2 Mars 1875 (fortsatt d. 3) 2. maaliskuuta 1875
August Eklöf har varit utmärkt vänlig; beträffande beställningen sade han sig vara lika nöjd med en kopia efter Titian som med ett originalarbet och det var ingen brådska; Edelfelt var inte ledsen över att förnya sin Borgåbekantskap.
Paris d. 13 Mars 1875 13. maaliskuuta 1875
Hemkommen från en studieutfärd till Asnières väntade Edelfelt underrättelsen om att Kiala sålts till Axel Gustaf Mellin; det är mycket svårt för Edelfelt att tänka på allt vad det innebär, det låter lika otroligt som att Borgå stad skulle ha promenerat till Haiko; han hoppas att försäljningen hjälper upp Morbror Gustaf Brandts affärsbekymmer;han undrar när de skall flytta och hur det är med Moster Fanny Brandts humör; "Gubben" Morbror August Streng stannar kvar; mest ont gör det Edelfelt om Tajta (Fredrika Snygg), han ber Alexandra Edelfelt ordna så att hon får vara i Helsingfors så mycket som möjligt; Mamma får heller inte misströsta om framtiden, dels får hon förtrösta på att Vår Herre hjälper, dels får hon hoppas att Edelfelt en gång blir karl nog att ha råd att försörja henne.
Någon gång ska Edelfelt återvända till Kiala för att måla en tavla med Borgå och Borgbacken i bakgrunden; han ska då gå och säga sitt farväl till parken, kärrbybacken, Lustigkulla och Mossakrogen och andra kära ställen; i och med att Edelfelt sitter i Paris och snart är myndig karl finns det inte skäl att vara sentimental och därmed byter han ämne.
Paris 31 Maj 1875. 31. toukokuuta 1875
En vy av Borgå med Askolagummor på kyrkväg vore en makalös tavla, men Edelfelt skulle behöva två eller tre månader på sig för att måla en sådan.
Paris måndag d. 14 Juni 1875. 14. kesäkuuta 1875
Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt godnatt; han hoppas att tjänstemännen på Borgå järnväg låter sina grannar veta då det finns brev till dem, han hoppas att Mamma inte fått vänta länge på hans brev; han ska försöka byta bort Ellen Edelfelts frimärken.
Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22. kesäkuuta 1875
Edelfelt har fått brev från Alexandra Edelfelt och Lulle (Julian) Serlachius; familjen torde nu vara på Johannisberg och sitter med den gamla kära Borgå-staden för ögonen; saknaden över att ha förlorat Kiala är svår att lindra, men Mammas modiga och glada lynne är en säker borgen för att trevnad, kärlek och glädje följer var än de slår ned bopålarna.
Edelfelt ser fram emot att i slutet av sommaren komma ut till familjen, gå längs den vackra ådalen och till Gamla Borgå; Morbror August Streng kan tjäna som förevändning till att besöka Kiala.
Roma, onsdag d. 31 maj 1876 31. toukokuuta 1876
Just anlände Alexandra Edelfelts brev med berättelsen om Borgåresan och beskedet att det är en omöjlighet för dem att bo på Johannisberg i sommar; Edelfelt bryr sig inte om var det blir, han ser fram emot att tillbringa några månader hemma med Mamma och syskonen.
Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1. heinäkuuta 1876
Ingerslev är omkring 50 år och håller på med lantbruket, populära föreläsningar och arkeologi; som bäst håller han på med ett arbete om Pompeji; hans fru liknar salig fru Eymelæus i Borgå, men mycket yngre, kanske 40 år, och har bestämt varit mycket vacker i sina dagar.
Paris d. 7 maj 1877 7. toukokuuta 1877
Edelfelt hoppas att Borgå stad, finska folket och alla korporationer har vett att inte hålla tillbaka, begravningen måste bli en demonstration; ett folk som vill gå framåt skall, oberoende av alla försiktighetsmått, visa att en Runeberg är värd tio gånger mera heder än vilken potentat som helst; det är sorgligt att han inte hann vara med om sin jubelpromotion; högtidligheterna vid universitetet får nu en helt annan prägel.
Paris måndag – 17 dec. 77 17. joulukuuta 1877
Wille Wallgren hämtar alltid en frisk hemlandsluft med sig; han är "så direkt kommen från Borgå" som möjligt, nöjd med sig själv och världen, och funderar inte hit och dit.
Paris d. 2 aug. 1878 fortsatt d. 5, sedan jag fått pengar 2. elokuuta 1878
Den Bornska vistelsen på Gammelbacka är en förargelse; det vore "le comble de ridicule" [höjden av fånighet] att komma hem för att sitta i Borgå, då Alexandra Edelfelt är i Helsingfors.
Paris d. 15 juni 1879 15. kesäkuuta 1879
Alexandra Edelfelts sommarprojekt förefaller för varje dag allt trevligare; Edelfelt gläder sig åt båtar, sjön, frihet och kvällarna med utsikt mot Haikofjärden; han är glad att Mamma gjort detta "hjeltemodiga beslut"; kommunikationerna och närheten till Borgå gör att Haiko har alla bekvämligheter som Hindhår har.
Toledo d. 4 maj 188[1]. 4. toukokuuta 1881
Moreno förde mig med flit till de mest fantastiska gatorna, liksom enkom gjorda till dekorationer för dueller och lönnmord – fordomdags ty nu äro menniskorna här mycket fredliga. Man kan ändå få här ett temmeligen genuint forntida intryck, ty i hela staden finnes ej en enda fabrik jernvägen ligger långt borta på andra sidan om Tajo, gatorna äro upplysta med oljelampor och brandvakterna sjunga ut klockslagen om natten på en melodi som är ganska lik den i Borgå brukliga
Paris d. 1 Juni 1882 1. kesäkuuta 1882
Jaså det är nu verkligen till Borgå och Haiko jag skall skrifva Jag får för ögonblickat en alldeles oemotståndlig lust att följa brefvet åt och bege mig i väg, raka vägen öfver Lübeck till Haiko, men det låter sig nu ej göra. Man måste ha litet förstånd med sig ändå
Paris d. 26 juni 82 26. kesäkuuta 1882
Har Mamma lust att komma och möta mig i Sverige d.v.s. först vara en vecka eller så hos Leuhusens och så skulle jag komma och taga Mamma, och så kunde vi följas åt hem. Pengar finnas ju nog efter Mamma har tagit 5000 till Borgå. – Tillställningarna för resan borde ej bli så särdeles kostsamma. Som sagdt, tänk på saken – om Mamma verkligen tycker att det kunde bli roligt. Jag kan ju alltid bestämma 14 dagar förut när jag kommer hem, jag telegraferar då och ber blott om ett svar för att kunna rätta mig derefter
d. 28 juni 1882 28. kesäkuuta 1882
Apropos Ruslant så har jag i dag derifrån tvenne tassiga bref – det senare dock tragikomiskt. Det första från General Furuhjelm, som besvär mig i fosterlandets namn att åt Kejsaren måla alexander Is intåg i Borgå. Han motiverar sitt förslag långt och vidt och bredt, och tyckes icke en minut tvifla på att jag ej skall störta mig öfver den snillrika idén som öfver ett verkligt fynd.
Paris d 9 Juli 1882. 9. heinäkuuta 1882
Landskapet är alldeles förtjusande. Det hela påminner mig, så löjligt det än kan låta om Kiala. I stället för ån Seinen, i stället för Finnby St Germain, och i stället för Borgå Paris, samt sist och slutligen en fullkomligt rak allé som går direkt till triumfbågen. Fastän Paris ligger på öfver en svensk mil derifrån synes dock staden mycket tydligt. Hvad dessa omgifningar äro förtjusande, förtrollande vackra, rika, yppiga, lummiga med villor och trädgårdar, och sommarklädda fruntimmer och eleganta ekipager öfverallt.
d. 9 mars 83 9. maaliskuuta 1883
*Oskar Levin lär ha skrifvit till Wallgren att han för min räkning köpt saker på Calle Holms auktion för 800 mark – är han galen, jag sade ju högst 300 – Emellertid lära de saker som jag ej vill ha, kunna säljas för inköpssumman. Huru skall mamma få veta hvad som bör behållas. Levin ber mig skicka pengar, hvilket jag dock ej nu kan – Han får ge sig till tåls en månad. Ingen finnes i Borgå för att se och bedöma sakerna – Bäst att vänta tills jag kommer hem.
Fragment 1. tammikuuta 1884
Ville Vallgren kom nu. Det är åter Söderström i Borgå han och jag skola göra Runeberg.
Paris d. 6 februari 84 6. helmikuuta 1884
Middagen var hos Wepler, Place Clichy; fru Runeberg satt emellan Björnson och Lie, Valter emellan den vackra fru Munthe och lilla fru Larson, Carl Larsons nyss förvärfvade vif. Jag hade skrifvit till alla i sällskapet och försökt göra det så homogent som möjligt de flesta i staden vistande finnar, Hagborg, Thegerström, Spada Carl Larson – de hyggligaste och gladaste bland svenskar och norrmän. – Stämningen var alltigenom lifvad. Då champagnen kom, steg jag upp och drack i korta och kraftiga ord en skål för Johan Ludvig Runebergs minne – niofaldigt hurra – och så steg Björnson upp och höll ett af sina allra grannaste tal – till den grad storartadt, storslaget och ståtligt att alla som en man stego upp vid slutet, tårar glänste i de flestas ögon. Han talte om Runeberg som skald – den ädlaste afslutning på den gamla tegnerska tiden och den bästa början till den nya, talte om hans manlighet, hans lugn och gjorde då långa naturbeskrifningar bl.a öfver en vacker frostmorgon i norden – så som blott Björnson kan göra det. – och så kommo tal på tal. Munthe talade, jag talade om Joh. Ludvig Runebergs hem i Borgå och om gästfriheten der, och slutade med att dricka en skål för Walter och hans fru. Så reglerade jag räkningen och fick ånyo konstatera att det är ytterst ofördelaktigt i ekonomiskt afseende att gå i utläggning – men jag hoppas peu à peu få igen mina fyrkar.
Paris onsdag d. 16 Maj ell April. 16. huhtikuuta 1884
Det är ju en ohygglig historia med det der mordet i Borgå. Hans hustru och barn säger Mamma – ohyggligt, ohyggligt att något sådant han förekomma i ett stort centrum, under nervösa och osunda förhållanden, men i det beskedliga Borgå! Naturligtvis får vår lusiga kriminallagstiftning ej någon reda på saken. Öllers mord, de två morden i Kajsanienmi, Zimmermanska saken stå ju der och vinka banditerna och trösta dessa sympatiska personer ifall de skulle tveka ett ögonblick vid utförandet af sina små skämt. Det är uselt att Zimmernans mördare kanske nu gå kring som aktade medborgare i Kuopio, det är uselt och skamligt för hela vårt folk. Lalligheten, den rysliga lalligheten är skulden dertill – Jag tycker hvad det måste vara rysligt för Leonard, äfven om de ohyggliga misstankarne skulle vara ogrundade. Hvad gjorde Gubben Åhman för ondt? – Var han rik?
d. 23 maj 84 23. toukokuuta 1884
Det är ju en förfärlig historia den der Åhmanska i Borgå. Frun och Pockus äro ju häktade – således måste man misstänka dem på allvar – Deras vittnesmål förefalla också dunkla. – Men hvarföre göra saken så dumt?
London 30 maj på aftonen 1884. 30. toukokuuta 1884
På expositionerna vimlar det af folk, och man kan derföre göra utmärkta studier hvad folk och typer beträffar. De engelska damerna ha ofta englalikt vackra hufvuden och ett särdeles fint uttryck, men äro fatalt växta – långa magra armar, platta, med underligt långt fyrkantigt lif. Inte ditåt så mycken chic som pariserskorna. Visserligen ha de sin engelska chic, som jag tycker mycket om, men bredvid de elegantaste toiletter ser man sådana som skulle anses gammalmodiga och löjliga i Borgå.
lördag afton kl. ½ 12 1. tammikuuta 1885
Annie Edelfelt har varit i Borgå med Heydens ångslup, sedan på te hos Etters.
d. 16 maj kl. ½ 5 e.m. 16. toukokuuta 1885
Edelfelt ska snart "bestyra om" en servis; ska den skickas till Borgå?
Paris d. 14 dec 86 14. joulukuuta 1886
Känner sig inte intresserad av Paris; går och tänker på vad han ska måla i Finland nästa sommar, antingen i norr eller i Borgå.
Dagnan har sett tavlorna flyktigt och menar att Edelfelt kan göra något av "Borgåtavlan", som anses vara något nytt.
Paris d. 18 januari 87 18. tammikuuta 1887
Det är synd att Borgåtavlan inte har blivit slutförd "efter naturen"; den skulle passa bra på Mirlitons utställning.
Paris d. 5 juni 87 5. kesäkuuta 1887
Edelfelt vill se "finngubbar" i Peräseinäjoki [i södra Österbotten] och måla dem; han ska samla dokument under resan för att fortsätta måla i Haiko; man får väl tag i finska typer där också, menar Edelfelt, t.ex. Klangens och några tiggargubbar på Borgå fattighus; Edelfelt måste kanske åka till det finskspråkiga Nyland för att söka modeller.
Paris, söndag 13 maj 88 13. toukokuuta 1888
Edelfelt skulle gärna ha varit i Borgå på Runebegsdagen.
Frankfurt 19 januari 1891 19. tammikuuta 1891
Först gingo vi till Göthehuset, som ligger alldeles invid. kölden var bister -13° och gråväder – och huset absolut oeldadt. Det kommer så litet främlingar den här tiden, och på tre dagar hade der ej varit en käft, menade föraren, således lönade det sig ej att elda. Detta iskalla källaraktiga förtog något intrycket, ledsamt nog. Emellertid skall jag vid tillfälle komma hit igen någongång vid bättre väder, för att rigtigt lifligt få fram den stämning som jag nu endast anade. Huset är naturligtvis rysligt roligt att se, utom att det är så sobert 1700 taliskt till sin inredning – något af stämningen som jag velat ha fram i mitt aurora förbund. – Trappan som förde upp till den franska officerens rum – dennes skåp, och mest af allt Göthes barn dockteater som han talat så mycket om, minnen från hans mor, hennes möbler, husgeråd, kläder allt detta röde mig obeskrifligt – Sjelfva rummen hade någonting af Othmanska våningen i Borgå – samma storlek på rummen låga i taket, ljust, stelt möblerade.
Genua, hôtel du Parc, via Ugo Foscolo tisdag 26 jan. 91 26. tammikuuta 1891
Och så alla dessa kalla gallerier!! I Sakristiseän der Leonardos Nattvard visas, var det som i ett hundstall, nej i ett isbjörnside – och tänk, der satt en fattiga fan till målare och kopierade (uselt, naturligtvis) la Cena. – Taflan är ju ej så förstörd som man säger, och naturligtvis tusen gånger bättre än alla kopior – Den fina, gröngrå färgen hade jag aldrig kunnat tänka mig efter afbildningarna och teckningen är "Leonardesk" d.v.s. bland det finaste som tills dato blifvit gjordt. Desarneaux' kopia i Borgå återger ej originalet.
Cannes 31 mars 1891 Hôtel du Paradis 31. maaliskuuta 1891
I går afton efter en mycket tråkigt middag vid den tråkiga och obekanta table d'hôten – der man ej hör ett ord franska, endast engelska och tyska – företog jag mig vågstycket att fara på visit till fru Etter det är en förfärlig väg dit, ty om detta ligger som Mossaskogen från Borgå, så motsvarar Santa Maria "Vade" på Illbyvägen. Jag vet ej huru länge det räckte att köra dit – när jag kl. 1/2 9 kom fram var huset alldeles utdödt – och först efter mycket sökande fick jag tag i fru Etter och Lily. Mima ligger allt ännu, naturligtvis – fru Sofi W. låg också, ännu krasslig efter ett nytt missfall, Mischa låg i gulsot och fru Manzey af trötthet Jo nog ha de fått göra en lustresa!
Cannes fredag 24 april 1891 24. huhtikuuta 1891
Jag är alldeles förtviflad öfver vädret som är gräsligt – regn och blåst från morgon till qväll. Omöjligt att fortsätta den påbörjade taflan hos Mme Borget. Och Gud skall veta att jag försökt. Jag har suttit deruppe på altanen, riskerat snufva och katarrer, fått staffli och tafla kullvräkta af blåsten åtskilliga gånger, smetat ned mina kläder och haft lust att gråta af förtviflan, Om det skulle ha hjelpt. Det är ingenting annat att göra än att resa härifrån. Skall man frysa och huttra och förkyla sig, så skall man då göra det billigare än här, der hotellet är så dyrt. Vår jord svalnar, som vi veta, och kommer att helt och hållet frysa bort – Det är ledsamt att vi kommit så sent. Nu finnas inga andra varma orter på jorden än Senegal, Congo och några andra – dit jag kommer att resa härnäst. Det är 13, 14 grader varmt här, men blåsten är isande. Medelhafvet är er en smul vackrare eller blåare än Finska viken vid Gråhara en ruskigt Novemberdag. – Jag är mycket ledsen att ha börjat taflan (det var meningen att pracka den på Bulla, för hans beställning) ty den är omöjligt att fortsätta och vistelsen här har kostar 500 frcs – Jag gör inga exltavagancer, hushållar på småsaker så mycket jag kan, men hvad hjelper det? Ack om jag kunde lefva i Borgå eller om det är för dyrt der, i Raumo eller i Peräseinäjoki. Jag skulle nöja mig med det enklaste, bara jag finge måla – det är min enda längtan och det är den enda lyx jag begär.
Paris 2 juli 1891. 2. heinäkuuta 1891
följande morgon kl. 1/2 7 gick jag omkring i Havre. Jag kände mig så Haikostämd med alla dessa fartyg, deribland 5, 6. finska Ofelia från Åland och Libertas från Åbo – intet från Borgå. Och norrmän utan ände. Då hvarannan krogdörr vid hamnen står det: "här tales norsk" norsk sild, och Norsk aquavit. – Svenskt Fahlu bränvin o.s.v. – och namn sådana som Andersen, Pedersen o d –
Vilna kl. 11.20 fredag 21 feb. 95 i sofkupén 21. helmikuuta 1895
Det var ju bra att Rudbeck blef såld – med priset är jag mycket nöjd. Om Hagelstam lemnat pengarna till Mamma, ber jag Mamma deraf betala mina utskylder i Borgå.
Paris 10 juli 1895 10. heinäkuuta 1895
– Jo, det var mycket roligt att lefva familje och turistlif i Schweitz med tungt hjerta skildes jag från Ellan och pojken i förrgår afton i Basel. Jag hade tänkt resa litet förut, måndag morgon (9 timmars väg till Paris) men som jag hade haft litet orolig mage uppvaktade Ellan och pocke mig vid uppstigandet, båda knäböjande och med bönfallande gester och ett: Söta pappa res inte ifrån oss med sjuk mage! – Jag blef så i Basel den dagen – och ångrar det inte, ty jag fick återse mina Holbeiner på museet och var med Kicki på ett mycket roligt historiskt museum, med särdeles rika skatter af historiska porträtt, rumsinredningar skulpturer vapen, soldater, kostymer och – en samling gamla leksaker och dockor! Kicki jublade, hoppade och bar sig åt som en förryckt. "Det är alldeles som en leksaksbod" ropade han förtjust. Han var särdeles stolt öfver att bland medaljerna det fanns så många svenska – kände igen gamla stadsplaner (af oläsligt) öfver Basel – och då hade han ej varit der i 62 timmar ännu. Han har ett märkvärdigt klart syn-förstånd, den pojken och kommer nog aldrig att taga en ritning af Borgå för ett fortepiano.
Dagen förut hade vi varit i Bern. Det var då en lustig stad – icke större till utsträckningen än Gammelstaden i Borgå, men alla hus med snirklar och statyer (målade) arkader, utsprång, torn och tinnar, mest från 1500 talet. Alla husen äro hvita med röda tak, gröna luckor och små röda dynor i fönsterna. Alla de många fontänerna, björnarne, statyerna urverken med gubbar och björnar som gå ut och in, tiden som vänder på hufvudet och björnarne som nicka, det var något för Kicki, må Mamma tro – och för oss också. Jag hade också intrycket af att vara i en leksaksbod, och i en mycket intressant sådan. – Men hvad Kiki med allt sitt historiska vetande är för en kläpp ändå! Der fans en brunn i "Kindlifresser brunnen" föreställande en ogre som äter små barn och ser grym ut. Detta gjorde ett djupt och förskräckligt intryck på Kickuli som inte var rigtigt säker då hvarje gång han passerade förbi den. Hvad som roade honom otroligt var björngropen – (staden Bern underhåller sedan 500 (femhundra)år en björngrop med en massa stora och små björnar, stadens vapen – för resten ser man björnar och bernervapnet på så godt som alla hus). –
Petersburg, onsdag 22 april 96. 22. huhtikuuta 1896
På aftnarna har jag på akademins bibliotek arbetet på festkröningsbladet. Jag har uttänkt en massa fiffigheter, stulit pelare och mosaiker från San Marco i Venedig, och jag tror att det hela blir mycket "anslående" – Resor till bokbindaren (han heter Ahlström, från Borgå) första man hos Rau, fransman och tokig för tillfället. – Det blir nog också bra, fastän jag haft ett fasligt språng.
Moskva tisdag 7/19 Maj 1896 19. toukokuuta 1896
Illustration: gata med vagnar. Hotel Toulon – Dmitrofka. Moskva Г. Тулонљ Б. Дмитрвка Москва. – här begagnas ju ej nummer – man säger dens och dens gård – som i Borgå – derför rysligt svårt att hitta. – (gatläggningen också à la Borgå – dels med landsvägssand – dels med de knaggligaste knapperstenar.
Moskva 14/26 Maj kl. 3. e.m. 1896 26. toukokuuta 1896
Först samlades diplomatiska kåren hofvet, kårer och stater kl. ½ 8. – de diplomatiska fruarna sågo ej alldeles fraicha ut decolleterade denna tid på dagen. – Så kommo prinsarne, af alla nationer och alla färger – och kl. 9 började klockan ringa i Ivan Velikii så gafs signal att enkekejsarinnan skulle bege sig i kyrkan. – Så började kanonaden och Dagmar kom ned för den röda trappan – i guld och hermelinmantel, buren af 12 kammarherrar – och under frenetiska hurrarop skred hon till Uspenskikatedralen. Chev. gardet och lifkonvojen bildade spalier – rödt, guld och hvitt voro öfvervägande. Hon bar krona på hufvud och såg sig vänligt och sorgset omkring. – Alla asiaterna i full ornat voro der – alla de utländska sändebuden och officerarne, alla med blottade hufvuden, alla soldater och officerare skyllrade och massan skrek under det klockorna dånade och alla musikkorpsen spelade Boje Zarja chrani – en förfärlig kakafoni, som dock verkade fysiskt öfverväldigande. – Strax efteråt kommo generaladjutanten fram med en mycket större baldakin för kejsarn och kejsarinnan, som följda bl.a. af flere hundra hoffröknar i ryska drägter, rödt sammetssläp, guldbroderadt, hvitt siden och perlkahoschnikar, generaler, tusental grannt klädda menniskor, i samma långsamma takt skredo till templet. – Hela platsen är så stor som rådstufutorget i Borgå och man ser derför ypperligt öfverallt. Jag gjorde fotografier med min nyköpta ögonblicksapparat (45 rubel) och tecknade mycket
Söndag 30 maj 1897 30. toukokuuta 1897
I morgse reste jag från Paris i strålande solsken. Öfverresan var som en lusttur från Borgå till Haxalö, kanalen alldeles lugn – litet dödsjö så att en par damer voro sjuka. Det är lustig att se denna linje, alltid smitfull af folk. – Än turister, än cyklister, än Indier, som solbrända och magra komma direkt från Delhi och Benares till London. Och när vi kommo fram till det underliga, rökiga, svarta, stora, sagolika London, regnade det – som det också fortfarit att göra hela aftonen.
Paris söndag afton 27. toukokuuta 1900
Bertha rustar sig nu, ledsamt nog, till afresa. Jag kommer att bittert sakna henne. Hon reser med fr. Munsterhjelm. fr. Elsa v Born, Öhrnberg och unga Björksten om onsdag kl. 1.50 är följande afton i Köpenhamn, bli der en dag och reser så med Elsa v B. till Stockholm. Jag hoppas att allt skall gå väl och råder henne ifrigt att icke ta alltför mycket tullpligtigt gods med sig, utan hellre skicka det direkt till Borgå.
Paris 2 juni 1900 2. kesäkuuta 1900
Jag kan tänka mig att B. berättar, berättar, berättar. – Säg henne att kofferten i går afsändes till Lübeck Piehl et Fehling, Grande Vitesse, för att transito skickas till Borgå och fröken Bertha Edelfelt.
Paris 23 jan. (onsdag) 1901 23. tammikuuta 1901
Det är Robba Ehrnrooths fel och fänrikens Marknadsminnes – Under en vecka arbetade jag verkligen som en galning på denna aqvarell, som, då jag skref derpå "trohet med vårt blod beseglad o.s.v." ändå föreföll mig något ironisk Jag har bråkat mycket de sista tiderna med att slutföra fröken Ackté, som å sin sida ofta gifvit återbud, och hvar ledig minut har varit upptagen af aqvarellen i fråga. – För resten vore jag glad om Mamma såg den – der finns en treflig Borgå sida i marknad, folket och byggningarna, som Mamma bestämdt kommer att tycka om. Vidare är den gamla granadören bra; jag har fått in ett uttryck af flathet och stor tillfredsställelse samt stolthet öfver den gamla kaptenen på samma gång, som icke finnes i fänr. Ståls sägners illustrationer.