Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Madrid

Kirjeet jotka on kirjoitettu paikassa Madrid kronologisessa järjestyksessä

Kirjeet joissa mainitaan paikka Madrid kronologisessa järjestyksessä

Paris d. 21 Juli 1874. 21. heinäkuuta 1874
Bihang med illustrationer från restaurangen där han dagligen déjeunerar, äter; bl.a. kyparen Michel, elsassaren och restaurangägaren Monsieur Fuchs, ryske kaptenen Kursknoff som är anställd vid ambassaden, den egyptiske paschan Demirgian som är vid Léon Bonnats ateljé och talar svenska efter ett år i Stockholm, mångspråkige Monsieur Melon som är elev till Bonnat och har varit i Grekland, Tyskland, Italien, England, Sverige, Norge, Ryssland och i Helsingfors och Åbo, bl.a. i Brunnsparken; några typer från ateljén: Madès från Madrid, en rik brasiliansk markis som är släkt med kejsarhuset i Brasilien; le comte de Nouij, och den store pratmakaren Campagnol; slutligen en skiss av den franska linjesoldaten, troupieren, som efter fransk-tyska kriget är dåligt klädd, preussarna ser tiotusen gånger ståtligare ut; Edelfelt hade tidigare haft en bild av den franska eleganta soldaten, som Cham framställde dem.
Paris d. 26 Augusti 74. 26. elokuuta 1874
B.O.Schauman borde inse att i deras tid är Paris, München och Antwerpen de enda städerna att studera i; Edelfelt skulle vilja veta vilken målare från Italien som i deras tid kan jämföras med Alexandre Cabanel, Jean-Léon Gérôme, Léon Bonnat, William Bouguereau, Alphonse de Neuville, Carolus Duran och Charles Chaplin; muséerna är visserligen utmärkta i Florens, men de är inte så dåliga heller i Paris; för att göra framsteg hjälper det inte att springa på muséer, det gäller att studera naturen och hantverket, samt noga studera hur de gamla mästarna, som Rafael och Peter Paul Rubens, målade; det finns tillräckligt att studera för ett helt liv i salon Carré i Louvren; om Edelfelt har lust att se något muséum är det muséet i Madrid, där man hittar Diego Velasquez, Bartolomé Murillo, Jusepe de Ribera, samt Rubens och Anthonis Van Dyck; hur kan Schauman gå emot hela Europas omdöme? Rom förser visserligen världen med konstverk i tidsandans smak, målade under Marià Fortunis chefsskap och säljs dyrt till engelsmän och amerikaner; Schauman måste [under världsutställningen] i Wien ha fått den snedvridna uppfattningen av konstfältet genom att ha sett på allt "genom ryska glasögon".
Paris, söndag d. Nov 1876. 3. joulukuuta 1876
Italienska vännen Filadelfo Simi återkom i förrgår från Spanien, dit han reste med Julian Alden Weir; både Simi och Weir säger att det inte går att beskriva Alhambra, det måste ses; de tycker Granada och Toledo är de intressantaste orterna i Spanien; moskén i Cordova tycks inte ha gjort intryck på dem; de är inte så förtjusta i Bartolomé Murillo och Diego Velasquez som Edelfelt tänkt sig, i stället talar de med hänförelse om Alonso Cano och om Tizians och Rafaels målningar i El Prado; de beryktade spanska skönheterna med "le pied andaloux" [den andalusiska foten] ser man enbart i Madrid; tjurfäktningen är ett barbariskt nöje som det tar tid att vänja sig vid; i Sevilla trodde de att de skulle förgås av hetta; på många ställen i Spanien åker man ännu diligens, vilket lär vara förfärligt.
Paris d. 18 maj 1877. 18. toukokuuta 1877
Rafael de Ochoa bjöd Edelfelt hem till sig på frukost; familjen utgörs av modern, systern Pepita och den 2-årige systersonen Federico de Madrazo; det var mycket tal om Marià Fortuny, Spanien och Italien; lille Madrazo är blond (alla Ochoas är blonda, liksom många i Madrid) och talar franska och spanska utan att blanda; i deras familjealbum fanns många vackra duquesor [hertiginnor] och marquesor [markisinnor]; Madame Ochoa försummade inte att påpeka att deras släkt inte hade arabiskt blod i ådrorna.
Paris d. 18 febr 78. 18. helmikuuta 1878
För några dagar sedan var Edelfelt och ett 10-tal kamrater bjudna på middagen till Bourgains; Gustave Bourgain och Max Faivre utgjorde en elitklick av parisergaminer [ynglingar]; Edelfelt satt bredvid Rafael de Ochoa som bad honom följa med till Spanien följande år; Edelfelt skulle få bo hos Ochoa och komma in vid hovet, där Ochoas bror är ordonnansofficer hos kungen; Julius Stewart var i Madrid över bröllopet och hade tillträde till alla högtidligheter.
Paris d. 27 maj 79. 27. toukokuuta 1879
Emile Claus, Edelfelts vän från Antwerpen, var på visit; Claus har kommit hem från en 8 månaders resa i Orienten, Algérie och Spanien; han har varit i Sahara och arbetat bra; djupaste intrycket tycktes ändå de 60 målningarna av Diego Velasquez i museet i Madrid ha gjort.
Paris d. 16 mars 1880 16. maaliskuuta 1880
Georg von Rosen förklarade att den som inte sett Diego Velasquez i Madrid vet inte vad måleri är; Rosen tänkte stanna där i tre veckor, men blev där i fyra månader.
d. 15 Oktober 1880 15. lokakuuta 1880
Edelfelt har varit i valet och kvalet om han ska resa till Biarritz; det är inte bara förnuftsskäl som avhållit honom från att resa, utan också ren egoism; att resa till Spanien med Etter & Manzey utan att stanna där vore galenskap, 1) då han inte vet om de vill resa till Spanien, 2) då han inte kan räkna med mer än ett par dagars vistelse i Madrid och alls ingen resa till Alhambra, 3) då en sådan lustresa skulle kosta honom minst 1 000 francs; däremot vore han lycklig om han kan få dem att stanna lite längre hos honom, han ska försök vara den bästa guide man kan tänka sig; han kan ändå inte hålla sig från att skriva till dem och fråga om de tänker resa till Spanien.
Seilern har rest till Wien; denne har gett Edelfelt ett rekommendationsbrev till sin bror som är ambassadsekreterare i Madrid.
torsdag d. 10 febr 1881. 10. helmikuuta 1881
Ochoa har lofvat ge mig rekommendationer till Madrazo far och son, den förre direktör för alla museer i Madrid, den senare målare, bror till den som är bosatt här i Paris.
Paris d. 26 mars 1881 26. maaliskuuta 1881
Jag reser neml. först dit ned stannar kanske 1 dag i Madrid, och ville gerna se den hel. veckan i Sevilla. – I intet fall reser jag före den 5te, det är en ren omöjlighet.
1 april 1881 1. huhtikuuta 1881
Om jag kan reser jag onsdag afton, är om fredag i Madrid, Stannar der en dag och reser så till Cordova der jag stannar 1/2 dag för att se moskén, och derifrån till Sevilla, der jag stannar. Mrs Boït och Noël vänta mig der. Den hel. veckan i Sevilla lär vara af det mest storartadt praktfulla man kan se, och vi stanna väl der omk. 10 dagar, hvarefter jag reser till Granada, mitt hufvudqvarter. Se der ungefär marschrutan. Så upp till Toledo och Madrid, der jag grundligt skall se på Velasquez.
Paris d. 7 april kl 5 e.m. 7. huhtikuuta 1881
I öfvermorgon lördag, kl. 9 på morgonen är jag i Madrid och skall då söka upp Seilern, Madrazo o.a.
Hvar mina reskamrater hålla hus vet jag ej. Kanske äro de i Granada. Jag skall telegrafera till dem från Madrid.
Och nu farväl, goda älskade Mamma tusen tack för brefvet, tack för i går, för i dag, för alla dagar. helsa hjertligt småflickorna och alla från Atte Ledsamt blir att skaka ensam i jernväg. Gud var med Eder! Jag skrifver härnäst från Madrid Vill mamma skrifva till Granada så skrif. Fonda de los Siete Suelos Granada. (Espagne). det hôtet der jag kommer att ta in.
Madrid, måndag d. 11 april 1881. 11. huhtikuuta 1881
Två ting ha varit öfver mina förväntningar här i Madrid – Museet och fruntimren.
Ricardo de Madrzo har varit alldeles utmärkt vänlig och under dessa 3 dagar ej lemnat mig, fört mig öfverallt, skaffat mig inträde till privata samlingar o.s.v. fört mig på theatern der jag såg Madrids eleganta verld, på Prado, i Buen Retero o.s.v. och han har rent af förhindrat mig att betala hvart vi kommit. Med njuggan nöd förmådde jag honom att anta en middagsbjudning i går.
I dag på morgonen förde Madrazo mig till en kyrka utanför Madrid der det finnes fresker af Goya, de mest spirituelt bizarra man kan se, makalösa i färgen.
Madrid har inga arkitektoniska mäster verk – några i barockstil, men staden är i och för sig sjelf modern och temmeligen tråkigt bygd. Mycket nationalkostumer ser man. I går på Prado väckte en Señora från Salamanca stort uppseende. Hon bar en kostym så rikt broderad att på hela klädningen ej fanns en fingersbredd utan serater.
Vill Mamma skrifva poste restante hit så gör det, eller skicka brefven till min n.v. adress (jag tar in här igen då jag kommer Señor Dominique Dupruilh. Casa de Huespedes Calle de la Salud 13 Madrid.
Alhambra d. 13 april 1881. 13. huhtikuuta 1881
26 timmars jernvägsresa från Madrid hit – det är dugtigt, och bevisar huru långsamt de spanska jernvägarne framforslar resenärer. Vi foro öfver la Mancha Don Quijotes land – den värsta öken som finnes på jorden. Kl. 5 på morgonen passerade vi Sierra Morena och la Puerta de los Perros (hundporten) så kallad emedan mohrerna här blifva drifna ut från norra Spanien. Högst egendomlig vild natur himmelshöga röda klippblock, formade som orgelpipor. På andra sidan bergen låg Andalusien! Det var här på dessa förfärligt kantiga berg som riddaren från la Mancha roade sig med att slå kullerbyttor i bara skjortan för att späka sin kropp.
Fruntimren äro ej så vackra som i Madrid. En och annan ”Andalouse au teint bruni” sågo vi, isynnerhet i Catedralen, som är storartadt vacker i en egendomligt rik, öfverlastad renaissans. Egendomligt är att alla fruntimmer ligga på knä på golfvet – stolar finnas ej som i andra katolska kyrkor. Under den. hel. veckan äro de alla klädda i svart, och inhöljda i mantillorna göra dessa hundratals knäböjande qvinnor en egen verkan. Hela midtelskeppets golf är mattbelagdt, hvilket ger åt det hela något moskéartadt.
Granada, måndag, annandag påsk 1881. 18. huhtikuuta 1881
För en antiquitetssamlare som har pengar vore här mycket att köpa. Jag hoppas dock i Madrid kunna få ungefär detsamma som här om jag blott har pengar qvar.
Adressera brefven till Madrid Casa de huespedes Calle de la Salud 13
Torsdag d. 21 april 21. huhtikuuta 1881
Amerikanska ministerns i Madrid fru och döttrar (mycket söta, fina menniskor) har sett dem. De kommer i Maj till Paris och ha då lofvat söka upp mig. De läto mig t.o.m. förstå att jag skulle måla den äldre dotterns porträtt (vacker, kokett, lungsigtig).
Toledo d. 30 april 1881. 30. huhtikuuta 1881
Jag lofvade så stort i förrgår att fortsätta mitt bref dagen derpå och hade så mycket mer bordt hålla mitt löfte, som jag i går hade den stora glädjen att få Mammas bref (Svaret på mitt andra från Madrid. Tusen, tusen tack; jag var så glad och upprymd hela dagen i går, och kände mig så arbetsför som någonsin, allt till följd af de kära raderna från hemmen.
Jag tänker vi äro i Madrid omkr. den 7 stannar der 4 dagar och sedan möjligen dröja i Burgos 1 dag. Sål. omkr. d. 12 à 15 i Paris.
Toledo d. 4 maj 188[1]. 4. toukokuuta 1881
Och nu några ord om den spanska typen. Pedra hette hon, och var verkligen mycket i samma stil som Goyas "Maja" i Akademin i Madrid – Fraiche och frodig, liten fint byggd händer och fötter små, med de allra vackraste ögon och tänder. Hon och hennes systrar voro klädda ungefär som våra pigor hemma – men du buro kläderna annorlunda, och huru de konverserade och förde sig. Otvunget och behagligt! Jag försäkrar att många af våra unga damer af stånd skulle vinna på att ha dessa flickors fasoner.
Noël var mycket förargad öfver att resa. Han som mera tycker om att roa sig än arbeta, tyckte att vi hittils trälat för mycket, Boît och jag, och hoppades ta skadan igen i Madrid.
Min vana likmätigt har jag köpt en massa fotografier. Dessutom ha jag ju 2ne spanska kostymer, 1 ram och en massa målningar med mig. Jag tror jag skickar allt detta som fraktgods från Madrid, annars ruinerar jag mig med öfvervigt.
Toledo d. 5 maj kl. 12 på dagen 5. toukokuuta 1881
Vi hamnade i ett högst anspråkslöst kafé der vi råkade på ett stort sällskap bönder och sluskar – som spelade och sjöngo alldeles makalöst bara spanska saker. Att det var utmärkt roligt kan Mamma dömma deraf att jag först kl. 1/2 2 på natten kunde slita mig lös derifrån. Den spanska folkvisan och folkdansen äro verkligen populära, ty hvar man kan sjunga och spela alla dessa egendomligt sorgliga melodier. Folkvisan är mera allmän än t.ex. i Finland. Jag minnes mig endast en enda gång ha hört tuoll'on mun kultani" sjungas af en folkets man vår dräng Henrik Tassberg i Tavastehus som med stor smak föredrog den på melodin "Rio Janeiro". Hvad som gaf musiken ett skildt behag i går, var att bland sällskapet hade förirrat sig två elever från konservatoriet i Madrid – de förnämsta artister jag någonsin hört på guitarr. Den yngre, en 14 års pojke, var rent af en mästare. Ack hvad han spelade! Hans pianissimo!! Och så de egendomliga, vilda utfallen som karaktärisera den spanska musiken – Han spelade många franska och tyska saker också, men gjorde det ej så bra som de spanska. Alla sjöngo, den ena slusken efter den andra tog guitarren, och natten gick som en dans.
Madrid, söndag d. 8 Maj 1881 8. toukokuuta 1881
Efter ankomsten hit till Madrid gick jag upp till Madrazo, som jag nu kunde helsa personligen från hans vänner i provensen, Castillo, Guyena, Moreno och Olavarría.
Jag skrifver ännu från Madrid. Madrazo väntar på mig, och Jag kan med bästa vilja ej fortsätta längre. Och nu farväl, tusen helsningar från Atte
Madrid d. 12 maj 1881 12. toukokuuta 1881
I söndags voro vi, Madrazo och jag på Corrida de Toros. Tjurfäktningen äro här rigtiga nationalfesten, motsvarande revyerna i Paris och Derby i England, och redan ur denna synpunkt äro de mycket intressanta. Plaza de Toros är här ännu större än i Sevilla, publiken deremot ej så briljant (mycket mindre fruntimmer och icke så fint klädda som i S. men mycket mera stormande och ytterlig i applåder och hvisslingar. Sjelfva det blodiga skådespelet var detsamma – endast att en picador med sådan hafsighet slängdes med häst och allt mot barrieren att han låg som död – han lär dock ha kommit sig, säger man. Här i Madrid finnas de rigtiga amatörerna "los aficionados" och denna "sport" eller hvad man skall kalla det har tagit ännu mera fart derigenom att kungen, den föga intelligenta mannen, är mycket begifven derpå. Tänk, han, Alfons XII är aldrig på någon vetenskapssocietet eller konstexposition, men försummar icke en enda tjurfäktning, kapplöpning eller jagt, har suttit och druckit med torero'n Frascuelo, och låter alltid presentera för sig de toreros som utmärkt sig.
Madrazo har nu som alltid varit utmärkt vänlig och förekommande – Dock är han mycket distraherad nu, pojken stackare, ty han är mycket kär och har i dag, blek, berättat mig att han skrifvit till sin sköna och friat och i morgon skall få det svar som skall afgöra hans lifs öde. Jag har sett henne flere gånger på Prado, i theatern o.sv. ty Madrazo föredrager naturligtvis de ställen der man har möjlighet att träffa henne. Det är en ung dam från Havana, som sedan 5 à 6 år bor här i Madrid med sin mor och gifta syster. Hon ser bra ut, något i Tengmarks stil, men det är isynnerhet hennes "qvicka geni" som min vän M prisar hos henne. Den gifta systern är rigtigt vacker.
Jag tar en vagn och far till museet för att säga ett hjertligt farväl åt Velasquez Tizian, Goya – Adios Madrid, adios España! tusen helsningar från Atte
Paris d. 15 Maj 1881. 15. toukokuuta 1881
Allt detta återstår för nästa resa. Då tar jag vägen öfver Barcelona och Malaga till Tanger i Marocco, och kommer tillbaka öfver Granada Madrid, Burgos o.s.v.
Jag måtte ej ha fått Mammas sista bref – det der Mamma talar om Peteneras för fr. Muncks räkning. Emellertid är det mycket lätt för mig att få noter fr. Madrid, ty Madrazo har åtagit sig att köpa ett och annat. Han kommer hit i början af Juni och jag behöfver blott skrifva ett ord till honom.
Ack jag längtar att få komma hem och arbeta efter en karg och karaktäristisk natur; jag vill, jag vill göra något dugtigt, manligt till nästa år. En dugtig ansträngning ett försök att spänna bågen så att det knakar i den. – Jag känner på mig att jag är förlorad om jag låter mig gå åt "la peinture facile", och tror t.o.m. att jag är född till något bättre. Den Spanska resan har lärt mig mycket och jag behöfver blott tänka på några taflor i Madrid för att ödmjukt erkänna att allt hvad jag gjort till dato varit underhaltigt, och innerligt be Gud Om kraft, flit och ihärdighet, det som kanske mest fattas mig.
Paris d. 7 juni 1881 7. kesäkuuta 1881
Från Bos har jag haft en längre epistel, en slags kommentar till det egendomliga inlägget i tidningarne. Jag måste verkligen säga att Jag var litet förargad då jag såg brefvet från Toledo med denna märkvärdiga appendix af Bos' hand. Först och främst var brefvet illa och slarfvigt skrifvet, öfverdrifna uttryck, floskler och fraser som kunde gå i Bos men som hvarken motsvarade min tanke eller kunna gälla som prof på min stilistiska förmåga. Då man talar till en menniska som ej har "le sens artistique" måste man ju inskränka sig till utrop ty några anmärkningar mot de gamle (jag tror visst ändå att jag håller af dem lika mycket som någonsin han) skulle tas som hädelser. Hvad nu Rafaël beträffar, så reser man ej till Madrid för att se honom. Och upprigtigt taladt spelar Rafael en mindre betydande rôle i denna täflingskamp mellan verldens störste som står att ses i Spaniens hufvudstad. Jag kan dessutom ej, utan att tala mot mitt bättre vetande, ställa honom högre än t.ex. Leonardo och MichelAngelo, för att nu alls ej tala om de primitiva eller de holländska eller spanska mästarne. Jag har ju aldrig påstått att min mening är den rätta; känslan kan ju ingen kommendera, och om jag tycker mera om Julqvällen än om Kung Fjalar, och ger skäl derför, så har ingen rätt att säga att Jag derföre icke är "de bonne foi" eller något dylikt. Det vore väl döden också om jag, trots mitt tankearbete under den tid jag sysslat med måleri, icke skulle ha kommit längre än att måsta ord för ord efterstafva hvad hundrade sagt före mig, den ena mest efter den andra, utan att tänka så mycket hvar och en. Bos håller ett slags förmaningstal till mig, talar om huru "sorgligt" det vore om jag ej skulle ställa Rafaël högst, o.s.v. – Ingenting på jorden kan förhindra mig att ej tycka så mycket om t.ex. Meyerbeer som om flere af de klassiska, och om jag också miljoner gånger hör att afrikanskan och hugenotterna äro mästerverk af första ordningen, så måste jag med handen på hjertat säga att de lämna mig temmeligen kalla. – För mig slår Rafael inom den italienska renaissancen såsom den komplettaste, den stilfullaste, den elegantaste, men – han lemnar mig kall, ty det är skickligt, så elegant och så väl arrangeradt att det rigtigt menskliga, djerfva, upprörande och omedelbara litet gått bort.
Torsdag d. 30 mars 1882 30. maaliskuuta 1882
Åt fröken Sophie ger jag min palett och har derpå målat en liten skizz som anses vara mycket bra. Det är en liten genie, som står och skrifver upp på en stor uppspänd duk alla orter der jag målat med denna palett – Madrid, Paris, Stockholm, Haiko, Gatchina o.s.v. och årtalen 1880, 1881, 1882. Färgerna stå qvar rundt omkring, som om jag slutat måla. Den lilla genien är ganska väl lyckad, ehuru jag gjort honom alldeles de chic och på 1 timmes tid.
Paris d. 9 mars 1884 9. maaliskuuta 1884
jag skall gå dit med en herre som heter Eugenio Blasco, och som skrifvit orden till flere af de spanska visorna som Butti och jag sjungit. Han är korrespondent för la Epoca i Madrid, och är mycket förtjust i min tafla, så att han kommer att tuta ut dess beröm på hinsidan Pyrynéerna, tras los montes.
Paris d. 3 mars 1887 3. maaliskuuta 1887
Edelfelt har inte sett till Mechelins och antar att Leo Mechelin är i Madrid.
Paris lördag 1sta Juni 95 1. kesäkuuta 1895
– J. B. Pasteur har blifvit utnämnd till 1ste sekreterare i Madrid. och han är mycket nöjd deröfver. Han skall emellertid först fara till Köpenhamn och packa och flytta, och kommer så kanske i juli augusti öfver Hangö till Finland på några dagar. Mamma behöfver ej rysa – det är den enklaste menniska på jorden litet klumpig i sina rörelser, men en klok karl och en vän à tout épreuve. Jag far väl till Imatra med honom.
Paris måndag 10 juni 95 10. kesäkuuta 1895
Jag har dessutom haft en dedicace af finl i XIX seklet att göra åt J. B. Pasteur, som i morgon reser till Madrid der han blifvit utnämnd till 1ste ambassadsekreterare. Jag har således varit förfärligt sysselsatt.
Paris 10 juli 1895 10. heinäkuuta 1895
J. B. Pasteur kommer i dag från Madrid och reser 1sta Augusti till Köpenhamn för att flytta. –
9 maj 1900 9. toukokuuta 1900
Från Enckell har jag i dag haft ett långt och muntert bref – han är fortfarande i Sevilla, har många vänner der och tyckes vara mycket intresserad. Hos Mörners i Genua var han en vecka. Mörner lagade så att han kom till Cadiz gratis på en norsk galeas. Han E. talar om denna resa med delfiner, hajar och andra förnäma hafsvidunder i det mörk, mörkblå hafvet, såsom något makalöst. Efter en vecka är han i Madrid och ber mig skrifva dit. Ej ett ord om penningenöd – lofvar tvärtom om några veckor vara här. Vår Herre är de dårars förmyndare.
Paris 15 juni 1900 kl ½ 11 e.m 15. kesäkuuta 1900
Som sagdt Enckell kom och var frisk och glad och ännu ej anfäktad af polisen för lösdrifveri. Han hade gjort många bekantskaper i Spanien och var förtjust i Toledo och Sevilla – I Madrid hade han haft regnväder hela tiden och alls ej för varmt.